Annons:
Etikett20-tips-råd
Läst 3081 ggr
Anonym
Anonym
2015-02-08 20:53

graviditet + depression

Jag har en enorm barnlängtan! Jag har gått igenom en svår depression men är nu på bättring även om jag inte är helt återställd, kanske inte kommer bli det heller. Då tänker jag framförallt på minnessvårighet, svårt att fokusera i vissa situationer. Man är ju fortfarande lite "skör" så att säga. Jag frågade min läkare om det är farligt för ett foster när man äter antidepressiva läkemedel. Han sa nej men mena på att det är mer farligt för fostret att jag då som bär det är deprimerad. Jag skulle aldrig utsätta ett foster för risker! Men jag känner mig inte deprimerad som när jag verkligen var djupt nere, utan visst jag har en del dåliga dagar men är ändå starkare idag. Gör jag bäst i att vänta med graviditet? Eller är man redo när man verkligen känner det - Känner det i hjärtat att jag vill bli mamma? Elaka kommentarer undanbedes. Vill bara fråga. Ska inte bli gravid "imorgon" direkt. Kram!

Annons:
[EvelinaL]
2015-02-08 21:03
#1

Nu vet jag inte vilka medeciner du äter för det kan ju påverka barnet men om doktorn säger att det är okej så är det nog det. Jag lider själv av psykiska problem och har tänkt på hur det skulle vara för mig om jag blev gravid. Jag kan tänka mig att det kan vara en större risk för att  man får förlossningsdepprison och det kan ju vara väldigt jobbigt inte minst för ens partner som då kanske får dra det tyngsta lasset.

ChristineL
2015-02-08 21:06
#2

Vad jag har hört så bör man nedreglera sina mediciner, beror säkert på exakt vad man äter. Men det är barnmorskan och läkaren man pratar om det med, tycker det var lite konstigt att han sa så faktiskt. Sen så är ingen graviditet någonsin riskfri ;) Och man kan göra kub-test runt vecka 12-13 där dom mäter sannolikheten för kromosonförändringar, om man vill göra det.

Redo tror jag aldrig att man blir helt oavsett, men känner du i hjärtat att du är det så är du en bra bit på väg. Jag skulle dock prioritera mig själv och min hälsa.

Vill också påpeka att du har högre risk att få förlossningsdepression sen, då du redan nu är deprimerad.

Intehärutandär
2015-02-08 21:20
#3

Jag startade min graviditet med utmattningssyndrom. Blev deprimerad också i början och lite nu på slutet pga omständigheter. Men jag har talat om för BM hur läget är och de håller koll och kommer med stöd. Bl a har MVC en psykolog som har hand om just måendet kring graviditet, barnet och mödraskapet. De har också koll på medicinering. 

Så visst går det att ta sig ur det som gravid. Jag befann mig i en djup depression vid första graviditeten pga våld och ville bara försvinna. Men så kom sonen som ett hopp om livet och jag tog mig ur depressionen med hjälp av mvc-psykolog. Jag började leva med hjälp av min son. Han gav mig livet tillbaka och sedan dess har jag inte mått sådär dåligt i en depression. 

Det man bör tänka på är ju vilken depressions-diagnos man har. Är det återkommande? Hur blir det med barnet då? Om barnet får klara sig själv pga man som förälder mår psykiskt dåligt - då är det inte rättvist. Det är väldigt att jobbigt att ställa sig emot väggen och tänka så, men med barn så kommer det först och det måste man klara av. (Sedan kan det komma sämre tider man inte 'rår för' - då gäller det att våga be om hjälp).

Anonym
Anonym
2015-02-08 22:00
#4

Jag äter venlaflaxin, har trappat ner såpass mycket att den gör egentligen inget mer än "håller mig över ytan" som läkaren sa. Har slutat med alla andra, bla. Lugnande, sömnhjälp. Jag vet ju fortfarande inte hur jag skulle må om jag blev medicinfri men eftersom jag äter så lite så borde inte skillnaden vara så stor. Jag har också tänkt på förlossningsdep. Det skrämmer mig! Det är ju bara så att man undrar när man är "frisk" igen. För om jag skulle vara som jag är nu föralltid så är jag ju "frisk" nu. Som jag är nu menar jag just symptomen jag skrev i #0. Jag ser ju en framtid idag och det gjorde jag ju inte när jag var deprimerad. Tack för svaren förresten :-)

ChristineL
2015-02-09 08:41
#5

#4 - Okej, ja men dåså, då är du ju redan nedreglerad. Men fortsätt prata med din läkare (och om du går till kurator/psykolog) om det. 

Men som du förstår är det omöjligt att veta hur just du reagerar på en graviditet. Man förändras ju både fysiskt och psykiskt. Tar mig själv som exempel, är annars en "normal" frisk kvinna, andra graviditeten nu och har båda gångerna ärligt blivit helt korkad :P Jag säger fel ord, tänker tvärtom, glömmer bort var jag lagt saker mm. Känner mig som en senil gammal kärring i skallen :P Det är ett fenomen man kallar gravidhjärna, och man kan råka ut för samma sak när man ammar (amningshjärna). Jag jobbade förut i en livsmedelsbutik och jag sa fel summa till kunderna hela tiden, kastade om siffrorna, pinsamt!

Candela
2015-02-10 17:34
#6

Det där är som sagt en avvägning - var gränsen går för att medicinering är mindre riskfyllt än depression. Men i slutändan anser jag att det är viktigt att man mår bra psykiskt under graviditeten, för annars är risken stor att man fördjupas i sin depression när väl barnet föds. Det har jag i alla fall själv varit med om, och det var inte roligt kan jag säga.. 

Jag brottas också med rädslan att våga skaffa fler barn. Det var 9 år sen jag fick senaste barnet, och hela den föräldraledigheten var ett mörker, och jag är så ledsen över att jag inte kunde njuta av bebistiden. Kommer det bli likadant nu?

Sannolikt inte, eftersom jag mår riktigt bra idag (bortsett från trötthet och minnes-/koncentrationssvårigheter), men jag vill ju inte trampa i samma fälla igen.. Så osäkerheten finns kvar. Man vet aldrig hur ens småbarnstid blir, om man får ett lätthanterligt barn eller om man kommer få lida av konstant sömnbrist.

Annons:
Candela
2015-02-10 17:37
#7

Det där med att man "känner i hjärtat" att man är redo kan tyvärr vara förrädiska känslor. Givetvis måste man längta och vilja när man väl skaffar barn, men man är inte nödvändigtvis redo att skaffa barn BARA för att man längtar.

Omständigheterna måste inte vara perfekta för att det ska funka, men det är alltid bra att tänka efter och planera grundligt. Förbereda för det värsta. Tänka igenom hur ni ska hantera en kris, OM det är så att du försämras i ditt mående igen.

Upp till toppen
Annons: