Annons:
Etikett05-barn-6-12-år
Läst 6508 ggr
afg
2/5/15, 1:06 PM

Har era 10 åringar många kompisar?

Hej. 

Jag har en 10 årig tjej som inte har någon att vara med efter skolan. I skolan så är det grupperingar och hon väljer att vara själv istället. Hon trivs och leker bra själv, men saknar en kompis att leka med ibland. Hon går på en liten skola och har inte hittat någon som hon fattat tycke för att vara med. Tycker att dom är störiga, säger fula sker och så… Tidigare hade hon en bästis som hon alltid var med men den tjejen svek henne så dom är inte vänner nå mera. Det tar hårt på mamma hjärtat då hon ibland är ledsen och undrar hur hon ska få vänner. Hon har dansat, hållit på med ju jutsu och basket. Nu rider hon en gång/veckan. Det är svårt att bli insläppt med nya kompisar. Hon har lätt för att ta kontakt. Hur är det med era barn? Finns det någon som har det likvärdigt som oss? Berätta gärna! Mvh

Annons:
Intehärutandär
2/5/15, 1:21 PM
#1

I den åldern börjar de bli blygare, mer reserverade. Innan kunde de gå ut i lekparken bara och säga "Hej, vad heter Du?" och så var de kompisar. Runt 10 tar de steget till tweenies och börjar tänka mer på hur de ser ut, vad de säger, vad de gör osv. Då min son var 10 hade han precis kommit ur brutal misshandel i skolan och var inåtvänd och sårbar. Vi bytte skola o där har de hemliga kompisar. Dvs fröken delar ut hemliga kompisar o så får man se efter en klasskompis lite extra. Behöver inte bli kompisar, men se till att ingen hamnar ensam o utanför. Det hjälpte min son. Nu är han 16 år o har inget behov av irl-vänner.

Jenny
2/5/15, 1:26 PM
#2

Hej!

Det är alltid tråkigt att som barn inte ha några vänner. Det du som mamma kan göra är att vara ett stöd för henne och se till att göra saker med henne så att hon inte bara sitter hemma själv. 
Jag har själv inga barn än då jag bara är 18 år, men jag var precis likadan i den åldern. Jag var rätt blyg och hade svårt att komma överens med resterande klasskompisar, särskilt då jag inte riktigt tänkte likadant som dem. Jag kände mig på ett sätt mer ''mogen'' och passade inte riktigt in.
Min mamma hanterade det inte särskilt bra och kunde ofta bli arg på mig för att jag bara satt hemma. Någon gång lade hon fram telefonlistan framför mig och tvingade mig att ringa namn efter namn tills jag hittat någon att vara med… Haha :)
Jag har också alltid trivts väldigt bra själv och läst, pysslat, ritat eller någonting annat liknande. Det är absolut ingenting konstigt eller ovanligt. Din tjej måste bara hitta någon som hon verkligen klickar med och tills dess kan du bara fortsätta vara en grym mamma och finnas där för henne. :)
Hoppas att allt löser sig för er snart, kram!

// Jenny Blomma
Sajtvärd på Nintendo iFokus

afg
2/5/15, 2:04 PM
#3

Tack Theratqua för ditt fina svar!! Jag är med till stallet då hon rider. och vi brukar åka dit någon kväll för att borsta och pyssla med hästarna också. Hon är lite mera "mogen" än endel av sina kompisar trots att hon tycker om att leka med sina smådjur. hon ritar jätteduktigt och jag har gjort tavlor av många av hennes målningar. Att byta skola är inte aktuellt och hon kommer att gå i den skolan tills hon börjar högstadiet. Tack för att ni svarade för detta gnager i mig!

afg
2/5/15, 2:13 PM
#4

Jag har sagt till henne att bara hon är sig själv så löser det sig av sig självt. För att bli någon annan för att passa in är jättedåligt att göra. Hon är trygg i sig själv och inte blyg. Det är bara att hon inte riktigt hittat rätt. Hon har träffat några efter skolan vid olika tillfällen, men dom är så tillgjorda tycker hon.. Åh vad svårt att säga och försöka få henne att förstå att det är inte henne det är fel på, utan dom andra som inte klarar av att vara sig själv. Och så finns det en tjej som liksom "styr" dom andra tjejerna i klassen. Då hon säger nå kul och skrattar så skrattar dom också fast det inte var kul. Min dotter frågade "mamma, måste jag skratta fast jag inte tycker det är kul?" Dom andra skrattar, fast tillgjort..

OlgaMaria
2/5/15, 2:21 PM
#5

För mig var mellanstadiet en dålig tid med kompisar men fick en nystart då jag började högstadiet och fick ett helt nytt kompisgäng och vi håller alla kontakten fortfarande mer än 15 år senare. 

Kanske går det inte att att göra så mycket just nu, mer än att må så bra som möjligt och hoppas att det blir bättre när högstadiet drar igång, eller före dess.

Mitt enda råd är att försök hitta på andra saker tillsammans. Gör hennes fritid meningsfull. Kanske finns det någon annan aktivitet ni kan börja med också.

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

Jenny
2/5/15, 2:26 PM
#6

Självklart!
Jag är helt säker på att hon kommer hitta någon likasinnad så småningom. :)
Du ska också vara glad att hon är så öppen med dig! I hennes ålder är det väldigt lätt att oroa sig över vad andra tycker, särskilt föräldrar, så att man hellre håller inne allt och inte säger någonting.
Det är väldigt bra att du försäkrar henne om att det inte är henne det är fel på. Hon låter som en klok och stark tjej som inte vill vika sig för grupptryck eller låtsas vara någon som hon inte är.  Visa henne att du är stolt över vem hon är, om du inte redan gör det. Men det låter på dig som att du har bra insikter och förstår henne. :)

// Jenny Blomma
Sajtvärd på Nintendo iFokus

Annons:
afg
2/5/15, 3:02 PM
#7

Tack så mycket tjejer för era svar! Vi pratar om allt och jag mörkar ingenting för henne.Och hon ska kunna prata med mig om allt utan att jag dömer eller säger hur det ska kännas i henne.  Då blir man ju bara besviken som barn om jag sitter och hittar på en massa som inte stämmer.  Det känns bättre nu då jag fått höra av er att ni har fått vänner då ni kommit upp i åldern. Själv så har jag aldrig saknat vänner. Stor kram på er tjejer!!

Upp till toppen
Annons: