Annons:
Etikett01-allmänt-om-barn
Läst 1935 ggr
molbojse
1/28/15, 7:38 AM

Bli föräldrar?!

Hejhallå! Jag och min pojkvän sen två år tillbaka känner att vi vill ha barn. Jag har därför 2358732 tusen frågor om allt möjligt. detta blir bådas vårat första barn och jag är jätteupprymd över detta då jag i hela mitt 23-åriga liv totalvägrat barn. Hur som helst. Vad jag undrar nu är om man MÅSTE bo ihop bara för att man ska ha barn? Vi har varit sambos men det fungerade tyvärr inte. Vi har båda diagnoser (jag ADHD, Borderline, misstänkt Bipolär och Asperger och han har Asperger) och undrar lite hur mycket av detta som kommer ärvas vidare? Finns det fler mammor eller pappor här som också har barn trots diagnoser? Vill påpeka att våran vardag fungerar ändå. Jag har ett jobb, typ eget företag och studerar, och pojkvännen jobbar i dagsläget men kommer börja studera till hösten. Sen skulle jag vilja veta lite hur era graviditeter och/eller förlossningar har sett ut. Vill vara så förberedd som möjligt på vad jag kommer leva med i nio månader :D jag har vänner med barn i åldrarna 2-5 så kommer umgås med så mycket barn som möjligt innan vårt eget kommer för att verkligen se hur det ser ut i livet med barn :) Detta är dessutom inget som kommer ske imorgon, utan troligen först nästa år då min p-stav ska bytas/tas ut. Kram på er! :D

Behandla mig som om jag vore frisk men tänk på att jag är sjuk.

Annons:
ChristineL
1/28/15, 7:52 AM
#1

Sjukdomar kan nedärvas till barn ja, jag vet inte exakt vilka men tycker du ska prata med din läkare om det. Och du kommer få trappa ner dina mediciner, kan vara bra att vara medveten om det.

Och nej, man måste inte bo ihop, finns ju massor gravida singeltjejer ;) Däremot finns risken att du kommer känna dig väldigt ensam om du inte har 100% stöd både från partner och andra i närheten om du bor själv.

Hur en graviditet och förlossning ser ut är helt individuellt, oberoende av diagnoser. Det finns väl vissa saker som man löper större risk för om man har vissa diagnoser, men det betyder inte att det kommer bli så.

molbojse
1/28/15, 8:23 AM
#2

Absolut, väl medveten om att jag antagligen kommer behöva sätta ut min ångestdämpande (kändes dock lite att du bara utgick ifrån att jag åt mediciner pga diagnoserna…) alt. hitta ett oskadligt substitut. Dock är jag inte singel bara för att jag inte har sambo :o planen är att bo så nära varandra som möjligt och jag vet att han finns där trots att vi inte bor ihop så ensam blir jag verkligen inte.. Mamma har jag dock inte att räkna med då hon tycker jag är dum i huvudet som ska skaffa barn när jag är sååååå psykiskt sjuk… ;( Klart att det ser olika ut, därför jag ville höra era berättelser så man kan få en någolunda uppfattning :o

Behandla mig som om jag vore frisk men tänk på att jag är sjuk.

molbojse
1/28/15, 8:28 AM
#3

Vet också att neurologiska sjukdomar nedärvs till barnen, därför jag frågade i vilken grad det habdlade om :) om det var då att det alltid är säg 25% av diagnosen från mamman och 50% från pappan eller nåt. Kommer även sluta med kasein och gluten då gluten sabbar blodet och tar bort luddet som blockar ex. tungmetaller från att komma ut i kroppen vilka överförs till barnet :) sockerfri och rökfri är jag redan och tänker uppfostra barnet sockerfritt då jag är nykter sockerberoende.

Behandla mig som om jag vore frisk men tänk på att jag är sjuk.

ChristineL
1/28/15, 8:28 AM
#4

Kolla lite inne på gravidsajten också ;) Dom flesta som är aktiva där är gravida, eller försöker. Vet inte om någon har en psykisk diagnos just nu men däremot fysiska sjukdomar som gör det extra kämpigt.

molbojse
1/28/15, 8:40 AM
#5

Åh, okej, tack! :D

Behandla mig som om jag vore frisk men tänk på att jag är sjuk.

Ria74
1/28/15, 10:35 AM
#6

Man behöver inte bo ihop för att ha barn. Jag och min sambo bor inte ihop på veckorna, han jobbar på en fiskebåt och åker oftast söndagkväll och kommer igen på fredagen.

Hela veckorna är jag och dottern ensamma, fast jag går hem en hel del till mina föräldrar som bor i samma by.

Det är bra om man har någon som kan avlasta, partner, släkting, förälder eller vän för det kommer att bli tufft ibland. När man inte har sovit på ett antal nätter och barnet bara skriker så är det skönt att kunna lämna över till någon annan en timme och bara få andas.

mvh Maria värd på barn, miljonar, bloggande
medarbetare på husmorstips.ifokus
Min blogg: http://nouw.com/mariastankar

Annons:
molbojse
1/28/15, 10:51 AM
#7

#6 Nej, det ttcker inte jag heller. För barnets skull bör inte jag och pojkvännen bo ihop, haha! Vi har så otroligt delade åsikter om hur man möblerar en lägenhet och tjafsar därför om det. Annars bråkar vi typ aldrig om nånting :o

Behandla mig som om jag vore frisk men tänk på att jag är sjuk.

Ria74
1/28/15, 11:04 AM
#8

Hur går era åsikter ihop när det gäller annat? Tänker på barnet då i första hand, uppfostran och sådant?

mvh Maria värd på barn, miljonar, bloggande
medarbetare på husmorstips.ifokus
Min blogg: http://nouw.com/mariastankar

PogoPedagog
1/28/15, 11:28 AM
#9

Men mina inlägg bara försvinner! GRRR

Iaf så skrev jag att det absolut inte är så att man måste bo ihop MEN den första tiden är ofta jättejobbig så då kan det nog vara väldigt tufft att inte ha avlastning på plats! Jag försöker inte skrämma dig nu utan bara ge dig en realistisk bild av hur det faktiskt blir ganska ofta: bebisen sover bara en kavrt i taget, är vaken hela nätterna och illvrålar, vill amma varje timme och bara bli buren däremellan. Så för att göra en så enkel sak som att ta en dusch eller sova lite måste man kanske ha hjälp. Sen kan man ju så klart ha tur och få en bebis som trivs att ligga själv eller i vagnen och sover på nätterna :) Efter ett halvår ungefär brukar det lugna ned sig lite för de flesta som tur är.

Angående graviditeter och förlossningar så får du surfa runt på sajten, här finns massor av berättelser.

Upp till toppen
Annons: