12 - Uppfostran

Vad är för stort självständigt ansvar?

2015-01-10 12:22 #0 av: tlover

Jag snubblade över ett examensarbete idag ang LVU och hur det kan gå helt fel.

Där (bland massa annat) står det i LVU 2§ att barn kan omhändertas om dom blir otillbehörigt utnyttjande. Vilket ju låter bra, sen läser jag förklaringen till det "Otillbörligt utnyttjande avser framförallt sexuellt utnyttjande, men även tungt kroppsarbete eller för stort självständigt ansvar." och på det sista hajade jag till lite. För även om jag håller med om att ett barn inte ska ansvara för hushållet, inte ens ett eget djur innan det är beredd på det. Men det kan snabbt övertolkas som det är skrivet.

Men man ska ju också (enligt mig) uppfostra barnet till att bli en självständig individ vilket man blir genom att få ansvar. Men eftersom alla är olika kanske en 10 åring i en familj kan ta större ansvar än en 18 åring (dvs myndig person) kan i en annan familj utan att det är för mycket för 10 åringen.

Hur stort ansvar kan man sätta på ett barn tycker ni? kan ett djur vara ansvarig för ett djur (i alla fall delar tex matnings och städningsmässigt) eller ska man vänta med sådant ansvar tills barnet blir 18 (och enligt lag inte ett barn längre).

Vad vill du läsa om nästa månad? Rösta!


Anmäl
2015-01-10 12:36 #1 av: Fialialej

Jag tror det viktiga i det hela är att du som förälder förstår att ävenom du lägher ett ansvar på barnet (exempelvis mata kaninerna) så är det ändå du som i slutändan är ansvarig för att kaninerna får mat och mår bra.

Även om barnet ska sköta vissa sysslor för att få veckopeng/lördagsgodis osv, så är det förälderns uppgift och ansvar att se till att det finns förutsättningar för barnet att kunna lösa uppgiften. Då tycker jag att man har gett rimlig mängd ansvar.

Anmäl
2015-01-10 12:45 #2 av: ChristineL

Åh, vad irriterande! Jag skrev jättelångt men det försvann :( Men kort bara, nej man kan inte säga vilken ålder som är lämplig för ett barn att ha ansvar för att klä sig själv, städa sitt rum, ta hand om djuren, dammsuga huset osv...

Anmäl
2015-01-10 13:56 #3 av: Ria74

Tror det är svårt att sätta en ålder, precis som du skrev så kan en 10-åring vara mogen att ta ansvar för t.ex middagen medan en 16-åring kanske inte alls klarar av det.

Ett djur tycker jag inte ett barn ska ha övergripande ansvar för, absolut att barnet kan vara ansvarig för att städa buren, gå ut med den eller mata. Men den vuxne måste alltid ha koll så det verkligen blev gjort.

mvh Maria värd på barn, miljonar, bloggande
medarbetare på husmorstips.ifokus
Min blogg: http://nouw.com/mariastankar

Anmäl
2015-01-10 17:21 #4 av: Snovit79

Att ta hand om ett djur är indiviuellt. Men över lag tycker jag inte att ett barn under 15 ska ta hand om ett djur ensamt till 100 %. Man behöver oftast en vuxen i bakgrunden åtminstone. 

Jag fick mitt första husdjur som 12-åring, en hund. Och henne tog jag hand om helt ensam utöver det ekonomiska. Jag rastade henne, hade henne med på fritiden, duschade henne, matade henne, sov med henne osv. 

Min son fick sitt första egna husdjur vid 8. Två dvärghamstrar. Och han var inte redo. Det vart jag som städade buren, matade, gullade osv. Jag tyckte de var så söta så det blev 3 par till slut (nytt par efter varje annat dött). Tills vi skaffade hund för 2 år sedan, då glömdes den sista hamstern bort och då den dog skaffade vi inga nya. Hunden tar all tid och uppmärksamhet. 

Då det gäller hushållet, så växte jag upp och fick ta hand om det mesta redan vid 8 års ålder. Då var lillebror 1 år. Och mina uppgifter var att städa mitt rum, hallen och badrummet. Ta mig själv till skolan och ge mig frukost. (kunde inte klockan) Gå hem själv och göra någon middag, ibland till mig själv bara - ibland till alla så det var klart då mamma och bror kom hem. Ofta fick jag hämta lillebror hos moster med som var dagmamma. Och sköta om honom. Dvs bada, byta blöja, ge mat, leka, läsa saga. Betalade också räkningar då och då, köpte mat (o cigg till mamma) och diskade förstås. Någonstans därimellan gjorde jag läxan och ibland hann jag med lek.

Denna uppväxt var inte unik dock, jag hade flera vänner som tog hand om hemmet o syskon. Mer eller mindre.

Jag tycker inte mamma gjorde rätt dock, även om jag lätt kunde flytta hemifrån vid 16 och sköta ekonomi och sätta budget jämfört med jämnåriga. 

Men! Jag har absolut överfört det bra på min son. Dvs så fort han kunde stå upp på benen så har han fått städa sina leksaker, då han var 5 och fick eget rum så skulle han städa undan leksakerna där innan läggdags och ha bäddat sängen på morgonen. Rummets städrutiner har utökats med ålder. Runt 12-13 har han fått dammsuga, skura och damma också. Och naturligtvis har han från start lärt sig att hänga upp ytterkläderna och ställa skorna på plats. Duka och ta undan sin disk. Lägga smutsig tvätt i tvättkorg och lägga in sin tvätt där den ska vara. Bära från tvättstugan med, först bara sina sockor kanske och utökat vartefter han växt. 

Vid 6-7 gjorde han sin egen frukost. Macka eller gröt oftast. Nu är han 15 år och har lagat sin egen mat i flera år. 

Har alltid haft rutiner och ordning. Skulle vi ruckat på det, så hade jag fått skylla mig själv - och inte kunnat gnälla på att "min son hjälper inte till". Han vet vad som gäller och det är självklart. Inga diskussioner. 

Detta är de självklara saker ett barn ska lära sig under uppväxten. Det ingår i rollen som förälder då man ska släppa ut en ny individ i samhället. 

Jag skulle aldrig tvinga min son att ge upp sitt liv för att sköta ett hem. Han är ett barn och ska ha tid med läxor och fritid bredvid. 


Anmäl
2015-01-12 16:57 #5 av: JossanH

För stort självständigt ansvar är för mig när ett barn måste ta beslut åt sina föräldrar eller ta hand om andra barn/vuxna på ett sätt som en myndig person beräknas göra. Det innefattar även att ta hand om/klara sig själv innan hen är myndig,

Sajtvärd på Iller.ifokus
Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.