Annons:
Etikett12-uppfostran
Läst 2669 ggr
Ketang
2014-10-24 11:36

Komet

Jag vill slå ett slag för Kometprogrammet! 

Efter ett par år med jätte mycket jobbiga konflikter med vår nu 6åriga dotter så har vi börjat se ljuset i tunneln! Vi fick hjälp via socialkontoret som jag vart tipsad om att ringa. Utbildningen är som en studiecirkel och vi träffas 10-11 gånger i grupp. I vår grupp är vi föräldrar till 6st barn i ålder mellan 3-12år. Det har varit jätte nyttigt att lyssna på dom andra föräldrarnas insikter efter resans gång och höra hur dom löst vissa vardagliga problem. Vi har följt en kursplan och haft läxor varje vecka.

Mina bästa råd är:

1, Gemensam tid! Detta är det absolut VIKTIGASTE för att få en god relation med sitt barn, att ge den TID, att SE barnet och lyssna på det. 15min/dag då du som förälder gör något tillsammans med barnet med 100% fokus på barnet. Stäng av dator, tv och lägg undan mobilen. Följ barnet i leken och försök att styra leken så lite som möjligt. Undvik att vara negativ med ord som "ska sängen verkligen stå i badrummet i dockskåpet?" osv. Låt BARNET styra precis som den vill och uppmuntra och bekräfta ofta tex "åh har du ritat en blomma, den är ju röd, jag som älskar rött"

2, Förbered barnet på ALLT ni/barnet ska göra.
 Ex "I morgon kommer mormor att hämta dig på fritids efter lunchen", "I kväll lägger pappa dig efter sagan", "nu när vi kommer hem måste mamma laga mat, då får du gärna titta på tv en stund", "om 10 minuter stänger vi av tvn och går och kissar, tvättar oss och borstar tänderna. Nu är det bara 5 minuter kvar…"

3, Uppmuntra/beröm barnet! Även när det gäller saker som är självklara som ex att barnet stänger dörren efter sig om den går in sist "tack snälla för att du stängde dörren, det hade blivit så kallt här inne annars." MEN tänk på att ALDRIG blanda in kritik i uppmuntran "vad duktig du var som ställde undan tallriken, det var väl inte så svårt, jag förstår inte varför du inte kan göra det varje gång" Slösa med uppmuntran och MENA det du säger! Variera berömmet så du inte fastnar i ett ekorrhjul där du tjatar samma sak. Tips på beröm/uppmuntran: bra, toppen, kanon, strålande, fint, vad glad jag blir, jag visste att du skulle klara detta, perfekt, imponerande, briljant, du är så duktig, det här gillar jag osv. Men kroppsspråk kan man uppmuntra så här: Give me five, tummen upp, klapp på axeln, leende, ögonkontakt, klappa händerna, blinka, nicka, kramas, målgest, beröring osv.

4, Ögonkontakt. När maten är klar och barnet är på sitt rum, ropa inte! Gå in och sök ögonkontakt "Linnéa, kom får jag prata lite med dig" sätt dig på huk om barnet sitter på en stol och sök ögonkontakt innan du säger det du kom för att säga. Att stå och skrika över halva huset skapar aldrig en go stämning. Ögonkontakten är viktig för att barnet ska känna sig viktig och sedd. Så även när du lyssnar på vad barnet har att berätta och när du berömmer barnet är det viktigt med ögonkontakt!

5, Välj dina strider! Om barnet slår sönder saker, slåss eller gör andra saker som kan skada barnet eller någon annan är det dags att sätta stopp. Men ta inte strider om att barnet inte hänger upp jackan, inte vill ha mössa på sig när det är kallt, svär eller gör andra saker som inte direkt skadar. Uppmuntra istället barnet att göra det som den är bra på! "Vad glad jag blir att du tar med dig vantarna till skolan, då vet jag att du inte kommer frysa i dag på rasten" osv.

Beteenden som får uppmärksamhet har en tendens att öka, därför vill man INTE ge uppmärksamhet till dåliga beteenden. Men när man slutar att uppmärksamma dessa dåliga beteenden kan det komma en period när det ökar innan det till slut minskar och försvinner. Håll ut och kämpa!!! Det är SÅ värt det! ❤️

Annons:
Challa86
2014-10-24 14:11
#1

De 5 punkterna du nämnt är ju självklarheter i vardagen hos barnfamiljer. 
Vad bra att det finns program man kan gå/följa om man får problem, men vad skrämmande att det ens ska behöva finnas. 🤔

challameow.wordpress.com 

[Thiah]
2014-10-24 14:44
#2

#1 nej dom är absolut inte självklarheter för alla!

Challa86
2014-10-24 14:47
#3

Det är ju det jag menar.
 Som förälder SKA man ta ansvar för sitt barn och ta sitt ansvar som medmänniska. Validering är det viktigaste som finns och det är skrämmande att vissa barn aldrig får uppleva det.

challameow.wordpress.com 

[Thiah]
2014-10-24 15:01
#4

Tyvärr är det flertalet föräldrar som behöver hjälp med det här, speciellt när barnen når lite äldre åldrar.  Mitt jobb har själv ett program för familjer som har problem eller behöver lite extra sdtöd i vardagen.

PogoPedagog
2014-10-24 19:19
#5

Det där med att ta ögonkontakt istället för att ropa till barnet på håll tar jahg med mig. Jag står väl oftast i samma rum men har inte tänkt på att det är viktigt att skapa kontakt först och sen säga vad man har att säga.

Intehärutandär
2014-10-24 19:23
#6

Inget nytt för mig, självklara saker som förälder då jag fick barn.

Annons:
[Thiah]
2014-10-24 19:24
#7

kom också ihåg att det lönar sig oftast att ställa sig på knä och faktiskt se barnet i ögonen på deras nivå.  Istället för at skrika eller höja rösten kan man böja sig ner och beröra barnet lätt. Säga hens namn och sen se hen i ögonen medan man håller en lugn ton.

Ketang
2014-10-25 10:24
#8

Ni som tycker att detta är självklara saker som man ska kunna som förälder, får jag fråga er hur gamla era barn är och hur många barn ni har. Har ni aldrig haft perioder med mer konflikter än vanligt osv?

För oss var detta också självklara saker ända tills jag blev gravid med barn nummer två och dottern flippade totalt. I nästan två år kämpade vi med utbrändhet, ekonomin, arbetslöshet, jobbig graviditet och extrem förlossning, återhämtning  osv. Samtidigt som vår äldsta dotter slogs, sparkades, spottade, svor och slog sönder saker.  Allt tålamod var som bortblåst och det som VAR självklart innan var som bortblåst. Vi visste inte hur vi skulle göra och vad vi än gjorde så blev resultatet värre. Vi var inte ansvarslösa, vi TOG vårt ansvar när vi sökte hjälp. Först gick jag hos en barnpsykolog i ett år för att försöka reda ut varför allt var som det var. När inget verkade hjälpa fick vi en plats på Kometprogrammet och där började det släppa. Jag tycker att ALLA föräldrar borde gå en sån här utbildning för mycket av detta är nytt även för föräldrar som inte har speciellt mycket bråk hemma. Jag har pratat mycket om detta med mina vänner, som inte har speciellt mycket konflikter. Men ex att se till att man har 15min 100% fokus på barnet varje dag är inte så enkelt som det låter. Många tänker att dom ger barnet tid när man ex läser läxor eller pratar om hur dagen har varit vid middagsbordet.

JossanH
2014-10-25 10:41
#9

Först och främst- jag utgår ifrån att alla vill sina barns bästa, och att låta nedlåtande för att någon behöver ta hjälp och inte se dessa punkter som självklara (i en kris!!!) under hela barnets uppväxt tycker jag är lite oförskämt. Alla kan nog behöva bli påminda om detta mellan varven. Är man stressad, barn och vuxna är trötta efter en lång dag på dagis/skola/jobb så är det inte konstigt om man stänger av och går den raka vägen och hoppar över flera av punkterna ovan. Alla är vi människor, med både fel och brister. Som hemmaförälder till en 2 åring och en 3 månaders är jag glad över att vi sällan behöver passa tider, att vi har hela dagarna med/för varandra för det gör att det är lättare att lyssna, prata och låta allt ta tid. Och dessa punkter är förstås inte självklara för alla. Det finns så mycket galen/förlegad information där ute som kan få även den bästa föräldern att tvivla på sin förmåga. BVC som ger tips och råd som tex 5 min metoden och liknande. Vi blir även matade med hur viktigt det är med förskola och det gör förstås att föräldrar börjar tvivla på sin egen förmåga och tro att endast utbildad personal kan göra fungerande vuxna av deras små barn.

Sajtvärd på Iller.ifokus

Ketang
2014-10-25 11:27
#10

#9 Klokt skrivet!

Challa86
2014-10-25 11:38
#11

Jag har en 2,5 åring som är extremt envis och målmedveten. Jag kan inte påstå att vi har haft perioder med mer konflikter än vanligt då jag är världens bästa mamma till min son, som validerar, uppmuntrar, vägleder och lyssnar på vad han har att säga. 😎

challameow.wordpress.com 

Intehärutandär
2014-10-25 18:28
#12

#8 Jag har en 15-åring som jag varit ensam med hela tiden. Och gått genom alla trotsåldrar. Med fasta regler från start, så har det gått bra. Blev utbränd för 3 år sen, men då var sonen självgående sedan många år. Har alltid varit trygg i min föräldraroll, även om jag varit osäker på andra saker i livet.

Velinga1984
2014-10-25 19:59
#13

Jag tycker att Ketang tar upp ett oerhört viktigt ämne och tipsar om något bra! Även om man är trygg i sin föräldraroll kan tålamodet ta slut, det är lätt att fokusera på fel saker. Själv har jag snart en 10-åring och en 10-månaders, och här är det inte solskensdagar jämt.

Annons:
Upp till toppen
Annons: