Annons:
Etikett01-allmänt-om-barn
Läst 1444 ggr
CelsiusT
10/16/14, 12:53 PM

Vad är avlastning för dig?

När man har barn så är det ibland skönt att få lite avlastning och vissa har turen att kunna få avlastning av mor/farföräldrar eller annan släkting/vän/bekant. Men vad avlastning innebär är ju olika för alla. Så nu undrar jag vad ni brukar vilja ha/önskar er för typ av avlastning. Börja med att skriva hur gammalt ditt/dina barn är.

Medarbetare på westernridning.ifokus

Annons:
CelsiusT
10/16/14, 1:08 PM
#1

Min son är 2mån.

Jag får besök av sonens mormor o farmor lite då o då, ungefär nån gång i veckan (alltså dom kommer varannan vecka vardera ungefär). Dom brukar båda två ta sonen i famnen (klart dom vill pussa på honom lite) och sen sätter som sig ner och säger 'passa på nu att göra sånt du vill ha gjort'. Men ehm.. vad är det då? Jag brukar sätta mig ner i soffan och ta det lugnt. Ärligt talat är det inte särskilt stor avlastning att dom tar sonen i famnen när han är lugn. Inte för att jag skulle vilja att dom tog honom när han skriker, men avlastning… Helt ärligt så fungerar det mesta minst lika bra med sonen i sjalen eller när han sover i sängen, iaf dom där dagarna som han är lugn och nöjd och det är ju oftast då jag får besök. Det som däremot kan vara jobbigt så är det alls att göra någonting. Vissa dagar önskar jag att jag kunde slappa mig till renstädat, diskat och färdig middag =)

Så ibland har jag sagt det att jag hellre vill ha det städat och maten lagad (fast det är lite svårt det där med, för jag vill helst göra saker själv, speciellt städningen).

Medarbetare på westernridning.ifokus

Intehärutandär
10/16/14, 2:44 PM
#2

Min son är 15 år och vi har sällan eller aldrig haft avlastning. Då jag gick in i väggen så skrek jag efter kontaktfamilj, eller snarare ett par år innan då jag kände att nu är jag snart slut. Men fick till svar att eftersom att jag står på benen, så är jag stark. Ja, inte ordagrant. Ett par år senare var kraschen ett faktum och jag låg i sängen i flera månader och grät och tittade i taket, utan förmågan att kunna ta mig upp i en dusch. Min son var lika olycklig att se sin mamma så förlamad. Men fortfarande ingen hjälp. 

Sedan en dag kom kontaktfamiljen äntligen, och blev avskedade rätt snabbt - för pappan var häktad (o blev dömd) för pedofili. 

Hade min son inte blivit grovt misshandlad i skolan från början i Åk 3, så hade vi aldrig behövt avlastning tror jag. Om samhället skött sin roll som anställda på skola och omkring. 

Annars har det varit en gudagåva att få vara ensamstående mor till en underbar son. Vi har anpassat oss efter varandra. Om jag vill träffa kompisar så hänger han på. Om jag vill shoppa, hänger han på. Ville han leka i lekparken en stund varje dag, så satt jag i gungan bredvid. 

Då han lagt sig på kvällarna hade jag min egentid som gick till att titta på mina tv-program, prata med vänner i telefon om vuxensaker, sitta vid datorn, diska osv.

jmkforlajjf
10/16/14, 3:41 PM
#3

Det är sällan jag har behov av avlastning faktiskt. Vi är ju trotsallt två som tar hand om våran 2-åriga dotter :) däremot är det skönt att kunna ta en dag+natt typ en gång i halvåret och bara kunna vara med varandra. Det är riktigt uppskattat! Annars får man ju "egentid" när hon ligger och sover, och då kan man ju välja själv hur många timmar man väljer att vara vaken, bara man kommer upp nästa dag med lillen ;)

Ria74
10/16/14, 3:58 PM
#4

När Molly var riktigt liten var det guld värt att någon höll henne medan jag duschade eller åt.

Numera  när hon är 15 månader är det mer att man hinner gå till banken, tandläkaren eller något annat ärende.

mvh Maria värd på barn, miljonar, bloggande
medarbetare på husmorstips.ifokus
Min blogg: http://nouw.com/mariastankar

ChristineL
10/16/14, 4:03 PM
#5

Nova är 16 månader och vi har ingen närstående på nära håll. Har alltså aldrig haft barnvakt utom nån enstaka gång när någon varit här och vi har storhandlat, eller när jag var iväg och servade bilen. Vi kommer dock att flytta upp tillbaka till familjen här framöver och det första vi ska göra är att gå på bio! Som vi längtar!

Sen är det lite nervöst för vi kommer åka till örebro (där släkten bor) på onsdag för att gå på begravning i vadstena på torsdagen, och jag vill inte ha med Nova dit så hon ska få vara med sin mormor hela dagen. Så länge har hon aldrig varit ifrån mig. Jag är lite orolig för att hon ska känna sig övergiven. Men jag tror dom kommer få kul, mamma skulle kolla om kyrkan hade nån aktivitet och även se till att Novas kusin på 6 år är där.

CelsiusT
10/16/14, 4:13 PM
#6

#3 Jag känner faktiskt nästan som om jag står ensam med det hela. För sambon jobbar så att han kommer hem vid fem-tiden och måste gå och lägga sig vid halv nio-nio på kvällen. Så han är hemma 3,5-4h/dag och då är han slutkörd eftersom han går upp 5 på morgonen och jobbat hela dagen (han är dessutom inte van vid heltid då han varit sjukskriven fram tills nyss). Nattetid behöver sambon sova och då är det ändå bara Amning så då har han inget han kan göra ändå. På helgerna är inte alltid han är hemma då heller. Så jag är ofta ganska ensam om att ta hand om sonen. Och på helger som sambon är hemma så är det han som försöker 'avlasta' mig, men även där måste man ju precisera vad det är jag skulle vilja att han gör. Ibland kan det ju vara skönt att han tar sonen ett tag. Men oftast är det faktiskt mer avlastande att slippa tänka på allt runt omkring, snarare än att bli av med sonen en stund (om inte sonen är gnällig, då är det jobbigt och kan vara skönt att få en paus). 

Men jag är egentligen inte i 'behov' av  avlastning heller, men har ju både sonens mormor o farmor som tjatar om att få komma och avlasta en stund (tror mest dom vill komma o pussa på sonen) och det är ju klart uppskattat att få lite avlastning ibland. Men det väckte frågan hos mig, vad är avlastning för mig, vad vill jag göra när jag får avlastning?

Medarbetare på westernridning.ifokus

Annons:
PogoPedagog
10/16/14, 9:39 PM
#7

Mina barn är snart två år resp. fem månader. Det jag önskar mig i form av avlastning är SOVMORGON! Jag älskar att ligga i sängen och halvslumra några timmar extra. Visst kan vi turas om att få sova lite längre, jag och sambon, men man vill ändå inte ligga o dra sig för länge när den andre är själv med barnen. Dessutom saknar jag att kunna ligga och kramas och prata med sambon. Två ggr sedan äldste sonen kom har detta hänt, det kunde gärna bli oftare.

Sedan skulle jag vilja ha avlastning i frivillig form. Vi kan ganska ofta få barnvakt om vi ber om det men det skulle vara undebart att någon erbjöd sig helt frivilligt att ta barnen någon dag, bara för att de ville! Som det är nu känner jag alltid att jag måste stressa med det jag håller på med när jag har barnvakt flr att de inte ska behöva passa barnen längre än absolut növändigt. Det är lite tråkiugt.

[jnordstrom]
10/16/14, 11:07 PM
#8

Mitt problem är inte att få avlastning. Jag har en underbar sambo, min sons pappa som självmant alltid hjälper till. (Dock kass på städa) men mitt problem är att ta emot avlastningen. Går min sambo upp på morgonen kan jag ändå inte sova om jag hör Elton blir ledsen utan måste då gå upp. Samma sak natt tid. Vilket blir då ofta att jag säger att gå du och lägg dig jag är ändå vaken osv. Detta är genomgående problem i vår vardag. Jag är den som vill vara överallt.

[Thiah]
10/17/14, 6:00 AM
#9

När maken tar sonen varje söndagmorgon och låter mig ligga kvar så länge jag vill. Eller när svärmor kommer och säger hej en fredag eftermiddag och jag kan laga mat ensam(eller duscha eller handla).

Velinga1984
10/17/14, 7:39 AM
#10

Jag har tur, i skrivande stund har jag fått sovmorgon och sambon fixar båda barnen. Vi kör varann morgon när vi är lediga. Det är avlastning som räcker länge för mig. Vi har sällan barnvakt till barnen, äldsta är iofs hos sin pappa regelbundet. Minste sonen är 10 månader och han har varit bortlämnad 5 gånger kanske. Sist var det bara några få timmar när vi var på spa.

[WickedAlly]
10/17/14, 8:50 AM
#11

Jag är lyckligt lottad som har många människor runt mig som gärna är barnvakt, men likt #8 har jag lite problem med att ta emot hjälpen så det blir inte så ofta, även om jag tycker att det blir bättre och bättre. 

Dock uppskattar jag väldigt när jag kan åka och handla själv, inga långa shoppingturer utan bara få handla mat i ensamhet. Wilmer är inte på något sätt krånglig att ha med sig, att ha en nyfiken unge på ett ställe med tusentals färger och former underlättar ju väldigt, men ändå uppskattar jag det väldigt. Det är min lilla stund i vardagen. Oftast är han hemma hos Rasmus men ibland lämnar jag honom en stund hos mormor, hon bor bara några km från mataffärerna :)

Någon annan avlastning har jag inget jättebehov av i dagsläget även om det ibland är skönt att t ex få duscha utan att sjunga Idas sommarvisa hundra gånger.

JossanH
10/18/14, 6:15 PM
#12

Träffar min mamma minst 1 gång i veckan, ofta mer. Är ensam med 2 barn de dagar sambon jobbar. Barnen är 2 år och 3 månader. Avlastning är när jag har stort behov av att städa och någon kommer och leker lite med äldsta. Eller när man behöver göra något och man lämnar bort äldsta ett par timmar medan man gör det man ska. Eller när jag lämnar båda barnen hemma med pappan för att uträtta något själv en timme eller 2. Längre går ju inte i och med amningen och jag bör ju finnas till hands. När någon kommer och hälsar på vill jag ju inte bara lämna över barnen och göra nyttiga saker, jag vill ju också umgås och vara med när barnen umgås med sina släktingar också. Speciellt när dom är under halvåret. Då känns det extra viktigt att vara med, både för dom och mig/pappan.

Sajtvärd på Iller.ifokus

JeFo
10/21/14, 5:21 PM
#13

Handla själv är lyx som jag gillar. Behöver inte ha så mycket mer. Har stor släkt som gärna passar barn. Har man tre krävs det typ 2 olika barnvakter. Sker lite då och då att de äldsta sover borta. Är sällan själv. Har gärna någon av de äldre med mig och låter sambon ta Holly. Hon är inte heller krävande men det är ändå skönt att bara "slippa" ibland och bara bry som om de andra.

Annons:
Destany
10/23/14, 8:18 AM
#14

Handla själv är en lyx. Likaså att ha sovmorgon o äta i lugn o ro. har svärföräldrar o föräldrar som gärna tar honom men jag är dålig på o lämna honom. Lämnar honom bara om jag ska till läkaren eller nåt där han inte kan följa med.

TezzD
10/23/14, 11:01 PM
#15

Avlastning är när barnen blir underhållna av någon annan (Lekkompis eller mor/farförälder) så att jag kan göra saker i hemmet utan att ha en två åring och en 4 åring som hänger i benen 😃 Jag visste innan jag fick /skaffade barn att egentid och vardagliga enkla saker att göra,  är något som försvinner och blir en "jobbigare" om man inte "lämnar bort" dom, vilket jag helst inte vill göra alls 🤪 Så avlastning genom "barnpassare" hemma är helt perfekt för mig. Det ser jag även som "egentid" haha.

HjärtaRosalee
SajtVärd: Änglar -ifokus
Medarbetare: barn.ifokus. 

TezzD
10/23/14, 11:02 PM
#16

Jag får ju egentid nu mellan deras sänggång (19-20 tills imorgon kl 6!) 😉

HjärtaRosalee
SajtVärd: Änglar -ifokus
Medarbetare: barn.ifokus. 

Upp till toppen
Annons: