Annons:
Etikett12-uppfostran
Läst 14074 ggr
pernillaa
10/16/14, 11:38 AM

När är man en dålig förälder?

Att vara förälder är allt annat än lätt, det är självklart. Självklart också tycker jag det är att föräldrar trots allt är människor med egna fel och brister! Det finns nog ingen förälder som någon gång gjort fel mot sina barn.

Frågan jag ställer är väldigt känslig och kanske upprör folk men det här är något jag tänker ofta på och behöver feedback på. Kanske är det fler än jag som känner sig otillräcklig som förälder.

Så, var går gränsen? När är man rent ut sagt en dålig förälder enligt din åsikt?

Jag tycker faktiskt att folk är för slapp i sin uppfostran idag, och jag jämför mig med de här människorna. De som hellre sätter sina barn framför tv:n med godis än att ta fajten. Problemet är bara att jag inte ser det som om de är för slapp, jag sätter dom på en piedestal för jag ser så ner på mig själv som förälder. Jag ser på de här barnen som får dyra prylar, och mår dåligt över att jag inte kan ge mina barn det. "De andra får ju sånt!" hörs det från min 8-årige son som vill ha dyra spel och surfplatta m.m. Jag själv tycker inte barn behöver sånt. Han mår bättre av att vara ute och cykla eller sitta och ha tråkigt t.o.m. Barnen blir så uppstressade av alla intryck överallt ifrån och behöver ibland sitta och ha tråkigt och komma ikapp sig själv.
Jag som då har ADHD och bipolärt behöver ha det ganska uppstrukturerat runt mig. Men den här skruvade bilden jag har av de här tyvärr slappa och undfallande föräldrarna gör att jag sänker mig själv. Jag trycker undan min instinktiva reaktion att faktiskt ta fajten för jag inbillar mig att jag är för sträng. Jag gör som de här andra föräldrarna för jag tror att det är så man ska göra. Men istället blir mina barn bortskämda. Och jag blir arg på dom för det. Jag går emot min naturliga instinkt och blir arg på både barnen och mig själv. Jag skapar en kamp inom mig själv som är sämre för mina barn än vad det vore om jag faktiskt skulle hålla mig till de gränser jag faktiskt skulle vilja sätta istället.

Att ge barnen utegångsförbud är något helt förlegat och nästan förbjudet känner jag, men jag har använt mig av det någon gång när det varit illa och äldre pojken inte velat lyssna när man tilltalat honom pedagogiskt. Han har faktiskt varit mycket tryggare i sig själv efter det, och tryggare i sin relation till mig som förälder. Då har jag visat honom tydligt vilka riktlinjer han måste hålla sig efter och det ger honom en trygghet. Det är inte så mycket att fundera på. Han vet vad som är rätt och vad som är fel och att det han gör får konsekvenser. Idag behöver barnen nästan inte ta något ansvar alls för sina handlingar. Det bara pratas pedagogiskt med dom försiktigt och sen är allt bra. Men jag tycker att om de gör fel, så måste det få konsekvenser. Precis som att det får konsekvenser om en vuxen bryter mot lagen. Folk kommer inte prata pedagogiskt med dom hela livet.

Det känns som något förbjudet idag att säga nej till barnen och sätta ner foten ordentligt. Men jag tror det är en trygghet för barnen, att veta tydligt var gränsen går.

Men jag är så förvirrad som förälder p.g.a. allt jämförande med andra och det här pedagogiska tvånget att jag istället skriker på mina barn p.g.a. frustration och förvirring över den här kompromissen jag gör med mig själv, när jag egentligen helt enkelt borde sätta tydliga gränser. Vad är det för dumheter egentligen?!

Ha en bra dag! // Pernilla

Annons:
Niklas
10/16/14, 11:42 AM
#1

Jag tror inte du behöver oroa dig för att du är någon dålig förälder. Kör vidare i samma spår. Det kommer att bli bra.


Vänliga hälsningar, Niklas
Är du intresserad av runstenar och runristningar?

pernillaa
10/16/14, 11:45 AM
#2

Tack. Jag är så inkörd på att allt ska vara så himla pedagogiskt hela tiden så jag slutat lyssna på mig själv av rädsla att göra fel. Jag inbillar mig att det bara finns ett sätt som är rätt vad gäller uppfostran, som om folk vore robotar.

Ha en bra dag! // Pernilla

[Tigerbeer55]
10/16/14, 11:49 AM
#3

Snälla snälla du följ ditt hjärta och kör ditt race. Du är verkligen ingen dålig förälder,tvärtom. Blir glad att det finns såna som du. Säger en fyrbarnsmamma och numera mormor.

Velinga1984
10/16/14, 12:00 PM
#4

En dålig förälder i mina ögon är när man missköter ,och är elak mot, sina barn. Att välja bort tid med sina barn för att tex festa ofta osv. Varje förälder mår bra av lite tid ifrån sina barn, men inte sätta sina behov framför barnets. 

Den dagen man blev förälder så tog man valet att sätta sitt barn först!  När blev kärlek och uppmärksamhet mätt i materiella saker??!

Intehärutandär
10/16/14, 2:52 PM
#5

Att missköta sitt barn är att inte sätta barnets behov i första hand. Att tänka på sig själv, stället för "vi". Missbruka sin föräldraroll. 

Tycker inte alls det är gammaldags med konsekvenser. Min son har haft sysslor sedan han kunde stå upp. Och han har haft utegångsförbud, tv-förbud, data-förbud, indragen månadspeng, inget lördagsgodis osv osv. Hur ska de lära sig något om föräldern bara hotar om konsekvens - men aldrig infriar det? Då lär dem sig att det är okej att bryta regler och mamma/pappa kan man inte lita på. 

Sköter man sig inte som vuxen, så får man konsekvenser rätt fort. Bryter man emot reglerna åker man i finkan (utegångsförbud), betalar man inte räkningarna så förlorar man saker (tv-förbud, data-förbud, inget lördagsgodis osv). 

Ens uppgift som förälder är ju att förbereda barnet att vara en del i samhället. Där finns regler, konsekvenser och måsten. 

Jag har idag en tonåring som gör det mesta på rutin. Han vet vilka regler som gäller och vi har en nära kärleksfull relation med respekt åt båda hållen. Han säger varje dag att han älskar mig och jag är världens bästa mamma. Han är inte blyg att säga det inför sina vänner heller. 😉

[WickedAlly]
10/16/14, 3:48 PM
#6

När man kort och gott inte bryr sig tillräckligt för att vara förälder efter bästa förmåga. Och när man låter barnen bestämma för att det är enklare än att ta striden, då tycker jag att man är ute på djupt vatten.

Annons:
Ria74
10/16/14, 4:04 PM
#7

En dålig förälder för mig är någon som misshandlar sitt barn fysiskt och/eller psykiskt. Någon som inte bryr sig om sitt barn eller prioriterar allt annat än sitt barn.

Jag tycker du låter som en väldigt bra förälder, du bryr dig om dina barn, vill att dom ska må bra och bli ansvarsfulla vuxna. Att ge konsekvenser ser jag inte som något negativt, alla får vi ju konsekvenser om vi inte sköter oss i vuxenlivet precis som #5 skrev.

mvh Maria värd på barn, miljonar, bloggande
medarbetare på husmorstips.ifokus
Min blogg: http://nouw.com/mariastankar

Tina-A
10/16/14, 6:23 PM
#8

Jag tycker tvärtom att det pratas väldigt mycket om konsekvenser och vikten av konsekvenser av sitt handlande. Att tala pedagogiskt innebär inte att alla typer av konsekvenser uteblir.

.: Dance like there is no tomorrow :.

[Lyssna på någon av mina låtar -
”Jag är en liten bajskorv” på Spotify]

pernillaa
8/21/17, 11:16 PM
#9

Det här är så sjukt! Jag satt och googlade på att vara en dålig förälder och fick upp mitt eget inlägg som jag helt glömt bort fanns. Skrivet för flera år sedan. Sjukt att jag fortsätter snurra på i alltihop…
Det ser dock lite annorlunda ut nu. Jag är separerad, och separerad igen. Gjorde slut med killen jag träffat för att jag behövde fokusera på mig själv och barnen. Han bor inte på orten och det tog för mycket energi.
Känns som att jag hela tiden hittar förklaringar till varför saker och ting inte fungerar med mina barn. Det är alltid stormigt och jag har tappat tron på att det kommer bli nå bättre. Tror inte på mig själv som förälder längre och har tappat all tro på att jag ska lyckas med något annat heller för den delen. Lägger jag energi på familjen så orkar jag ingenting annat och blir olycklig och arg och lägger jag energi på mitt eget liv och att försöka se om jag duger något annat till än bara vara hemma så orkar jag inte med barnen ändå. Ingen av dom vill egentligen vara här längre heller. Funderar på att låta de båda bo hos sina pappor och ha umgänge varannan helg med dom…Tror som inte längre på konceptet varannan helg heller. Den ena börjar vara så pass gammal att han får bestämma en del själv, och den andra ser jag mår bättre efter han varit hos sin pappa än när han varit här… Jag vet inte… Har kört fast.

Ha en bra dag! // Pernilla

pernillaa
8/21/17, 11:31 PM
#10

Det som framförallt gör att jag känner nu att jag inte är en bra förälder är för att jag inte riktigt ser mina barn och orkar inte engagera mig i deras liv och hjälpa dom utvecklas. Har också problem med relationen till min kropp så det är en evig inre kamp att ha dom nära inpå fysiskt. Känns som att jag är lite för skadad av allt som varit. 
Slår mig ibland att jag kanske inte kan jämföra mig med alla andra "normala" föräldrar. Jag vet inte. Eftersom jag trots allt ändå är bipolär och har ADHD och inte kan medicinera pga alla bieffekter. Har sånt djävulskt bagage också. Tror aldrig jag kommer att må bra utan har ju depressioner till och från och då mår mina barn dåligt. De mår dåligt när jag har mina hypomana faser också för då är jag så inne i en massa olika projekt och går på högvarv. Känns som att det inte handlar om att ha sämre perioder pga att livet är tufft utan det finns ju där hela tiden. Känner ärligt att det vore det bästa för allihop om mina barn var varannan helg hos mig. Då skulle vi ha någon sorts kvalitetstid och jag skulle orka med dom och de skulle dessutom få det mer stabilt och slippa åka emellan. Låter det helt orimligt?

Ha en bra dag! // Pernilla

pernillaa
8/21/17, 11:33 PM
#11

Är på riktigt rädd att göra mer skada än nytta…

Ha en bra dag! // Pernilla

Niklas
8/22/17, 9:28 AM
#12

Jag tycker att du ska försöka få någon att prata med. Någon utomstående som kan få dig att se saker från andra perspektiv.


Vänliga hälsningar, Niklas
Är du intresserad av runstenar och runristningar?

[Thiah]
8/22/17, 11:34 AM
#13

Varför skulle ni inte kunna ha varannan helg princip, iaf ett tag så att du kan fokusera på att må bättre? För mig låter det sunt att du funderar på barnens mående istället för att med "våld" ha dem hos dig Däremot tror jag också att du behöver få hjälp utifrån. Har du haft det förut? Så du vet vart du kan höra av dig?

Annons:
Sarah
8/23/17, 12:42 PM
#14

Låter väl klokt att låta dem bo hos sina pappor mer om du känner att du inte orkar nu. Hur mycket blir de hos dig som det är nu?

Lakritsstjärna
8/23/17, 7:58 PM
#15

Tycker en dålig förälder är en förälder som inte ser till att barnen får en hälsosam uppväxt. Ger för mycket ohälsosam skräpmat och godis, eller röker i närheten av barnen. När jag ser en mamma eller pappa gå med en barnvagn och röka blir jag faktiskt riktigt arg. Dålig onyttig kost och passiv rökning under uppväxten tycker jag är en form av misshandel.

OlgaMaria
8/29/17, 10:51 AM
#16

#9 Det är nog väldigt krävande för barn att bo varannan vecka (är det så ni gör nu?) om det inte funkar riktigt bra hos den ena föräldern. En vecka är lång tid och livet blir så uppdelat och splittrat. Om du har dem en helg så kan ni, som du säger, ha mer kvalitetstid. Tycker det är bra att du tänker i de banorna och försöker tänka på barnens bästa i detta.

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

Upp till toppen
Annons: