Min mamma beslöt sig för att resa utomlands i två månader till sin kille trots att hon redan tagit ut semester det året(så om hon har kvar jobbet efteråt är det ett under). Hon skulle varit tillbaka i tid till skolstarten men någon vecka innan ringde hon runt och tiggde pengar för biljetten hem. Vi vet inte vad som hände med hennes budget, men hon hade sålt bilen redan innan för att det skulle gå till biljetten(påstod hon). En släkting och skolan ringde soc så att ungarna(i nedre tonåren) omhändertogs. Vi var var glada och barnen kunde äntligen känna sig trygga, men det blev kortvarigt, för så fort hon satte foten på svensk mark igen hämtade hon dem, och sedan dess har jag inte hört ett pip från barnen. Varför det? Jo, för att hon sannolikt förbjudit barnen att prata med någon som varit "emot" henne. Jag hade ju så lämpligt anklagat morsan för lögn innan hon var åter, något jag inte vågat förut, men med soc trodde jag att det var värt risken. Tydligen kan man bli förskjuten och förtalad i flera månader bara man påpekar att den hälften så gamla hunken från fattigt land troligtvis är en golddigger, det upplevde min brorsa.

Denna kvinna har under åtminstone ett par år haft karlar som sökt uppehållstillstånd rännande i hemmet till och från, som har bott där och tydligen varit hennes suparkompisar. Hennes senaste inneboende tog tydligen droger också. En gång ringde barnen sin pappa för att mamma supit sig redlös och däckat, men eftersom morsan är så otroligt skrämmande och hotfull när hon är arg så vågar man inte säga något negativt om henne. Jag utsattes för samma skräck när jag var liten. Hon lägger skam i bilden med saker som "vill du att jag hamnar i fängelse?", "du kommer hamna i fosterfamilj" och "familjen måste hålla ihop". Faktum är att jag tycker barnen är modiga som alls vågar prata om det med oss, för det gjorde då inte jag i deras ålder. Men aldrig att dem skulle andas ett ord till soc, nej nej, bara oss syskon. Och hur skulle man våga avslöja alla vansinniga saker mamma pysslat med utan att barnen skulle få skit för det sen? Dem har redan råkat illa ut med bortagen dator och telefon och kompisförbud för att dem vågat säga något till oss!

Det som gör mig mest förbannad är trots att det är så mycket hänt så verkar soc inte veta allt, eller har valt att inte göra något trots det dem vet. Jag har då tänkt ringa in och berätta min sida av historien, för jag vill inte att dem genomlever hennes galenskaper längre. Jag har inte ringt in förr eftersom jag varit rädd att hon skulle kunna vända sin ilska mot barnen och förhindra mig från att kontakta dem. Jag medger att hon inte är genomrutten som förälder, men jag tycker inte hon borde få ha ensam vårdnad. 

Jag är så uppgiven att jag vill gråta……