Annons:
Etikett01-allmänt-om-barn
Läst 1466 ggr
Ria74
7/17/14, 1:15 PM

Mat hos någon annan?

Hur gör ni när ni är bjudna hem till andra människor på mat, tar ni med egen mat till ert barn eller äter barnet maten på stället?

mvh Maria värd på barn, miljonar, bloggande
medarbetare på husmorstips.ifokus
Min blogg: http://nouw.com/mariastankar

Annons:
Ria74
7/17/14, 1:16 PM
#1

Än så länge har jag tagit med all mat hem till andra. Men nu är Molly 1 år och äter mer och mer som vi gör och jag börjar fundera på hur man ska göra då.

mvh Maria värd på barn, miljonar, bloggande
medarbetare på husmorstips.ifokus
Min blogg: http://nouw.com/mariastankar

Honestyisdead
7/17/14, 1:22 PM
#2

Varför skulle man ta med speciell mat till sitt barn? Det lär ju dom att annan mat är farlig.

Ria74
7/17/14, 1:25 PM
#3

#2 Ibland bjuds det på mat som inte är lämplig för barn. Jag ger t.ex inte min 1-åring sushi eller hårt grillad mat eftersom hon inte kan tugga det och skulle det bjudas på det så vill jag gärna ha ett alternativ med mig som är mer lämpligt.

mvh Maria värd på barn, miljonar, bloggande
medarbetare på husmorstips.ifokus
Min blogg: http://nouw.com/mariastankar

[TanatosNyx]
7/17/14, 1:37 PM
#4

Jag skulle ha med mig nån "nödreserv" och sen välja på plats. Så har de jag känner med barn gjort. Ofta har barnet fått smaka på de grejor som är okej, och sen kompletterat med barnmat för att bli mätt. Då kommer man runt att barnet får annan mat. Lite smaka från mamma/pappas tallrik först sådär så är problemet löst.

[Thiah]
7/17/14, 1:38 PM
#5

Det beror på vart vi ska. Hemma hos farmor/mormor/kusinerna kommer det alltid finnas Joel vänlig mat. Ska vi någon annanstans så kan det hända att vi tar med. Är inte så bökigt att ta med en liten burk mat så man säkert vet att han får bra mat.

Velinga1984
7/17/14, 2:50 PM
#6

Liten på 7 månader har vi med mat till, anser inte att det är värdparets skyldighet att servera "bebis-anpassad" mat. Storebror på snart 10 år äter maten som blir serverad, och har så gjort sen han slutade äta mosad mat. Liten kommer också tidsnog få äta den mat som vi blir bjudna på.

Annons:
fridaas
7/17/14, 6:12 PM
#7

Innan dottern var stor nog att äta vanlig mat tog jag med mat till henne (när allt var i puréform fortfarande) men så fort hon kunde äta bitar så fick hon äta samma mat som oss andra. Så kommer jag även göra när sonen är stor nog att börja äta.

Med Vänliga Hälsningar Frida

Kolla gärna in Finntrolls Hembränneri på facebook och instagram.

[Thiah]
7/17/14, 6:53 PM
#8

Jag anser att det är självklart att barn som kan äta "vanlig" mat äter det som bjuds när man är borta, åtminstone delar av det.

Honestyisdead
7/17/14, 7:09 PM
#9

Gäller det barn som inte kan äta fast föda än förstår jag att man har med bebismat.

Men så fort ett barn kan äta bör det äta det som bjuds.

PogoPedagog
7/17/14, 9:08 PM
#10

#9 Det finns många saker som barn under ett inte bör äta. Salt mat och spenat är två exempel.  

Sedan skulle nog jag iaf prioritera att mitt barn äter även om det gör att jag får ta med egen. Ett barn som inte gillar det som bjuds och därför är vrålhumgrigt förstör bara hela kvällen för alla.

Honestyisdead
7/17/14, 9:12 PM
#11

10 Vi äter bara middag hos folk som vi känner väl, så det hade bara varit till att undanbe salt mat och spenat.

Destany
7/17/14, 9:51 PM
#12

Tar med reservmat för sonen är svår med maten

ChristineL
7/18/14, 10:12 AM
#13

Vår dotter äter alltid samma mat som vi gör, har jag möjlighet att fråga värden vad som bjuds på så gör jag det, blir förhoppningsvis något som hon kan äta utan att det blir problem.

Annons:
Gnuttan
7/18/14, 5:16 PM
#14

Jag brukar ha med en nödburk om matens som bjuds skulle vara väldigt kryddstark eller salt.

Intehärutandär
7/18/14, 5:31 PM
#15

Har inget minne av att ha med egen mat. Hade mellis med, alltid istället. Smörgåsrån eller en banan t ex. Och tutten såklart.

JossanH
7/20/14, 5:41 PM
#16

Jag förstår inte hetsen med att barn "ska" äta den mat som bjuds. Nu är vår dotter snart 2 år och äter det mesta men ändå tar vi med egen mat vid vissa tillfällen. Jag anser inte att all mat som vi vuxna äter är lämplig för henne. Hon har aldrig trott att annan mat skulle vara "farlig" men bjuds det på saker som inte är lämpligt för henne att äta (pommes, hamburgare, tortilla tex) så får hon äta de delar som funkar och så kanske vi har med lax till henne istället som exempel. Då får hon äta det hon gillar och som är betydligt nyttigare för henne istället för att hon ska äta halvfabrikat och sånt som kanske är för starkt kryddat för henne. Alla gör väl vad som passar sin familj bäst. För oss är en hälsosam kost viktig, i den mån det går.

Sajtvärd på Iller.ifokus

[Pandette]1
7/22/14, 2:19 PM
#17

#9 Vadå bör? Är det något du bestämmer eller?

Sen tycker inte alla människor om all mat heller. Jag skulle inte äta lever, hur mycket jag än var bjuden på det.

Honestyisdead
7/22/14, 2:22 PM
#18

17 Jag anser att det är ens uppgift som förälder att lära sina barn att man kan äta allt och att man äter det som bjuds för att slippa ett bortskämt barn som matvägrar om den inte får "sin" mat.

[Pandette]1
7/22/14, 2:31 PM
#19

#18 Ett barn behöver inte vara bortskämt för att matvägra. Menar du verkligen att man ska tvinga barnet att äta? Hur långt ska man gå, tvinga ner maten i halsen på dem? Är det så du gör på dina egna barn?

Honestyisdead
7/22/14, 2:58 PM
#20

#19 Ett barn som uppfostras till att äta det som serveras behöver du inte trycka ned mat i halsen på. Vill man inte äta slipper man,  men man får inte annat.

Annons:
Denna kommentar har tagits bort.
[TanatosNyx]
7/22/14, 3:02 PM
#22

Det är väl lite skillnad med en 12 månaders och en trotsig 6åring? Man får anpassa sin uppfostran till vad som är lämpligt anser jag.

När de är små tycker jag att det räcker med att man ska smaka, försöka äta. Men går det verkligen inte så tycker jag att man ska erbjuda barnet annan mat, tills det förstår ordentligt konsekvenserna av sitt handlande. Med åldern får man ju öka kraven liksom. 🙂 och lär man barnet att smaka på allt så kommer det nog gå galant även senare. 

Äter man bra själv så för man över dessa matvanor på barnet, barn härmar ju. Så det är ingen fara med särskild mat till de minsta.

Denna kommentar har tagits bort.
Denna kommentar har tagits bort.
Denna kommentar har tagits bort.
Denna kommentar har tagits bort.
Denna kommentar har tagits bort.
Annons:
Denna kommentar har tagits bort.
Denna kommentar har tagits bort.
Denna kommentar har tagits bort.
Denna kommentar har tagits bort.
Denna kommentar har tagits bort.
Denna kommentar har tagits bort.
[Thiah]
7/22/14, 3:31 PM
#34

Är det helt vanligt mat som serveras så är det det som bjuds (med undantag för allergier såklart) och barnet äter vad det äter. Sen är det enligt mig bara dumt att som förälder erbjuda en helt annan måltid bara för att barnet säger att den inte tycker om nån del av maten. Då kommer du som förälder att alltid behöva laga olika måltider. Ett barn mår inte dåligt av att en kväll bara äta potatis, eller en köttbit eller bara pasta…

 Det är skillnad att göra som t.ex. Jossan och byta ut nått onyttigt mot nyttigt fast man är bortbjuden.

Annons:
Denna kommentar har tagits bort.
Denna kommentar har tagits bort.
Denna kommentar har tagits bort.
Denna kommentar har tagits bort.
Denna kommentar har tagits bort.
Denna kommentar har tagits bort.
Denna kommentar har tagits bort.
Annons:
Ria74
7/22/14, 4:01 PM
#42

#41 Jag kommer att rensa tråden på dina och hens kommentarer som inte är relevanta.

mvh Maria värd på barn, miljonar, bloggande
medarbetare på husmorstips.ifokus
Min blogg: http://nouw.com/mariastankar

Honestyisdead
7/22/14, 4:09 PM
#43

42 Jag är nöjd så länge lögnerna försvinner :)

Ria74
7/22/14, 4:11 PM
#44

#43 Sådär, nu är tråden rensad 🙂

mvh Maria värd på barn, miljonar, bloggande
medarbetare på husmorstips.ifokus
Min blogg: http://nouw.com/mariastankar

Honestyisdead
7/22/14, 4:15 PM
#45

👍

JossanH
7/22/14, 4:42 PM
#46

Hera; För mig en ganska förlegad syn på barn och deras rättigheter att även vara individer. För mig är det som att diskutera hundupofostran med någon som tror att dominans är enda vägen att gå för att få "lydiga" hundar trots att forskning visar så mycket annat. Man kan förstås leva i tron om att det "bara är att uppfostra" så får man precis det lydiga barn man vill ha, medan andra lever i vetskapen om att även små barn är individer med rätt till en talan. Hur menar du att man uppfostrar ett litet barn till att äta allt? Om barnet inte gillar maten från början? Tvång?

Inlägget är redigerat pga att det innehåller information om en annan användare som denne inte vill ha med i inlägget. /sajtvärd

Sajtvärd på Iller.ifokus

Honestyisdead
7/22/14, 4:47 PM
#47

46  

Har för övrigt ingen önskan om att dela med mig mer av min "förlegade" syn i detta ämne till dig.

Michaela-N
7/22/14, 5:47 PM
#48

Hur kan det vara förlegat att lära sitt barn tidigt att äta det som bjuds? Det handlar väl om vanlig god uppfostran och ingen slags tortyr. Låter väldigt ohyfsat och otacksamt gentemot värdparet att ta med sig egen mat till sitt barn som är tillräckligt stor att kunna äta själv.  Har man krav på vilken mat som ska ätas så får man väl undvika att gå på middagsbjudningar? Jag har mött nog med sex-sjuåringar som matvägrar hos andra och inte vill äta grönsaker, fisk och bönor bland annat, där föräldrarna är snabba med att erbjuda annan mat eller "Du kan plocka bort det du inte vill ha från tallriken, älskling". Det skulle jag aldrig tolerera och en sådan förälder tänker jag aldrig någonsin bli. 

Jag minns att jag ofta fick mat jag tyckte var äcklig när jag  var liten och vi var bortbjudna till släkt eller vänner. Gnällde väl ett antal gånger innan jag insåg att det blev liksom inte bättre än sådär, antingen åt jag upp det eller så fick jag gå hungrig. Ganska mycket mat måste man också lära sig att äta och någon gång tvinga i sig för att senare kunna uppskatta smaken.

Annons:
Honestyisdead
7/22/14, 5:48 PM
#49

#48 Ja det kan man undra.

Ria74
7/22/14, 6:00 PM
#50

För att förtydliga mitt inlägg så:

Än så länge har jag tagit med mig mat eftersom Molly bara precis fyllt 1 år och har bara 5 tänder, blir inte helt lätt att tugga en stek för henne t.ex.

Sen ska inte barn som är under 1 år ha salt, vissa gröna grönsaker, honung och en del andra livsmedel och jag tyckte det var artigare mot värdarna att ta med mat än att ge dom en lista över sådant som hon inte kunde äta.

När hon blir så gammal som 3-4-5 år så tar jag för givet att hon äter det som serveras. Är det något hon inte tycker om så får hon äta av det andra.

mvh Maria värd på barn, miljonar, bloggande
medarbetare på husmorstips.ifokus
Min blogg: http://nouw.com/mariastankar

Lojs
7/22/14, 6:08 PM
#51

Jag har aldrig tagit med annan mat sedan sonen blev stor nog att äta "vanlig" mat, det brukar alltid ordna sig, men jag "tvingar" honom aldrig att äta något han inte vill äta. Jag försöker respektera honom som individ med egen syn på vad som är gott och vad som inte är gott.
Jag vill inspirera honom till en avslappnad syn på mat där den inte är förknippad med ångest utan en källa till njutning. Barn har väldigt mycket känsligare smaklökar än vuxna och upplever inte smaker som vi gör, de känner till exempel beska smaker mer än vad vuxna gör, det är därför många barn inte vill äta vissa grönsaker, de smakar mycket mer beskt för barnet än vad det gör för oss vuxna. 

Jag är själv väldigt kräsen, och kan fortfarande komma ihåg kräkkänslorna från när man var liten och tvingade i sig något man inte gillade. För mig hjälpte inte det att vara tvungen att äta det som serverades, jag lärde mig inte att gilla något jag inte tyckte om från början (sedan om det var min envetenhet eller mina smaklökar vet jag inte), det kom efter hand med åldern när jag testade nya saker på eget bevåg. Däremot gjorde tvånget att måltiderna blev väldigt ångestfyllda när det var någon mat jag inte tyckte om. 

Nu som vuxen äter jag det som serveras när jag är bortbjuden (inom ramarna för min lchf, men alla jag äter hos vet om min kost så det är inget problem), av artighetsskäl, men jag har vant mig vid den mesta maten såpass att det går bra att äta, det är bara inte gott. =)

En annan sak när man talar om mat och barn, otyget att lära sig att äta upp det man tagit till sig. Visst, det är inte bra att slänga mat i onödan, men att jag lärt mig att man äter upp det man tagit till sig, och att familjen vanligtvis äter tills maten man lagat är slut, det har jag stora problem med när jag försöker gå ner i vikt. Jag har så himla lätt för att strunta i mina mättnadskänslor och bara fortsätta äta. "Har man betalt för mat ute så äter man upp den" och "det man tagit till sig äter man upp" sitter benhårt i ryggmärgen tyvärr.

"If someone ever says "-You don't need more aquariums." Stop talking to them, you don't need that kind of negativity in your life." ;)
Medis på akvariefisk.

JossanH
7/22/14, 9:54 PM
#52

#48 må det vara för att mitt vanliga "forum" för barn och hur man agerar/tänker runt sina barn är ett ställe där man ser mycket till barns rätt att ha egna åsikter, vara en egen individ med individuella skillnader där man respekterar sina barns känslor, som gör att jag ser det som totalt förlegat att tro att alla barn kan uppfostras till att tex äta allt. Sedan är det förstås otroligt provocerande när någon kliver in och direkt berättar hur det "bör" vara, som att alla borde göra som inlägg #9. Principfasta föräldrar är något jag har otroligt svårt för. Känns som att många säger nej, eller tvingar barnet till något bara för att de en gång bestämt det oavsett grunden till detta. Tom säger nej på rutin utan att tänka. Det känns som att detta med mat faller in under principfasta föräldrar. Det är förstås jättebra om barnen äter allt och jag förstår att många väljer att alltid ge sina barn den mat som serveras om barnen ändå tycker om det som bjuds. Men jag ställer mig fortfarande frågande till hur man kan uppfostra ett barn att äta allt? Vi pratar inte bara 6-7 åringar utan vi pratar barn från det att de äter fast föda- alla barn. Det är lätt att säga att man uppfostrat sina barn si eller så om man aldrig haft något problem med matvägran eller "kräsna" barn, men hur gör man med dessa barn utan att använda tvång? Och för mig låter det faktiskt ganska hemskt att lära barnet att man inte ens får lämna det man inte tycker om på tallriken, att allt ska ätas upp. Och jag ber om ursäkt Hera om jag skrev något som var för personligt i denna tråd, trodde att det var helt okej att nämna då det diskuterats öppet här på iFokus.

Sajtvärd på Iller.ifokus

Honestyisdead
7/22/14, 10:05 PM
#53

#52 Vem skrev att man ska tvinga barnet att äta upp allt?

JossanH
7/22/14, 10:12 PM
#54

#53 citat inlägg #48 " "Du kan plocka bort det du inte vill ha från tallriken, älskling". Det skulle jag aldrig tolerera och en sådan förälder tänker jag aldrig någonsin bli. "

Sajtvärd på Iller.ifokus

CelsiusT
7/24/14, 12:44 AM
#55

Jag tänker som så att mat är något som ska vara kul och spännande. Inte något tvång och jag anser inte att det handlar om uppfostran utan snarare om inspiration. Jag är uppvuxen med två föräldrar som båda älskar mat och är intresserade av mat. Dom äter i princip allt och haft väldigt varierad kost att erbjuda oss barn så vi har fått testa mycket olika saker i vår uppväxt. Vi har aldrig fått särskild mat utan vi har fått äta av den vanliga maten som erbjuds. Vi hade som uppgift att man smakar på allt, men man måste inte tycka om allt och man måste inte äta upp det man inte tycker om, men man ska smaka på det så man vet vad det smakar. Och man ska smaka igen och igen, kanske inte direkt men efter något/några månader/år så ska man smaka igen eftersom ens smakupplevelser förändras med tiden. Mina föräldrar har låtit oss barn vara med och laga mycket av maten och på så vis fått oss intresserade av maten. Minns inte hur mina föräldrar gjorde med oss med att ta med mat, tror inte dom gjorde det i onödan. 

Jag gillar mat över lag och jag gillar det mesta i matväg. Dock älskar jag såklart inte all mat utan det finns vissa få saker som jag helst undviker att äta. Sen finns det sådant som jag tycker olika mycket om, men även sånt som jag inte gillar kan jag äta.

Jag tänker som så att första tiden bör ju maten vara baby/barn-anpassad och då tar jag med mat av respekt till värden. Men när mitt barn äter vanlig mat så får hen äta det som bjuds. Men det här med att ta med mat handlar för mig i så fall om att det är något som _jag_ inte önskar att mitt barn ska äta och därför erbjuder jag barnet min mat istället. Jag skulle inte få för mig att ta med mig mat att ha som back up då barnet börjat trilskas och inte vill äta. Jag tänker att det med största sannolikhet finns något som barnet kan äta och då får hen klara sig på potatis den kvällen om det nu är så. Har jag med mig mat så är det för att jag själv inte vill att mitt barn ska äta det som bjuds, inte för att mitt barn ska ha alternativ att själv välja på.  

Sen tror jag på att erbjuda stor variation och visa att man själv äter och göra mat spännande, men inte tvinga. Och som Lojs skriver om så tror jag även det är bra att tänka på att vi i Sverige idag inte har problem med svält eller fattigdom längre. Att lära sig att känna efter när man är mätt är viktigare kunskap för ett hälsosamt liv än att lära sig att tömma tallriken/kastrullerna.

Medarbetare på westernridning.ifokus

Annons:
Intehärutandär
7/24/14, 10:41 AM
#56

Påståendet att Sverige inte har problem med fattigdom och svält är fel. Det har jag sett o upplevt själv. En vän delar ut mat till hemlösa o senast i helgen fick en hemlös 9-åring en hemgjord tårta för det var hennes födelsedag. Men detta är en helt annan diskussion.

CelsiusT
7/24/14, 12:33 PM
#57

#56 Ja, det var klumpigt skrivet av mig. Ber om ursäkt. Men den stora välfärdssjukdomen i Sverige är ändå övervikt, det är otroligt mycket vanligare än tvärt om. Förr, när vi hade krig här, så fanns här en annan kultur som byggde på att äta när mat fanns. Den gjorde att det blev oartigt att inte äta upp, och man skulle tänka på barnen i afrika och äta även om man var mätt, för man skulle vara glad för den mat man hade osv. Det blir lite felvridet för dom allra flesta svenskar idag. Och jag tror knappast att kunskapen att känna mättnad när man ätit tillräckligt gör att man svälter om man skulle bli fattig. Men det är en kunskap som man förr inte ens tänkte på att man skulle kunna vara i behov av, tvärt om.

Medarbetare på westernridning.ifokus

JazzBass
8/4/14, 2:24 PM
#58

Det är väl rätt klart att så länge barnet behöver specialföda tar man med den.

Intressant diskussion ovan i övrigt. Jag tror personligen att man kan lära barn att tycka om det mesta. Jag har t.ex. aldrig själv haft speciellt stora aversioner mot olika maträtter, då jag fick väldigt varierad mat som liten. Lärde mig tidigt att tycka om det mesta, mycket sånt som de flesta av mina kompisar inte tyckte om. Få småbarn tycker de facto om en maträtt/ingrediens direkt, man måste alltid vänja sig med olika smaker. Ju förr desto bättre. Barnen tar också lätt efter föräldrarna, syskon och vänner, så om nån är kinkig med maten smittar det lätt av sig till de yngre.

Jag tycker det är viktigt och artigt att smaka på all mat som bjuds, både hemma och hos andra, och det ska jag försöka lära min son så fort han blir så gammal att han börjar äta vanlig mat. Men man ska inte tvingas att äta upp allt då tvång ger dåliga associationer till mat och middagsstunder. Om nån är liten i maten är det bättre att inte lägga upp för mycket mat på tallriken, och lära barnet att inte ta mer än h*n orkar äta. Barnet får nog i sig all näring det behöver via bra näringsrik mat, bara man ser till att hålla bort godis, läsk och efterrätter så länge som möjligt.

Medarbetare på foto, sång och matlust iFokus

Upp till toppen
Annons: