Annons:
Etikett05-barn-6-12-år
Läst 864 ggr
pernillaa
2014-06-17 09:21

Få tag på barnen

Min snart 8årige son vill ofta ut och cykla och har kompisar några gator bort. Har dock hänt någon gång nu att han glömt bort tiden och att han farit till andra kompisar utan att säga till så jag hunnit bli orolig.

Söker något alternativ så jag kan signalera att han ska komma hem men vill inte skicka med en 8åring en mobil för den tappar han nog fort eller råkar göra sönder.

Började tänka på personsökare men de finns väl typ inte längre?

Vet ni något annat alternativ?

Ha en bra dag! // Pernilla

Annons:
Challa86
2014-06-17 09:31
#1

Jag tänker på barngps, men det kostar och gör fortfarande inte att du kan kontakta ditt barn för att tala om att han ska komma hem. 
Samtidigt tycker jag att det är säkrare än exempelvis mobil eftersom en klocka t.ex inte tappas lika lätt.

challameow.wordpress.com 

[Tess86]
2014-06-17 09:41
#2

Jag tänker på att köra på samma goda vis som man gjorde när vi var små, vi hade ju inga mobiler. 

Jag fick lära mig tidigt att alltid tala om vart jag skulle gå, antingen kom jag hem efter skolan och talade om vart jag skulle eller så ringde jag när jag kom hem till en kompis. Sa man att man var hos en kompis, ja då var man där. Ville man gå någon annanstans så ringde man igen och frågade, alternativt gick förbi hemma. 

Innan jag kunde klockan ringde mina föräldrar hem till kompisens föräldrar när det var dags att städa och gå hem. Var vi ute kom de och sa till. När man är så liten att man inte kan klockan är man ju inte så långt bort i alla fall. Så fort jag kunde klockan fick jag ett armbandsur och fick lära mig att hålla koll på det. 

Mina föräldrar var väldigt tillåtande, vi hade inga regler om när jag fick träffa kompisar eller inte, MEN det berodde på att jag själv hade lärt mig att ta ansvar. Jag försvann ingenstans och jag höll tiden. Det är en väldigt viktig lärdom inför skolan och även vuxenlivet. Det finns ju till och med många vuxna som kommer försent till jobbet, de hade nog behövt träna lite på det där med ansvar som små :P

ChristineL
2014-06-17 09:44
#3

Hur gjorde du själv när du växte upp? ;) Kräv att han ska ringa och tala om var han är och han ska komma hem på fasta tider.

Sarah E
2014-06-17 09:47
#4

Jag skulle byta telefonnummer med kompisarnas föräldrar så att alla kan hjälpas åt ha koll på varandras barn. Och sen ge sonen en klocka (de behöver ändå träna på klockan i den åldern ;) ) och säga vilken tid han ska gå hem. Sen om det är både digital och monolog klocka kan man ju sätta en tid då den aka pipa. Då kan man sätta tiden säg 10 min efter den tid han skulle gå hem så han får en chans att klara det själv. Då vet han också att hinner klockan pipa så har han missat tiden. Inte lätt när de är i den åldern för man slits mellan att kontrollera dem som när de var små och att våga släppa lite så de får ta ansvar själva också. hoppas ni hittar en bra lösning!

pernillaa
2014-06-17 09:59
#5

Ja han kan klockan men vi misstänker att han har ADHD för han är väldigt virrig och försvinner bort i tankarna och så. Det är sagt att han ska meddela innan han far hem till någon annan men det blir inte alltid så. Jag har utbytt telefonnummer med föräldrarna men som nu allra senast så passade jag på under en promenad och gick förbi hos den han sa att han skulle vara hos och de såg förvånat på mig och sa att han for för minst en timme sen. Jag hade inte telefonen med mig så jag hade de andra familjernas nummer. Paniken på vägen hem med raska steg var hemsk. Då var han redan hemma tillsammans med några andra kompisar som tur var. Bara någon dag innan det skulle han cykla hem från skolan, vilket tar max 5 minuter om han sölar och kanske kör en omväg förbi lekparken vid simhallen och biblan men 20 minuter efter jag ringt skolan och sagt att de fick skicka hem honom hade han fortfarande inte kommit. Cyklade och letade honom i panik då vi har både en strid älv och tågräls inte så långt från skolan. Visst det är en brant backe och skog mellan skolan och älven men ändå. Det tog 35 minuter för honom att komma hem. Han hade farit vida kring i sina egna tankar och stannat och pratat med någon kompis osv.
Så har för tillfället sagt att han inte får fara iväg för jag måste veta att jag kan lita på honom först. Han får inte bara försvinna. Det är ett litet samhälle men ändå. Han litar för mycket på andra vuxna. Det händer saker även i små samhällen.

Så för att jag ska lita på att han kommer hem vill jag till en början åtminstone ha möjlighet att få tag på honom på något sätt ifall han liksom villar bort sig i sina tankar och glömmer bort vad som gäller.

Ha en bra dag! // Pernilla

jmkforlajjf
2014-06-17 10:39
#6

Annars kan du ju försöka fixa fram en sån där gammal skittelefon, dom är ju ganska tåliga. Jag hade knapp telefon fram till för ett knappt halvår sen. Den höll i 3-4 år ;)

Annons:
pernillaa
2014-06-17 11:12
#7

Ja jag har funderat på det. Ska kolla vad jag kan få tag på.

Ha en bra dag! // Pernilla

Velinga1984
2014-06-18 07:09
#8

#5 min son på snart 10 år har ADHD, men hos oss är det ingen ursäkt utan han ska bara följa våra krav som rör "frihet under ansvar". Han får leka med kompisar i princip när som helst men alltid informera oss vid byte av kompis, byte av lekplats etc. Han har en riktigt gammal knapptelefon (med kontantkort), nästan så det är pinsamt säger han då de flesta i klassen har smartphones. Jag känner min son allt för väl för att ge honom en dyr telefon eller ens med abbonemang. Jag tänker inte sätta det ansvaret på honom, som jag vet med säkerhet att han inte klarar av. Han är tankspridd och barn, helst hade jag inte velat ge honom en mobil alls. 

Just att det tar tid hem gör min son också, det är tydligen mycket man ska upptäcka trots att man går samma väg varje dag. Vanligtvis tar det 15 minuter att cykla, men jag räknar alltid på en timme.

Sarah E
2014-06-18 07:31
#9

Detr också vanligt i den åldern att de är disträ. De är här och nu och i stundens hetta är det lätt glömma bort att meddela var man är. Men tycker du ska ställa lite krav på kompisarnas föräldrar att meddela dig om han går, med eller utan kompisar. De skulle väl själva uppskatta att få veta vad deras barn gör och vart de går tänker jag. Min son kan ägna en hel eftermiddag och kväll åt att "dra runt" till olika kompisar och vi föräldrar har alltid sms-kontakt så man vet var de är. Det känns tryggt. Jag förstår din oro och samtidigt är det nog väldigt vanligt att de glömmer sig i den åldern. Behöver inte bero på adhd. Sen är det bra tycker jag att du ställer krav på sonen att han ska tala om vart han går och att han får konsekvenser när han inte gör det.

Velinga1984
2014-06-18 07:43
#10

#9 Bra inlägg!

Jag blir trött på folk som skyller på bokstavsdiagnoser, inte sagt att så är i TS fall. Men jag vet inte hur många gånger jag hör det i veckan. Min son är endast utredd för att underlätta skolgången, mitt mål som förälder är att ge honom en bra grund i livet bland annat genom fullföljd skolgång.Han själv vet inget mer än att han pratat med en äldre dam, och svarat på hennes frågor. ALDRIG någonsin vill jag höra ifrån honom "att jag kan göra som jag vill för jag har ADHD".

Sarah E
2014-06-18 08:54
#11

Jo precis och finns adhd med i bilden så är tydliga ramar och "fyrkantighet" ännu viktigare. Sen tycker jag (arbetar som fritidspedagog) att många barn oavsett diagnos mår bra och fungerar bättre om man ser till att det finns tydlig struktur kring dem och att man alltid ger konsekvenser om det behövs, vilket TS ju verkligen gör också. Då lär de sig orsak och verkan och förstår sin egen del i vad som sker. Men det är inte lätt med balansgången hur mycket frihet under ansvar man ska ge sitt barn men tanke på hur samhället ser ut och vad som kan hända. Men samtidigt kan man ju inte gå omkring och vara rädd för då kanske man riskerar att hämma sitt barn istället. Svårt att vara förälder ibland.

pernillaa
2014-06-18 09:26
#12

Tack för era svar. Ni har alla en poäng. I mitt fall har sonen ganska stora problem i skolan och vi har haft många möten. Nu senast var det med soc, rektorn, kuratorn, läraren, specialpedagog och en fritidsfröken.

Det är en komplicerad historia med min sons pappa. Vi är separerade och sonen bor varannan vecka hos oss. Jag vill att det ska få finnas någon sorts "felmarginal" som någon tidigare sa att man får räkna med att det tar längre tid. Jag vill inte hämma honom utan vill att han ska få växa upp och lära sig själv litegrann av sina egna misstag och så. Men det är känsligt då pappan litegrann letar saker att använda emot mig och kan ställa till det för oss.
Dessutom är det lite farligt det här med att pojken litar på andra vuxna så mycket då han hellre umgås med vuxna än med barn många gånger p.g.a. hur han lever hos sin pappa. Han har inte riktigt den respekten för vuxna som jag önskar att han hade faktiskt. Hos pappan finns ingen struktur, inga regler och rutiner. Det är väldigt hektiskt och flådigt med mycket pengar och prylar och sociala tillställningar. mycket möten och sånt. Och så kommer han hem till oss, vanligt svensson-liv med en lillebror och regler att rätta sig efter, kompisar att umgås med och möjlighet att vara ute och cykla och leka precis som jag gjorde när jag var barn. men jag vet inte om han kan hantera det, p.g.a. hur han lever hos sin pappa. Det är sån stor skillnad och han har därför svårt att foga sig efter vad jag och personalen på skolan ställer för krav. Det är mycket bråk på skolan när det sätts press på honom. Därför är jag också lite orolig att han bara ska sticka iväg om det skulle hända något hos någon kompis eller så, av ren tjurighet.

Det är komplicerat som sagt…

Ha en bra dag! // Pernilla

Velinga1984
2014-06-18 10:31
#13

#12 Vi har också riktiga kontraster om hur man får bete sig här hemma och hos sonens pappa. Vi har löst det genom att säga att här gäller våra regler, hos pappa är det hans regler. Nackdelen med två hem som inte kan samarbeta. För oss fungerar det, och sonen fyller 10 i år.

Annons:
Sarah E
2014-06-18 13:18
#14

Vad tufft för er pernillaa! Jag kan tänka mig att det verkligen är svårt för dig att hitta balansen, och för sonen att få ihop två skilda världar inom sig. Hoppas du får och har bra stöd runtomkring dig. Har du bra kontakt med kompisarnas föräldrar? För jag tror verkligen på att kompisföräldrar hjälper varandra att ha koll på barnen. Kram och pepp!

pernillaa
2014-06-18 14:11
#15

Tack för stödet. Det går bättre och bättre men det är jobbigt för pojken. Egentligen jobbar hans pappa så mycket så det vore bra om pojken fick ha sitt stadigvarande boende här och hade helger hos pappa. Men det är inte värt striden just nu. Vårt samarbete blir bättre och bättre så det är det jag fokuserar på nu, att jag och pappan ska lära oss dra jämt och få honom att vilja samarbeta.   =)

Har förklarat för sonen precis det nån sa här ovan att det är olika regler som gäller, men då han bara i princip flyter runt hos pappa och inte ens behöver borsta tänderna så spelar det ibland ingen roll om han rent intellektuellt förstår vad jag menar, för känslomässigt har han svårt att ställa om. Han är en allmänt känslosam kille och har det stormigt inombords. Han gör sitt bästa men ibland är det rörigt och då blir det bråkigt på skolan och hemma när det ställs krav.

Vad gäller kompisarnas föräldrar så jobbar jag på det. Jag har tidigare själv varit så osäker så jag knappt vågat se andra föräldrar i ögonen men nu har det släppt, så jag bygger ett nätverk eftersom. =)

Ha en bra dag! // Pernilla

Sarah E
2014-06-18 15:50
#16

Det låter ju verkligen som att det går framåt i alla fall! Vad stark du är! Jag tycker du gör rätt som prioriterar att få en bra relation till pappan. Det kommer att göra det lättare för er pojke :)

[Tess86]
2014-06-18 19:57
#17

Vad tufft det låter som att du har det, jag blir verkligen berörd av din historia. Så starkt av dig att du fortsätter att kämpa för din son och hitta lösningar som både är bra för dig och honom. Att ställa krav utan att köra över sitt barn och bara införa regler som är bra för barnet, så önskar jag att alla föräldrar kunde göra. Jag hoppas att jag blir en lika bra mamma till min son när han är så pass stor att det är dags att börja med uppfostran.

pernillaa
2014-06-18 22:31
#18

Tack för all uppmuntran. blir så rörd. =)

Ja det är ingen större fara för mig nu. Det har varit mycket mycket värre tidigare. Det är pojken som lider nu.

Vill inte berätta för mycket såhär öppet.

Ha en bra dag! // Pernilla

Ria74
2014-06-19 10:08
#19

#18 Du vet att det finns en dold kategori för medlemmarna där ingen mer än dom som är insläppta kan läsa?

Jag kan lägga in dig i gruppen om du vill skriva lite mer fritt där.

mvh Maria värd på barn, miljonar, bloggande
medarbetare på husmorstips.ifokus
Min blogg: http://nouw.com/mariastankar

pernillaa
2014-06-19 11:02
#20

Tack gör gärna det. =)

Ha en bra dag! // Pernilla

Annons:
Caf_Roy
2014-06-21 22:58
#21

Den här finns ju (nästan). Vet inte när den finns tillgänglig på marknaden, men det borde inte dröja alltför länge.

"Att ha kul är snabbaste vägen till lycka"

Upp till toppen
Annons: