Annons:
Etikett02-barn-0-12-mån
Läst 732 ggr
Wisby9211
6/10/14, 1:00 PM

hysterisk

Min dotter på 6 månader har sovit jätte bra om nätterna sen hon föddes men den senaste veckan vaknar hon flera gånger per natt och gallskriker hysteriskt ….spelar ingen roll om man byter blöjan, pratar med henne, kramar henne eller något. Det ända som funkar är att hon får flaskan, hon äter kanske 10 ml sen somnar hon om. Inatt testade vi att låta henne sova mellan oss och hon sov hela natten…varför? Känns inte som att hon är hungrig, kan det vara separationsångest? Kan det kommar redan? Ska vi låta henne sova hos oss eller inte? Kommer hon kunna sova isin egen säng då sedan? Vill inte att hon ska lära sig sova i våran säng men om viballa får sova pga av det så är det värt det.

Madeleine - Medarbetare för Pudel.ifokus!

Annons:
PogoPedagog
6/10/14, 1:03 PM
#1

Alla barn sover ju i sin egen säng för eller senare så det skulle jag inte oroa mig för. Gör det som fungerar bäst för stunden tycker jag. Visst kan det bli några jobbiga nätter när man sen ska byta sovrutin. Men när det inte fungerar att ha henne i sängen längre tycker ni antagligen det är värt en veckas krångliga nätter för att få henne att sova tryggt i sin egen säng.

Niklas
6/10/14, 1:05 PM
#2

Det kan vara nattskräck. Det är ganska vanligt och går över. Jag skulle fortsätta med manövern med flaskan eftersom det verkar fungera.


Vänliga hälsningar, Niklas
Är du intresserad av runstenar och runristningar?

Tina-A
6/10/14, 1:05 PM
#3

Det låter precis som utvecklingssprånget som kommer vid ca 6 månader.

"När? Klängperioden, som kan börja vecka 22–26,  pågår mellan en och fem veckor.

Vad händer? Barnet uppfattar relationer på ett nytt sätt. Det blir medvetet om avståndet mellan sig själv och föräldrarna, och insikten att föräldrarna kan öka avståndet kan vara skrämmande. Barnet blir också medvetet om begrepp som i, på, under och bredvid. Det börjar förstå att det kan få saker att hända, till exempel att om man trycker på en knapp så tänds lampan. Det börjar också förstå att saker kan ha samband med varandra; de stora skorna är pappas, de små är mina."

Varför skulle hon inte kunna sova i sin egen säng sen bara för att hon sover i er säng?

.: Dance like there is no tomorrow :.

[Lyssna på någon av mina låtar -
”Jag är en liten bajskorv” på Spotify]

Intehärutandär
6/10/14, 1:22 PM
#4

Håller med #2, låter som nattskräck som kan börja denna tid och vara till de närmar sig skolstart med otur.

JossanH
6/10/14, 2:37 PM
#5

Jag håller med Tina jag om utvecklingssprång. Sådant kan störa nattsömnen stort och är viktigt att bemöta med närhet och förståelse. Jag skulle absolut ha barnet emellan er om hon är nöjd med det så att det här språnget får ta sin tid att ta sig över. Vi samsover ju med vår snart 2 åriga tjej men jag är inte ett dugg orolig över att hon inte skulle klara av att sova i egen säng. Däremot är det otroligt smidigt när hon har jobbiga perioder i sitt liv, och vi finns precis bredvid för att bemöta henne i det så fort hon vaknar.

Sajtvärd på Iller.ifokus

Wisby9211
6/10/14, 5:49 PM
#6

Tack för alla bra svaren. Hon får sova hos mig i sängen inatt. så får vi se hur det går framöver. Hade ingen aning om att dom redan vid 6 månader börjar förstå så mycket :P Vad kul :)

Madeleine - Medarbetare för Pudel.ifokus!

Annons:
Praefatio
6/10/14, 7:16 PM
#7

#4 Eller, i mycket ovanliga fall, så varar det för alltid. Jag är vuxen med nattskräck sedan barndomen. Värdelöst… Men för de flesta går de över innan tio-årsåldern :)

Ria74
6/10/14, 8:10 PM
#8

Molly hade en period när hon sov extremt dåligt och vaknade närmast hysterisk. Vi samsov så det brukade räcka med att jag drog henne intill mig och pratade lugnande, strök henne över ryggen för att hon skulle somna tryggt igen.

Oroar mig inte alls för att hon inte ska vilja sova i egen säng så småningom. Det är inte många 14-åringar som väljer att sova hos mamma eller pappa ;)

mvh Maria värd på barn, miljonar, bloggande
medarbetare på husmorstips.ifokus
Min blogg: http://nouw.com/mariastankar

Wisby9211
6/13/14, 9:26 AM
#9

Vi har låtit henne sova hos oss nu, hon sover bättre men vaknar fortfarande pch gallskriker….jag kan inte ens lugna henne med rösten då hon bara skriker ännu mer då…vill hon inte vara med mig? Jag är mee henne varje dag och hon skrattar och ler mot mig,, känns som att hon älskar mih men jag vet inte längre då hon inte ens blir lugn av min röst…

Madeleine - Medarbetare för Pudel.ifokus!

Ria74
6/13/14, 9:33 AM
#10

#9 Är alldeles säkert på att hon älskar dig, du är hennes mamma och tillsammans med pappa är du den viktigaste personen i hennes liv.

När dom vaknar och skriker kan det ta en stund ibland innan dom är helt vakna och reagerar på rösten tycker jag. Det är oftast lättare att få barnet att lugna sig med närkontakt, man håller om och klappar.

mvh Maria värd på barn, miljonar, bloggande
medarbetare på husmorstips.ifokus
Min blogg: http://nouw.com/mariastankar

Niklas
6/13/14, 9:38 AM
#11

#9: Jag gissar fortfarande på nattskräck. Då är de inte vakna fastän det kan verka så och därför fungerar inte tröst och närhet som annars. Det beror inte på dig. Ville var så som du beskriver. Då hjälpte ingenting. Nu sover han alltid bra.


Vänliga hälsningar, Niklas
Är du intresserad av runstenar och runristningar?

Intehärutandär
6/13/14, 9:48 AM
#12

#9 Det är uppenbarligen nattskräck. Och jag tänkte skriva detsamma som #11.

Sarah E
6/13/14, 12:01 PM
#13

Mina barn har haft nattskräck i perioder och det är precis så som du beskriver. Mina har stirrat rakt ut eller på mig och bara skrikit i panik, inga kramar och lugnande ord har hjälpt förrän det gått över av sig självt. Det är jobbigt men har ingenting att göra med om de älskar en eller inte. Du kan vara lugn. Hoppas det går över snart :)

Annons:
Sarah E
6/13/14, 12:03 PM
#14

Skulle tillägga att vi ändå suttit hos dem och ev hållit om ändå. Nånstans är det nog ändå en trygghet att man är där även om det inte verkar så.

[Tess86]
6/13/14, 10:52 PM
#15

Det skulle ju kunna vara så att rösten "stör" henne mer än den tröstar just i det ögonblicket. Om vi vaknar mitt i natten och är förvirrade och kanske lite rädda, eller halvsovande, skulle en röst kanske få oss att hoppa till eller tycka att det låter jättehögt, när vi är vana vid tystnaden från natten, även om rösten kom från någon vi känner väl och älskar. Prova att bara hålla om/hålla handen på/stryka lätt eller vilken typ av kroppskontakt som hon brukar bli lugnast av när hon inte är hysterisk och försök att inte ta det personligt om hon inte blir tyst och lugn direkt. Hon älskar helt säkert dig, hon är nog bara rädd och förvirrad sådär mitt i natten.

Wisby9211
6/14/14, 3:03 PM
#16

Jag kan stryka hennes panna och då blir hon tyst men börjar skrika igen efter npn sekund när jag ännu stryker…tack för alla fina ord :-)

Madeleine - Medarbetare för Pudel.ifokus!

Upp till toppen
Annons: