Jag skrev till dom för några månader sen och fråga, och det enda jag tyckte jag fick till svar var att innan barnet är 8 månader så får man inte ta ut det om både du och ditt barn blir sjuka. Mejla dom och fråga, eller ring :) då får man oftast bästa svaret, förutom att jag inte fatta det min "handläggare" skrev xD

T.S bäst är nog att du kontaktar Försäkringskassan för att få rätt svar 

#1 det kan mycket väl vara så beror kanske på föräldrapenningen? 🤔

med lite äldre barn från säg 2 år så vet jag att då kan en anhörig (partnern eller liknande) ta ut vab om man själv är sjuk och inte kan sköta barnet 

Länk

Alltså man fixar det, jag lovar. Har tre barn. Har haft alla jättesjuka samtidigt som mig själv och jag har klarat det utan hjälp.

Man har ju möjlighet att ta ut dubbeldagar med, så att båda föräldrarna går på föräldrapenning. Tror det är 60 sådana dagar man kan ta.

Jag har läst någonstans hos Försäkringskassan att om den föräldralediga föräldern är för sjuk för att ta hand om barnet (kanske behövs läkarintyg) så kan den föräldern bli sjukskriven och den vanligtvis arbetande föräldern kan ta ut föräldraledighet istället. Så man kan alltså inte VAB:a så länge en är föräldraledig men den andra ska kunna ta ut föräldraledighet direkt istället.

#3 förhoppningsvis klarar man det själv men har man möjlighet att få avlastning när man själv är sjuk så är det guld värt alltså…..
har erfarenhet av båda delarna och tycker själv att det är skittufft att själv vara sjuk och dessutom ta hand om ett barn puuh

#6 Är kanske bara jag som tycker att folk blivit så bekväma med allt. Jag var jättedålig när jag väntade mitt tredje barn. Kräktes i 8 månader men fick snällt ta hand om de andra två barnen… Det var inte så enkelt men det gick. Kunde ju inte ha min man hemma i 8 månader precis så när jag hör detta ovan tycker jag det låter så gnälligt när det gäller ett par dagar =(

#7 Bara för man inte vill leva som du gjorde? Jag tycker det låter ganska vidrigt att leva så. Det är min personliga åsikt.

#0 På försäkringskassan står det  "Huvudregeln är att du inte kan vabba för barn som är yngre än 8 månader (240 dagar). Du kan istället ta föräldrapenning för barnet. Men det finns två undantag:

• Om barnet har stadigvarande barnomsorg och du behöver stanna hemma från ditt arbete för att vårda barnet.
• Om barnet är inlagt på sjukhus.

Om den förälder som är hemma med barnet blir sjuk och inte kan ta hand om barnet kan den andre föräldern inte vabba. Däremot kan den andre föräldern ta ut vanlig föräldrapenning."

#7 Jag hade aldrig fixat det med konstanta kräkningar. Jag levde på toaletten i princip. Iofs när det försvann så var det jag som körde till och från skolan trots svår foglossning. 

#8 Men varför påhopp?

#9 Jag gjorde inga påhopp, jag påpekade enbart att jag skulle tycka det var ett vidrigt liv.

Då tycker jag 7 gjorde fler påhopp.

#4 det är bara 30 dagar man får ta ut som dubbeldagar :)

När jag är sjuk och Molly är sjuk samtidigt så får jag själv ta hand om henne. Sambon jobbar borta i veckorna och kan inte komma hem.

Mina föräldrar bor nära så dom kan avlasta en del, men huvuddelen får jag ta själv. Nu har jag inte varit sjuk precis mer än lite snuva och migrän, men det har funkat bra hittills.

#7 Du får gärna tycka att folk är bekväma (lata?) men kan jag samarbeta med min man och på så vis se till att hela familjen lever ett bekvämt och rikt liv där alla mår bra så tänker jag inte bita ihop bara för ihopbitandets skull. Har inget behov av att vara martyr. Till er andra: jag inser att jag behöver fråga FK direkt istället :) Har ju fått lite olika svar.

#8 Har man eget företag som inte går så strålande så får man göra vad man kan för att överleva… Fast å andra sidan lever vi inte längre ihop… #9 det var jättejobbigt men vad gör man… Men man funderar ju över när det är någon som är sååå förkyld och måste ta det lugnt några dagar och då tycker att någon annan ska fixa med barnen, hur man kan tänka så? Är ju jättebra om man kan hjälpas åt, absolut, men idag känner jag att många många gånger gnäller över småsaker. Kanske är det för att man själv varit med om så mkt och sett mkt. Cancersjuka, reumatiker( vilket jag själv är) och andra obehagliga saker… Kvinnor klagar speciellt mkt känner jag… Även om mannen jobbar och sliter hela dagen så ska han gå upp på nätterna med bebisen etc… #13 Handlar inte om lathet utan mer om själviskhet.

#14 Utveckla varför det handlar om själviskhet, är du snäll.

#14 "Kvinnor klagar speciellt mkt känner jag… Även om mannen jobbar och sliter hela dagen så ska han gå upp på nätterna med bebisen etc… "

Här turas vi om att gå upp ifall sonen vaknar före sambons väckarklocka ringer. När han vaknade på nätterna så gick jag upp, eftersom jag kunde vila på dagen eftersom stora sonen går i skolan. Nu studerar jag på förmiddagarna när minste sonen sover. Iofs gnäller ingen av oss här, vi har gemensamt barn ihop och även om jag "bara går hemma" så är det inga lugna dagar ändå. Visserligen självvalt att studera samtidigt men det är samtidigt en ekonomiskt fråga, då jag vägrar gå ner i peng när jag slipper. 

I vårt fall så tjänar jag dessutom mer för tillfället än honom fast jag har föräldrapenning😉Ifall det skulle spela roll.

#14 Det är ju ändå ganska själviskt att skaffa barn man knappt kan försörja. Och ganska själviskt att roffa åt sig all föräldraledighet. Någon annan? Jag räknar med att mitt barns andra föräder tar hand om hen också, inte enbart jag.

Var och en som är sjuk måste själv få bestämma om man är kapabel att ta hand om barnen eller inte. För de allra flesta handlar det nog inte om en fråga om lathet eller flitighet utan är troligare en fråga om ifall man just då klarar av att ta hand om sina barn på ett tillförlitligt sätt och samtidigt må acceptabelt själv. Och det kan man bara själv och inom familjen bestämma och sedan lösa utefter vad som fungerar för ens egen familj. T.S. fråga handlade om vad som gällde ifrån FKs sida när man själv har gjort bedömningen att man behöver hjälp hemma, vilket var och en har rätt att känna.

#17 Vem sa att man inte kunde försörja barnet? Det är inte lönt att diskutera saker med männiksor som är så fixerade vid att mannen promt skall göra halva arbetet när många kvinnor inte vill jobba och "bara" ska vara hemma. Man ser detta mer och mer nu tycker jag. Kvinnor som bara gnäller och klagar över minsta lilla, alltid är det mannen som får skit.

#19 Många kvinnor vill inte vara hemma, varför ska de sköta allt. Sen är det mycket trevligare att ta hand om sina barn tillsammans med den andre föräldern, jag inser du aldrig testat det så du har inga erfarenheter.

#19 På vilket sätt får mannen skit när han får vara hemma och ta hand om sitt barn när kvinnan är så sjuk att hon knappt kan stå upp? Min man VILL vara hemma mycket och ta hand om sitt barn, gör det mig (t.ex.) till en självisk människa? Och gör det mig till en självisk person att jag "går hemma" för att jag är sjuk och oförmögen att arbeta?

#14 Kvinnor klagar speciellt mkt känner jag… Även om mannen jobbar och sliter hela dagen så ska han gå upp på nätterna med bebisen etc…

Är det det man ska gå på, så är det jag som är mannen i vårt förhållande, för det är nästan bara jag som har gått upp på nätterna med dottern när hon har vaknat på nätterna, enda gångerna han har gått upp med henne är om han redan har varit vaken eller när han varit ensam hemma med henne och så är det fortfarande nu 3år senare.

Och jag tycker inte att kvinnor klagar mer än vad männen gör, iaf inte dem som jag umgås med.

Jag har varit överlycklig den gången sambon var hemma med dottern och jag inte kunde ta hand om henne själv. Den gången var det migrän och att då vara ensam hemma med en 15dagars bebis när halva sidan av kroppen har domnat bort hade aldrig funkat.
Dock kommer jag inte ihåg hur vi gjorde med fk den gången, men har för mig att sambon tog ut föräldrapenning den dagen och jag avanmälde min dag.