Annons:
Etikett11-samlevnad
Läst 2055 ggr
mnilep
2014-04-11 16:06

så jävla ledsen och trött.

Har en dotter på 3 månader med en man som har en dotter sen tidigare på 6 år.. Har märkt att han bryr sig betydligt mer om henne än våran gemensamma, är som att allting kretsar kring henne…  han & dotterns mamma blev  tillsammans och fick henne i tidig ålder & ibland får jag för mig att han inte kommit över henne, det är STÄNDIGT bråk och tjaffs mellan dem och de sliter i flickstackarn hur som helst.. 

Svårt att förklara hela situationen kort men..  nu har han börjat bete sig som han gjorde förr mot mig, som ett svin… han pratar knappt med mig, gillar foton och saker på andra tjejer på facebook, bor i telefonen, bryr sig inte om våran tös.. Ber jag honom att ta henne så har han henne 5 min sen sätter han henne i babysittern och går ut & röker istället..  bråkar han och jag och han har henne så skiter han i henne..  en gång så hade han henne i famnen och vi började tjaffsa då nästan slängde han över henne till mig och sa ta din dotter..

ÄR så förbannat i helvetes jävla trött på honom när han beter sig såhär och jag har sån jäkla ångest över att just han är pappa till mitt älskade barn. Inser att jag såklart kommer få ha att göra med honom tills att hon blir vuxen,.. men vad ska jag göra NU?!   vi hyr hus tillsammans och jag får ut 7000 ca i föräldrapenning, det klarar man sig inte på själv.. Vill att det ska fungera och att hon ska få ha en bra pappa som bryr sig.. men nu är inte läget så?   Behöver verkligen hjälp,råd, tips och få prata ut! :( 

Vill bara härifrån egentligen… Vill ha vårat egna ställe, men jag har inte råd.. Mår så himla dåligt av det här, bli nertryckt och bortglömd hela tiden… USCH! :(

Annons:
VildaVittra
2014-04-11 16:10
#1

Soc betalar hyran om man inte har råd. Det finns inget annat än du själv som hindrar dig från att flytta. Ursäkta mitt rättframma svar, men jag tror du behöver det.

Hur förberedd är du egentligen för krig, arbetslöshet, bränder eller sjukdom? Läs mer på Prepping iFokus

MichelleLindh
2014-04-11 16:12
#2

Gud vad tråkigt.. :( Jag hade nog haft världens ångest i en sån situation. Men som ovan sa, soc betalar tills man kan själv i sånna fall tror jag. :)

/ Michelle 

Ria74
2014-04-11 17:21
#3

Stackars dig, lider med dig. Du har inte föräldrar, syskon eller vänner du kan flytta hem till ett tag med dottern?

Känns som han behöver få sig en väckarklocka för att inte ta dig och dottern för givna.

Skulle det inte fungerar så kommer det att lösa sig för dig att bo själv, ta kontakt med soc.

mvh Maria värd på barn, miljonar, bloggande
medarbetare på husmorstips.ifokus
Min blogg: http://nouw.com/mariastankar

PogoPedagog
2014-04-11 20:14
#4

Kan det vara så att han fått en förlossningsdepression? Jag vet inte om det kallas så för män men det är inte alls ovanligt att de kan bli deprimerade när de får barn de med, precis som mammor kan.

Jag tänker att det kanske kan vara så om han blivit så här efter att barnet kommit. Kanske kan han inte knyta an och glädja sig åt barnet, kanske skäms han för det och agerar därför på ett dåligt sätt. Försök prata om hans känslor med honom. Eller försök få hjälp från BVC som kan koppla er till någon som jobbar med just dessa frågor.

Min sambo blev väldigt nere i början efter att vi fått barn. Det var jobbifgare än han trott och kan kunde inte glädja sig åt barnet i början. När vi äntligen fick mer sömn gick det över och han kunde känna att vi gjort helt rätt som skaffade barn.

JossanH
2014-04-11 21:29
#5

Tänkte precis som #4, låter som att han hamnat i en depression i samband med att barnet föddes. Han kanske flyr verkligheten utan att tänka på vad han gör mot er i samma veva. Ni behöver i vilket fall prata. Lugnt och sansat. Funkar det inte så försök flytta ut tills han själv inser vad han förlorat, om han inser det. Du ska inte må dåligt för att han gör det!

Sajtvärd på Iller.ifokus

mnilep
2014-04-11 22:11
#6

Saken är den att det första året så var det bråk hit & dit, otrohet från hans sida flertal gånger, till sist hamnade vi i rättegång mot varandra & han höll på att mista sin andra dotter helt, Sen dess har han varit livrädd att säga ifrån & detta har mamman dragit nytta av & sett till att både jag & mitt barn hamnar åt sidan.. Dåligt av honom, dåligt av henne, dåligt av mig som gav honom FÖR MÅNGA chanser men jag ångrar inte det, för mitt barn är det viktigaste & underbaraste jag någonsin fått… Men jag vet även hur han beter sig när vi inte bor ihop och jag är rädd för det… Båda två slutade dricka alkohol efter det hände som orsakade rättegång också… Jag vill bara ha mitt egna boende, slippa känna ständig oro, komma förbi det där jobbiga & hans beteende när jag lämnat men varje gång har jag gått tillbaka… Har liksom fått stått ut med för mycket.. Bara det att jag inte vågar lämna min dotter ensam med hennes pappa knappt… Inte för att han skulle vara dum & göra henne illa men rädslan över att han inte skulle bry sig om henne… Han känner henne inte, vet inte hennes behov & hör inte vad det är för olika signaler vid mat/sov osv… :( Inser ju att det inte ska vara såhär… Vill lämna men då kommer rädslan att jag ska bli ensam… Har min mamma & hon är den bästa mamman man kan ha & vet att hon ställer upp… Men känns ändå så :(. "Förlorade" mina såkallade vänner när jag gjorde valet att stanna hos honom sista gången… Har ju varit bra under nästan hela graviditeten men nu så är det precis som att det börjar om det där dåliga hos honom… (Han betedde sig illa & var ej trogen mamman till hans äldre dotter heller) …

Annons:
mnilep
2014-04-11 22:14
#7

Kanske bör jag ringa soc & iallafall höra mig för hur det funkar. Kanske känns bättre om jag vet att jag får hjälp därifrån. Usch, jag som brukar gnälla på andra när de väljer att skaffa barn med idioter rent ut sagt… Nu sitter jag här själv..

VildaVittra
2014-04-11 22:20
#8

#6 Vill du att din dotter ska växa upp i ett hem och med en far som behandlar henne som han gör? För vad är viktigast? Din dotters syn på sig själv eller din civilstatus?

Hur förberedd är du egentligen för krig, arbetslöshet, bränder eller sjukdom? Läs mer på Prepping iFokus

[jnordstrom]
2014-04-11 23:06
#9

Jag tror #8 har rätt även om de låter hårt.. från det du skrivit tror jag att du kommer tacka dig själv om du gör dig fri. De är lätt för mig att säga som inte är i din sits. Men jag är övertygad om att barn far mer illa i en osund relation än med separerade föräldrar! Lycka till!

CelsiusT
2014-04-12 13:36
#10

När du ringer soc, så ska du inte säga att du bor hos din kille, säg att du inte har någonstans att bo. Då är det lättare att få hjälp än att säga att du har ett boende men känner för att flytta. Om du förstår skillnaden ;P

Medarbetare på westernridning.ifokus

mnilep
2014-04-13 10:56
#11

okej ja absolut. 

Men kan soc placera mig var som helst i Sverige eller hur gäller det med val av lägenhet osv? 

Ser helst att jag fortfarande bor i närheten av mina föräldrar.. 
Är det jag själv som får leta reda på boende?

VildaVittra
2014-04-13 11:00
#12

#11 Ja, man får leta själv efter bostaden.

Några tips är lokus annonsmarknad och alternativ.nu, där hittade jag min bostad.

Hur förberedd är du egentligen för krig, arbetslöshet, bränder eller sjukdom? Läs mer på Prepping iFokus

mnilep
2014-04-13 11:03
#13

okej, bör jag ta upp med hyresvärden att jag ev får hjälp av soc? 
utifall att de tycker att min inkomst inte räcker till för att få stå på ett kontrakt?

Annons:
VildaVittra
2014-04-13 11:09
#14

#13 Omöjligt att svara på, då det skiljer från person till person. Du kan inte be dina föräldrar stå som borgenärer på hyran?

Hur förberedd är du egentligen för krig, arbetslöshet, bränder eller sjukdom? Läs mer på Prepping iFokus

Nelley
2014-04-13 14:19
#15

Tass

mnilep
2014-04-13 15:55
#16

#jo det kan dom ställa upp på.

CelsiusT
2014-04-13 16:19
#17

#13 Du kan absolut låta Soc stå som borgenär för dig om du vill. Det gjorde jag på min första lägenhet. Men du behöver inte om du inte vill.

Medarbetare på westernridning.ifokus

Challa86
2014-05-27 09:47
#18

Jag tycker först och främst du ska ringa till Soc och prata med både försörjningsstöd och mottagningsgruppen. Mottagningsgruppen gör en utredning på dig och kan -vid behov skicka dig och din dotter till ett mamma/barn boende på annan ort (det är underbart kan jag lova <3) samtidigt har du fått in en fot i systemet och kan börja söka lägenhet. När du hittar ett boende som ligger under maxhyran soc betalar är det bara söka och hoppas du får den. Sen flyttar du och dottern dit och allt är perfekt med gröna skogar och allt det där. inte riktigt kanske, men du förstår säkert poängen. 🙂

challameow.wordpress.com 

Upp till toppen
Annons: