25 - Off Topic

Husdjur till barnen?

2014-03-21 12:21 #0 av: Jerrytherabbit

Hej!

Jag är lite nyfiken på era tankar om vid vilken ålder  ni generellt anser att barn bör få skaffa djur( förutsatt att de har intresset och det finns möjlighet förstås). När barnet har fått sitt djur anser ni då att det ligger på barnets ansvar att ta hand om det, eller att föräldern är den egentliga ägaren och därmed ytterst ansvarig?

Jag är som sagt inte ute efter att kritisera någon, utan vill bara veta hur ni tänker kring dettaGlad

Anmäl
2014-03-21 12:28 #1 av: LinaLj

Det beror lite på hur man ser det. För mig har föräldrar alltid ansvaret för husdjuret tills baren är en 16-17 år kanske till och med längre beroende på mognad.

Men sedan kan ju barn få vara med och påverka vilka husdjur man ska ha och även ta del i skötsel från de är 7-8 år kanske.

Beror på barnets mognad och intresse. Men som förälder ska man alltid räkna med att man har grundansvaret och därför inte skaffa ett husdjur som man själ inte har tid/inte vill ta hand om.

Anmäl
2014-03-21 13:18 #2 av: [Rumpstek]

Jag skaffade katt som 15-åring.

Men ja, mitt barn kommer få ska eget husdjur den dag hon flyttar hemifrån. Vi har katt, så vi tänker inte skaffa något annat.

Anmäl
2014-03-21 14:13 #3 av: Thiah

Så länge barnen bor hemma och är under 18 skulle jag säga att man skaffar husdjur tillsammans inom familjen. 

Barnen kan vips tröttna, få pojk/flickvänner, studera på annan ort, extra jobba och så vidare och så vara totalt ointresserade av det där djuret. 


Jag vill gärna att vi alltid ska ha djur hemma med vår son men jag vet att jag är den som kommer ha huvudansvaret. 

En smula hänsyn och lite omtanke betyder så mycket. /Nalle Puh

Anmäl
2014-03-21 16:47 #4 av: ChristineL

Jag tycker inte man ska skaffa djur till barnen alls, utan till familjen. Och det måste huvudsakligen ligga i föräldrarnas intresse. Barn kan inte ta det ansvaret, de tröttnar, det var inte så kul som de trott, städa är tråkigt osv. I 15-årsåldern kanske man har mer förståelse för vilket ansvar man tar med husdjur, men kanske inte kan planera livet 15-20 år framåt med exempelvis en katt, så då slutar det ändå med att föräldrarna får ta den.


I det här huset har vi redan katt, och det kommer antagligen alltid finnas en fyrfota vän. Vill min dotter när hon flyttar hemifrån ta med sig någon så är det nog ok, men fram tills dess står husdjuren på mig och/eller min man.

Anmäl
2014-03-21 17:40 #5 av: Jerrytherabbit

ok, jag tänker ungefär som ni, att djuren tillhör familjen och att de vuxna har ansvaret för djurets skötsel. Däremot upplevde jag det som positivt att ha uppgifter kring djurets skötsel när jag var liten, som att mata, ge vatten, städa burar och att lära sig vettig hantering av djuren. När barnen är små kanske det är bra om någon förälder är med och visar och förklarar, men när de blir äldre och har mer erfarenhet klarar de säkert att sköta detta själva, förutsatt att någon regelbundet ser till djuret så att det mår bra såklart.

Anmäl
2014-03-21 18:25 #6 av: Thiah

Absolut att barnen kan och ska hjälpa till efter förmåga. Men huvudansvaret är alltid hos föräldrarna

En smula hänsyn och lite omtanke betyder så mycket. /Nalle Puh

Anmäl
2014-03-21 19:49 #7 av: CelsiusT

Jag ser inte riktigt skillnaden i att familjen skaffar ett husdjur mot att barnet får ett husdjur. För jag anser absolut att mitt barn kan få vara med och påverka vilket/vilka djur vi ska ha från dess att hen kan uttrycka det, dvs tidigt. Det kan få vara djur som barnet har på sitt rum osv. Men oavsett så är det ju jag som vuxen som skaffar djuret, dvs jag som måste se till att djuret blir skött, men sen om det är barnet eller jag som utför handlingarna spelar ju ingen roll - så länge jag ser till att det blir gjort.

Kan inte säga någon ålder, för vissa barn kan ta ansvar tidigt och andra senare. Men det fulla ansvaret har såklart jag som vuxen. Dvs det ligger på oss vuxna att se till att djuret har det bra, men såklart kan ju barnet få vara den som tar hand om djuret.

Jag är uppvuxen med djur, har funnits diverse olika djur i hemmet sedan jag föddes. Var gränsen gick mellan att familjen hade djur och att jag hade djur vet jag inte. Men när jag flyttade hemifrån så följde ju min hund med mig.

Medarbetare på westernridning.ifokus

Anmäl
2014-03-21 19:55 #8 av: giffan

Har alltid haft djur sedan jag flyttade hemifrån. Så fort mina barn själva bett om ett eget djur har dom fått det. MEN jag har haft ansvar för alla djur. Mina barn har haft hästar sedan dom va små, egna,men jag som vuxen är ju ansvarig för att djuret blir skött.

Däremot kan man sätta högre krav på vad som ska skötas av barnet när dom blir äldre. ex vis kan man ge dom uppgifter som att "du ger marsvinen gurka varje dag"... och sen ökar man på ansvaret i den takt barnet klarar av det. 

Mina barn har ansvarat för katternas lådor som stått på deras rum.Men jag har alltid kollat en extra gång bara för att vara säker på att det blir gjort.

men man måste ju ge dom ansvar med åldern vad dom klarar. samma med umgänget med djuren. att en vuxen är med. Även en hamster har känslor och ska inte hanteras som leksaker.

Nu är mina barn större, men jag anser fortfarande att jag har ansvaret för djuren.

~ Anneli ~ 
Sajtvärd för:  adopterade.ifokus 

Anmäl
2014-03-22 12:28 #9 av: Jerrytherabbit

Håller med om det ni skriver, och jag menade inte att man ska lämpa över hela ansvaret på barnen och bara titta till djuren  ibland. (När jag läste mitt eget inlägg kom jag på att det kanske kunde tolkas så, det var inte min mening).

Jag anser absolut att den som ansvarar för djuren, alltså föräldrarna, dagligen ska ha koll på att djuret sköts och mår bra, men om hela familjen är engagerad i skötseln ser jag det bara som positivt Glad

Är kanske lite övertydlig/tjatig men det är en väldigt viktig fråga för mej, så det är bara därför

Anmäl
2014-03-22 15:02 #10 av: Ria74

Jag tycker inte att ett barn ska ha huvudansvaret för ett husdjur. Självklart ska barnet få hjälpa till, men ansvaret på att det verkligen blir gjort ska ligga på föräldrarna.

mvh Maria värd på barn, miljonar, bloggande
medarbetare på husmorstips.ifokus
Min blogg: http://nouw.com/mariastankar

Anmäl
2014-03-22 16:07 #11 av: [MyCassie]

När våra flyttat hemifrån kan de få skaffa egna djur och ansvara över dem, innan dess är det familjen som skaffar djur och vi vuxna bär ansvaret.

I vår familj är inte alla djurarter välkomna heller av olika anledningar, kanin tex kanske barnen vill ha i framtiden men det är inget djur som kommer skaffas.

Anmäl
2014-03-22 16:09 #12 av: Thiah

#11 jag har också en del djur som jag inte vill se över tröskeln om inte sambon och barnen verkligen vill satsa på det. Men då får sambon dra det lasset och inte jag så sannolikheten för det att hända är väldigt lite. 

En smula hänsyn och lite omtanke betyder så mycket. /Nalle Puh

Anmäl
2014-03-22 17:36 #13 av: Jerrytherabbit

#11 #12 Det har jag full förståelse för. Det finns djurslag som jag inte kan tänka  mej att  skaffa heller. Ett par exempel är reptiler och papegojor, inte för att jag inte tycker om dem, utan för att jag inte har tillräcklig kunskap för att ta hand om dem på ett bra sätt. En del av dem kan ju också bli väldigt gamla och jag kan ju inte veta nu var jag befinner mej om 40-50år eller mer.

Anmäl
2014-03-22 18:04 #14 av: Thiah

#13 ja herregud, skaffa en papegoja som lever i 40 år skulle jag aldrig klara av. Skrattar

En smula hänsyn och lite omtanke betyder så mycket. /Nalle Puh

Anmäl
2014-03-22 21:03 #15 av: giffan

#14 Vi har två sköldpaddor som barnen fick när dom va små (både barnen och sköldpaddorna) Lätta enkla djur...men leverlänge.

~ Anneli ~ 
Sajtvärd för:  adopterade.ifokus 

Anmäl
2014-03-22 23:22 #16 av: JossanH

Jag och min bästa kompis fick lova att skaffa varsin liten mus när vi var kanske 12-13 år. Mamma avskyr möss men dom skulle bo hemma hos kompisen. Dröjde inte länge förrän de flyttat hem till mig istället och mina föräldrar hade verkligen inget ansvar alls i mössen. Jag hade dom ofta löst på mitt rum och pysslade allehanda grejer till dom.
Jag var ju inte alls kunnig på möss, och deras egentliga behov när det begav sig, men de hade det nog rätt så gött ändå hemma hos mig :)

Nu är det jag som har djurintresset och jag vill vara påläst om det djur jag har. Och ha tid och ekonomi. Vill gärna ha hund och katt, men det funkar inte alls som det är nu så då räcker illrarna gott.

Sajtvärd på Iller.ifokus
Anmäl
2014-03-23 20:32 #17 av: [Tess86]

Jag kan tänka mig att skaffa eget djur till sonen när han är runt 8-9 år, beroende på hur mogen han känns och om han har ett genuint intresse. Med eget djur menar jag att han får kalla djuret för sitt, döpa det och sköta det. Men, jag skulle aldrig lämna över ansvaret på honom. Jag skulle lära honom att djuret måste matas och skötas varje dag och ställa krav på att det blir gjort, men jag skulle själv vara med och hålla reda på allt som ska göras varje dag, hjälpa till med det som behövs och göra vissa saker själv. Jag skulle inte skaffa ett djur till honom som kräver att han kommer direkt hem efter skolan varje dag, inte kan sova kvar hos kompisar osv, utan har han annat att göra skulle jag sköta djuret, men han måste ändå lära sig att man inte får glömma bort eller strunta i sina djur. Eftersom djuret skulle kallas för hans men skötas av hela familjen är det viktigt att skaffa ett djur som även vi är intresserade av att ha, men eftersom jag älskar smådjur så är det nog inget problem. Och hund kommer vi nog alltid att ha i familjen, men det skulle han inte få någon egen förrän han blir mycket större, och då bara om han verkligen hade ett intresse av att hålla på med någon hundsport, kanske vara med i hundungdomsklubb osv. 

Anmäl
2014-03-23 21:17 #18 av: MrsGoldfire

Vi ordnade till familjen 2 marsvin i somras och yngsta barnet är 6 år. De hjälper till, men det är jag som ser till att allt rullar på.

Anmäl
2014-03-24 08:35 #19 av: Lojs

Jag som föder upp och säljer hamstrar till bland annat barnfamiljer har väl varit med om det yngsta barnet som kommit hit varit i sexårsåldern. När barnen är så små så säger de visserligen att djuren är deras, men det handlar om att de hjälper till med skötseln och umgänget med djuret är ihop med vuxen. 

Jag är noga med att föräldrarna ska vara djurintresserade när jag har yngre köpare, när de är uppåt närmare tonåren så tar ju barnen säkert hand om djuren helt själva, men jag påpekar att föräldrarna har yttersta ansvaret och ska vara beredda att bland annat betala eventuella veterinärkostnader (det är alldeles för vanligt att man läser på hamsterforum om föräldrar som vägrar ta hamstern till veterinären för det är så dyrt, den får tydligen hellre må dåligt, trots att det till och med är olagligt att inte söka veterinärvård när det behövs...). 

Min son som är 5 är helt övertygad om att vår yngsta hund är hans, då får han väl säga att hon är det då. =) I övrigt har han inte önskat sig egna djur ännu, han nöjer sig med att hjälpa till att mata mina, och att få ge dem tilltalsnamn. =)

"If someone ever says "-You don't need more aquariums."
Stop talking to them, you don't need that kind of negativity in your life."
;)
Medis på akvariefisk.

Anmäl
2014-03-24 16:08 #20 av: Jerrytherabbit

#20 Ja precis. Om man som djurägare väljer att försäkra sina djur eller stoppa undan en slant i månaden anser jag går lika bra, men man måste vara beredd på att det kan bli en rejäl kostnad om djuret blir dåligt. Detta måste man ju tänka på när man skaffar djur

Att döpa familjens djur tyckte jag mycket om när jag var liten, även om en del av namnen kanske vart lite konstiga såhär i efterhandGalenMen,men, de var älskade i alla fall och det är ju de viktigasteGlad

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.