Annons:
Etikett08-nybliven-förälder
Läst 2384 ggr
[jnordstrom]
3/19/14, 9:46 AM

den nya kroppen

Hej! Jag och en väninna fick barn i januari. Ingen av oss gick upp så värst mycket under graviditet. Jag gick upp 14 kilo och hon 12 kilo. Ingen av oss var överviktiga innan utan helt normala. Men skillnaden på oss är att hon avskyr sin nya kropp och har räknat kalorier och tränat hårt för att på två månader se ut som om hon aldrig vart gravid. Hon åt 1200 kalorier om dagen. Hon fick sluta amma för att kunna banta. Jag har några kilo kvar, en mjuk mage större rumpa och lår. Men jag kan inte bry mig mindre! Jag ser kanske inte ut som förut men jag har en son nu! Min kropp är inte den samma för att jag har vart gravid i 9 månader, jag har skapat en fullt frisk människa med min kropp! De är ju grymt! Jag tycker de är klart att folk får göra som dom vill med sina kroppar och de viktiga är att man själv mår bra och är bekväm. De jag tycker är tråkigt är bara att få faktiskt är stolta över vad deras kroppar klarat av och ger den ingen chans att återhämta sig med tiden. hur känner ni för er nya kroppar? Har den återhämtat sig? Tog ni saken i egna händer eller gjorde tiden sitt? Hur ser ni på hetsen att bli smal och sopa igen alla spår efter en graviditet? Berätta!

Annons:
tlover
3/19/14, 9:52 AM
#1

Jag måste bara säga att jag älskar din inställning 🙂

Själv har jag inte fött barn men när jag var gravid (det blev missfall därför skriver jag "var") tyckte jag om dom rundare formerna även om jag blev lite överviktig.

l'm back

MusCarro
3/19/14, 9:54 AM
#2

Jag gick upp 13 kg med min tös. Mådde inte dåligt över det utan tänkte att visst jag är större nu, men det är för att jag BEHÖVER det. 

Och visst fan behövde jag det. Inom loppet av två månader gick jag ner MER än de kg jag gick upp under grav, vägde 70kg sista invägningen några dagar innan hon föddes. Gick ner till 48kg och jag är 165cm lång…. Så fick mycket kommentarer om att jag blivit så smal osv. Det mådde jag lite dåligt över, för jag var rädd att min tös inte skulle få det hon behövde och att mjölken skulle sina. Men nu är det som det är och hon växer som hon ska så jag har slutat oroa mig. 

Ang min egna kropp så känner jag att nu när jag vet att tösen får i sig vad hon behöver så kommer jag kanske ta tag i träningen lite, men mest för att jag ska ORKA mer. Vi har egen gård med fyra hästar, höns, 20 kaniner, hund och katter. Jag behöver orka klara av att sköta gården när gubben jobbar borta hela veckorna och endast är hemma på helgerna. Utseendet för mig är inte så viktigt, för jag vill må bra, men ffa så vill jag att min dotter mår bra. Det är A och O för mig.

Caroline Nygren

http://queenskaniner.weebly.com/ *Registrerat i SKHRF*

ChristineL
3/19/14, 10:31 AM
#3

Jag älskar min kropp! Vi har samma inställning du och jag! Jag gick också upp runt 13-14 kg men låg redan på +10 efter alla ivf-hormoner. Jag har inte alls satsat på att försöka gå ner nånting! Jag har ammat fram till nu (9, 5 månad) och håller på att sluta dels för att hon inte är så intresserad av bröstet längre och dels så börjar jag snart jobba. Vi har inte ens en våg hemma och vi lever ändå :) Jag började träna när hon var 4 månader (för första gången på fleeera år), bara för jag hörde att dom hade mamma/barn-träning på det gymmet. Och jag har aldrig nånsin varit så pepp på träning och tyckt att det har varit så kul som jag gör nu. Men jag tränar inte för att gå ner i vikt utan för att må bra, komma hemifrån lite, och jag tycker det är kul. Jag äter inte direkt hälsosamt men inte heller onyttigt, jag älskar pasta och lagar bara med med fullfetts-råvaror, för det är godast. Jag behöver bli bättre på att äta mindre och lägga till mer frukt och grönt i vardagen, och jag tar små steg åt det hållet :)

Velinga1984
3/19/14, 11:14 AM
Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.
#4

Jag gick upp väldigt mycket, vatten och tung bebis gjorde sitt. I vecka 37 slutade jag väga mig, då hade jag gått upp över 30 kg. Så kanske nånstans runt 35 kg när väl sonen föddes veckan innan BF. 

Inskrivningsvikt: 62 kg

Vikt i vecka 35 : 89 kg

Vikt i vecka 37: 93,7

Jag har numera koll på vikten efter att först ha gått ner och sen uppåt igen. Jag kaloriräknar allt jag äter och dricker, ca 1000 kalorier per dag är vad min app säger tack vare mina inställningar. Utöver detta tränar jag hemma och promenerar i den mån jag hinner. MEN jag äter pizza, chips, godis osv men under koll. Tex igår åt jag 7 kladdkakemuffins, min app sa i princip träna eller ät mindre resten av dagen. Tror dagen hamnade totalt på 1200 kalorier, nån gång gör den det. Jag ser ingen panik i att gå ner i vikt fort eller att plocka bort den feta kost jag älskar. Jag tror inte på bantning eller dieter, ät vad du vill men under koll. 

Jag ammar inte, men det beror på att jag inte tycker det är mysigt. Utan snarare som en hemsk grej som jag inte behöver stå ut med. 

Lägger in ett kort, översta är min kropp innan gravidtet nr 2. 9 år emellan mina barn, men man ser en putmage och en aning skrynklig mage som resultat efter barn nr 1 och ingen träning. Understa korten visar magen samma dag som sonen föddes och sen nu 3 månader efter. 1 gång i månaden väger jag mig på bvc, inget mer då jag inte vill ha hets på vågen. Min viktnedgång märker jag på mina kläder 😉

[jnordstrom]
3/19/14, 12:27 PM
#5

#3 ja men att träna är ju inte samma sak som att banta, utan de är ju faktiskt viktigt att vara snäll mot sin kropp med :) jag är också ett riktigt matvrak, speciellt nu när jag ammar! Är hungrig konstant, gärna kolhydrater :p #4 modigt med bilder! :) de är viktigt att man gör de som känns bra för en själv. Du verkar ha hittat de du mår bra av! Men jag skulle gå under på 1000 kalorier om dagen! Nu när jag ammar ligger jag på nästan 2800 varje dag :p

[jnordstrom]
3/19/14, 12:28 PM
#6

Här är en mjuk mamma som är glad ändå!:)

Annons:
[jnordstrom]
3/19/14, 12:29 PM
Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.
#7

Dom kom visst inte med!:p

[jnordstrom]
3/19/14, 12:30 PM
Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.
#8

:)

[Thiah]
3/19/14, 5:06 PM
#9

Jag hoppas få behålla mina extra kilon när bobfloyd kommit. Tänkte kanske börja försöka gå rejäla promenader mest för att min kropp behöver motionen (och för att försöka bibehålla "gravid"matlusten) . Skulle så gärna ha de där runda formerna ni har, ni är ju ursnygga!

PogoPedagog
3/19/14, 6:41 PM
#10

Jag hade en kropp som ganska lätt tog sig tillbaka till ursprungsformen. Efter ca 7 mån såg kroppen ut nästan exakt som innan bara med lite bristningar på brösten och ett ärr på magen. Jag skulle nog faktiskt bli väldigt ledsen om kroppen blev mkt förändrad. Jag har alltid upplevt att jag har ett ganska trist o fult ansikte men en snygg kropp. Så en mage full av bristningar och massa överflöds-hud skulle nog göra mig ledsen.

Till saken hör väl att jag har oerhört svårt att acceptera hur evolutionen har ställt till det:p Jag tycker det suger att jag måste vara den i vårt förhållande som måste riskera min kropp, både hälsomässigt och utseendemässigt för att vi ska kunna bilda familj. Jag tycker bara det känns så jäkla orättvist. Kunde sambon bli gravid skulle jag utan att tveka en sekund överlåta det till honom!

[Tess86]
3/19/14, 7:27 PM
#11

Jag vägde 58 vid inskrivningen (jag är 173 lång och brukar väga 57-58 normalt, men upp till 60 när jag tränar mycket). Under graviditeten gick jag upp 17 kilo, och då föddes ändå sonen 5 veckor tidigt. Men jag åt nyttigt under hela graviditeten (jag var väldigt mån om vad jag förde över till mitt barn), tog ett par extra mellanmål men åt annars vanliga portionsstorlekar, så jag brydde mig inte alls om att jag gick upp i vikt. Jag tyckte bara att det var bra, att det innebar att barnet fick näring och växte. 

Efter förlossningen stod jag still i vikt några veckor. Jag började undra om jag inte skulle börja gå ner i vikt någon gång men jag fortsatte äta nyttigt och tillräckligt för att känna mig mätt. Sonen var otroligt mager som nyfödd och efter några veckor började han plötsligt gå upp i vikt i rekordfart, ett halvkilo i veckan. Helt plötsligt började jag rasa i vikt av all Amning. Jag gick ner till 53 kilo och nu började jag bli orolig, att mjölken inte skulle räcka. Men den räckte till bra, nu när han är 8 månader ammar han mest som lite mellanmål och som nattmål och jag har gått upp ett kilo igen, så jag väger 54. Jag tror att jag sakta men säkert kommer gå upp till ursprungsvikten igen.

Jag fick inga bristningar och magen ser i stor sett ut som innan, lite slapp hud precis vid naveln. Men det finns en sak som jag inte gillar hos min kropp. Jag har alltid haft små bröst. Ända sen sonen föddes har amningen på höger sida krånglat, men jag har lyckats hålla igång den med Amning ibland och pumpning ibland. Men nu när han är så pass stor, och ammar ganska lite, så totalvägrar han höger sida. Så nu är vänster bröst stort och runt och fint och höger bröst är litet och hängigt. Jag hade "glömt bort" hur små bröst jag hade och nu ser det ju värre ut dessutom! Funderar lite smått på om man kan pumpa ut mjölk för alltid för att behålla de fina brösten 😛

[Thiah]
3/19/14, 7:28 PM
#12

#10 amen till det! Sambon skulle absolut få vara gravid med andra ungen om vi försöker få ett till.

[MyCassie]
3/19/14, 7:35 PM
#13

Första barnet gick jag upp 20+kg och 4 månader därpå blev jag gravid igen och väntas föda om några veckor nu och har hittills gått upp endast 8kg med denna graviditet. Min vikt ligger på 100+kg men who cares.

Har bristningar på mage, ben, höft, armar… men det bryr jag mig inte om, de finns där som minnen av mina barn och jag ser dem lite som naturliga tatueringar. 

Ner i vikt kommer jag gå genom att träna, men jag kommer inte räkna kalorier bara äta nyttigare.

Sen hur kroppen ser ut efteråt om jag får mjukare mage eller så bryr jag mig inte om, jag sänker vikten för hälsans skull och främst för att jag har ledproblem inte för samhällets skull. 

Så tänker jag.

Annons:
Velinga1984
3/19/14, 8:24 PM
#14

Hur många här bantar eller går ner i vikt för andras skull? Jag struntar i samhällets åsikter, i mitt vuxna liv har jag haft kurvor, putmage och kärlekshandtag. Vilket är så många kvinnor ser ut ;) Jag äter få kalorier för att tappa vikt fort, inte för badsäsongen utan för att se resultat fort för att inte tröttna. Mitt låga kalori-intag ska man absolut inte jämföra med om man ammar, då man ska ge näring även åt ett barn.

Ria74
3/19/14, 8:36 PM
#15

Jag gick upp 25 kg och nu 8 månader senare har jag nog gått ner ungefär 10 av dom. Det är inget jag lider av, utan jag ser det som att kroppen har ändrats efter att jag burit fram det finaste i livet - mitt barn.

mvh Maria värd på barn, miljonar, bloggande
medarbetare på husmorstips.ifokus
Min blogg: http://nouw.com/mariastankar

JossanH
3/19/14, 11:36 PM
#16

Jag har lite svårt för min nya kropp. Gick upp 30 kg med första barnet. Brösten försvann mer eller mindre efter Amning och de sista 6 kg ville inte försvinna alls. Mitt största problem är min lösa hud på magen (tycker det ser ut som punghud!! :S..) och att min navel helt är borta. Det är bara som en insjunken platta utan kanter. Jag vill ha tillbaka min navel!! Låren är också slappare men har aldrig gillat mina ben så det skiter jag i. Nu är jag gravid igen och än så länge ligger jag på halva uppgången mot förra gången men är bara drygt halvvägs så mycket kan hända. Jag har liksom ändå vuxit in i min nya kropp, men klart det känns orättvist när sambon som mest ökar 2 kg för att sedan tappa det igen bara han tittar på ett träningsredskap.. När jag var gravid och vägde som mest vägde jag 40kg mer än honom!!

Sajtvärd på Iller.ifokus

JossanH
3/19/14, 11:36 PM
#17

Skulle förresten aldrig äventyra amningen för min vikt!

Sajtvärd på Iller.ifokus

Lisemarie
3/20/14, 9:25 AM
#18

Jag gick upp väldigt mycket under graviditeten, innan lille O föddes vägde jag 92kg. Nu snart tre månader senare är jag nere på 70kg, vilket känns otroligt jobbigt då jag alltid varit smal. Jag har 15kg kvar innan jag når min startvikt, och i nuläget känns det väldigt långt bort. Allt fett på överkroppen är i princip borta, så magen ser ut som en skrynklig påse. Det mesta av min övervikt sitter på lår och rumpa, så det känns mer okej. Dock trivs jag inte med min nya kropp, då jag fick otroligt mycket bristningar under graviditeten. Lår, vader, rumpa och mage är fulla med bristningar. Det kommer nog ta ett tag att acceptera den nya kroppen.

[AmandaO]
3/20/14, 9:59 AM
#19

Jag gick inte upp speciellt mycket under min graviditet, såg till att röra på mig varje dag och det gjorde jag även så fort vi kom hem från sjukhuset. Nu har jag dessutom äntligen fått mitt löpband så då blir det en tur varje morgon innan snuffe vaknar, då blir det promenix och sen minst två promenixer till innan dagen är slut. Kör 100 situps varannan dag osv. Jag gör inte det för någon annansskull utan för min egen. Jag vill vara stark och jag vill känna mig fin. Och för mig är det viktigt att jag mår bra. 

Kan tyckas att jag är ytlig, men det är bara när det kommer till mig själv. Jag vill vara mitt bästa jag.

ChristineL
3/20/14, 10:36 AM
#20

#19 - Sit-ups ska man absolut inte göra efter en graviditet! Magmusklerna går isär under en graviditet och det tar upp till ett år innan dom är på plats igen. Sit-ups kan förstöra dom, plankan är mycket hälsosammare.

Annons:
[jnordstrom]
3/20/14, 10:46 AM
#21

#19 tycker inte att de är något fel alls med att träna för att känna sig stark och fin!:) jag har alltid tränat i hela mitt liv och gör de nu med. :) däremot så har jag inget otalt med min kropp idag 2,5 månad efter förlossningen. Jag stör mig inte på mina extra kilo som sitter på mage, rumpa och lår. Stannar dom där för alltid så gör dom försvinner dom så gör dom det med :) sen har jag ingen hängmage eller bristningar och vet inte hur jag hade känt om så vart fallet. Jag tycker de är helt okej att inte trivas i sin nya kropp! De är liksom inget konstigt. De som är tråkigt är bara att många har så bråttom med att lösa "lösa" problemet. Vad hände med 9 månader upp och nio månader ner? :) Jag älskar min kropp smal som tjock, den har gett med min son! High five!

[AmandaO]
3/20/14, 11:23 AM
#22

#20. Min dotter är 9månader nu så situps är okej. Jag har gjort det väldigt länge nu och magmusklerna sitter där dom ska. 

#21. Silken fantastisk syn du har! Måste bara säga det. :)

JossanH
3/20/14, 1:52 PM
#23

Just det- mitt största problem med nya kropp är att jag inte längre ser klok ut i alla mina miljarder t-shirts. Och det sörjer jag :(

Sajtvärd på Iller.ifokus

Rutan_
3/25/14, 3:56 PM
#24

Jag tycker inte om min kropp nu, den är en fullständig katastrof. Jag har alltid varit aktiv i hela mitt liv så att helt plötsligt inte ens kunna gå utanför dörren utan kryckor.. ja det är nedslående. Min kropp är helt förfallen. Inga kläder passar och mitt hår är förskräckligt (har börjat tappa mängder med hår varje dag och det ser ständigt otvättat ut). Jag tänker inte att jag ska se ut exakt som innan jag fick barn, men jag vill absolut inte se ut så här i alla fall!

Upp till toppen
Annons: