Det beror ju helt på hur ni är som person och vad som känns rätt för er. Själv letar vi hus sedan flera år tillbaka. Senaste åren har jag varit arbetslös, jobbat säsong och varit föräldraledig, jag har INTE samma ekonomi som min heltidsarbetande sambo. Han sparar till handpenning och han kommer dra största lasset vid ett husköp.

Jag känner också att det beror på vilken inställning man har till ekonomin, om man har "mitt och ditt" eller "vårt". Vi flyttade till vår allra första lägenhet (bostadsrätt) när jag pluggade och min man (då pojkvän/blivande sambo) jobbade. Han tog hela lånet men lägenheten stod som bådas, lika delar. Så hade vi gjort slut och jag hade velat hade jag kunnat kräva halva värdet på lägenheten. Han hade alltså varit tvungen att köpa ut mig men stå kvar med hela lånet själv (=få skulder). Men han kände att han litade på mig så vi gjorde så. Han försörjde oss båda medan jag pluggade men jag köpte mycket möbler och sånt när vi flyttade in. När jag fått jobb skulle vi dela på lånet men det blev istället så att vi sålde lägenheten då och flyttade till hus istället, så nu delar vi lika på lånet. Men vår inställning har alltid varit att våra pengar är bådas pengar. Vi har ett gemensamt sparkonto där vi sätter in våra löner, sen kan båda plocka pengar därifrån till våra personkonton vart efter vi behöver pengar. Vi har samma inställning till pengar så vi diskuterar nästan aldrig ekonomi, men vill man köpa något väldigt dyrt till sig själv pratar vi ju med varandra, eller om vi ska köpa något till huset/hela familjen så tar vi beslutet tillsammans. Men båda är överens om vilken sparsumma som bör finnas på kontot, så dyrare ("onödiga") inköp gör vi bara när vi har överskott av pengar.

ok tack för svar. Vi pratar aldrig ekonomi heller utan jag har mitt konto och hans sitt och så vill båda ha det, iallfall jag och tror inte han vill annat;) han köpte ju denna  bostadsrätt för tio år sen alltså långt innan vi träffades så han betalar ju lånen varje månad på denna lägenhet men flyttar vi till radhus blir det ju mer vårt fast att han isåfall köper det, så självklart när jag har eknomin kommer jag ju förmodligen köpa in mig men som de ser ut nu går det inte för mig. Jag vill gärna bo kvar här några år till men han vill flytta och gärna snart då han bott här så länge och är trött på att bo i lägenhet, så då känner jag ju att om han verkligen vill får han ju köpa de radhuset.

När vi får barn kommer vi ha ett gemensamt konto till barnet men vi kommer ha separat till oss själva.

Som personer gällande ekonomi är vi olika. Jag skulle kunna tänka mig om de vore tvärtom att jag hade förutsättningarna självklart låta det vara hans hus och att han får ta del av försäljningen men han är inte som jag, utan han är mer ditt och mitt när de kommer till lån om man inte skriver bra kontrakt.

Om jag och min sambo köper hus så kommer vi båda stå för lånet, fast han då kommer gärna mer än dubbelt så mycket. Vi har enskild ekonomi men delar på gemensamma utgifter, vardera betalar sin egna hobby tex. Jag vill ha som trygghet att halva boendet är mitt. Hade han kunnat ha kvar det hus han redan äger så hade jag krävt att stå med som ägare men inget begärt vid ev separation.

Jag skulle inte flytta in i radhus om inte vi båda kan stå på det. Det är en stor investering, och allt kan hända. Han har rätt att kasta ut dig när som helst om det bara är hans namn på papperna.

5# men man skriver ju kontrakt, flyttar inte in utan kontraktskrivning:)

#6 - Är det bara han som betalar/tar lånet är det bara han som får stå på kontraktet.

Alternativet sedan är att ni skriver samboavtal som är juridiskt bindande.

7# ja jag vet det men jag tänkte mer på det sistnämda alternativet=)

jag tänkte om han står på lånet att vi delar varje månad på lånet så jag hjälper till att betala det så kontrakt måste ju skrivas

Jag vet inte exakt hur lagarna ser ut men bor man ihop en viss tid kan man inte plötsligt kasta ut någon. Det gäller till och med om man har en inneboende. Jag har hört om folk som haft en inneboende som de har fått problem med men som de inte får kasta ut eftersom denna inneboende bott där tillräckligt länge. Det spelar alltså ingen roll om båda äger fastigheten eller inte, man får ändå inte kasta ut någon bara sådär. 

Jag skulle ha jättesvårt att ha varsin ekonomi om man äger bostad tillsammans och om man dessutom har familj ihop. Jag vill inte ha den där "ditt och mitt"-känslan utan jag vill att allt ska vara vårt. Vi har valt att skaffa hus, hundar, barn, bilar, då vill jag också att vi ska ha det tillsammans. Om en köper mer kläder än den andra eller om en har en dyrare hobby än den andra struntar jag fullständigt i, bara pengarna räcker till det vi behöver och att båda också får ha roligt för pengarna. Det skulle kännas jättekonstigt för mig att hålla reda på vem som betalade vad och turas om att betala.