12 - Uppfostran

Hur hantera en envis pojke?

2013-12-29 01:51 #0 av: Anonym

Jag har en fruktansvärt envis son på 10 år. Allt är ett nej för honom, vad man än föreslår att göra så vill han inte. Bara att få honom att duscha kan vara flera timmars kämpande och samma sak med att få honom att gå och sova. Han sätter sig helt på tvären och börjar till och med slåss, bitas och vråla halsen av sig medan jag försöker behålla mitt lugn och inte ge mig. Jag vill bara att han ska samarbeta lite och inte göra allt till en utmaning, men jag vill samtidigt inte vara tvingande och straff gillar jag inte, dvs "om du inte badar så får du inte sitta vid datorn" eller liknande. 

Han har alltid varit väldigt envis och får han inte sin vilja igenom så blir det ett jäkla liv, pga det vet jag att jag inte får ge mig för då utnyttjar han det bara nästa gång, om ni förstår hur jag menar. Men det blir likadant nästa gång ändå, som om han inte lärde sig något allt från förra gångens gormande. 

Jag känner mig alltmer maktlös och vet inte längre vad jag ska ta mig till. Håller på att bryta ihop pga det här för vi är också mitt upp i en tvist med socialtjänsten. Pappan och jag är separerade sedan drygt 1,5 år tillbaka. För drygt 3 månader sedan hade vi pojken varannan vecka, men pojken har aldrig gillat sin pappa pga många saker och till slut började han vägra åka till pappan, sade att han hatade sin pappa och vill inte ha någon kontakt med fadern alls. Han slänger på luren om pappan ringer. Så då tyckte pappan att en anmälan till socialtjänsten var bra att göra eftersom det var JAG som höll sonen ifrån honom, vilket inte alls så är fallet. Det är pojken som inte vill ha något med honom att göra.

Jag vet att denna situation med pappan kan vara en del av orsaken till pojkens beteende, men samtidigt har det alltid mer eller mindre varit så här och jag orkar bara inte mer. Jag är trött, utbränd och kraftigt deprimerad själv pga en massa skit i livet och pga ett 10 år långt förhållande med pappan som knäckte mig psykiskt, som tur nog är över nu. Men att återhämta sig lär ta lång tid och jag orkar bara inte ha dessa strider med min son flera gånger i veckan. Det enda jag vill är att han ska lägga sig i tid och bada åtminstone 2-3 gånger i veckan, men det är ett mirakel om jag får honom i duschen ens 1 gång i veckan. Jag försöker vara lugn när han vägrar men samtidigt bestämd, men samtidigt fungerar ingenting. Om ni har några tips och råd skulle jag verkligen behöva det.

Från en ledsen mamma. 

Anmäl
2013-12-29 02:04 #1 av: VildaVittra

Gillar han att simma? Åka till badhuset?

Annars skulle jag prova på omvänd psykologi och säga att badrummetär upptaget typ "ikväll tänkte jag bada hela kvällen, så ska du kissa får du göra det innan jag går in".

Hur förberedd är du egentligen för krig, arbetslöshet, bränder eller sjukdom? Läs mer på Prepping iFokus

Anmäl
2013-12-29 02:12 #2 av: LinaLj

Jag kan bara tala utifrån vad jag tycker och tänker och jag hade nog infört någon form av konsekvens. Jag vet att du sa att du inte tyckte om det. Men när man är 10 år så är man gammal nog att lära sig att det man gör har konsekvenser, både bra och dåliga.

Det handlar absolut inte om att vara elak på något sätt. För mig handlar det tvärt om att förbereda barnen på livet. Det är ju så det funkar i verkligheten. Om jag inte går till jobbet för att jag inte vill så mister jag tillslut jobbet. Gör jag däremot mitt arbete så får jag lön och kan köpa det jag behöver och vill ha. 

Det är också viktigt att man förklarar för barn vilka konsekvenserna blir innan man hamnar i en konflikt. Det räcker att man sitter ner och förklarar att om du tex vägrar gå och lägga dig trotts att jag bett dig tre gånger så får du inte spela tv spel på lördagen (bara som ett exempel). Då är han medveten om att han riskerar något roligt. 

Sedan gäller det att hålla fast vid det. Det är oerhört viktigt. Annars lär han sig att "ja ja mamma säger att hon ska göra si men det gör hon ju inte så då kan jag fortsätta att göra så". 

Det är nu man måste sätta gränserna, när de är hyfsat kontrollerbara. Det blir ännu värre när han kommer upp i tonåren och inte är van vid gränser och konsekvenser.

Det här med hans pappa är en helt annan grej. Vet du varför han inte vill träffa sin pappa? Det kanske vore bra för honom att få träffa en kurator, psykolog eller liknande så att han kan få hjälp med den ilskan han verkar ha. Kanske inte så mycket för att han måste träffa sin pappa utan för att barn med mycket ilska inte mår bra. 

Anmäl
2013-12-29 02:12 #3 av: Anonym

Jag kan tyvärr inte ta mig till simhallen pga olika omständigheter. Jag föreslog precis att vi skulle gå och se Thor efter nyår och det ville han, men vi får väl se hur det blir i slutändan. Oftast ångrar han sig i sista stund. 

Tyvärr fungerar inte den omvända psykologin på honom. Han bara rullar med ögonen då. 

Anmäl
2013-12-29 02:15 #4 av: VildaVittra

#3 Fast kan inte han börja i simskolan? Du måste ju inte följa med.

Hur förberedd är du egentligen för krig, arbetslöshet, bränder eller sjukdom? Läs mer på Prepping iFokus

Anmäl
2013-12-29 02:17 #5 av: Anonym

#3 Jo jag har funderat på det också. Sade idag att imorgon måste han bada och vi kom överens om att om han vägrar imorgon också då blir det ingen dator resten av dagen. Han gick med på det, men som sagt, jag har försökt detta förut och det slutade ändå bara med vrål, trots att jag förberedde honom för konsekvensen. 

Kurator har han pratat med och jag vet orsaken till varför han inte vill vara med pappan som jag inte riktigt vill gå in på, men han kallar pappan bland annat mobbare. 

Anmäl
2013-12-29 04:28 #6 av: annia1

Nu har inte jag egna barn och jag har inte heller så mycket med att bidra i denna tråd, men några tankar.

En liten del av det du skriver om din son känner jag igen från min systerson. Att straffa var ingen ide för det brydde han sig inte skvatt om. Nu är han vuxen, men när han var barn så kunde min syster tex be han städa rummet, men det gjorde han inte. Och det spelade ingen roll om hon plockad bort hans favoritleksaker eller vilken konsekvens det var. Det spelade ingen roll, han brydde sig inte. Så din son kan vara likadan. Vet dock inte varför min systerson var så. Idag är han som vem som helst åtminstone det jag ser av han.

Men en tanke här. Jag brukar ibland läsa inne på bokstavsfolk här på ifokus. Och personer som har nån sorts bokstavsdiagnos kan vara speciella på sitt eget sätt. Jag kan inte påminna mig att jag läst att nån beskrivit det du skriver om, men kanske fråga där inne om nån känner igen det. 

För om det eventuellt är så att han har nån sorts bokstavsdiagnos så behöver han utredas så kanske ni kan få hjälp.

Anmäl
2013-12-29 21:51 #7 av: [Tess86]

Jag tycker att det låter som att ni har fastnat. Ni har båda kommit in i dåliga vanor när det handlar om hur ni umgås med varandra. Eftersom ni bråkar varje vecka så kan jag tänka mig att ni båda (åtminstone undermedvetet) räknar med att det blir bråk när ni pratar. Räknar man med att det ska bli bråk så agerar man som om man redan är osams, och då är bråket ofrånkomligt. 

Jag är nästan säker på att om du ändrar inställning till din son så kommer han automatiskt att ändra inställning till dig. Föreställ dig hur trevligt ni skulle kunna ha tillsammans istället för att tänka på de problem ni har. Och försök att välja dina fajter. Om du blir arg eller upprörd över saker som din son tycker är småsaker kommer han antagligen inte att lyssna på dig. Du säger att din son kan himla med ögonen åt dig. Han är inte liten längre, han reagerar om han tycker att någon beter sig fel eller konstigt. Behandla honom inte som en vuxen, för det är han inte, men behandla honom som en tänkande människa med egna åsikter och egna "problem". Han mår säkert jättedåligt och det här är hans sätt att försöka kontrollera sitt ganska turbulenta liv. 

Jag tycker att det låter som att ni behöver komma varandra närmare, ha roligt tillsammans och lita på varandra. Prova att fråga honom vad han skulle vilja hitta på med dig. Fråga inte vad han vill göra om några dagar eller veckor utan hitta små stunder i vardagen. Om han verkar sysslolös så fråga honom om han skulle vilja hitta på någonting med dig. Fråga honom vad han skulle vilja hitta på. 

Jag tycker att du tänker rätt när du inte vill använda bestraffningar eller ultimatum. Visst att olika beteenden har konsekvenser men att inte duscha har ingenting med t.ex. tv-spel att göra. Konsekvensen av att inte duscha är att man luktar illa och kompisar kan reagera på det i skolan. Det är en naturlig konsekvens och det kan du prata med honom om. Få honom att förstå varför du vill att han ska duscha. "Det är väl bättre att jag säger åt dig när det är dags än att klasskompisarna säger att du stinker?" Prata med honom istället för att skrika och gorma. Håll konversationen logisk, håll er till ämnet och utan tjat. Dra inte ut på det utan håll det kort och koncist. Du kan också få honom att tro att han bestämmer, eller låta honom bestämma inom rimliga gränser. "Vill du duscha idag eller imorgon? Vill du duscha på morgonen eller kvällen? Vill du duscha eller bada?" Allt innebär att tvätta sig men han får ändå en viss kontroll själv. Det kanske också hjälper om han t.ex. får välja schampo och tvål i butiken, kanske "vuxensorter" för män. Jag tror inte att han egentligen har något emot att duscha, utan att han har märkt att det är ett känsligt ämne och ett tillfälle för honom att få kontroll. Tänk inte att han vill göra dig upprörd med flit, utan tänk att han är orolig och mår dåligt och försöker hitta ett tillfälle där han själv får bestämma över och kontrollera sitt liv. 

Anmäl
2013-12-30 09:21 #8 av: Murvel

#7. Bra skrivet. 

Hoppas att något av tipsen ovan hjälper för TS med son. 

Anmäl
2013-12-30 16:33 #9 av: Uppkatten

Duschar pojken i skolan? I samband med annan träning? Kanske är det tillräckligt ofta? Vad händer om du förklarar att "hädanefter får du ta ansvaret för duschandet själv, jag kommer inte att lägga mig i det, det där fixar du på egen hand" och så struntar du i det?

Har pojken en bra lärare så kanske h*n kan prata med barnen om hur man sköter sin hygien och få igång diskussioner med barnen om det?

Sajtvärd för Hittekatter i Fokus. Medarbetare på Katter i Fokus.

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.