Jag har blivit utredd och genomgått behandling för barnlöshet. Har många års sjukskrivning bakom mig av utmattning och depression. Det jag upplevde de gjorde under utredningen var att ta reda på att jag verkligen har tillräckligt med stöd runt mig för att orka ta mig igenom en graviditet även om jag skulle problem med ångest och depression igen.

De ville försäkra sig om att jag inte skulle riskera hamna i självmordstankar igen under en graviditet. Inte så att jag inte fick genomgå behandling. Utan de ville först försäkra sig om att pappan och min omgivning i övrigt var beredda att ge det stöd som skulle behövas ifall jag skulle bli sjuk igen.

Sedan fick jag genomgå utredning och behandlingen. Tyvärr gav det inget resultat och jag är ännu barnlös då inte heller ivf fungerade efter flera försök. Men i alla fall.

I sverige är man fortfarande så rädd för soc och myndigheter ska ta barnen etc osv. Men faktum är att de är till för att vara till stöd och hjälp! Idag finns mycket hjälp och stöd att få om man behöver, men det finns väldigt ont om familjer som kan ta sig an fosterbarn. Vilket gör att även om soc skulle vilja omplacera barn så har de sällan möjlighet till det. Så länge föräldrarna behöver stöd och hjälp men inte avsiktligt skadar sina barn så gör soc allt de kan för att ge den hjälp man som förälder behöver istället.

Jag tror därför att du verkligen inte behöver vara rädd alls för vad soc skulle göra varken nu eller i framtiden! Tvärt om ska du se dem som en resurs om du skulle behöva hjälp. De kan bevilja extra dagistimmar, avlastning, hemhjälp osv för att stötta dig så du kan fokusera på att ta hand om ditt barn istället om du blir sjuk.

En utredning inför behandling av barnlöshet görs alltid. Det är inte annorlunda för att man har haft en jobbig bakgrund. Sjukvården är till för att hjälpa och stötta dig i dina önskemål och beslut. Och enligt lagen har du rätt att få hjälp att bilda familj ifall du inte får barn naturligt. Oavsett hur sjuk man är, oavsett vad för sjukdom.

Kram!

Tack så mycket för ditt svar. Det värmde otroligt mycket. Däremot så kanske jag inte var tillräckligt tydlig i mitt inlägg. Oron ligger inte i att kunna få barn naturligt, det har jag inte vad jag vet om några problem med. Jag är bara orolig att när tiden väl är inne och jag får mitt önskade barn, så ska socialen tycka att jag inte är lämplig förälder pga mina sjukdomar och ta barnet ifrån mig.

Ja jag förstod det med. Därför skrev jag om detta med:

I sverige är man fortfarande så rädd för soc och myndigheter ska ta barnen etc osv. Men faktum är att de är till för att vara till stöd och hjälp! Idag finns mycket hjälp och stöd att få om man behöver, men det finns väldigt ont om familjer som kan ta sig an fosterbarn. Vilket gör att även om soc skulle vilja omplacera barn så har de sällan möjlighet till det. Så länge föräldrarna behöver stöd och hjälp men inte avsiktligt skadar sina barn så gör soc allt de kan för att ge den hjälp man som förälder behöver istället.

Jag tror därför att du verkligen inte behöver vara rädd alls för vad soc skulle göra varken nu eller i framtiden! Tvärt om ska du se dem som en resurs om du skulle behöva hjälp. De kan bevilja extra dagistimmar, avlastning, hemhjälp osv för att stötta dig så du kan fokusera på att ta hand om ditt barn istället om du blir sjuk.

Första gången jag blev gravid (blev inget av det tyvärr pappan var våldsam och jag förlorade barnen (tvillingar) under graviditeten av stressen). Där fick jag min erfarenhet från soc, de var till ett väldigt stort stöd i planeringen hur jag skulle klara av att ta hand om barnen själv när jag blev tvungen att bryta med pappan. Trots min bakgrund av depression. Efter jag träffat dem släppte min oro för att de skulle ta barnen. Jag kände aldrig någon oro för att det skulle kunna hända sedan. Det finns massor med stöd att få istället och det är verkligen i absolut sista hand som de tar barnen ifrån sina biologiska föräldrar. Då ska föräldrarna nästan avsiktligt vilja skada barnen först. Så länge föräldrarna själva vill ha hjälp och gör sitt bästa finns det inte med i deras bok att ta barnen. Därför tänker jag att det är synd att du känner sådan oro.

Det är synd att människor ö h t fortfarande är rädda för soc. De är till för att vara en hjälp och resurs och har många bra saker att erbjuda för personer som vill och behöver hjälp. De ska och vill hjälpa föräldrar att få tid och ork att vara med sina barn. :)

Nu har jag ingen erfarenhet av soc, men precis som #3 skriver så ska dom vara en resurs man kan få hjälp och stöd av.

Jag tycker du gör rätt som funderar på att utreda dina problem innan du får barn. Det tyder på en ansvarsfull förälder och det borde soc tycka är bra.

Att få barn är en jättestor omställning i livet. Har man problematik med depression sen innan är det bra att vara förberedd. Har en bekant som har två barn och har fått allvarliga depressioner efter båda förlossningarna. Nu visste omgivningen om det och kunde stötta henne. Pappan stannade hemma hela föräldraledigheten och hon var sjukskriven.

Tack så mycket ännu än gång. Det är skönt att höra att jag inte behöver oroa mig. Jag lade upp inlägget på iFokus psykologi också, även där har jag bara fått positiva svar. Skönt!

Det känns som en skyldighet att söka svar på mina problem innan det blir till att skaffa barn. Tack vare er så vågar jag det nu.

Vad skönt! :)

Lycka till och jag är övertygad om att det kommer gå jättebra! 🎈

Och precis som #4 skriver kommer din önskan om utredning innan graviditet snarare ses till din egen fördel att du tar ansvar och försäkrar dig innan så du har bästa möjliga stöd när det blir dags! :)

KRAM!