Annons:
Etikett01-allmänt-om-barn
Läst 2399 ggr
Djurälskaren87
2013-11-18 10:53

Barn och djur

hej! som rubriken lyder hur fungerar det med erat barn samt era djur? Jag har en hund som ogillar barn, tror det mest beror på att han inte är van. När min systers son var nyfödd var de inga problem men det var nr han blev ungefär 1.5 år och började krypa samt gå som hugo började morra samt att han ville vakta sina saker, då min systers barn gärna sprang fram och försökte ta hugos saker, de gällde ju verkligen att ha koll

men jag hoppas verkligen det blir bättre när jag får barn annars får jag helt enkelt jobba på det för säljer hunden gör jag inte;) Sedan sover han ju gärna i sängen med under täcket…så får se hur de blir sen när barnet kommer.

Ja mycket funderingar nu:) dela gärna med er!

Annons:
Ria74
2013-11-18 11:24
#1

Jag har hund, cocker spaniel och katt. Det har gått över förväntan, Bella (hunden) älskar Molly. Hon vill gärna slicka henne mellan tårna och håller ständig koll på var hon är 😃

Katten däremot är väldigt skeptisk till vad jag har släpat hem 😉hon kikar försiktigt på Molly men går långa omvägar eller lägger sig en bra bit ifrån henne.

mvh Maria värd på barn, miljonar, bloggande
medarbetare på husmorstips.ifokus
Min blogg: http://nouw.com/mariastankar

ChristineL
2013-11-18 11:25
#2

Vi har tre katter och en flicka 5, 5 månad. Alla tre katterna började ändra beteende strax efter jag blev gravid, dom kände verkligen av att det var något som hände. Från att gärna komma och hoppa upp på magen och trampa omkring hur som helst, till att nöja sig med att ligga bredvid eller i knäet. När magen blev större var det en av dom som kom och lade sig försiktigt på nederdelen av magen. Bondade tidigt med nya syskonet ;)

Nu när hon är ute är det inga problem än så länge. Hon sträcker sig efter dom och tycker dom är jätteroliga. "Klappar" på sitt egna lilla vis, dvs tar tag i pälsen, men ingen av katterna har någonsin reagerat negativt mot henne. Naturligtvis är vi väldigt uppmärksamma på hur katterna reagerar när dom är i närheten av varandra.

[Zorita]
2013-11-18 11:55
#3

Vi har två hundar, en lite mindre labradortyp, tik, och en stor hane som ser lite ut som en schäfer, fast större. Tiken funkar än så länge ganska bra med barnet förutom att hon ska slicka i ansiktet hela tiden (vilket jag inte riktigt gillar). Hanen däremot… Han far fortfarande fram som ett godståg, hoppar upp trots att man bär min son, krafsar mot folk, osv. För mig är det just nu en fråga om NÄR snarare än OM det kommer gå snett. Han skulle aldrig medvetet göra illa någon, men han är stor, klumpig och har otroligt mycket energi samt att han är kaxig som få. Vi hinner inte riktigt aktivera honom heller, inte bara pga barnet men av andra anledningar också som uppkom efter vi adopterade honom. Därför håller jag honom i princip alltid skild från barnet. För mig är det inte riktigt hållbart i längden, att ha en hund som inte kan vara i samma rum som oss utan får spendera dagarna i gästrummet. Men min sambo vägrar omplacera honom. Så vi försöker jobba på att lära honom av med hoppandet och krafsandet, och så hoppas vi att han lugnar ner sig snart (han börjar bli till åren). Annars blir det nog omplacering, vilket jag tror vore det bästa för honom.

JossanH
2013-11-18 12:03
#4

Vi har 4 illrar och en dotter på 15 mån. Vi flyttade när jag var höggravid och i det nya huset var det nya regler. Inte längre fritt fram att springa löst utan illrarna fick ett eget rum och en ordentlig utegård. De får bara komma ut när dottern sover så att vi kan stänga för in till sovrummet. Hon får klappa illrarna om vi håller i dom men det finns framförallt en som hon aldrig får vara i närheten av huvudet på då han kan bitas till synes oprovocerat och extremt hårt! #3 vilken tråkig sists:( Känns som att ju mer han får vara instängd och ostimulerad ju svårare kommer det vara att få bukt på beteendet.. Finns det ingen ni känner som kan ta med honom på äventyr så han får mer stimulans?

Sajtvärd på Iller.ifokus

[Zorita]
2013-11-18 12:11
#5

#4 Ja det blir ju så tyvärr. Han får ofta vara ute i trädgården och så har han ju den andra hunden, men det är ändå inte optimalt. Vi känner tyvärr inte speciellt många där vi bor, och han är en såpass svår och stor hund att de jag känner inte vill ha med honom att göra. Nu ska vi försöka flytta tillbaka till Sverige och där kanske man kan försöka hitta en bättre lösning. Problemet då är att vi kanske måste bo i lägenhet ett tag tills vi hittar ett hus, och det tror jag inte han skulle tycka om. Men ja, det är en tråkig sits. När vi adopterade honom trodde vi han var färdigvuxen men han växte och blev jättestor! Och så skadade jag knät och sambon ryggen så aktiveringen var inte densamma längre :( Det är tråkigt när det inte går som man tänkt sig.

[MyCassie]
2013-11-19 14:54
#6

Här hund och katt, ingen av dem bryr sig. Vår dotter kan ta hundens leksaker om hon vill, vill hunden ha den sen så sitter hon och väntar tålmodigt på att den ska bli släppt. Vår tik var rädd för barn men när vår dotter kom blev hon mer framåt, första hon gjorde när vi kom hem med dottern var att sova bredvid henne.

Annons:
NinniH
2013-11-19 22:00
Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.
#7

Har två hundar av rasen Staffordshire bullterrier och de är riktiga barnälskare! De har fått träffa väninnans barn många gånger från hon var så gott som nyfödd (deras hund lekte med våra) nu upp till 2 års ålder och det går bra. Blir hon för stimmig väljer de att gå undan. Tiken på 2½ år verkligen avgudar vår son som snart är 3 månader. Hanen tycker också om honom, men vi vet att han föredrar när de blir lite större och vill leka.


Zvintos
Uppfödning av Dvärgvädur Rex med stamtavla

Mabrotnosh
2013-11-19 22:21
#8

Jag litar inte alls på djur tillsammans med barn då barn har ett annat beteende mönster. Jag lämnar aldrig våran dotter tillsammans med våran hund och jag skulle lita ännu mindre på katter sen spelar det ingen roll hur snälla djuren är.

[Thiah]
2013-11-20 04:43
#9

#7 va sött! Vi har två katter och dom kommer få vara med som vanligt när bebisen kommer, om inget drastiskt sker. De sover nu vid fot och huvudändan på sängen och jag ser ingen anledning at sluta med det om de inte reagerar jätteilla på bebisen. Vår ena katt har börjat lägga sig mera på magen än någonsin förut.Det är så skönt för krampande musklera att ha en vibrerande varm pälsboll där. :)

AnnaFagerell
2013-11-20 05:49
Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.
#10

#3 Tråkigt. Tyvärr handlar ju det fallet inte om att hunden inte klarar barn utan att han är dåligt uppfostrad från början. Du skriver att han fortfarande hoppar och krafsar… Det slutar han ju inte med för att ni får barn.

#9 Där låg mina katter också…

Mina djur har alltid fått vara med. Ingen har haft problem med barnen. Barnen har varit med sen de var små. Jag tror inte på att undanhålla djuren för barnen och tvärt om. Tror inte heller på att man måste göra sig av med sina djur, snarare hantera situationen på ett annat sätt.

Haft schäfrar, katter, hästar, kniner, marsvin, höns. Allt har fungerat med lite tålamod. Hundarna har alltid vaktat mina barn. Även om vi haft någon gamling.

Medarbetare på djurskydd.ifokus

[Zorita]
2013-11-20 07:15
#11

#10 Han är en fd gatuhund, och han hoppade och krafsade när vi fick honom. Tyvärr har vi inte lyckats få bort beteendena hur vi än gjort.

JossanH
2013-11-20 09:51
#12

#10 det tycker jag beror helt på vad det är för djur och djurets personlighet och bakgrund. Som en av mina illrar tex ;) skulle ju kunna sluta i katastrof om han fick husera fritt med barn (eller okända vuxna) . Tycker också att det kan vara befogat att omplacera om man inte längre har möjlighet att ge djuren ett bra liv pga barn. Det beror ju som sagt på både djur, barn och föräldrarna. Jag tycker det blir lite fel när man buntar ihop alla djur, djurägare och situationer.

Sajtvärd på Iller.ifokus

PogoPedagog
2013-11-20 12:49
#13

Vi har problem med att våra katter är för snälla mot Bastian. Han kryper på dem och drar dem i pälsen men katterna bara ligger kvar. Lite jobbigt eftersom vi inte alltid hinner hindre honom och den ena katten har dessutom lite ledproblkem så det verkar inte bra för honom att bli krupen på av en 10-kilos bebis. Jag förstår inte varför de inte säger ifrån eller går sin väg!

Annons:
AnnaFagerell
2013-11-20 15:46
#14

#13 Antagligen för att du tycker att det verkar vara med besvärligt än vad dom gör  😉

Medarbetare på djurskydd.ifokus

AnnaFagerell
2013-11-20 15:48
#15

#12 Jag tror ändå att många går upp i hur jobbigt det är istället för att finna lösningar. Säger inte alla, men ganska många. Har man skaffat djur är det ju också ens barn. Och man kan ju inte göra sig av med barnen för att de inte fungerar med sina syskon 🤔

Medarbetare på djurskydd.ifokus

JossanH
2013-11-20 18:05
#16

#15 så kan det förstås också vara men har man höga krav på sig själv som djurägare är det svårt att se när tiden till djuren minskar från det mesta av fritiden till en liten del av fritiden. Jag kan ju ibland tycka att mina djur är värda mer än vad jag har möjlighet att ge dom. Jag har ingen lösning på problemet så längre vi bor kvar här men då vi räknar med att flytta så får jag se det som en tillfällig lösning. Jag har förståelse för att folk väljer att omplacera om dom kan få det ännu bättre. Det viktigaste är ju ändå att djuren mår bra.

Sajtvärd på Iller.ifokus

AnnaFagerell
2013-11-20 18:11
#17

#16 visst ska djuren må bra men kanske man ska tänka en gång extra innan man skaffar dem känner jag. Man ser alldeles för många annonser där djur av olika slag säljs pga tillökning i familjen. Sen tror jag bara att man kanske tror att djuret skulle må bättre i annat hem, tror det sällan blir så faktiskt

Medarbetare på djurskydd.ifokus

Mabrotnosh
2013-11-20 18:24
#18

Eller upptäcker man att barnet man fått faktiskt är allergisk och vad tusan gör man då? Ska man tänka på det innan man skaffar hund jag menar kommer jag inom det närmsta åren skaffa barn….nej….vad bra då kan jag skaffa hund.

AnnaFagerell
2013-11-20 18:44
#19

#18 då är det väl ett helt annat läge…  men att man ska tänka några år framåt… nä, en hund kan ju bli 15 år så jag tycker man ska tänka längre… men om någon inte tål djuren är det ju en annan sak

Medarbetare på djurskydd.ifokus

Rutan_
2013-11-20 21:14
#20

Jag hade en hund som inte gillade barn, men jag tänkte att det nog kommer gå bra när det är vårt barn och som hon får vara med om från början. Så blev det tyvärr inte och hunden vantrivdes. Omplacering var inget alternativ av en rad olika anledningar, men eftersom hunden kände mina föräldrar väl bestämde de sig för att låta henne bo hos dem. Det var oerhört tungt att inse att vår hund inte trivdes hos oss för jag trodde verkligen att det skulle gå, men det gjorde det inte. Men eftersom hon flyttade till mina föräldrar behövde jag inte skiljas helt och hållet från henne så jag kunde ju fortsätta att ta hand om henne nästan som innan.

Annons:
[Zorita]
2013-11-20 21:16
#21

Sånt där är så lätt att säga i förhand. Vi sa så, men räknade inte med en knäskada som gjorde att jag inte kunde jobba med hunden som tänkt samt sambons ryggskada. Sen kanske man står där sen och alla är olyckliga för att det inte fungerar. Då är det ju bäst för alla om man väljer omplacering. Speciellt för djuret som blir omplacerat, så länge man tar sitt ansvar och säkrar ett bra hem som kan ge det man inte kunde.

JossanH
2013-11-20 22:51
#22

#17 jag håller helt med om att man ska tänka till innan man skaffar djur och att det finns många annonser där det omplaceras bara för att familjen ska ha barn, utan att ens försökt att få det att fungera, eller utan att ens tänkt i dessa banor. Men när man väl fått barnet och man känner att det inte funkar, kanske fått ett barn med kolik, så ser jag ingen skam i att omplacera. Har sett djur där ägaren haft inställningen "har man skaffat så har man ansvaret till djuret dör" där djuren hade fått det mycket bättre hos någon som verkligen velat ta hand om den. Och varför är det sällan djuren får det bättre i ett nytt hem? Jag skulle vara galet noggrann om jag skulle omplacera mina djur.

Sajtvärd på Iller.ifokus

AnnaFagerell
2013-11-21 07:15
#23

#22 Jag bara menar att man vet ju inte riktigt hur djuret mår av att bli omplacerad. Säkert går det många gånger bra men jag tror att det lika många gånger går dåligt. djuret skulle nog hellre vara med den familj den växt upp i även om den får lite mindre uppmärksamhet än att flytta.

tycker att avlivning är ett bra alternativ för äldre djur som inte ska behöva fara runt.

Har själv tagit hand om omplaceringshundar och det är inte lätta hundar alla gånger. Hamnar dessa fel kan det gå riktigt tokigt

Medarbetare på djurskydd.ifokus

flocken
2013-11-22 19:59
#24

här bor: en 6 åring & lillebror på 14 månader.

Djur: Hund 50 kg, 19 marsvin, 4 kaniner & ska starta hunddagis & pensionat. Har 2 daghundar just nu. Barnen har även varit med hos en kollega & dennes hundar.

Ser inge problem alls. Hundarna får ca 8-10km promenad/dag + annan aktivering. Då sover den lilla i vagnen. Marsvinen har ett eget rum. Kaninerna ute.

Daghundarna har vant sig. var värre när gåstolen användes. Men nu är hundarna med den lilla. Även "sur gubben" ;)

…………………………………..
Sajtvärd sällskapskaniner och häst och ridsport(Rexkanin inaktiv)Medarbetare fibromyalgi och diabetes

Driver Djurflockens hunddagis och Djurflockens kaninomplacering

JossanH
2013-11-22 21:26
#25

#23 min erfarenhet är snarare att fler djur klarar en omplacering bättre än vad ägaren tror. Nu menar jag förstås inte djur som flyttat runt 10 ggr utan djur som haft det bra, tills familjen fått barn tex. Jag tror att många målar upp sig som oumbärlig och hellre avlivar ett friskt djur än att låta omplacera. tror också att vissa djur inte känner igen situationen och kan känna sig otrygga med nya bebisen, och jag ser inte att det skulle vara så mycket värre att omplacera till en ny miljö framför att tvinga djuret acceptera den nya miljön med bebisen.

Sajtvärd på Iller.ifokus

AnnaFagerell
2013-11-23 08:37
#26

#25 Jag har tagit emot ganska många omplacerade djur. Ser vad det gör med djuren MEN ser också vad en familj har gjort med djuren innan omplaceringen. Finns båda delar och ibland blir det en kombination.

Men många som får just barn i en familj blir väldigt blinda och skuffar bort allt det jobbiga. Det gör man. Man är så inne i den nya sitsen.

Sen är det ju inget som säger att hunden eller vad det nu är inte blir omplacerad åter igen för att den nya familjen skaffar barn…

Att avliva ett djur lider den inte av.

Medarbetare på djurskydd.ifokus

Djurälskaren87
2013-11-23 10:49
#27

26# nej att avliva djur tycker jag man skall göra i ytterst nödfall, nu pratar jag om en frisk hund då. Att en hund inte lider för den somnar in kan man inte gå runt och tänka, då blir de att man kan se lättvindigt på det.

Annons:
AnnaFagerell
2013-11-23 18:01
#28

#27 jag skulle hellre avliva en hund som är 6-10 år än låta någon annan ta hand om den. Jag har tagit hand om för många omplaceringshundar … Dessa mår inte bra. Inte de jag fått iaf. Det har tagit ett par år att få ordning på dem och om de skulle hamna fel kanske de behöver flytta igen och igen och igen. Inte så snällt

Medarbetare på djurskydd.ifokus

Djurälskaren87
2013-11-23 19:35
#29

28# 6-10 år är ingen ålder för en hund enligt mig beror dock på storleken, men hittar man ett bra och passande hem skulle iallfall jag välja det framför avlivning.

JossanH
2013-11-23 21:53
#30

#26 nu pratar vi ju inte djur som omplaceras hit och dit, utan om djur som haft ett bra hem och omplaceras pga att det inte funkar efter att familjen fått barn. Alltså de som, efter att de fått barn, insett att vardagen inte går ihop med djuren. Omplaceringar över lag finns det mycket att att ha åsikter om men här håller vi oss till barn-anledningen. Och för mig finns det fler djur än just hundar som ibland behöver få ett nytt hem. Jag gillar inte heller när folk avlivar sina djur hur som helst. Det ska finnas väldigt goda skäl för det.

Sajtvärd på Iller.ifokus

Djurälskaren87
2013-11-23 21:58
#31

30# håller med

AnnaFagerell
2013-11-24 14:47
#32

#29 Hur vet du att det är ett bra hem? Det vet man ganska sällan såvida man inte låter djuret bo hos någon man känner

Medarbetare på djurskydd.ifokus

Djurälskaren87
2013-11-24 16:58
#33

32# man får väll lita på sin magkänsla när man väljer ut ett hem kan ju inte gå runt och vara mistänksam att hunden inte har de bra osv, sedan kontakt och se hur den bor innan man beslutar sig.

JossanH
2013-11-25 15:49
#34

#32 varför kan man inte omplacera till någon man känner? Jag har omplacerat ett antal djur (mest räddnings djur) och alla känner jag på ett eller annat vis eller har varit och hälsat på och sett att djuren har det bra. Jag har ett ganska stort kontaktnät när det gäller djur och man inser ganska snart vilka som är bra eller dåliga.. Man kan inte gå runt och tro att man själv är bästa djurägaren i världen och att ingen annan klarar av att ta lika väl hand om djuren man omplacerat.

Sajtvärd på Iller.ifokus

Annons:
AnnaFagerell
2013-11-26 05:50
#35

#34 Det sa jag inte. Läs inlägget igen.

Inte lönt diskutera vidare men frågar du djuret anser nog inte den att den har det dåligt bara för att det sker förändringar i hemmet. Den vill säkert bo hos sina "föräldrar".

Kanske skulle vara lika lätt omplacera barn…

Medarbetare på djurskydd.ifokus

JossanH
2013-11-26 17:51
#36

#35 man kan inte generalisera på det sättet du gör. Vi pratar inte om att omplacera djur hur som helst pga förändringar i hemmet, vi pratar om djur som inte mår bra av förändringarna eller där djuren inte längre blir omhändertagna på ett rättvist sätt. Djur vet förstås inte alltid vad som är bäst för dom. Du kan slå en hund som ändå fortsätter vara vid din sida. Precis som med ett litet barn måste du ta besluten åt djuret så att djuret får det bra.

Sajtvärd på Iller.ifokus

[Zorita]
2013-11-26 18:17
#37

Det beror ju mycket på hunden hur den mår efter omplacering. Min hane skulle inte ha några problem med det, det är jag övertygad om. Han älskar till och med hundgården när han får komma dit på "semester". Han är helt enkelt en sån individ som tar dagen som den kommer och är rätt självständig. Vår tik däremot skulle nog inte må lika bra av en omplacering. Dock trivdes hon utmärkt med att bli omplacerad från sin "förälder" som var en narkoman som regelbundet slog sina 16 hundar.

JossanH
2013-11-26 21:12
#38

#37 visst är det ju så! Djur är individer :)

Sajtvärd på Iller.ifokus

Upp till toppen
Annons: