Annons:
Etikett01-allmänt-om-barn
Läst 2718 ggr
[Thiah]
2013-10-12 14:46

ett eget rum ett måste?

Jag läste just i en tråd om Anna Wahlgrens sömnmetoder (en tråd som gick lite OT i slutet🙂) och annat. Gick till hennes sida http://www.annawahlgren.com/index.php/view/svenska/sova-hela-natten och läste lite. En sak som jag reagerade på (bland många) var att det står att barnet ska ha ett eget rum senast vid 5 månaders ålder. 

Men är detta verkligen nödvändigt? Vo bor nu i en tvåa och har inga planer på att superfort flytta till nått större bara för att vi väntar barn. Vi har mera tänkt att vi har 1-2 år efter att barnet fötts på oss. För mig är det viktigare med att ´barnet lär sig sova i en egen säng än att de har ett eget rum vid 5 månaders ålder. 

Hur klarade man sig förr om åren? Vet att min pappa, hans 2 systrar och deras mamma bodde i samma sovrum tills barnen flyttade ut. Och dom är alla vettiga individer 😉

Hur tänker ni om det här?

Annons:
VildaVittra
2013-10-12 14:51
#1

Äsch. Pga trångboddhet bodde jag i samma rum som min mamma och syskon tills jag var 7 år gammal. 

Så länge man sköter sitt sexliv snyggt, så tycker jag man gör som man vill fram tills att barnet själv vill ha ett eget rum.

Hur förberedd är du egentligen för krig, arbetslöshet, bränder eller sjukdom? Läs mer på Prepping iFokus

[MyCassie]
2013-10-12 14:51
#2

Smaksak skulle jag säga.

Vår dotter har haft eget rum sen hon var 2 månader, var också då hon börja sova hela nätterna. Hon sover riktigt bra i eget rum.

[Thiah]
2013-10-12 14:53
#3

#2 jo men om ni inte skulle ha det där extra rummet då? Skulle ni aktivt söka en större bostad bara för den saken skull?

Jag tänker även som så att det är dyrt att bo större och vi hade tänkt söka stadens bostad vilket betyder att vi får vänta runt 6 månader minst.

Annette
2013-10-12 14:53
#4

Läs inte Anna Wahlgrens barnabok är mitt råd.

[Thiah]
2013-10-12 14:54
#5

#4 vi har den faktiskt på de flesta enheter inom den förening där jag jobbar. Hoppas dock att folk fattar att ta det mesta med en nypa salt. Fast det gäller inte bara Anna Wahlgren.

[MyCassie]
2013-10-12 14:58
#6

#3 Nej det hade vi inte, inte just i det ögonblicket. Däremot skall vi flytta till annat län och då blir det en fyra istället för en trea iom att vi ska ha ett till barn, där ska vi sen bo tillfälligt tills vi hittat vår villa.

Annons:
PogoPedagog
2013-10-12 14:58
#7

Vi låter barnen sova hos oss så länge de trivs är tanken. Men helst inte längre än 1-2 årsåldern tror jag. Första barnet fick eget rum efter tre månader då varken han eller vi sov bra ihop. Sedan får de dela rum tills de blir så stora att de börjar kräva eget rum. När det äldsta blir 5-6 år gissar jag på att det är dags.

[Thiah]
2013-10-12 15:13
#8

Min sambo vill flytta större men inte på grund av att vi väntar barn utan för att han vill ha ett eget rum till sina trummor. Som det är nu är dom intryckta i förrådet och där är det trångt att sitta och spela. 

Vårt stackars barn kommer troligtvis dela rum med ett trumset när vi väl flyttar större 🤪

JossanH
2013-10-12 17:02
#9

Anna Wahlgren buntar ihop alla barn och enligt hennes metoder så kräver alla barn exakt samma. Så fungerar det förstås inte i verkliga livet och jag tror att man kan förstöra många barn psykiskt genom att ignorera barnets specifika och individuella behov. Man kan inte bunta ihop vuxna och man kan inte bunta ihop barn och påstå att alla fungerar exakt likadant, för så är det inte! Våran dotter är 14 månader. Hon sover i sin säng när hon trivs med det och när hon har perioder då hon kräver extra närhet sover hon med oss i vår säng. Hennes spjälsäng står precis bredvid min sida av sängen. Hon har inget eget rum och barn behöver inte ha det heller. Det är ju precis vad man själv anser passar ens egen familj. Trivs man med att sova tillsammans gör man det så länge det passar alla i familjen. Trivs man med att ha sin 2 månaders bebis i eget rum så gör man helt enkelt så. Vi väntar och ser vad som passar oss om ett år. Just nu passar det här perfekt nämligen :) TS; känn efter vad som känns bäst för er och sätt dig inte i situationer du inte känner dig bekväm med. Känns det i te bra för dig och ditt barn så är det förmodligen inte bra för dig och ditt barn. Våga lyssna till din egen inre röst :)

Sajtvärd på Iller.ifokus

JossanH
2013-10-12 17:11
#10

Och en sak till gällande Wahlgrens metoder så påstår hon att varje skrik är en fråga för att få ett svar om att barnet inte behöver vara rädd, ett svar helt utan närhet och tröst. Men närheten då? Hur ser behovet ut för oss vuxna? Ibland är det bara så skönt att ligga bredvid varandra, att mysa, kramas och somna om. Varför skulle ett litet barn inte kunna ha de behov som vi vuxna har? Varför skulle ett skrik inte kunna betyda "jag vill höra dina hjärtslag för att kunna somna om, känna dig nära"?

Sajtvärd på Iller.ifokus

[Thiah]
2013-10-12 18:14
#11

Jag jobbar ju med barn dagligen och man märker tämligen fort hur barnen vill ha vid sin dagssömn trots att det inte är ens egna barn. Vissa vill hålla din hand medan andra bara vill veta att du finns kvar i byggnaden.  Så man borde ju tycka att föräldrar själva märker hur det verkar vara med sitt barn.  Men idag verkar man vara så rädd för att göra fel så man litar på allt man har runt sig vilket kan göra mer skada än nytta.

Jag och sambon har inte alls diskuterat hur vi ska göra med bebisen sen när den kommer. Båda är ganska lugna av sig så jag tror vi gör som det känns. Jag är dessutom för lat för att behöva stiga upp och gå en massa steg varje gång det ska ammas/matas på natten 😃

Velinga1984
2013-10-12 18:28
#12

Min son fick eget rum när han var 6 månader, och har sedan dess haft eget rum.

Bebisen i magen kommer ha ett eget rum att tillgå då vi snart flyttar till 4 r ok, ej bestämt ännu när h*n kommer få flytta från vårt sovrum 😉

Jag vill ha eget rum till barnen då jag vill kunna ha en del av mitt privatliv kvar, en zon där det är relativt barnfritt såvida det inte är sjukt eller ledset barn som behöver vara nära.

Ria74
2013-10-12 19:49
#13

Vår 3 månaders sover hos oss. Det finns visserligen fler rum i huset, men hon vill vara nära och sover helst i vår säng.

mvh Maria värd på barn, miljonar, bloggande
medarbetare på husmorstips.ifokus
Min blogg: http://nouw.com/mariastankar

Annons:
Rutan_
2013-10-12 23:46
#14

Mitt barns sjuksköterska på bvc sa att det vid en viss ålder brukar vara sämre att sätta barnet i ett eget rum för att de går igenom nån fas då. Har ett svagt minne av att det var runt sju-åtta månader och så några månader framöver men jag minns inte riktigt. 

Vi bodde i en tvåa och sov i samma rum i ett år och nio månader, men hade vi haft ett rum till hade sonen fått flytta in där bra mycket tidigare.  Men vi räknade med att bo i tvåan i två år innan vi flyttade till större och det stämde rätt bra på våra beräkningar. Det går att sova i samma rum, men jag hatar att trängas och är väldigt lättväckt så när sonen fick ett eget rum var det som en befrielse… ;)

Men nej ni måste inte flytta för att barnet ska få ett eget rum innan det är fem månader gammalt.

[Tess86]
2013-10-13 00:29
#15

Min åsikt framgick nog ganska tydligt i den andra tråden men jag tycker att hennes texter är skrämmande och de rent ut sagt äcklar mig. Hur kan man som hon tro att alla barn fungerar likadant och att gråt alltid beror på samma anledning? Och hur klarar man av att på avstånd mässa en fånig ramsa för sitt gråtande barn istället för att hålla om och trösta?

Billy har ett eget rum, det är jätteskönt att ha en egen plats för hans garderob, klädbyrå och möbler för leksaksförvaring. Han har också en myshörna därinne med gungande fåtölj för bokläsning och annat mys. Vi går in i hans rym varje dag och myser och leker. Men hans spjälsäng står inne i vårt sovrum och kommer att fortsätta att göra det så länge det känns bäst för honom och oss, åtminstone så länge som han regelbundet vaknar på nätterna.

Vi bestämde när vi började försöka skaffa barn att vi skulle flytta till hus innan vi fick barn, och vi hann flytta innan jag blev gravid. Det berodde delvis på att vi inte ville ha barn i lägenhet och delvis på att vi inte ville få det trångt med alla barnets saker i en tvåa. Jag hatar att ha det trångt och vår tvåa var rätt välfylld redan när vi var två. Så för oss var ett eget rum till barnet ett måste, men inte just för att han ska sova i det.

[Thiah]
2013-10-13 06:41
#16

#14 Flyttar vi blir det troligtvis när bebisen är runt året om inte en perfekt bostad kommer innan dess.

Vi har en såpass stor 2a att jag inte känner nån stress alls. Vi behöver bara omorganisera lite och få tillbaka vårt förråd som vi lånat ut. Vi har nämligen ett förråd i själva lägenheten som räckt så vi har lånat ut källarförrådet.

AnnaFagerell
2013-10-13 18:44
#17

Då min mista son har astma känns det ganska dumt att låta honom sova ensam. Räcker ju fatiskt att ett litet barn kräks så är det kört om man inte hör det. Kan ju också vara svårt hära allt även om man har babyvakt.

Förr hade man inte rum åt alla och alla familjer har inte det idag heller pga att många väljer att få många barn.

Kommer förhoppningsvis att flytta snart från ett jättehus, till ett pyttehus och det ser jag fram emot. Lite plats och lite trångt tycker ajg är mysigt med familjen.

Medarbetare på djurskydd.ifokus

[Zorita]
2013-10-13 18:58
#18

Vår son kommer inte få ett eget rum förrän han är ett år eller så, om ens då. Vi bor rätt tillfälligt nu och kommer nog flytta inom ett år. Hur vi kommer bo då beror lite på vart vi flyttar, till vilket land eller så. Alla länder har ju inte lika billig hyra som Spanien ;) Så då får vi se när han får sitt eget rum. Varför stressa liksom, det viktigaste är väl att alla mår bra? För övrigt skulle jag inte lyssna ett dugg på vad Wahlgren säger. Jag lyssnar på min bebis och rättar mig efter hans behov, inte på nån bok.

Upp till toppen
Annons: