hon lär sig mer på att tänka och testa själv och är du nära och uppmärksam när hon behöver hjälp så är du en mycket god mor

Du behöver absolut inte ha dåligt samvete! Det fungerar inte att hela tiden ge dom små uppmärksamhet. Dessutom så är det bara bra om dom får lära sig att leka ensamma lite. Då utvecklar dom fantasin och blir lite mer självständiga.

Så du behöver absolut inte sitta med jämt.

Tack för bra svar :) nu känns det bättre!

Det är ju kul att leka med sitt barn, man får en bättre relation och kan passa på att lära barnet saker, men att leka med barnet hela tiden är inte alls nödvändigt. Ett barn som får leka själv, eller till och med ha tråkigt ibland, lär sig att hitta på saker själv. Barn som hela tiden blir servade med aktiviteter tappar nog mycket fantasi och självständighet.

Vi gör både och. Leker, läser bok, utforskar, gungar mm. Men så får hon också greja själv ibland och det kan vara minst lika stimulerande för henne :) Jag får också dåligt samvete ibland men har fått kommentaren från vår granne- "vad tidig hon är med att säga ord!.. Men det är klart, ni pratar ju så mycket med henne". Jag trodde alla pratade mycket med sina barn och förklarade olika saker..?

Min mor brukar nästan alltid kommertera " Tänk på hur det är för de med fler barn" kring alla mina funderingar kring barn och uppmärksamhet. Om ett barn var tvungen att få 100% uppmärksamhet och man var tvungen att springa till dem på sekunden för att de inte skulle bli traumatiserade för livet skulle det ju innebära att alla barn med syskon var förstörda för livet:) Jag menar har du en bebis, en två-åring och en fyra-åring måste de helt enkelt dela på uppmärksamheten och de verkar inte ta skada av det.

Särskilt om du vill ha fler barn senare är det nog bara bra att hon vänjer sig redan innan att hon inte alltid blir lekt med.

Eftersom min tjej bara är 9 veckor så leker vi inte så mycket ännu. Det blir mest att man visar henne en spegel t.ex.

När hon blir äldre så kommer jag nog att leka en del med henne. Men jag tror att alla barn mår bra av att få leka på egen hand för att främja sin fantasi så det kommer jag att göra.

Jag var ensambarn som liten och lekte mycket på egen hand och det blev folk av mig med 😉

Det är ofta via den fria, egna leken som fantasin utvecklas bäst. Såklart det är bra att mamma är med och leker men det måste inte vara hela tiden. #5 du ska veta att det är massor av föräldrar som aldrig pratar MED sina barn. Sett många föräldrar gå på promenad med barnvagnen och istället för att prata med barnet om allt som finns runt omkring så pratar dom i telefon. :(

#8 får jag ett akut samtal när vi är ute och går med vagnen så skäms jag när jag visar mig ute med telefonen i handen och barnet i vagnen :/ Jag älskar att diskutera saker med min ettåring :)

#9 det är ju lite så det ska vara, Att man hellre är med sina barn än pratar i telefon. 

En pappa sa till mig på sitt föräldrasamtal (jag jobbar på förskola) att han inte förstår de här papporna som är i parken med sina barn och sen sitter med telefonen i handen hela tiden. Det gäller 45-60 minuter av ditt barns liv, sätt bort telefonen sa han.  🙂

jag tycker det är lätt att döma andra. tänk om de papporna du talar om har haft en superintensiv dag där de roat ett klängingt barn samtidigt som de gjort alla eftersatta hushållsgöromål. Sen när de är i parken kanske är enda gången på hela dagen barnet är nöjd utan att han behöver kämpa för att stimulera oc h trösta det. Om man då tar en halvtimme o pratar med en annan vuxen medan barnet  leker för att inte bli galen är det ju fullt förståeligt. Bara ett exempel på hur det ju skulle kunna vara .

#11 precis. Många ser nog mig som en oengagerad mamma för när jag går ut med hundarna, som nu, så passar jag ofta på att kolla mejl och annat. Ringer endel samtal osv.När jag är inne har jag fokus på barnen. Jag ser ju hur vissa tittar på mig. Och det stör mig faktiskt om dom dömmer mitt föräldraskap på att dom ser mig 15 sekunder med mobilen i handen när jag går förbi!

Självklart är det så, alla har väl sin anledning. Men det känns som en trend att telefonen är viktigare än umgänge med barnet. Tex när man åker buss eller tåg. Min sambo pendlar mycket och har flera gånger stött på pratglada (eller sjungglada) barn på tåget, där föräldern ignorerar barnet och sitter med telefonen istället. Jag blir själv irriterad på att det är så lätt för mig att kolla nätet att jag gör det oftare än jag behöver så nu har jag börjat stänga av internet på telefonen så fort min dotter är vaken. Får passa på som nu, när hon sover :)

Jag tycker bara det är bra att låta barnen få leka lite själva och öva upp sin fantasi. Så ibland medans hon leker själv passar jag på att kolla datorn en stund, oftast på morgonen. Annars leker jag med henne hela dagarna långa tycker jag. Får också dåligt samvete om jag inte leker med henne 24/7 men ibland är hon inte ens intresserad av att jag ska vara med så då är de bara att hitta på något själv helt enkelt :) dom visar ju oftast själva vad dom vill. Angående telefon så har jag faktiskt fortfarande knapp telefon. Och där händer de inte mycke så den används inte mer än att ringa och smsa med :) ringer den om vi är ute så svarar jag, men de är ju inga långa samtal, som max typ 2 minuter. Föredrar också att prata med min dotter så mycket som möjligt när vi är ute :) ibland känns det som att många - framförallt unga som skaffar barn - skaffar dom som någon slags accessoar. Riktigt riktigt tragiskt faktiskt. Har man skaffat barn måste man ju göra itt bästa som förälder att alltid finnas där också!

Läste i nån bok att den fria egna leken är jätteviktig för barns fantasi. Förr om åren har pedagoger ofta fått höra att det är viktigt att ha vuxenledd lek på dagis. ska se om jag hittar boken, den är nämligen här på jobbet nånstans..