11 - Samlevnad

Att vara plastmamma...

2013-08-22 11:44 #0 av: Zofia89

Hej!

Jag har varit tillsammans med min sambo i över 1½år nu och han har 2 barn sedan tidigare, en flicka på 7 år och en pojke som är 5...

Jag gillar barnen väldigt mycket och de gillar mig och har tagit emot mig med öppna armar, de älskar att kramas och berättar ofta för mig hur mycket de tycker om mig, på den fronten tycker jag väldigt bra om att vara plastmamma!

Men så är det sambon... =/ Problemet är att han anser att jag inte har nåt egentligen med barnen att göra... Jag har inget med deras hobbyn att göra, jag behöver inte veta var, när och hur han hämtar dem (de bor hos mamma och är hos oss några dagar i veckan)... Han åker alltid ensam med barnen och handlar, besöker farmor och farfar, ja, han gör typ allt ensam med barnen... När han planerar nån aktivitet så säger han att HAN åker med barnen hit eller dit... Eller så gör han bara så att han åker och hämtar dom och när jag funderar efter 3-4 timmar vart han blivit kan han säga att dom har åkt till hans föräldrar eller åkt iväg på bio eller nåt...

Detta gör mig väldigt besvärad... Jag vill ju så gärna vara en bra plastmamma, jag önskar att vi alla 4 nångång kunde kännas som en familj men istället känner jag mig väldigt utanför... Vissa kvällar när barnen sover över kan jag stå på gården och titta på huset men huset känns inte som mitt hem, det känns som om jag stod och tittade in i en lycklig singelförälders hem där han har det mysigt med sina barn och inte behöver någon annan... 

Det är klart han behöver kvalitetstid ensam med sina barn och det ger jag, jag åker ofta och hälsar på nån kompis eller min pappa medan barnen är hos oss... Men jag skulle ju så gärna vilja känna mig som en del av familjen, ens ibland!

Just nu sitter jag och funderar över om min sambo skulle ha det bättre ensam med barnen, utan mig... Hela tanken skrämmer mig för jag vet ju hur viktig jag är för barnen och när barnen inte är här är jag och sambon väldigt tighta och allt funkar bra... 

Så nu vet jag inte vad jag ska göra och sambon är inte den lättaste att diskutera detta med... Han tycker det även för mig borde va en självklarhet att jag inte har nåt med HANS barn att göra... Borde det vara självklart för mig? Vad är det meningen att man gör som en plastmamma? Hur ska man va och hur stor del i deras liv ska man vara?

I mitt huvud är det en självklarhet att jag intresserar mig för deras hobbyn, hur det går i skola och dagis, vad dom gjort eller hur flickans läseordning i skolan ser ut...

Ursäktar för lång text... Hoppas någon orkar läsa och kanske ge nåt tips till mig, svara på mig frågor eller berätta hur ni har det som plastmamma eller plastpappa, eller kanske ni är separerade föräldrar med nya förhållanden? 

Jag vet varken ut eller in just nu och snart tror jag sambon ska åka och hämta barnen från skola och dagis, jag vet inte, han har inte ens kunnat berätta när flickan slutar skoldagen för jag har ju inget med det att göra...

Anmäl
2013-08-22 12:07 #1 av: Ria74

Jag tycker du ska sätta dig ner och prata med din sambo och berätta precis hur du känner.

Jag tycker det är en självklarhet att du får ta del av barnens vardag när dom är hos er. Du och din sambo bor ju i huset som en familj och när hans barn är där ingår dom i er familj. Du har lika stor rätt att veta när barnen ska vara där, när dom slutar och börjar dagis/skola, vilka hobbier dom har.

Jag hade nog sagt till sambon att jag ville spendera lite tid på tumanhand med barnen och göra saker som bara ni gör ihop. Vad tycker hans före detta om att du får ett förhållande till barnen?

mvh Maria värd på barn, miljonar, bloggande
medarbetare på husmorstips.ifokus
Min blogg: http://nouw.com/mariastankar

Anmäl
2013-08-22 12:15 #2 av: Zofia89

Då är jag altså inte helt ut å cyklar med detta att vara plastmamma...

Barnens mamma hade mycket problem med mig i början, hon försökte att inte jag skulle få träffa barnen och vara hemma när dom kom och det var ett rent helvete men nu på hela sommaren har det inte varit nåt problem och iaf vad sambon säger så har hon varit helt neutral när barnen nämner mig när han för hem dom... Så det borde inte vara där skon klämmer, skulle man tycka iaf...

Han kan sitta närmare en timma i telefon med mamman och skriva upp en massa tider, datum osv som gäller barnen och när jag frågar vad som händer då och då får jag inget konkret svar utan bara typ: "det är barnens tider"... Ringer mamman och jag frågar efter samtalet vad hon ville får jag bara som svar att det gällde barnen, inget med mig att göra =/

Egentligen skulle jag vilja fråga sambon om han tycker själv att han skulle ha det bättre med barnen utan mig men jag är inte så säker på att jag skulle vilja ha svaret på den frågan...

Anmäl
2013-08-22 12:22 #3 av: Ria74

Jag tycker verkligen inte du är ute och cyklar. Hade jag och min sambo separerat så hade jag varit glad om hans nya hade intresserat sig för min dotter och haft en bra relation med henne. Det är ju ändå en person som har stor del i barnets liv och fungerar relationen så blir det ju så mycket lättare.

Spontant känns det som mamman kanske är lite svartsjuk på din relation med barnen.

Hade jag varit du hade jag ändå frågat sambon om han hade tyckt han hade det bättre utan dig med barnen. Även om du inte får det svar du vill så får du veta vad han tycker. Tycker han att det hade varit bättre utan dig så vet du och kan göra ett val om du vill stanna i relationen eller leta efter en man som vill släppa in dig i alla delar av sitt liv.

Hoppas verkligen det löser sig för dig, du förtjänar att ha en sambo som uppskattar och släpper in dig i alla delar av sitt liv.

mvh Maria värd på barn, miljonar, bloggande
medarbetare på husmorstips.ifokus
Min blogg: http://nouw.com/mariastankar

Anmäl
2013-08-22 12:28 #4 av: Zofia89

Tack! Ja, kanske jag borde ta mod till mig bara och fråga... 

Anmäl
2013-08-22 12:38 #5 av: JossanH

Din sambo låter enormt egoistisk! Inte bara mot dig utan mot barnen också som missar något när du stängs ute ur deras relation.

Det kan hända att barnens mor och din sambo har en överenskommelse gällande att hålla nya partners utanför barnen men är det så lever de i en fantasivärld med orimliga krav på er som sambos.

Du får fråga din sambo om han vill leva ett familjeliv utan dig eller ett familjeliv med dig. Väljer han det senaste får han lov att acceptera att allt i ert liv faktiskt påverkar varandra. Han kan inte stänga ute dig på det här viset för antingen lever han med dig eller så lever han utan dig.

Sajtvärd på Iller.ifokus
Anmäl
2013-08-22 12:48 #6 av: Zofia89

Ne såhär kan det inte fortsätta... Jag förstår att han i början tog det försiktigt med tanke på att ifall förhållandet inte skulle funka så skulle barnen inte vara så inblandade, men det har gått så länge nu så nu är det inte okej mer...

Hade nyss det perfekta tillfälle att ställa honom frågan men före jag var modig nog konstaterade han att han måste iväg och hämta barnen då flickan slutar skolan...

Så nu får jag väl dra mitt pokerface på som så många gånger förr och ta ett nytt försök när barnen åkt hem ikväll... Om inte de sover över, god knows...

Börjar bli bra på teater snart! För barnen visar jag inte att nåt är på tok, det är fel mot dem!

Anmäl
2013-08-22 15:06 #7 av: OlgaMaria

Hur länge har din sambo och barnens mamma varit separerade? Har hon någon ny?

Jag tycker det verkar som att mamman inte vill att barnen ska ha någon annan modersfigur i sina liv, att det gör henne svartsjuk. Hon tycker nog det är okej att de träffar sin pappa men vill inte att du ska vara inblandad.

Anledningen att det funkat bra med henne i sommar är väl för att din sambo gjort henne till viljes, och hållt dig utanför.

Så här kan det ju inte fortsätta så klart, men det är inte bara din sambo som "behöver förstå". Han slits väl mellan pressen och kraven från er två kvinnor. Försök prata med din man men om jag var du skulle jag inte komma med ultimatum osv.. Försök bara prata med varann på ett kravlöst sätt. Det är en jobbig situation och det blir inte bättre av att ni vänder er emot varann. Ni behöver vara ett team och hitta en smidig lösning. Jag tror det skulle vara bra om du uttryckte dig ung. - jag kräver inte det eller det, och behöver vi förändra saker måste det inte ske på en gång, men jag vill kunna prata om det här med dig och berätta vad jag känner.

Hittar man bara ett bra samtalsklimat och att båda kan lyssna på varandra så kommer nog lösningarna att komma.

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

Anmäl
2013-08-22 16:08 #8 av: Zofia89

Bra skrivet :-) jag ska prata med honom ikväll. Det verkar inte som exet skulle ha med detta att göra men hon kan ju ha sina fingrar i spel iaf :-\

Anmäl
2013-08-22 18:35 #9 av: Mabrotnosh

Om man nu ska tänka så här då. Om ni två får barn ihop. Hur löser ni det då? Jag menar kommer du få ta hand om erat barn ensam medans han tar hand om sina och kommer erat barn får leka med hans barn eller kommer det bli samma sak där?

Varför måste han göra det så krångligt för? Det låter som om ni skulle kunna ha det väldigt mysigt tillsammans och hitta på massor med roligt och du skulle faktiskt kunna hjälpa till och avlasta honom ibland när det känns drygt. Du är ju inte där för att förstöra för honom och barnen utan snarare där för att du älskar honom och uppenbarligen hans barn också. Han ska nog vara glad att du gillar hans barn så pass mycket som du gör för det kunde faktiskt ha varit tvärtom.

Anmäl
2013-08-22 19:15 #10 av: Zofia89

Ja, det där med gemensamma barn har jag också funderat över... Vi har nämligen pratat om att vi vil ha ett gemensamt men pga min hälsa just nu måste vi vänta...
Han borde ju vara glad jo... Tex min brors sambo som inte kan acceptera att han har en dotter och verkligen vägrar ta nåt ansvar över barnet alls...
Detta vet min sambo om och han fattar inte hir hon kan göra så... Han borde ju då än mer uppskatta mitt intresse och vilja att vara med i barnens liv men det är tydligen väldigt svårt :-\

Anmäl
2013-08-22 19:58 #11 av: Zofia89

#7, märkte nyss att jag inte svarade på dina frågor.. De har varit separerade i knappt 3 år, hon hade ny då men det tog slut för ca ett år sedan...


Jag försökte prata med sambon nyss och berättade för honom hur jag känner... Han tycker jag tar för stor stress, att jag funderar för mycket att jag inte behöver veta sånt som inte involverar mig och att jag gör problem av ingenting...

När jag frågade om han tycker han sku ha det bättre utan mig med barnen var svaret: "inte vet jag det"...

Hur fan ska man tolka det?? När han sagt det sa han att han skulle gå till garaget och hyvla plankor så då var det slutdiskuterat =/

Anmäl
2013-08-22 20:20 #12 av: Zofia89

Sa också till honom när han sa nåt om att det inte berör mig så sa jag rakt ut att om vi ska va tillsammans och sambon så berör hans barn även mig! Det kunde han inte säga emot...

Han kom nu fram till att vi får hoppas det blir bättre och att vi får lov att bättra på saker och ting... detta var väl enda gången han säger VI, annars är det HAN och HANS barn och så är det jag... Mycket sällan vi...

Anmäl
2013-08-22 20:38 #13 av: OlgaMaria

Jättebra att du berättat hur du känner! Ge honom nu tid att fundera över det på egen hand.

Det där han sa var ju inte så snällt eller trevligt, men han kanske bara sa det för att han kände sig väldigt pressad/kritiserad.

Det låter jättebra det han sa sen! Ta det nu lite lugnt som sagt. Visa lite kärlek så kommer det bli bra. :)

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

Anmäl
2013-08-22 20:55 #14 av: Zofia89

mm jag hoppas han funderar över saker och ting... dock är inte mina förväntningar skyhöga precis, eftersom han är en person som aldrig grubblar över saker, tar någon stress eller tänker så mycket... Han är mer den som tar allt som det kommer :/ Men det blir ju lite fel strategi i denna situation...

Problemet verkar ju nu vara det att han inte ser något problem utan tycker allt funkar som det ska :/

Anmäl
2013-08-22 21:26 #15 av: OlgaMaria

Jag tror det där kan vara lite kvinnligt/manligt. När vi grubblar över saker pratar vi om det. Män pratar inte alltid om det på samma sätt, de processar det tyst någonstans och det kan ta lite tid. Förutsätt inte att allt kommer vara som vanligt. Om han känner att du vill pressa dig på måste han hålla tillbaka. Ge honom chansen att släppa in dig. 

Jag tror det bästa är att ta det lite lugnt och ge honom lite tid. Ha inte så bråttom, för det är ju egentligen inte så otroligt bråttom. Det är viktigare att det blir bra för alla. :) Du kan ta upp det lite försiktigt igen om en vecka kanske om det behövs. 

Det är lätt att bli besviken när man vill ha resultat och lösningar på en gång. Men då kan ens egen besvikelse och bitterhet göra att det hela bara blir svårare och låser sig. Ha tålamod och glöm inte att fokusera på det härliga i er relation. 

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

Anmäl
2013-08-22 21:29 #16 av: Zofia89

tack Theresia! Det är lätt hänt att man har för bråttom.. Dia ord hjälper mycket! =)

Anmäl
2013-08-22 21:50 #17 av: OlgaMaria

Ja, jag talar bara utifrån min erfarenhet av att ha minst lika bråttom själv ;-) blir inte alltid så bra... hehe.

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

Anmäl
2013-08-22 22:46 #18 av: Sophie&Segra

Jag har inge råd att komma med, men jag ville bara inflika att gud vad jag önskar att jag hade haft en bonusmamma som dig när jag va liten, när mina föräldrar skilde sig. Jag fick verkligen "din raka motsats" till bonusmamma.

Jag hoppas han inser vad lyckligt lottad han och hans barn är - som har sig som engagerar sig så!

Mvh, Sophie www.teamsegra.wordpress.com
Sajtvärd på Brukshundraser & medarbetare på Problemhundar.

Anmäl
2013-09-02 05:12 #19 av: OlgaMaria

Hur har det gått? :)

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

Anmäl
2013-09-02 08:26 #20 av: Zofia89

Ja sådär.. Vi jobbar på saker och ting =) Har inte varit så mycke hemma nu heller för min rygg pangade ordentligt och jag äter så mycket mediciner just nu så jag har inte velat vara hemma när barnen är här, det känns bättre för mig att inte barnen behöver se mig i pillerdimma... Men i och med att han varit ensam med barnen kanske han märkt också att det är ganska bra att ha mig iaf =)

Anmäl
2013-09-02 23:52 #21 av: Mabrotnosh

Brukar ju tyvärr vara så. Som ordspråket. Man saknar inte kon förrän båset är tomt.

Anmäl
2013-09-03 01:42 #22 av: OlgaMaria

Hoppas det går bra med ryggen! Låter inte så roligt!

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

Anmäl
2013-09-03 08:21 #23 av: Zofia89

#21 Ja, men han har iaf sagt nu att det är klart han vill ha mig med och att han var ensam i nästan 2år före vi träffades så det här med familjeliv är nåt vi båda behöver lära oss =) Och när han hade exfrun kvar ännu så var ju deras förhållande dåligt och han körde sitt race och hon hade barnen typ för sig själv... Så familjelivet funkade aldrig riktigt som det skulle då heller...

Vi jobbar vidare och ser vartåt det lutar, idag har jag tänkt vara hemma med gubbe och barn, han söker dem från skola och dagis efter jobbet =) Får se hur det går =)

Tja, ryggen blir säkert bättre nångång.. Just nu känns det väldigt jobbigt och det känns som det skulle varit såhär i en evighet redan, men sanningen är att jag mådde bra i 8 veckor efter diskbråcksoperation i februari i år, och det akut sjuka jag fick då varade inte länge och jag har hela sommaren fått leva ganska normalt =) Nu blir det antagligen så att de lägger in metallplattor som stöd för ryggraden, och då blir jag säkert bättre =) Vi hoppas på det iaf =)

Anmäl
2013-09-03 09:08 #24 av: OlgaMaria

Ajaj :-( hoppas på det bästa med allt, och att du får bra hjälp!

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

Anmäl
2013-09-03 09:25 #25 av: Zofia89

Ja det är på go väg =)

Anmäl
2013-09-03 16:49 #26 av: Zofia89

Nu är jag verkligen positivt förvånad!

Sambons dotter har konstskola idag och när det blev bråttom med middagen och prat om att de måste iväg tog min sambo initiativet och meddelade sonen att han får bli hemma med mig också om han inte vill åka med och föra systern! =)

Det ville han absolut så när vi hade ätit klart och sambon åkt iväg med dottern satte vi igång med en äppelpaj (hade tänkt laga oberoende), när sambon kom tillbaka och såg hur kul vi hade när vi bakade tillsammans såg han väldigt nöjd ut =)

Tror han börjar märka att det är helt okej att lämna över lite ansvar =) Nu har han åkt iväg för att hämta dottern och sonen ville bli hemma med mig igen =) Så nu kollar han film och jag skriver här =)

Riktigt kul detta! Känns som att det äntligen ändrar lite till det rätta hållet =)

Anmäl
2013-09-03 17:45 #27 av: OlgaMaria

Vad mysigt det låter! Underbart!

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

Anmäl
2013-09-03 21:11 #28 av: Mabrotnosh

Vad skönt för dig och för din man också att veta att du finns där.

Anmäl
2013-10-02 15:24 #29 av: OlgaMaria

Fortsätter det åt rätt håll? Tänkte på dig/er. :)

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

Anmäl
2013-10-02 15:55 #30 av: Zofia89

Ja, helt okej... Vissa dagar är fortfarande väldigt dåliga men de bra dagarna har nog ökat rejält =)

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.