Annons:
Etikett05-barn-6-12-år
Läst 4426 ggr
nosuperfreak
10/9/12, 4:20 PM

leka med killar?

Hej alla! Jag är i stort behov utav hjälp nu känner jag, vet inte hur jag ska ställa mej till detta om jag ska vara ärlig. Jag har en dotter på 7år och som börjat lekt med killar Än så länge är det lugnt… eller? Det är nämligen så att det har börjat pratas massa kärlek och sånt och hon har tydligen blivit tillsammans med en kille i klassen över (2an). Ok, lugnt där med det är ju så oskyldigt i den åldern med "barnslig kärlek". MEN?????? Nu vill tydligen den här killen komma hem till min dotter och leka

även det minimala är alltid något!

Annons:
nosuperfreak
10/9/12, 4:24 PM
#1

hmmm halva inlägget försvan??? fortsättning följer :)

jag är väl lite orolig på hur jag ska ställa mej til detta?

Ska jag låtsas som det regnar och vara mamman som bjuder på saft och bullar?

Ska jag haka av dörren för stt dom inte ska kunna stänga in sej och leka doktorer?

eller ska jag neka blankt?

Det sista vill jagju inte göra eftersom jag vett att risken är att hon kommer bli 100 resor värre när hon blir äldre.

snälla hjälp mej med hur jag ska göra

även det minimala är alltid något!

myismyname
10/9/12, 4:34 PM
#2

Jag ser inte problemet med att din dotter leker med en kille. Förstår inte riktigt vad du är så orolig för.

Atria Rattery i Piteå, Norrbotten (finns även på facebook)

Medarbetare på The Sims i Fokus och Råttor i Fokus

nosuperfreak
10/9/12, 4:42 PM
#3

det är väl lite med det där att jag inte känner honom, vet inte hur han är uppfostrad och vad han kommer ifrån för hem bland annat att han är av utlänsk härkomst gör mej minimalt orolig eftersom jag inte vet hur hans kultur är mm (OBS, minimalt problem i den här åldern).

sen är det ju lite det där att vad händer när dom är ensamma från vänner, nu är ju allt bara jaga och ingen vågar väl göra "dum dum" saker när vännerna ser på. Men när dom är ensamma.. vad händer då???

även det minimala är alltid något!

myismyname
10/9/12, 4:51 PM
#4

Vad är det du är rädd för? Att han på grund av sin utländska härkomst eller det faktum att han är pojke ska sexuellt trakassera din dotter…? Jag ser fortfarande inte problemet, för jag antar att det inte är så att du tänkt lämna din dotter med ett främmande barn (oavsett kön och härkomst) helt själv, utan att tanken är att du ska vara hemma medan de umgås. Vad är det som säger att det skulle vara värre för din dotter att umgås med en pojke än med en flicka? Jag tror inte att pojkar (eller flickor heller för den delen) generellt sett har onda avsikter, och jag tycker att det är orättvist att anta att det är så innan man lärt känna barnet i fråga. Ta det som det kommer. Han kan vara hur trevlig och gullig som helst. Ge honom chansen att visa vem han är, utan förutfattade meningar.

Atria Rattery i Piteå, Norrbotten (finns även på facebook)

Medarbetare på The Sims i Fokus och Råttor i Fokus

nosuperfreak
10/9/12, 5:10 PM
#5

Det har absolut inget med att göra att han är av utlänsk härkomst. Inte i den här åldern iaf!

Och nej, jag tänker inte lämna dom ensamma hemma!
Hon har fram till nu enbart lekt med tjejer och dom hon har som vänner har jag bra koll på vilka dom är. Det är inte alla av dom som hon velat leka med som jag ansett varit lämpliga och därför avrått henne att leka med dessa… men det är såna som hon själv inte tyckt om, men inte vetat hur hon ska göra själv.

Orättvis mot honom är jag inte, eftersom jag faktiskt tänkt tanken att släppa in honom så dom får leka. Han verkar vara välupfostrad och väldigt snäll mot min dotter. men dom där ???? finns där och jag vet inte hur jag ska bli av med dem.

Men det är väl mycket med det där om vad dom ska göra nör dom är på hennes rum??? leka med barbie tror jag nog inte att det kommer bli liksom.

även det minimala är alltid något!

myismyname
10/9/12, 5:26 PM
#6

Det är väldigt svårt att räta ut frågetecknen om du inte släpper in honom och låter honom visa vem han är. Det bästa sättet att bli av med dem är helt enkelt att lära känna honom, inte att ta avstånd från honom.

Han kanske tycker om att leka med Barbie - det har jag ingen aning om, och förmodligen inte du heller med tanke på att du säger att du inte känner honom. Varför tror du att lekarna automatiskt blir annorlunda för att hon umgås med en pojke? Det behöver inte alls vara på det viset, och även om det är det - vad spelar det för roll? Jag har umgåtts med pojkar på egen hand när jag var liten. Faktum är att många av kvarterets ungar när jag var liten var just pojkar. Jag är inte förstörd eller ärrad för det. Tvärtom.

Jag anser att det värsta du kan göra är att hindra dem från att umgås innan du ens känner pojken, men det kanske bara är jag. Jag är i allmänhet emot att föräldrar så att säga överbeskyddar sina barn genom att förbjuda saker (eller sällskap) som kan vara dåliga innan man överhuvudtaget vet om det är dåligt eller ej, bara för att risken finns. Risker finns överallt. Det är en risk att gå utanför dörren, men bara för det borde man inte stänga in ungarna i huset. Förstår du hur jag tänker?

Atria Rattery i Piteå, Norrbotten (finns även på facebook)

Medarbetare på The Sims i Fokus och Råttor i Fokus

Annons:
nosuperfreak
10/9/12, 6:19 PM
#7

det har aldrig varit prat om att fullständigt neka … det skrev jag i mitt första inlägg att jag inte ville!

Jag tycker inte heller om att förbjuda allt, men vill ändå kunna finnas där med riktlinjer om vad som gäller!
dagens samhälle är inte det samhälle som jag växte upp i då även jag lekte väldigt mycket med pojkar. Min absolut älsta vän har jag känt sen BB, så vist behöver det inte hända något när tjejer och killar leker. Men jag vill ändå stå berädd med hur jag ska hantera situationer som kan uppstå.

Därav mina ???
Hur ska jag hantera situationen OM dom vill ha dörren stängd?
Hur ska jag hantera OM jag hittar dom lekandes doktor?
Hur ska jag hantera situarionen OM ???

Hoppas att det finns förståelse för mina tankar och funderingar!

även det minimala är alltid något!

Sarah E
10/9/12, 6:25 PM
#8

Tänk på att barn i den åldern inte har samma syn på kärlek och sexualitet som vuxna, de vet ju knappast vad det innebär ens. Du har dina "vuxenglasögön" på dig och det gör att detta med att de vill leka får lite för stora proportioner.

Jag jobbar som fritidspedagog med barn i precis denna ålder (om det nu betyder ngt) och att vara "ihop" i den åldern är väldigt oskyldigt. Det är en lek och inget mer. Det är iaf min erfarenhet.

Du kan nog lugnt låta dem leka hemma hos er. Se det som positivt att din dotter leker med nya kompisar :)

myismyname
10/9/12, 6:26 PM
#9

Jag tror att den typen av lekar hör till att växa upp, faktiskt. Så länge ingen av dem mår dåligt av det ser jag fortfarande inget problem i det. Det viktiga ligger väl egentligen i att veta att båda parter är med på det som sker och inte mår dåligt av det. Så länge det är på det viset tror jag inte att det är skadligt överhuvudtaget… Jag tror att det gäller att bara prata med din dotter för att få veta hur hon tänker, och hålla ett öga på om hon verkar trivas i hans umgänge eller känner sig illa till mods (eller om rollerna är motsatta).

Atria Rattery i Piteå, Norrbotten (finns även på facebook)

Medarbetare på The Sims i Fokus och Råttor i Fokus

myismyname
10/9/12, 6:27 PM
#10

Förresten finns det ingenting som säger att din dotter inte skulle "leka doktor" med någon av hennes tjejkompisar. Flört

Atria Rattery i Piteå, Norrbotten (finns även på facebook)

Medarbetare på The Sims i Fokus och Råttor i Fokus

nosuperfreak
10/9/12, 7:25 PM
#11

#8

Hade hon varit som dom andra granntjejerna i hennes ålder så hade jag nog inte oroat mej så mycket om detta eftersom att för dom är lek lek. medans min dotter alltid har varit väldigt framåt i hela sitt liv med att prata med allt och alla, gamla som unga. men nu är hon mer som en ung tånåring som snor mina behåar och stoppar strumpor i dem för att hennes högsta önskan är att få tuttar. Hon vill mer eller mindre alltid sminka sej (OBS!!! EJ TILL SKOLAN ELLER NÄR VI SKA IVÄG!!!) mm mm, det ska bytas kläder och manikängas.. för det är ju något som hennes äldre tjejkompisar gör

Hon har alltid varit lite i mina ögon "för mycket" (elakt ord kanske men hoppas ni förstår). när hon var 4år hängde hon sej fast i fönsterbrädan, suckade och stönade och komenterade de äldre grannpojkarna när dom var ute och sparkade boll (särskilt en). när jag frågade hur det kändes när hon såg honom svarade hon… "det spritter i hela kroppen", ganska korekt beskrivning tycker jag från någon som själv har varit kär :) Så när det kommer till hennes känslor om kärlek så tror jag någonstan att det finns mer än bara det där med att "leka att man är tillsammans".

Så vist, en oro finns ju för vad min egen dotter skulle hitta på i ett rum med en kille i ensamhet.

Det som är lite konstigt är att jag inte vet vart hon har fått sina kärlekskänslor från som hon haft redan som liten. Hon har aldrig kollat på sånt på tv, jag har varit väldigt försiktig i att visa känslor till pojkvänner. hennes vänner är inte alls som henne. vist har jag alltid varit öppen mot henne och vi har diskuterat vissa saker men sldrig känlor på det viset.

Men #9

Hur tänker du nu? "om båda partner är med på det" klart att båda parner kanske är med på det när det kommer till att "leka doktor" och vips så har blitt gynekolog. 7 och 8 år och båda är med på det… nej tack säger jag, visserligen kan det inte bli några barn gjorda men hmmmm nääää!

även det minimala är alltid något!

myismyname
10/9/12, 7:34 PM
#12

#11 Om ingen av dem mår dåligt av det, vad är då problemet? Jag har dessutom oerhört svårt att tro att så små barn skulle börja experimentera med sex… Känns högst otroligt…

Atria Rattery i Piteå, Norrbotten (finns även på facebook)

Medarbetare på The Sims i Fokus och Råttor i Fokus

nosuperfreak
10/9/12, 7:42 PM
#13

i dagen samhälle så skulle det inte förvåna mej om om dessa lekar kommer längre ner i åldrarna. jag vet dom som blev av med oskulden som 10 åringar pga lek på fel sätt. och det är inget jag kommer tillåta och det kan vem som hällst försöka omvända mej i… dom kommer inte lyckas!

Men jag vat inte… du kanske skulle rycka på axlarna och säga jaja, det är sånt som händer om din dotter och killkompis lekte lekar som av någon anledning ledde till en sexuell lek.. för dom var ju ändå med på det båda två

hmmmmm kyskhetsbälte, kan man skaffa det till en 7åring?

även det minimala är alltid något!

Annons:
myismyname
10/9/12, 7:54 PM
#14

#13 Det är väldigt ovanligt att barn blir av med oskulden i den åldern. Det är snarare ett undantag än en regel. Givetvis är det inget jag önskar någon då jag inte tror att det är särskilt hälsosamt. Jag tror inte heller att ett barn som växer upp i en trygg och stabil hemmiljö skulle ägna sig åt sex i en så tidig ålder. Det känns som om något inte står rätt till om barnet har den relationen till sex. Det är ingen här som har försökt omvända dig och få dig att tycka att det är okej för ett sjuårigt barn att förlora oskulden.

Jag skulle inte rycka på axlarna åt att ett barn har sex när det uppenbart inte är lämpligt, av många anledningar (jag har aldrig påstått det, så jag vet inte var du fick det ifrån). Däremot är det långt (och då menar jag väldigt långt!) ifrån alla barn som förlorar oskulden när de är så pass små, som jag skrev en bit upp. Jag tar inte för givet att det värsta tänkbara scenariot kommer att inträffa. De vanliga lekar som barn leker är allt som oftast harmlösa.

Atria Rattery i Piteå, Norrbotten (finns även på facebook)

Medarbetare på The Sims i Fokus och Råttor i Fokus

Sarah E
10/10/12, 1:39 PM
#15

Låter som din flicka är väldigt brådmogen. Förstår att det är knepigt för dig. Å ena sidan vill du sätta tydliga gränser för henne och samtidigt finns risken att du gör en höna av en fjäder.

Men jag förstår verkligen din känsla att vilja sätta stopp om hon är så som du beskriver…vet inte vad jag ska ge för råd. Du får kanske lita på din känsla och följa den. Du är hennes mamma och du har ju all rätt att göra vad du tror är bäst.

nosuperfreak
10/10/12, 5:08 PM
#16

ja jag vet inte hur jag ska göra så är det!

men det får väl bli att komma in på rummet med saft och bullar till att börja, men märker jag att det börjar "spåra ur" så får jag ta det då! konstant koll kommer det iaf att vara Obestämd

även det minimala är alltid något!

[twtw]
10/10/12, 6:48 PM
#17

Låt killen komma hem till er och se vad dom gör. Om det skulle va så att dom gör nåt som du tycker känns konstigt typ har stängd dörr, kan du väl knacka på o fråga om dom vill ha fika eller något. Men låt killen visa vem han är innan du börjar oroa dig

nosuperfreak
10/10/12, 8:06 PM
#18

jo så blir det! kände bara hur paniken började när dom detta samtalsämne kom på tal Skrattande

Är ensam med min dotter och nästan alla mina vänner som har barn har antingen pojkar eller väldigt lugna flickor som inte är som min dotter, så det finns inte så  många att dryfta med i min närhet när (för mej) panikartade situationer som man inte hunnit förbereda sej för kommer på tal liksom.

konstigt nog så är jag ju förberedd på att jag en dag måste ha samtal med henne om mens och sånt men det är ju inte förens om flera år.

men som sagt, hon är ju bara 7 och jag tycker att hon då fortfarande ska vara min lilla flicka som vill leka med barbie och ligga och mysa med mej i soffan… men det är väl bara att inse att den tiden snart kommer vara förbi Gråter

även det minimala är alltid något!

JossanH
10/12/12, 2:47 PM
#19

När jag var 7-8 år lekte jag och min bästa kompis alltid med killarna i samma ålder. När vi blev 10-11 började vi ha pojkvänner men det var som sagt väldigt oskyldigt även då. Om din dotter är så på sig kanske du borde prata med henne istället för att lägga någon form av "skuld" på en pojke du inte känner.. och bästa sättet att lära känna någon är ju om han får komma hem till er och leka. Sen kan jag även säga att flera av mina tjejkompisar när jag var i den åldern ville leka sexuella lekar men upplevde det aldrig när det var pojkar med.

Sajtvärd på Iller.ifokus

[Coolkicki]
10/13/12, 11:36 PM
#20

Vad är du rädd för ? Om du inte vet hur han är uppfostrad är de väll bättre att ta hem han föst istället för att du ska skicka dottern till honom och inte kunna ha någon uppsyn ?

Annons:
[SallysPigge]
10/19/12, 2:12 AM
#21

Min son har lekt med hur många tjejer som helst. Och inga konstigheter sker.

Du föreställer dig saker som inte ens finns i barnens värld. Låt dom leka, för den tiden kommer att komma när man kan få tjej/killbaciller och då vill dom inte umgås längre.

Låt din dotter få välja kamrater efter dom hon vill leka med.

Gurky
10/23/12, 4:18 PM
#22

När jag var liten (5-8) brukade jag ofta leka med tjejer. Kommer ihåg att tjejerna alltid ville pussas vilket jag tyckte var hemskt (och så är det generellt med killar i den åldern vad jag vet)…

Anonym
Anonym
10/23/12, 4:23 PM
#23

Jag kan ju berätta lite om mig som ung (är idag 23). När jag gick på dagis så hade jag min första pojkvän (av utländsk härkomst om det har någon betydelse?), vi pussades och kramades men mest så lekte vi ihop. Det spratt i hela kroppen när jag var med honom. Minns en gång då vi skulle ha "sex", vi var flera som stängde in oss i mysrummet på dagis, släckte ner och jag fick förklarat för mig vad vi skulle göra. Vi kröp ner under filten på madrassen och klok som jag var så viskade jag till min "pojkvän" att jag inte var redo och inte ville och fick till svar att det var helt okej, vi låg där och kramades en liten stund tills fröknarna plötsligt kom in i rummet och pojkarna fick en rejäl utskällning (minns inte exakt men tror det var min pojkvän och hans bröder som hittat på detta, kanske var dom enda pojkarna i rummet?).Jag har fortfarande väldigt svårt att förstå att det där hände men jag minns det otroligt tydligt, som om det hände igår. Det är nog mitt starkaste minne från dagis.

När jag sedan gick i skolan som 7-åring så började kompisarna prata om sånt där igen. En tjej hade pojkvän, men annars var det mest "på skoj". Men att utforska sig själv och hitta "sköna punkter" höll jag redan då på med. Vi hade något vi kallade för T-jage och när läraren kom på att det betydde tafs-jage så hade vi ett allvarligt samtal i klassrummet. Snart så hade fler och fler pojkvänner, men det var väldigt oskyldigt. Men mycket prat och nyfikenhet fanns det ju redan från 1a klass. Men det var nog innan dess som man "gick in på toa och tittade på varandra", vid 1a klass så började man redan känna sig så generad inför varandra. En av mina bästa vänner vad dock en pojke, vi var jämngamla och bodde grannar och vi umgicks jämt, men inte alls på det sättet.

Först på högstadiet så började saker och ting bli "på riktigt".

Jag har alltid älskat att klä ut mig, gick i mammas klackskor, och sminkade både mig och mamma. Kan säga att det där med att smika sig, ptja, jovisst har jag väl lite mascara på ögonen i dagens läge, men inget mer. Redan på mellanstadiet så försvann det intresset helt.

Min sexualitet? Jo det är väl fint med den. Mina föräldrar har lärt mig att vara stark i mig själv och säga nej när jag inte vill. Jag tror att den viktigaste biten är att lära sina barn bra värderingar. Det gör man inte genom att förbjuda kontakt. Men man gör det inte heller genom att låta barn göra vad dom vill "sålänge båda är med på det". Jag tror inte det är bra om dom stänger in sig för mkt på rummet. Se till att det inte går att låsa och stänger dom in sig så gå in och bjud på saft och bullar för att se vad dom gör, säg sedan att dörren kan få vara öppen. Träng dig inte på, men håll koll. Försök att lära känna pojken och se hur han är.

Anonym
Anonym
10/23/12, 4:28 PM
#24

Kan även berätta att den här pojkvännen jag hade på dagis. Jag hade så starka känslor för honom att jag drömde om hur vårat hus skulle se ut och att vi skulle skaffa barn ihop. Minns att jag hade en dagbok som jag ritade i (kunde ju inte skriva). Ritade upp hur huset skulle se ut invändigt och ritade oss tillsammans med ett barn och bäbis i magen på mig. Jag tänkte verkligen att jag ville vara med honom för alltid. När han sedan flyttade så bröt jag ihop och mamma har berättat hur jag grät långa perioder efter honom. Jag hade svårt för att gå tillbaka till dagis efter att han flyttat.

Jag upplever kärlek på samma sätt än idag. Samma känslor i kroppen nu som då, så nog kan barn känna sådant redan väldigt tidigt.

[SallysPigge]
10/23/12, 5:26 PM
#25

Det är hemskt att du har varit med om detta. Det måste ha varit något med den pojkvännen, man vet inte inte vad han upplevt hemma.

Jag har jobbat på dagis i över 10 år och aldrig stött på något sådant.

Så det du var med om kan inte dra alla killar över en kam.

Smullis
10/24/12, 11:40 AM
#26

Tror inte det är någon fara :) avbryt leken med fika eller något och du ser något konstigt :)

/Smull, Fonso, Denzel, Rowley, Lissi, Birk, Kai, Paisley och jag! ♡

Anonym
Anonym
10/24/12, 1:32 PM
#27

#25 Jag drar inte alla killar över en kam, men jag tyckte att det var något jag hade att dela med mig av som hade med tråden att göra. För även om inte alla killar är sådana så existerar det (uppenbarligen eftersom det hände mig). Självklart ska man inte utgå från det och jag har ingen aning om det händer fler än mig.

Annons:
Upp till toppen
Annons: