Beklagar. Det är fruktansvärt när sånt här händer och du behöver hjälp att bearbeta det. Sök hjälp, det är inte "mesigt" bara för att du är man, det är något du behöver göra.

vem ringer man då? och vad kan dom göra egentligen? kan ju aldrig få tillbaka min son

på vårdcentralen finns psykologer. kanske kan er barnmorska på mvc rekommendera er att prata med någon psykolog där. att förlora ett barn eller annan anhörig är en stor förlust och man behöver någon att prata med och få gråta ut hos. jag beklagar verkligen sorgen

Självklart får man skriva även om sina änglabarn här!

Beklagar er sorg. Och håller med övriga, sök samtalsstöd. Den hjälp ni kan få det är framförallt att få "verktyg" så ni kan hantera er sorg utan att det går överstyr. Skulle tro att ni kan få kontakt med kurator/psykolog via MVC om ni frågar dem.

jag kanske måste ringa dom då..

vi satt på kyrkogården i förrgår och det landade en nyckelpiga på henne först, på kragen till halsen.. hon sprätta iväg den sådär som man kan göra.. efter en stund hade den klättrat upp på mig på samma ställe typ, jag sprätta iväg den.. den började gå mot mig å jag tänkte typ att det kändes som att det va han.. så jag lät den gå upp på mitt finger å hade den i handen ett tag sen lät jag den gå av på ett träd.. och alltså jag vet det e knäppt och att det inte va så på riktigt.. men kändes lite som en fin tanke.

jag känner mig bara så jävla ond. som lät honom försvinna. vet inte riktigt vad jag håller på med nu, men har ju semester så det spelar inte så stor roll.

tack alla..

det slutar aldrig ta ont va

Jodå, smärtan kommer minska. Men man måste låta det ta sin tid.
Ni är just nu i den akuta sorgeprocessen och den kan tyckas vara oändlig, men det är den inte.

Ni kommer aldrig glömma barnet, men den outhärdliga smärtan bleknar.

ok

det slutar ju aldrig

Jag vet inte hur länge sedan det hände, men sorgens smärta tar tid på sig innan den ger sig.

Låt det ta sin tid, även om det tar månader. Sök samtalsstöd om det behövs.

allt berors på hur ni är som person, vissa bleknar det onda snabbare och andra tar det en lång tid för.

det kan ta månader ända upp till år..
jag beklagar verkligen sorgen och jag hoppas att ni tillsammans kan klura ut något som gör att ni båda kan behärska eran smärta på ett "behagligt sätt" som ni accepterar :)

Jag beklagar verkligen er oerhörda sorg :( Det måste få göra ont, man måste få sörja innan det blir bättre. KRAM till er.

fortfarande jobbigt. livet går vidare. man kan inte stanna. inte glömma.