Annons:
Etikett05-barn-6-12-år
Läst 2965 ggr
[alisja]
2012-07-01 19:37

Läs på egen risk!

Hejsan på er! Jag vet verkligen vart jag skulle vända mig och behöver lite akut hjälp för det här tär lite granna på mig.

Jag har en vännina som födde ett barn år 00, sedan blev barnet kidnappat (!!) av faren åt barnet. Och var det i två år framåt då sedan pappan var tvungen att gå till sjukhus med pojken. Kan också förtydliga att pappan bodde i norge. Och om jag inte fått fel för mig har svenska danska och något till land sammarbete mellan sjukhus osv? Men iallafall så blev det ju blodprov och massor och en och annan utredning, kvinnan fick tillbaka sitt barn vid tre års ålder. Hon förlät även pappan, dom blev tillsammans igen men det höll inte länge. Pappan hade senare ny familj och nya barn och hade sonen hos sig varannan helg.

En helg då mamman skulle på en fest hade hon ingen utväg med sonen så hon frågade om pappan kunde ta honom mellan fredagen och lördage, det gick bra tycktes det. Sedan körde pappan sonen till sin kusin i norrköping, och hela vägen i bilen sa han till sin son att ta hand om sin mamma osv. Han bäddade om honom osv hemma hos hans kusin och sen for han av. Han körde hem till sin egen lägenhet där han hade fru och barn och tog livet av sig.. Tyvärr.

Till frågan, mamman har inte berättat för sonen än. Hon vill, men vet inte hur när och var, Vill så gärna hjälpa henne men har inga egna barn och ingen erfarenhet av det där så frågar här.

/ Ta jätte gärna bort tråden om den blev för grov..

Annons:
regskylt
2012-07-03 22:27
#1

Självklart så ska ju barnet få veta att pappa har dött. Barnet är i dagsläget allså 12 år iår om han är född 2000 = allså nästan tonåring. Vad ska man annars säga till barnet?

Min bror och jag var placerade i fosterhem (olika) och vår pappa tog livet av sig/tog en överdos när vi var 6 respekteiv 10 år (jag var yngst) och jag fick veta sanningen medan min bror fick en lögn berättad för sig om hur pappa gick bort. Min bror är idag oerhört sårad och sviken att han inte fick veta sanningen, man ska inte ljuga för barn.

Jättetråkigt att detta har hänt, beklagar händelsen. Men som sagt, sanningen varar längst.

regskylt
2012-07-03 22:29
#2

Visst ja, det här glömde jag alldeles bort:

min mamma tog livet av sig för fem år sedan när min yngre syster var 12 år. Självklart fick hon veta sanningen, var inte på tal om annat.

[alisja]
2012-07-03 22:46
#3

Så hon borde egentligen bara få det ur sig? '' Du älskling.. vi måste prata, din pappa tog livet av sig. '' ?

regskylt
2012-07-03 22:53
#4

#3 hon får nog försöka att lägga upp det på något bra sätt. Men ljuga eller undanhålla gör bara mer skada än nytta. Tänk när barnet får reda på det och vet att mamma ljugit?

vinteralvan
2012-07-04 16:58
#5

Sanningen är alltid bäst.

Sussi89
2012-07-04 22:46
#6

Ja här finns ingen anledning att ljuga. Bäst att säga som det är, man  kan inte skydda sina barn mot precis allt :/

Som people don't understand why I talk to animals. That's okej, the animals understand . ~ Anthony Douglas Williams~

S*Winterwind

Annons:
[alisja]
2012-07-04 23:22
#7

Jag sitter hemma hos henne nu, hon har berättat. Sonen gråter fortfarande.. Det svider i hjärtat på mig så hårt.

Sussi89
2012-07-05 10:10
#8

Det är klart han blir ledsen, det vore mer konstigt om han inte blev det :/  Och självklart är det jättesynd om honom, stackars liten.

Som people don't understand why I talk to animals. That's okej, the animals understand . ~ Anthony Douglas Williams~

S*Winterwind

[alisja]
2012-07-07 15:52
#9

Har lagt en stor del tid på familjen här nu, sonen har knappt ätit någonting alls. Obestämd Och mamman virar rundor i hela huset pågrund av att pojken vägrar öppna sovrums dörren. Hon i stor mån av att kolla till honom hela tiden. Jag har då sovit här i två dygn då jag känner att min vännina skulle braka ihop mera då jag inte var här.. Jag hoppas det löser sig.

magma
2012-07-10 02:15
#10

Har hon någon hjälp i allt det här?? Jag menar professionell hjälp, utifrån? Självklart behöver både hon och sonen det, de är ju mitt uppe i en krissituation efter ett självmord och råd och stöd finns att få!

AnnaLundin
2012-07-10 15:17
#11

Jag har en vän som varit med om något liknande, för tillräckligt många år sedan för att kunna orka att prata om saken.

Vill Ni ha kontakt med henne så förmedlar jag kontakten. Mejla mig på hippoteket@hotmail.com - säkraste sättet att nå mig just nu då jag jobbar hysteriskt mycket…

[alisja]
2012-07-10 18:32
#12

#10: Menar du så som psykiatri?

#11: Jag ska prata med henne Glad Hon uppskattar nog hjälpen!

magma
2012-07-10 21:30
#13

Familjecentralen/familjerådgivningen, kurator via vårdcentralen eller barnmottagningen… Det finns stöd att få från de som är utbildade för just krishantering!

Annons:
[alisja]
2012-09-25 02:09
#14

Hej på er! Angående den här tråden om ni vill veta hur det gått. Glad

Begravning har varit och pojken är på god väg att på bättre. Han har fått en super psykolog som verkligen är jätte duktig. Mitt hjärta är så glatt för pojken lilla. Jag har även fått mycket kontakt med honom och försökt och hjälpa honom mearbeta sorgen så mycket som det går. Han ska alltid veta att han kan komma till mig om han någon gång skulle känna sig nere.. Nej usch, det är inte lätt och förlora sin pappa. Jag är glad att han ler igen och att han är på bättrings väg iallafall!

Tack för all hjälp härifrån. Det hjälpte, jätte mycket! Pojken och pojkens mamma tackar för all möda! Kyss

magma
2012-09-25 06:35
#15

Åh, skönt att höra! Jättebra att han/de fick professionell hjälp att hantera situationen, och att det ljusnat nu :-)

Upp till toppen
Annons: