12 - Uppfostran

sambons barn

2012-03-09 18:51 #0 av: [camillahj]

Ja hur gör man egentligen med uppfostran med sambons barn? Min sambo har en son som blir 7 år i augusti och han (pojken) är så bortskämd så jag ibland tappar ögonen ur mig. Jag tycker jättemycket om pojken och han är verkligen snäll och omtänksam, samtidigt som han är som vilken 6-åring som helst. Men han styr sin far alldeles för mkt, min sambo kan stå och ropa på honom eller be honom säta på sig strumporna tex och han lyssnar inte alls och min sambo fortsätter med sin mjuka snälla ton. Nu kanske det hänger i att jag har kortare tålamod än vad min sambo verkar ha men jag hade ju inte stått och bett sådär snällt så länge som min sambo måste göra, jag hade ju tillslut sagt till ordentligt.

Sen är det det här med läggdags...pojken har tydligen legat och sovit hela nätterna mellan sin mor och far under deras förhållande och sedan de separerade sov pojken på mammans gamla sida i sängen bredvid sin far...tills jag kom in i bilden och jag tycker att barn i dne åldern hör hemma i sina egna sängar, hela natten. I början kom pojken in till oss, ibland flera ggr om natten och pappan lade pojken mellan oss och då vart det ingen mer sömn för min del..jag fick be min sambo sluta lägga pojken i vår säng och gå tillbax med pojken till hans rum och säng och lägga honom där. Detta har jag fått be om 4-5 ggr nu...nu verkar det som om pojken kommit över den biten lite då han sovit i sin säng hela nätter flera nätter i rad, men fortfarande kan pojken be om att få bli nattad i pappans säng så pappan då lyfter in pojken i hans säng när han väl somnat. Detta är oxå svårt för mig att förstå/acceptera då jag mkt väl tycker att ne pojke på snart 7 år bör somna och sova själv i sin säng hela natten, från nattning till morgon. Kanske är jag för hård, jag har inga egna barn ännu men jag vet ju ändå hur jag vill uppfostra mina barn.

Sedan är det middagen...pojken har såvitt jag förstår alltid (iaf hemma hos sin far) blivit tillfrågad vad han vill äta...varför låter man ett litet barn ta det beslutet? Ska inte barn äta det som bjuds?

Jag kör alltid med mina regler när pojken och jag är själva, och försöker hålla på de så gott det går även när pappan är hemma.

Pojken bor varannan vecka hos oss och hos mamman verkar han inte bli tillfrågad om vad han vill äta utan där äter man vad som lagas annars får man vara utan och den linjen stämmer bra med hur jag vill göra med mina egna barn sedan, Men min sambo säger att han aldrig någonsin kommer tvinga sin son att äta, men det är ju inte det det handlar om, utan att ett barn ska inte få bestämma så mkt som denne lille kille gör!

Jag kan ju redan nu undra hur i allsin dar det ska bli med uppfostran av min sambos och mina gemensamma barn..men den biten får väl komma då Glad

Hur gör ni andra med bonusbarnen? Har ni olika syn på uppfostran och hur löder ni det?

Anmäl
2012-03-10 22:26 #1 av: AnnaLundin

Jag har ju inga bonusbarn, bara ett lass egna, men det finns ändå vissa likheter. Dels så är min övertygelse att du måste prata ihop dig ordentligt med din sambo så att ni kör samma linje. Jag får just nu känslan av att han försöker vara den snälla pappan som vill plocka pluspoäng hos barnet - man kanske vinner poäng på det på kort sikt, men risken är att man får ett monster i slutänden eftersom han inte får några gränser alls att hålla sig innanför.

Vi har barn hos oss i sängen högst en gång i månaden i snitt, om någon är sjuk eller har svårt för att sova pga mardrömmar eller så. Annars sover de snällt i sina egna sängar. (de är 3, 7. 8 resp 10 år). Det händer att vi frågar dem om önskemål vad de skulle vilja äta, men därmed inte sagt att det blir så. Och de får acceptera den mat som serveras eller välja att låta bli att äta. Ibland är jag så snäll att det räcker att man smakar på maten och då kan få något annat om det inte är gott. Men bara om man smakar, gör man inte ens det får man vara utan.

Jag håller på din linje, men det viktigaste är nog att du och pappan kan prata ihop er om samma linje. För mig hade det nog varit en "dealbreaker", jag hade nog inte kunnat leva ihop med någon med så enormt annan syn än jag själv på barnuppfostran.

Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.