Annons:
Etikett01-allmänt-om-barn
Läst 6243 ggr
julklappen
2012-02-08 00:13

Ett barn som biter.

Hejsan, jag undrar vad gör man när ett barn(litet barn mellan2 och 4 år) biter ,både andra barn och vuxna?

Annons:
Lenore
2012-02-08 13:26
#1

Först och fräsmt vill jag påminna om att det är viktigt att låta barnet göra sig hörd och ge sin syn på det hela. Barn som är ca 3-3,5 år kan ofta med rätt ställda frågor delge oss sitt perspektiv.

Hur man gör i den direkta situationen då barnet försöker bitas/har bitit någon tycker jag varierar beroende på barnets ålder. Ett lite större barn som är fyra år går det att föra en enkel diskussion med medans en tvåårig inte har lika lätt att ge sin syn på saken.
Direkt när barnet biter hade jag sagt "Nej! Bitas gör man INTE!" på ett mycket bestämt sätt och något höjd ton, dock utan att "skälla" eller skrika. Jag hade sedan satt mig ner på golvet med barnet (utan att hålla fast det, springer det iväg följer jag efter och sätter mig tillräckligt nära för att kunna prata med det men på sådant avstånd att barnet inte känner sig trängt) och pratat om saken. Det är här ålderskillnaden på barnen kommer in. Är det ett yngre barn hade jag sagt "Det gjorde ont på mig/barnet du bet, och det kan vara farligt också." Är det ett äldre barn på 3,5-4 år hade jag utvecklat mina argument om varför man inte ska bitas (tex "Den man biter kan bli skadad så att hen måste åka till doktorn och få en spruta). 
Sen hade jag inte gjort sådär mycket mer om det inte var ett beteende som brukar upprepas. Är det ett återkommande problem hade jag försökt gå djupare in på vad de bakomliggande orsakerna till bitabdet kan tänkas vara och se vad som är annorlunda i de situationer då hen INTE bits. Vad är det som gör att hen inte bits nu? Kan vi vuxna göra på andra sätt för att barnet ska reagera annorlunda?
Ett sätt att hjälpa barn på som bits/slåss är att konstruera lekar där man låtsas att man blir arga (om det är då problemen uppstår). Då kan man i leken visa på ett roligt sätt hur man kan hantera sin ilska istället (skrika "Nu är jag jätte jätte jätte ARG! och stampa med fötterna till exempel).

En annan sak jag också vill tipsa om är att inte tjata på barnet. Min äldsta dotter på 3,5 år kan i perioder slåss en del, speciellt på sin lillasyster. Då blir det snabbt ganska tröttsamt om man stup i kvarten ska sitta och förklara att "Det där gjorde ont på Demi …". Då säger jag bara ett bestämt "Nej!" och förklarar lugnt och sansat att "Om du inte kan leka utan att slåss med henne får du leka någon annanstans" och händer det igen bär jag henne en bit bort och hindrar henne att gå tillbaka om hon försöker det (genom att sätta mig i vägen och blockera med armarna om det behövs. Att stå upp oh hindra barnet tror jag kan uppfattas som skrämmande).

julklappen
2012-02-08 13:55
#2

Tack snälla för svar.

Knaster
2012-02-08 14:53
#3

Den första frågan måste väl bli varför barnet bits..? Och i vilka situationer?

I vissa fall så kan det handla om ren nyfikenhet från barnet, att testa vad som händer och vilken reaktion det väcker. Barnet drivs ständigt av upptäckarlust och är i full färd med att utforska vad som händer, vilka reaktioner olika handlingar väcker och i det här exemplet har barnet inget som helst "ont uppsåt".
Det råkar helt enkelt "bli fel".  
I en sådan situation skulle jag antingen reagera med ett "oj, nu blev det galet" (i ungefär samma ton som om barnet dricker för fort och spiller lite mjölk), eller så så skulle jag säga ett ganska bestämt, men inte alltför argt "nej, så gör man inte" och sedan med gladare ton föreslå att man kan "göra så här i stället" och snällt och tydligt t.ex. pussa med stängd mun, antingen på bitstället, min egen arm/hand eller på barnets arm/hand.
Det handlar alltså om att ge barnet ett positivt alternativ och en möjlighet att "vara snäll/duktig" i stället för "stygg".

I andra fall så kan det bero på frustration över något som barnet inte kan ge uttryck för på något annat sätt. Här är det väldigt viktigt att inte bara fokusera på att "tillrättavisa" barnet, utan att försöka ta reda på anledningen till beteendet.
Känner barnet sig otryggt? Nonchalerat? Illa behandlat? (Här handlar det om barnets egna upplevelse, inte huruvida det är "sant eller falskt" ur ett vuxenperspektiv).

[FruStein]
2012-02-08 18:57
#4

#3 Jag tycker att du har bra tips, men känner ändå att jag måste påpeka alternativet att pussa istället. Om ett barn (eller en vuxen) just blivit bitet/slaget eller på annat sätt blivit fysiskt skadat av ett annat barn så är inte en puss eller kram alls det man vill ha av "förövaren". Jag tycker att man ska vara noga med att lära barn att respektera andra barns/vuxnas integritet och inte tro att intentionen att utföra en snäll handling som att krama/pussa gör att man inte behöver fråga/läsa av innan.

Knaster
2012-02-09 00:51
#5

#4 FruStein

Tack, du kommer med ett viktigt påpekande och jag håller med om det du skriver. 
Det framgick tyvärr inte i mitt förra inlägg att jag var ganska färgad av mina egna erfarenheter och upplevelser. 
Jag menade inte att det bitande barnet skulle uppmuntras att
pussa "offret" - i synnerhet inte om det handlat om ett hårt bett.
Hur man reagerar på och väljer att hantera det beror ju väldigt mycket på var, i vilket sällskap och i vilken situation man befinner sig. Om det är hemma, på dagis, på stan eller någon annanstans.

Två saker tycker jag är lite extra viktiga. Det ena är att på allvar försöka se och förstå orsaken till barnets beteende.
Det andra är att inte fastna i "ajabaja, fy fy" utan att försöka visa på och erbjuda ett bättre alternativ (vilket inte måste vara en puss eller kram).

[FruStein]
2012-02-09 15:23
#6

#5 Då tycker vi precis likadant! ^^

Annons:
Upp till toppen
Annons: