03 - Barn 1-3 år

Hjälp! Maktkamp eller osäkerhet?

2011-12-31 22:43 #0 av: Trollhassel

Min dotter på snart 2 år har börjat försöka bestämma så mycket hon kan, och visst, hon överlistar oss ofta, men vi sätter ner foten om det inte passar.

Hon har de senaste dagarna dragit och slitit i mig, velat att jag ska vara med henne hela tiden. Hon vill sitta i mitt knä och alltid vara där jag är. Ibland kan hon ju inte få vara med...tex när jag duschar och lagar mat och då blir hon VANSINNIG!

Detsamma när hon vaknar på nätterna (vilket hon inte brukat göra tidigare). Hon blir galen om hon inte får komma upp och gärna klamra sig fast vid mig.

Kan hon vara osäker och otrygg (av vilken anledning har jag ingen aning om) eller är detta en normal fas för en 2-åring?

Hon som alltid varit så snäll. Gråter

 

Anmäl
2012-01-01 01:50 #1 av: AnnaLundin

välkommen till gränstestaråldern! Det är NU du ska börja sätta gränser och stå kvar vid dem även om hon är arg, ledsen, hysterisk eller tvärförbannad...

Men kom ihåg kramarna också, lagom doser av allt är bäst.

Möjligen är hon förvirrad för att hon själv inte riktigt förstår det som händer med henne.

Anmäl
2012-01-01 11:24 #2 av: bubbelbubbel

här hemma har vi också en snart 2 åring, om 3 månader iof, men det räknas väl som snart. 
han är i varje fall också så, vill bestämma och vill ha allt och blir arg som ett bi när vi säger nej.

slänger sig på golvet och gråter krokodiltårar och ser ut som hela jorden ska gå under, men det gäller väl att vara benhård och inte ge efter, men det är svårt!

Anmäl
2012-01-01 11:57 #3 av: Trollhassel

Tack för era svar! Skönt att höra att det är normalt.

Brukar den här perioden komma steglöst på ett par dagar bara? För det var inte många dagar sedan hon fortfarande var 100% solstråle.

Nattetid när hon vaknar så kan hon bestämma sig för att hon inte vill sova i sin säng, vilket jag vill att hon ska göra. Hon står och skriker och gråter och är helt galen. Vad gör man? Jag har provat att gå ut därifrån och vänta men hon jagar bara upp sig ännu mera. Det hjälper inte att försöka lugna henne när hon fortfarande är kvar i spjälsängen för hon ger sig inte.

Skulle vara så mycket lättare att veta vilken strategi som fungerar innan man bestämmer sig för att hålla fast vid en metod. Jag vet inte :(

Anmäl
2012-01-01 13:15 #4 av: bubbelbubbel

för vår del har vi bara som "regel" att han ska somna i sin säng, sen vaknar han alltid hos oss. jag tror fortfarande när det gäller vår kille att han behöver den närheten och av någon anledning behöver sova med oss. vanligtvis kommer han inte över förrens tidigt på morgonen, men vissa nätter, som i natt vaknade han och var ledsen redan efter en timme. 

det kan ju hända att din tösa, precis som Anna sa inte förstår vad det är som händer med henne och därför vill ha lite extra närhet på nätterna.

Anmäl
2012-01-01 13:39 #5 av: Trollhassel

Ja, det är klart. men Julia har under en lång tid sovit kanonbra i sin spjälsäng. Väldigt mycket bättre än vad hon gör när hon sover hos oss. Jag vet att hon kan sova i sin säng, det har ju funkat så länge, men nu när hon var sjuk förra veckan fick hon sova hos oss två nätter, sedan dess är det kört.

Anmäl
2012-01-01 13:43 #6 av: bubbelbubbel

där kan jag tyvärr inte hjälpa dig, vår Neo har vägrat spjälsäng sen han kunde sätta sig upp, haha! numera sover han i en växasäng med lagom hög kant så han inte kan rulla ur sängen men ändå kommer i och ur.  

men hon kanske helt enkelt tyckte det var mycket mysigare hos er och testar lite extra om hon får komma över?

Anmäl
2012-01-01 13:46 #7 av: Trollhassel

Ja, det gör hon säkert. Hon skulle gärna få sova hos oss om jag inte visste att hon i längden sover bättre i sin säng. Dessutom kan hon få för sig att vilja gå upp klockan 4 på morgonen och då är det lättare att stoppa henne när hon ligger i en säng hon inte tar sig ur. Hon har brukat somna om i den utan gnäll och gråt. När hon sover hos oss kan hon ju kliva upp själv och då måste man springa i fatt henne vilket bara skapar en osämja.

Anmäl
2012-01-01 20:36 #8 av: AnnaLundin

ibland måste man helt enkelt prova sig fram. Det viktiga är att du är konsekvent i det du bestämmer dig för för stunden. Bestämmer du dig får att hon SKA sova i sin egen säng i kväll så finns det inget som hindrar att du tar henne till din säng i morgon. Det finns ju också den gyllene medelvägen, att du sätter dig inne hos henne och är kvar där till hon somnar.

När jag tänker efter så har nog alla våra barn haft en period mellan 2-3 års ålder nånstans när de krånglat med läggningen. Vi har aldrig haft dem i våra sängar då, utan helt enkelt suttit inne hos dem tills de somnat...

 

Anmäl
2012-01-02 08:47 #9 av: Trollhassel

Tack, då provar vi med den gyllene medelvägen och hoppas att jag slipper sitta där hela nätterna. Haha! Jag ska testa stenhårt på den metoden och tror att den kan funka om jag bara är konsekvent.

Tack så mycket!

Jag skriver här hur det går om någon är intresserad.

Anmäl
2012-01-03 21:24 #10 av: Tina-A

#9: Det blir spännande att se hur det går för er!

.: Dance like there is no tomorrow :.

 

Läs min blogg - www.hejtina.blogg.se

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.