01 - Allmänt om barn

Barn

2011-12-15 13:23 #0 av: julklappen

GladHur ska man göra(när man har gjort så gott som allt) för att komma i kontakt med sin vuxna son och han,s fru? När de uppträder som om jag och min son,s syskon och min make inte fanns.Så här ligger det till: min älste son och han,s fru bor i Ny_k, en bit ifrån vårt samhälle där jag och resten av familjen bor.Vi vet inte vad vi har gjort dem för något.(för c:a 5 år sen,blir det i år) så kom min älste son och han,s fru hit till oss och hälsade på oss då och då, men plötsligt så slutade de att umgås med oss.Fråga mig inte varför? för det har vi ej fått svar på.

Mina två döttrar skrev brev och när vi hade fått reda på omvägar att min älste son och han,s fru hade fått en liten son också så sände mina döttrar och även jag ett kort till dem om grattis till den lille.(vi fick inget svar eller tack tillbaka.(vi har inte heller fått se eller träffa deras lille son.) För c:a 5 år sen så var min make (jag var allt för ledsen då och deprimerad över detta) upp till min älste son,s och han,s fru,s ytterdörr och ställde en fin blomma utanför deras dörr,för att svärdotter fyllde år och de öppnade ej när min make ringde på deras dörr, jag har skrivit än massa både brev och kort till dem_utan att få något svar tillbaka,jag och älste sonen,s syskon har ringt flera flera gånger till dem utan att få något svar tillbaka. Jag har t.o.m. ringt in till Karlavagnen i radio och pratat om detta.Men inte heller detta har hjälpt, jag har skrivit till min älste son,s svärföräldrar och han,s fru,s syskon_-utan att få något svar tillbaka. Många tårar har jag fällt  för att min älste son och han,s fru behandlar oss som om vi var döda. Nu undrar jag_- finns det någon här som dels har haft /eller har likadant som vi? Och finns det någon som kan ge oss något råd om vad vi kan göra? (jag undrar då och då hur länge man ska orka med att ha det så här.

Anmäl
2011-12-15 20:04 #1 av: AnnaLundin

Jag kan förstå din frustration, nen jag tror att du nog måste acceptera att din son har valt att leva sitt eget liv med sin familj nu. Försök låta bli att söka kontakt på alla möjliga sätt och låt saken bero ett tag. Sonen visar ju ganska tydligt att han inte vill ha kontakten just nu. Varför han inte vill det kan man ju undra, men och du måste nog försöka respektera det även om jag förstår att ditt hjärta blöder.

Anmäl
2011-12-16 10:43 #2 av: vinteralvan

Mycket märkligt beteende men som #1 skriver, tyvärr är det nog inget du kan göra. Det har gått 5 år utan att han har tagit kontakt så tydligen vill han ha det så. Det beror naturligtvis INTE på dig eftersom han tagit avstånd från övriga familjen också.

Min svägerska beter sig också så i omgångar, ibland är allt jättebra och ibland vägrar hon att prata med sin mamma på flera månader utan anledning och det har hänt många gånger att min svärmor ringer till oss och är ledsen över hur hennes dotter behandlar henne, så jag vet hur det är.

Ägna din tid och kärlek åt din övriga familj istället.

Anmäl
2011-12-17 10:26 #3 av: Ketang

Min första tanke är, har dom gått med i någon sekt? För detta känns ju som något så mycket större än att ni skulle ha gjort något. För vet man inte ens OM man har gjort någon illa kan det väl inte vara av den grad att man säger upp all kontakt med hela sin familj?

Jag har ingen kontakt med mina föräldrar efter att ha konfronterat dom med ett av deras beteenden. Lång historia, men den slutade med att dom snyggt och prydligt talade om för mig att dom inte ser någon glädje i att träffa mig mer. Och då ska dom få slippa det! MEN jag har försökt hålla lite kontakt via farsdag kort, födelsedags kort och nu julkort. Men jag får aldrig något svar. Det jag tycker är värst är att dom inte bryr sig om min dotter alls. Efter att vi bröt kontakten har dom inte sett sitt barnbarn och det försöker jag hela tiden ändra på. Men dom vill endast hålla huvudet högt och kommer aldrig någonsin sänka sig så lågt (i deras ögon) att dom ber att få träffa henne. För dom vill inte se mig efter att jag ifrågasatt varför dom inte vill träffa oss lite mer än 1gång/3é månad när vi bor 2min ifrån varandra.

Mitt råd är att försöka acceptera deras vilja att inte ha kontakt, men att finnas där för dom den dagen dom vill ta upp kontakten igen. Kanske ett sista brev där du skriver att du finns där för dom, men att du nu tar ett steg åt sidan och fortsätter med ditt liv osv. Du har gjort vad du har kunnat. Vill dom inte så vill dom inte. Och det bästa du kan göra är att acceptera det och gå vidare, för allas skull. Att gräva ner sig i detta drar bara med sig din familj och ni blir olyckliga allihop.

Anmäl
2011-12-17 14:09 #4 av: [FruStein]

#3 Precis min tanke, är de med i någon församling?

Anmäl
2011-12-19 18:55 #5 av: julklappen

svar till  ketang: Jag har skrivit, liksom övriga familjen till min älste son och han,s fru. Om _både att jag är ledsen och att vi hemskt gjärna vill reda ut det här och att jag hoppas att vi ses i himmlen i allafall om vi inte träffas något mer här på jorden. Jag har skrivit också  minst hundra brev snart__att jag hoppas att min älste son kommer på min begravning i allafall om inte förr. Jaa, ketang. Nu ska jag försöka att bara gå vidare i livet.8och inte varken skriva brev eller ringa till min älste son och han,s fru, jag ska försöka att lägga det bakom mig att det finns ett barnbarn till mig  som jag inte har få¨tt träffa ,någonstans här i Nyköping.Och att min älste son och han,s fru bor i Nyköping, att/om jag skulle springa på dem på stan  så ska jag bara låtsas om som om jag inte känner dem__men hur ska jag klara av en sådan sak? man kan bara inte glömma bort sitt barn, som man en gång har födit hit till jorden. Hur ska man lära sig att acceptera att min älste son och han,s fru vill ha det så här? när de inte pratar med oss ens och förklarar? Livet är skit och fy för julen säger jag bara. Skönt när den är över.

Anmäl
2011-12-20 10:14 #6 av: vinteralvan

Livet är underbart och julen är jättemysig. Koncentrera dig på det du faktiskt har istället Låt dom inte förstöra livet för dig.

Anmäl
2011-12-20 10:32 #7 av: Ketang

#5 Om du skrivit så många brev är jag inte säker på att dom ens har öppnat dom. Det verkar som om dom är ganska fast beslutna över hur dom vill ha det i sitt liv och är dom inte sjukt nyfikna så tror jag att breven antingen ligger oöppnade i en hög eller i sopporna tyvärr. Jag tror inte att det hjälper att vara sentimental i breven heller. Jag tror mer på att vara saklig. En idé är att skicka ett julkort utan kuvert. Det kommer dom läsa och då hade jag skrivit att jag önskar dom allt gott och att jag finns här om dom ångrar sig. Inget mer! Dom vet vid det här laget vad du vill och för dom spelar det ingen roll. Det låter hårt, men hade dom brytt sig så hade dom aldrig brutit kontakten så här. Se det så här: det här är deras förlust. Deras barn får växa upp utan farmor och farfar, din son har förlorat sina syskon och sin familj. Jag som inte har någon kontakt med mina föräldrar vet hur jäkla jobbigt det är att inte ha dom som kan hjälpa till som barnvakt eller bara bolla idéer med osv. Det ÄR en förlust även om man själv inte vill ha kontakt!

Så för din egen och familjens skull måste du knyta ihop säcken och släppa taget. Han vill inte mer, låt det vara.

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.