separationsånges och delad vårdnad?
Hej jag har separationsånges och jag försöker hantera det så bra som möjligt och övervinna det lite i taget, men nu vill fadern till mitt barn ha delad vårdnad och ha vår dotter varrannan vecka. Jag känner verkligen inte att jag klarar av det nu när jag precis kämpat mig ur en deppression mm.
Till saken hör att han inte själv tänkt ta hand om henne, han ska ha henne hemma hos sig men hans föräldrar ska passa/ta hand om henne 90% av tiden hon är där. vi är sådana där unga föräldrar ja. Det känns så onödigt att göra så mot mig om han inte äns tänker ta vara på sin tid.
Jag vet att det vorejättebra att ha mamma och pappa lika mycket men jag kommer må så fruktansvärt dåligt av det, min första reaktion var att direkt skriva över hela vårdnaden på honom och aldrig tänka på henne igen för att bara förlora henne en gång och inte varje vecka men det vore ju hemskt att göra.
Jag tror det förklarar rätt bra hur jag känner. Det verkar ju ologiskt för dom flesta men jag hoppas någon här förstår att för mig är det verkligen världens undergång…
Nu undrar jag har någon varit i samma situation som mig? och hur gick det för er?
Är det lätt att få delad vårdnad om ena föräldern verkligen mår dåligt av det?
gemensam vårnad gissar jag på att du menar?
E tveksamt om det kommer tas någon hänsyn till ditt mående i det hela, det är barnet som sätts i främsta rummet vid sådana här beslut. Antagligen kommer du endast få rådet att söka hjälp för din ångest, för att dottern ska få lika mycket tid med var förälder.
// TokMuLLe
"Det finns alltid ett val till"
som sagt tänkte han ju inte ta hand om henne ändast ha henne där så tid med honom får hon ju garanterat inte ändå tyvärr..
och eftersom att mitt mående hör ihop med hennes välmående borde det vell ta hänsyn till det?
Först - du måste skilja på vårdnad och boende! Man kan ha växelvis boende utan att ha gemensam vårdnad. Och även tvärt om, gemensam vårdnad men att barnet ändå bor hos bara en förälder.
Vårdnad är vem som har det huvudsakliga ansvaret för barnet och det har, som sagt, inget samband med var barnet bor.
Sen ska man alltid se till barnets bästa och barnets rätt till sina föräldrar. Den lösning som barnets far har tänkt sig är inte direkt optimal för barnet. Det är inte farmor och farfar barnet ska träffa utan sin far.
Jag vet inte hur gamla ni är eller hur stort barnet är, men det känns som att ett litet samarbetssamtal på familjerätten kunde vara en god ide.
Och jag tror inte att ditt mående spelar så himla stor roll i sammanhanget, det är barnets rätt till båda föräldrarna och dess välmående som är viktigt.
Familjerätten känns som det mest logiska för er, samt att du tar kontakt med en psykolog. Pappan har lika stor rätt till er dotter som du har, även om man kan fundera över hur han tänker när hans föräldrar ska passa henne. Men hur som helst så är det ju hans val (och förlust).
Viktigast för er dotter är att ni kan samarbeta och alltid ha hennes välmående i fokus.
Ljustadalens kaningård
Kan det vara så att han vill ha halva boendet för att slippa ge underhåll?
Sara