Så tråkigt att dina föräldrar inte bryr sig mer om sina barnbarn men måste tyvärr säga att det är ju så att ni har valt att skaffa era barn själva och då innebär ju det att ni får ta fullt ansvar för de själva också ÄVEN om ni har det tufft och ni kan inte "begära" att dina föräldrar ska hjälpa till om ni behöver hjälp!

MEN visst är det trist att de ej kan ställa upp när ni har det svårt men dina föräldrar har ju inga skyldigheter att hjälpa er om man säger så… 

Du har nog missupfattat mig helt. Jag begär inte mer av mina föräldrar än att dom ska visa lite mer intresse i sitt barnbarn. Dom kan ju inte ens ta sig hit för att träffa Ella. Jag begär inte att dom ska vara barnvakt för att underlätta för mig! Jag hade önskat att dom VILLE ha henne någon gång då och då för sin egen skull. För att få en bra relation till sitt barnbarn som dom hävdar att dom älskar…

Ang att dom inte ställer upp när vi har det tufft så handlar inte det om att vara barnvakt utan att ställa upp för sina barn när dom har det tufft. Det tycker jag borde vara ganska normalt, men deras fritid är bra mycket viktigare än att umgås/ställa upp för sina barn och barnbarn om det tar lite tid. Dom kan ställa upp med många olika saker! Det är inte det! Men så fort det kräver lite tid (ett par timmar på sin höjd) så sitter det så förbaskat långt inne! Att låna ut en bil kräver inte speciellt mycket tid…. Dom få gångerna dom haft tid att komma hit stannar dom på sin höjd 30-40 minuter om det inte är kalas eller liknande.

usch vilken tråkig situation!
jag tycker nog att du har gjort vad du kunnat, visar dom inget intresse hade jag låtit det vara, det är dom som går miste om henne, och om dig, inte du.

min svärmor är likadan, bor några km från oss men visar minimalt med intresse för sitt barnbarn, dock tror hon att kärlek går att köpa och köper gärna saker till honom, men hälsar inte på. hur kul är det att få saker från en människa han inte vet vem det är? jag har slutat bry mig, vill hon inte träffa honom är det hennes problem, inte mitt, det är hon som går miste om en fantastisk person, inte jag, men hon ska inte heller komma och tro att hon ska få passa honom nån gång när andan faller på..

jag tycker du ska göra likadant, även om det är skitsvårt, men släpp dom för ett tag och låt dom komma till dig.. låt dom förstå vad det är dom går miste om, och koncentrera dig på dig själv, din man och eran dotter.

#3 Jag har funderat i samma banor. Jag har inte sagt rakt ut att vi inte åker till stugan mer. Det är upp till dom att få reda på så småningom. Det ska bli intressant att se hur lång tid det tar innan dom ber oss komma dit… Och höra vad dom svarar när jag talar om att vi inte vill för att dom bara gnäller och klagar på hundarna.

Tyvärr tycker jag att dottern förlorar på det också. Jag har jätte dålig kontakt med min mormor och morfar. Och dom verkar ha ångrat sig nu efteråt fast dom vet inte hur dom ska göra för att förbättra relationen så dom lägger allt på mig och tror att jag ska "hålla regelbunden kontakt" med dom bara för att dom sagt att dom vill det till min MAMMA!

ja, det är ju det som är problemet, att hon förlorar på det. och det är ju supertråkigt! jag vet inte riktigt hur du skulle göra för att hon inte ska hamna i kläm, det känns oundvikligt på något vis, förhoppningsvis inser dom ju sitt fel, och gör något åt saken så att hon inte hamnar i kläm!

ber så hemskt mkt om ursäkt att jag missuppfattade dig… men när jag läste den nästsista delen av det du skrev så lät det som du ville ha hjälp av dem då det skulle bli mkt för dig pga att din man skulle opereras..

#6 Det är absolut ingen fara! Jag har kanske varit otydlig ;-) Klart att jag hade önskat att dom VILLE hjälpa mig när vi har det tufft. Men jag klarar mig utan deras hjälp. Hellre det än att tjata på dom.

Min man opererade sin axel när dottern var 4veckor. Då var det jätte tufft! Vi fick väldigt dåligt med hjälp så jag vet ju vad som väntar oss. Denna gången är det ännu värre för operationen är besvärligare, konvalecencen mycket mycket längre och han kommer vara mycket mer begränsad i sina rörelser. Därför hade jag ju önskat att släkt och vänner hade velat hjälpa oss. Jag KAN inte ta allt själv det vet jag. Så jag vet vad som väntar….  Det värsta är inte att vi kommer få det tufft. Det värsta är att mamma tycker att jag "överdriver".

Hoppas att du då har hjälp av andra istället för dina föräldrar.. :-)

Tack, det hoppas jag med ;-)

Tråkigt att det har blivit så för dig! Jag har det tvärt om mamma har 4 mil hit så blir max 2gg i veckan vi träffas men hade hon bott 5 min bort hade jag nog haft henne här alltid, hon ställer alltid upp när vi behöver hjälp och det är så himla skönt! Vet inte riktit vad jag hade gjort om jag haft det som du! Du bor inte i närheten av mig kanske för då kunde man hjälpt till lite!

Kramar

det är tyvärr så att m,an int ekan välja sina föräldrar, utan de man har fått, de har man. Det val man kan göra är att välja hur mycket man låter deras beteende påverka sitt liv. Det finns alldeles för många som slagit knut på sig själva genom livet för att försöka göra föräldrarna nöjda, lyckliga och stolta. Jag tycker det är sorgligt, för man önskar ju att alla för'ldrar kunde älska och vara stolta över sina barn oavsett vad de gör och hur de beter sig. Men så är inte fallet.

Visst är det bra med far- och morföräldrar till barnen, men å andra sidan - dåliga såna kan man lika gärna vara utan.

Jag tycker att du måste försöka inse att era föräldrar lever sitt eget liv och gör sina egna val och prioriteringar. Uppenbart ingår inte barnbarnen där och det kan du inte göra något åt. Inrikta er på att leva ett liv utan engagerade mor- och farföräldrar och se det som en bonus när de nån gång visar intresse.

Ja, det är oerhört tråkigt när det blir så här! Men kom ihåg att kontakt med människir av den äldre generationen bara är av godo om de har något gott att tillföra. Om kontakten med dem bara är jobbig och krävande så mår alla parter bättre utan den!

Tack för era svar. & tack #10! Jag bor utanför jönköping det är trevligt att människor som inte ens känner oss erbjuder sin hjälp. det är guld värt att bara bli erbjuden!

jag bor också "utanför" jönköping, ~8 mil utanför, haha!

Hmmm lite lång kanske då jag bor nere i skåne :( Men jag håller tummarna! Du klarar det!

Jag har knappt tre mil till Jönköping ;-)

Ja det får ju gå helt enkelt. Jag har ju inga andra föräldrar som jag kan byta med ;-) Och jag vill ju inte byta heller… bara "förbättra" en aning :-)