02 - Barn 0-12 mån

Faderns rättigheter?

2011-04-11 18:58 #0 av: Sara

Idag förstod jag på riktigt att min blivande dotters pappa inte vill ha henne. Han kommer antagligen ändå vilja ha umgänge pga andras åsikter. Han kommer säkert att älska henne sen men han bryr sig inte ett skit nu.

Vad har han för lagliga rättigheter?

Att han inte har rättighet att vara med på förlossningen vet jag. Men sen när hon är född? På BB?

Umgänge som spädbarn?

Jag vill naturligtvis att de ska ha ett umgänge men jag vet inte om jag vill vara i närheten av honom.

Hur gör man då, när barnet är för litet för att vara ensam med honom?

Anmäl
2011-04-11 22:43 #1 av: AnnaLundin

Det är inte pappan som har rättigheter, det är barnet!

Det är barnet som ska ha umgänge med båda sina föräldrar och du är skyldig att underlätta detta. Därmed inte sagt att du behöver ha honom med på BB och förlossning. Men umgänge bör börja så snart som möjligt efter detta, så att han blir en naturlig person i dotterns liv.

Ni måste lägga era personliga vendettor åt sidan för dotterns skull!

Anmäl
2011-04-12 09:24 #2 av: Sara

# 1 Jag har egentligen ingen vendetta mot honom, det är han som hela tiden anklagar mig för olika saker.

Hur mycket skit ska jag behöva ta? Ska jag behöva träffa honom för att han ska träffa barnet när han samtidigt anklagar mig för sak efter sak? Hur bra blir ett sådant umgänge?

Å missförstå mig inte, jag vill att mitt barn ska ha sin pappa så mycket att jag redan förlåtit honom en gång mot bättre vetande. Men hur mycket ska man behöva ta för att det ska bli så?

Krävs det inte två viljor för att det ska bli bra och när han inte ens anstränger sig det minsta?

Anmäl
2011-04-12 10:01 #3 av: AnnaLundin

Alltså, du måste nog försöka vända ditt tankesätt från pappan och se det ur barnets perspektiv. Oavsett vem det är som har vendetta så måste föräldrarna lära sig att samverka runt det som gäller barnet. Samarbetssamtal på familjerätten (soc) är ingen dum idé.

Du har rätt att ställa krav att han beter sig som folk när han ska umgås med barnet. I början måste det ju ske tillsammans med dig.

Sen kanske du inte ska måla fan på väggen förrän han står modell, ingen vet hur det blir när barnet väl föds....

 

Anmäl
2011-04-12 10:59 #4 av: Tina-A

Även om barnet såklart borde träffa sin pappa, så för att svara på din fråga:

När hon föds så kommer du stå som ensam vårdnadshavare eftersom du inte är gift. Vill man ha delad vårdnad som ogift måste man ansöka om det hos familjerätten, vilket vi fick göra. Jag och min sambo är inte gifta men jag var ändå ensam vårdnadshavare av vår dotter tills hon var 2 veckor gammal och vi äntligen skickade in alla papper.

När man har ensam vårdnad så har jag förstått det som att pappan inte har några rättigheter eller skyldigheter utan han är som vilken person som helst som inte heller har vårdnaden om barnet (pappan har lika mycket rättigheter/skyldigheter som en främling på gatan).

.: Dance like there is no tomorrow :.

 

Läs min blogg - www.hejtina.blogg.se

Anmäl
2011-04-12 11:32 #5 av: Sara

# 3 Ja, vi får hoppas han inte fortsätter med att bete sig som han gör.

 

# 4 Fast umgänget har de alltid rätt till även om man står som ensam vårdnadshavare. Och jag vill ju att de ska ha umgänge.

Jag undrar bara om jag måste träffa honom själv om han fortsätter hålla på som han gör. Eller om man kan göra det ihop med socialsekreterare eller liknande?

Han har inte hotat eller misshandlat mig på något sätt och jag är inte det minsta orolig för det heller.

Anmäl
2011-04-12 13:03 #6 av: bubbelbubbel

#5, funkar det inte att ni träffas själva så kan säkert familjerätten hjälpa er med någon som kan vara med och vara ett stöd för er båda, när ni ska träffas, alternativt att denne är med pappan och barnet en stund. det vet jag att dem har gjort för en vän till mig, som sitter lite i samma båt som du..

Anmäl
2011-04-12 13:40 #7 av: AnnaLundin

#4 - nej, där har du fel, pappan har långtgående rättigheter och skyldigheter även om mamman har enskild vårdna. Det vårdnaden handlar om är ansvaret och beslutanderätten för barnet.

Så länge pappan inte är direkt olämplig för barnet måste mamman samarbeta för att underlätta umgänge. Gör man inte det kan det räknas som umgängessabotage, vilket kan leda till att mamman förlorar vårdnaden....

OM pappan däremot är helt ointresserad så kan man tyvärr inte tvinga honom till umgänge, men jag tycker i ett sånt fall att man som mamma ändå bör hålla honom underrättad om hur det går med barnet, t.ex genom att mejla bilder och kort senaste info nån gång då och då....

#5 - det kan finnas möjlighet att få hjälp med kontaktperson via soc, som är med när han umgås med barnet, om ert samarbete inte alls fungerar. Men jag föreslår att ni börjar med samarbetssamtal. Där kommer ni få reda på vilka rättigheter och möjligheter ni har.

Anmäl
2011-04-12 19:14 #8 av: Sara

# 6 Precis, lite medlande liksom för att underlätta.

# 7 Hur ska jag få med honom på samarbetssamtal när han inte ens orkar följa med till barnmorskan 10 minuter för att få förklarat hur man räknar ut när en graviditet startar?

Anmäl
2011-04-13 00:21 #9 av: AnnaLundin

#8 - besöken hos barnmorskan är ganska abstrakta för blivande pappor, så just det är jag inte så förvånad över. Min man har varit med EN gång på fyra graviditeter.
Det är skillnad sen när barnet är fött, när ni ska komma överens om hur ni ska lösa det med umgänge och sånt. Så jag tror faktiskt inte att det blir lika svårt, då finns det ju ett barn som han vill umgås med och jag tror nog att du kan ställa det som krav, att han följer med på samarbetssamtal.

Anmäl
2011-04-13 00:29 #10 av: Sara

# 9 Han orkar inte "bråka" med sin dotters mor redan nu. Får han inte som han vill eller ställer någon krav så "bråkar" folk med honom. Så då låter han hellre bli. Å så är det den andres fel, aldrig hans.

Men som du säger, jag hoppas det blir annorlunda. För ett barn behöver båda sina föräldrar. Jag är bara så rädd för att barnet ska bli sviket. Jag vet att jag inte kan förhindra det men ingen vill väl se sitt barn bli sviket.

Anmäl
2011-04-13 00:53 #11 av: AnnaLundin

låt honom bara vara under graviditeten, är mitt råd. Du kan möjligen uppdatera honom med hur det går för dig medan du är gravid, men det är som jag skrev ovan - en graviditet är oerhört konkret för dig som bär barnet i din mage, men den är lika abstrakt för den som står bredvid.

Försök att ta dagen som den kommer, meddela honom när barnet är fött och tala om att du tänker samarbeta så att barnet får ett vettigt umgänge med sin pappa.

Anmäl
2011-04-13 10:13 #12 av: FerretCrow

Börjar med att säga grattis. sedan håller jag med tidigare skrivet. avvakta och se...en pappa kan vända som en femöring då barnet är fött för inte förens då blir det verklighet för vissa pappor.

Sajtvärd för Worldofwarcraft.ifokus

Anmäl
2011-04-13 10:20 #13 av: Sara

# 11 Ja efter sista utspelet från honom så lär ju inte jag ta kontakt igen. Jag har lite stolthet kvar och ska han bara ge mig skit varje gång jag försöker så låter jag hellre bli just nu. Familjerätten får sköta det.

# 12 Tack.

Anmäl
2011-04-13 23:36 #14 av: johan

Så vida ni inte är gifta, vilket det ju inte låter som direkt, så har han inte ens rätt att få bli pappa utan att du godkänner det oavsett om han vill det eller inte. Däremot kan du tvinga honom till det oavsett om han vill det eller inte.

Rättigheter...

Hoppas han skärper till sig och blir engagerad. Svårslagen upplevelse.

Anmäl
2011-04-14 01:58 #15 av: AnnaLundin

mja, Johan stämmer det verkligen? Riktigt så enkelt är det nog inte att "slippa vara pappa"....

Soc utreder faderskapet, för barnets skull. Utredningen kan vara allt från att mamman talar om vem som är pappa (och han skriver på) och allt är frid och fröjd och fläskpannkaka, till att man letar runt och DNA-testar en massa tänkbara (ovilliga) fäder...

Anmäl
2011-04-14 07:54 #16 av: Cezanne

Lagen säger att den som har ett barn boende hos sig ska underlätta umgänget med den andra föräldern, detta gäller oavsett vårdnadsform.

Vad gäller faderskap så säger lagen att socialnämnden ska fastställa faderskapet när ogift kvinna föder barn. Om hon inte medverkar till utredningen får hon inget underhåll från FK. Att modern godkänner faderskapsbekräftelsen är en formalitet, vill hon inte godkänna går familjerätten till domstol. Jag jobbade i mer än sex år på familjerätten och har aldrig någonsin hört talas om att en mamma skulle vägra godkänna.

Anna skriver mycket klokt om umgänge. När det kommer barn måste man lägga sina egna känslor för den andra föräldern åt sidan och fokusera sig på barnet. Vill pappan ha umgänge med sin dotter måste också han skärpa sig och inte bråka med mamman.

För barnets bästa låter man pappan träffa det kort och tätt. En alldeles nyfödd kan han komma och träffa en timme flera gånger i veckan. Då måste båda föräldrarna vara så vuxna att de fokuserar sig på sitt barn och lägger sin konflikt åt sidan. Efter någon vecka kan han ta en liten promenad med barnet några gånger i veckan för att på det viset själv bygga upp relationen med sitt barn. Villkoret är förstås att han sköter sig, fokuserar på relationen med barnet och inte bråkar eller tar med sig andra. Många nyblivna pappor i hans situation vill gärna visa upp sitt barn för släkt och vänner och barnet ska förhoppningsvis bli en del av även hans släkt och nätverk men först måste han själv få en relation med sitt barn, sen kan resten komma in.

Anmäl
2011-04-14 21:56 #17 av: johan

Lagen och hela systemets syn på pappor är ojämställd och bitvis kränkande.

Att kräva att pappor ska ta mer ansvar hit och dit är lätt, men att göra föräldraskapet jämställt verkar inte lika intressant.

Allt från stort (att behöva bli godkänd) till smått (att all post rörande barnet adresseras till mamman).

http://www.aftonbladet.se/wendela/barn/article12850770.ab

 

Anmäl
2011-04-15 12:04 #18 av: AnnaLundin

#17 - fast Johan - ja det finns kanske en ojämnställd syn på det till viss del, men faktum är ju att så länge barnet ammas kommer det bo hos sin mamma. Det kan du inte komma ifrån.

När ett barn föds är det självklart från vilken mamma det kommer, det är liksom ganska konkret... Men det finns inga självklarheter i vem som är pappa. Och givetvis måste man utgå ifrån mammans ord, vem som är/kan vara pappa, hur ska det annars vara menar du?

Anmäl
2011-04-15 14:06 #19 av: Sara

# 14 Enskild vårdnad kommer jag behålla tills han bevisar att han kan ha ett bra umgänge och bete sig som folk, och jag tror inte han kommer vilja bråka om delad.

Men jag kommer aldrig bråka eller ställa till besvär med umgänget, jag vill ju att de ska ha ett bra umgänge. Men jag tänker inte låta honom strula med det så barnet blir lidande. Jag kommer ställa krav och sköter han sig inte så får familjerätten ta tag i det direkt varje gång.

 

#16 Jag tänker inte hindra honom något, men hur mycket kan han strula och hur mycket ska jag behöva ta? Man borde inte behöva krypa och böja sig oändligt om han inte kan sköta överrenskommelser och liknande. Jag tycker att respekt är det minsta jag ska få.

Jag har redan kontaktat familjerätten och begärt ett faderskapstest, jag vet att han är pappan men vill ha ett papper att trycka upp i ansiktet hos alla som snackar skit och naturligtvis åt honom. Vad jag tycker var konstigt är att hon sa att man inte behöver vara där alla på en gång. Jag tycker det är en självklarhet att jag ska kunna se honom göra munskrapet så jag vet att det är han som gjort det samt att han ser mig och barnet göra det med. Så det sa jag att jag absolut vill.

Jag har redan sagt till honom att jag vill att de träffas flera gånger i veckan just för att få en bra anknytning. Då blir umgänget bättre och det blir lättare när barnet ska sova själv hos honom sedan. Jag har till och med erbjudit honom att sova här vissa nätter så de kan tillbringa en helg ihop. Han var inte så pigg på det... Å pappaledighet var otänkbart.

Jag hoppas att barnets farmor och farfar samt farbror och hans fru, kusiner kommer vilja vara en del av barnets liv oavsett om pappan är aktiv eller inte. Jag kommer inte hindra dem på något sätt utan har redan sagt till dem att jag skulle tycka det var roligt.

 

# 17 Jag håller med om att många pappor har alldeles för lite att säga till om. Jag kommer inte tycka det är kul men om barnet och pappan fungerar ihop i framtiden så kommer jag erbjuda honom varannan veckas boende. För barnet är lika mycket hans som mitt. Han får gärna delad vårdnad också när han visar att barnet är älskat, han tar ansvar och att han inte tänker bråka med mig mer. Men just nu litar jag inte på honom och då behåller jag enskild vårdnad.

Dessutom förstår jag mig inte alls på mammor som krånglar med umgänget i de fall där papporna är skötsamma och vill ha ett fungerande umgänge. Det är barnen som blir lidande av krånglet.

Men i de fall där papporna inte sköter sig så har jag viss förståelse för att de krånglar. Blir barnet sviket om och om igen, det brukas alkohol under umgänget, barnet inte sköts om ordentligt osv, så förstår jag att man inte vill lämna ifrån sig barnet. Det kan vara oerhört svårt att bevisa sånt här men som mamma vill man inte tvingas lämna ifrån sig ett barn som är otröstligt alt berättar om sådana saker.

 

# 18 Jag tycker att pappor eller män som tror att de kan vara pappa till ett barn ska kunna kräva att få göra ett faderskapstest även om någon annan tar på sig faderskapet.

Anmäl
2011-04-15 14:25 #20 av: johan

Det är väl inte svårare än att göra faderskapstest direkt när barnet föds. Man gör ju redan ett gäng tester, skickar DNA till PKU-registret etc.

Redan från MVC och framåt så bemöts man som pappa som en sekundär mindre viktig person. Hela samhället är uppbyggt på att mamma ses som den viktigare föräldern.

 

 

 

Anmäl
2011-04-15 14:40 #21 av: Sara

# 20 Han kommer ju inte vara med på förlossningen så i vårt fall så går det inte att göra det direkt.

Min barnmorska var väldigt tydlig med att förvissa sig om att jag och han förstod att båda var välkomna på både undersökningar, inskrivningar och föräldragrupper.

Så jag tror att många barnmorskor har börjat jobba på ett annat sätt nu och det borde vara självklart att papporna är lika viktiga direkt från början.

Anmäl
2011-04-15 16:37 #22 av: AnnaLundin

#20 - jag tror faktiskt att det där till stor del ligger på individnivå. De barnmorskor och BVC-sköterskor som påbörjade sin karriär inom yrket nån gång på 70-talet, när pappor sågs som de som betalade räkningarna i hushållet (ja, lätt överdrivet!) kanske inte har lika lätt för att förändra sitt synsätt som de som är unga nu och börjar i yrket nu...

Rom byggdes inte på en dag och det har hänt OERHÖRT mycket på jämnställdeshetfronten öven om det finns massor kvar.

Men det faktum att pappor lättvindigt "väljer bort" att vara pappor - som trådskaparens "kille" har för avsikt att göra, gör ju inte direkt att samhällets syn på pappor generellt blir mer positiv. Killar som gör på detta sätt förstör för sina skötsamma medpappor!

Anmäl
2011-04-15 16:49 #23 av: johan

#22: Ja, självklart finns det sådana. Och så finns det de som verkligen ser till att få bli den förälder man vill.

Men så finns det den stora delen mellan dessa. Och om man ständigt blir bemött som mindre viktig så är det inte så konstigt att många därmed låter mamman bli den viktigaste föräldern och istället blir den som jobbar mer, låter mamman göra mer, vara hemma mer, etc.

För att ta ansvar måste få ansvar. Det gäller likaväl i föräldralivet som yrkeslivet.

Både samhälle, mammor och pappor har ett stort förändringsarbete att göra.

 

Anmäl
2011-04-15 17:11 #24 av: Sara

# 23 Fast som pappa får man då kanske visa sig intresserad och kräva jämställdhet och sin rätt.

Män och kvinnor har varit ojämställda länge och hade inte kvinnorna förr kämpat för det så hade vi kanske inte ens haft rösträtt nu.

Så om männen visar intresse och kräver sin rätt så kommer de få den, det kanske tar ett tag men det kommer. Men som han mitt ex, skiter man i det för att man inte orkar "bråka" (bråka är i det här sammanhanget samma sak som att ställa krav på vad man har rätt till), så kan man inte heller förvänta sig att få det när det ser ut som det gör idag.

Kvinnor krävde och fick, dags att männen kräver också och inte bara låter bli för att det är jobbigt.

Jag tycker personligen att det är självklart att pappor är lika viktiga som mammor men eftersom nu inte lagar och sånt är sådana så får man kräva att det ändras. Inte bara sitta och snacka om hur ojämställt det är.

Sen är det ju så, amning är bra för barnet och män kan inte amma. Men jag personligen kan tänka mig att mjölka ur för att pappan ska kunna mata ibland. Jag vill att han ska få samma upplevelse som jag och jag tror man får en sådan nära kontakt när man ger mat.

Men sen är det ju så, de killar som krånglar och inte tar ansvar förstör för de pappor som sköter sig och inget hellre vill än att ta ansvar.

Anmäl
2011-04-15 18:38 #25 av: bubbelbubbel

#20, våran barnmorska var också väldigt noga med att prata mycket med min Johan när vi väntade våran pojk, han var nästintill alltid med när jag skulle dit och var han inte det frågade hon efter honom, hon pratade också alltid till honom och frågade om han undrade något ect, samma sak under förlossningen, även om han där självklart hamnade lite ur fokus.

däremot ja, så är det ju konstigt att alla papper rörande vårt barn är till mig.

Anmäl
2011-04-15 18:43 #26 av: Sara

# 25 Ett smidigt sätt att komma runt det där med adressat borde vara att helt enkelt adressera till:

Till vårdnashavare för:

Barnets namn

Adress

 

Undra varför det inte görs så?

Anmäl
2011-04-15 19:07 #27 av: bubbelbubbel

#26, ja verkligen! det är ju lätt att skriva så, det görs ju senare, när barnet är äldre. men det kanske är lättast att adressera till mamman när det handlar om ett litet bebis-barn, för i skolan sen tror jag det är till vårdnadshavaren...men ändå!

Anmäl
2011-04-15 19:18 #28 av: Sara

# 27 Kan det göras senare så borde det ju kunna göras så fort man skickat in namnblanketten till Skattemyndigheten.

Anmäl
2011-04-15 20:46 #29 av: johan

#24: Fast som pappa får man då kanske visa sig intresserad och kräva jämställdhet och sin rätt.

Absolut! Självklart är det så. Och märkligt nog är det (åtminstone i media) ofta kvinnor som driver de viktigaste mansfrågorna.

Men med tanke på hur mycket "jämställdhets"-pengar som satsas på diverse kvinnorfrämjande projekt, kanske politikerna iaf se och synliggöra att det finns mansfrågor som är värda att driva, inte minst då pappafrågor.

Så mycket skit som direkt kan härledas till att barn växer upp utan sin pappa borde räcka för att samhället skulle se en rent ekonomisk vinning i att göra pappor till fullvärdiga föräldrar.

Det skulle självklart inte fixa hela problemet med sådana som verkligen skiter i det (som ditt ex om jag förstår dig rätt), men jag tror det skulle skapa en mycket bättre kontakt mellan barn och fäder som idag kanske mer blivit en person lite vid sidan om. Som tycker det är enklare att få känna sig viktig på jobbet än hemma.

Det i sin tur skulle göra att de skulle kräva att få halva tiden av föräldraledigheten, vilket i sin tur leder till att det blir mer naturligt att vabba, att kanske båda jobbar mindre för att fixa dagishämtning, vilket skulle gynna kvinnors yrkesliv och mäns sociala hälsa, vilket skulle leda till att kvinnor inte står utan pengar och män utan barn och gemensamma vänner efter en skiljsmässa, vilket skulle leda till bättre jämställdhet på en jäkla massa områden.

Politiker kan kvotera vilka jävla styrelser som helst, men riktig jämställdhet börjar med barnen och att ha två likvärdiga föräldrar.

 

Anmäl
2011-04-15 23:17 #30 av: bubbelbubbel

#28, ja, absolut! men jag skulle tro, att det faller sig mest naturligt att all post som rör den lilla spädisen, adresseras till mamman eftersom det är mamman som är hemma första tiden.

när barnet sen börjar skolan är kanske pappor mer delaktiga än under en period av amning, att posten adresseras till vårdnadshavaren.

jag iaf antar att det är därför, men jag vet inte hur myndigheter/företag/vilka-som-nu-skickar-post, tänker.

 

Anmäl
2011-04-21 22:48 #31 av: regskylt

#25 #26 vi har alltid fått "till vårdnadshavare för..." när vi har fått post ang Elva. och då får vi det oerhört ofta då hon är på regenbundna besök på sjukhuset då hon är synskadad.. Möjligt att det ibalnd kommer

addreserad reklam där det står att det är till mig, om bokklubbar/filmklubbar och så. Men alla viktiga papper är "till vårdnadshavare".

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.