nu sover han tack och lov, men vaknar och piper och somnar om… jag blir knäpp! har grymt ont i axlarna idag av allt kånkande på honom.

Man hinner inte…

Nej så illa e d inte, fast vissa dagar e värre än andra… Jag lovar, man blir urduktig på att göra allt med en hand… :)

Ha du prövat bärsele eller bärsjal. Kan va bra att ha om dom bara vill att man går runt o bär på dom. Då får man ju iaf händerna fria. Zedrica hata bärselen i början, men sen när jag vände henne framåt så trivdes hon i den… :)

jag har en babybjörn - bärsele that is. men jag får sjukt ont i ryggen av den. och han var ju inte på humör alls idag för den heller…

sedan känns det inte så säkert att ha honom vid spisen, det är ju lätthänt att det stänker upp varmt på honom.

visst var det jobbigt! man åt i skift.. när äldsta killen var nyfödd hade han kolik..skrek konstant i 3 månader… fy bubblan…man grät o var avundsjuk på gubben som kunde sticka till jobbet medans jag stod 4-5 på morgonen o vaggade honom i vagnen o han bara skrek… Usch! då gick jag också ner 6 kilo under min normalvikt o såg ut som ett vandrande lik!

jag är faktiskt glad jag slipper kolik, jag klarar inte av barn som skriker så det hade varit ett bra straff för allt ont jag (tydligen inte) gjort…

hehe… Välkommen till småbarnsmammornas värld!

det hjälper dig inte idag, men ett tips för framtiden är att du försöker göra lite storkok och matportioner att lägga i frysen, så är det bara att skicka in i micron nästa gång du får en såndär kul dag…

Det är asjobbigt i början:( Så minns jag det iaf. Enda trösten är att det faktiskt blir bättre:)

#7 hoppas verkligen det ;)

Hur stor är den lille terroristen?  Det är tufft… Minns när sonen föddes, jag höll på att bli tokig första tiden. När skulle jag duscha?! Sova?! ÄTA!??? Trodde det var en skröna innan han föddes, när jag läste om mammor som hasade omkring hålögda och fortfarande kl 12 vare sig hade ätit frukost eller klätt på sig. *HA!HA!HA!* Sällan- allt detta uppfylldes. Han sov tio minuter i taget, dag som natt, magen var uppblåst och även om han inte hade regelrätt kolik gjorde magen ont och när han väl somnade så var klockan runt fyra, fem på "natten". Och så sov han sisådär till sju. *ryys* tillsist fick han receptbelagd medicin och hela han blev en glad, go unge! Tre dagar efter att vi börjat ge honom dropparna så log han sitt första leende på flera veckor, minns fortfarande ögonblicket.

Det vi gjorde- kanske kan något hjälpa dig?- var att:

…låta honom sova på mage. Skaffade ett professionellt andningslarm som vi hyrde tills han var runt 8 månader ungefär, för säkerhets skull. Hans sömn var tusen gånger bättre om han sov på mage.

…när vi åt satt han i babysittern. På köksbordet. Med en mobil upphängd i lampan över köksbordet. Medan vi gungade på den.

…när jag skulle duscha så antingen satt han i sittern precis utanför duschen så han såg mig, eller liggandes på en handduk på golvet.

…att acceptera att nöden har ingen lag. Man måste duscha ibland! Man måste faktiskt äta också då och då! Och t.o.m gå på toa! Om det innebär att barnet får skrika i fem minuter så kan det inte alltid hjälpas… Istället så kanske bebisen får en nöjdare, mindre nödig och mer mätt och glad mamma resten av dagen?

..vi turades om. Var nätterna helt eländiga så tog min man hand om bebisen så jag fick sova åtminstone halva natten, eller också tog vi varsin och jag fick honom buren till mig när det var dags att amma.

…jag var envis. Visste jag att han var mätt, trött och torr i rumpan så skulle han banne mig sova mer än 10 minuter! Han sov alltid i sin barnvagn, och för det mesta utomhus. När han vaknade efter en kvart- då gick jag ut och drog på vagnen med rejäla, långa tag. Ibland tog det en halvtimme eller mer, men somande om- det gjorde han. Vaknade han efter tio minuter igen, ja då drog jag igen. Åtminstone 45-60 minuters oavbruten sömn ville jag han skulle få! Och efter någon vecka eller två så sov han allt längre stunder tills han sov ett par, tre timmar i stöten…*lycka*

…ta egna stunder. Även om det bara är en halvtimme i badkaret eller en promenad, så behöver man få en liten stund varje dag då ingen behöver en på något sätt. Då man bara är tillsammans med sig själv!

oj jag är glad att jag inte hade det så jäkligt som dig magma. loke var ju snäll jämfört med din son… =)

numera så sover han nästan hela natten (beroende på när han får sista målet). inte helt fel att ge kl 12 och sedan vakna kl 6. blir lika glad varenda gång det händer.

Glöm inte att ägna dig lite åt dig själv då och då, och njut av att få sova relativt bra nattetid. Vad skönt!!

jag hotar med att slänga min lille till sambon och så lagar han mat! fast han är arbetslös så det går ju fört oss..

annars har jag henne på axeln!

Tänderna brukar bråka i hans ålder, vilket kan vara mycket smärtsamt, försök att ge honom något att gnaga/suga på och om du vill så pröva att öppna grytskåpet när du ska göra något i köket då det inte finns en unge som kan motstå att få riva ut och skramla för det kan vara ovana att inte få sitta på dej i alla lägen, dom brukar lugna sej om dom ser att man inte försvinner och dom upptäcker att dom kan roa sej själva, mao pröva och öppna grytskåpet och dra ut baklådan, ge honom vispar kastruller med lock och en och annan slev så har du helt plötsligt en enmansorkester….lycka till och njut av ditt underverk!!!

Mitt inlägg kommer absolut inte hjälpa Dig på något sätt, men Du har kanske tur som får en bäbis som min nästa gång. :-) Så se fram emot det och bit ihop nu. Med tanke på att jag haft en enormt, otroligt, underbar mammaledighet i nästan 2 år så kommer jag alla gånger få ett värstingkolikbarn nästa gång. Det är jag övertygad om.

Mina första två år som mamma har sett ut ungefär så här:

Jag vaknade vid 10.00 dottern vaknade mellan 10.30 och 11.00. Sen hade vi lite vakentid och en ständigt glad dotter som bla älskade sin babysitter. Dottern sov mellan 13-15 och sen var hon vaken och glad. Somnade igen mellan 17.30-19.00 för att sen somna för natten vid 21.00

Så hon var suverän, men självklart med ett och annat undantag. Men sen hade jag iof fullt upp med två hundar, häst och hem. Så jag hade att göra ändå varje dag.

Jag vågar inte ens tänka tanken på vad barn nr 2 kommer hitta på för att jag ska få min dos av småbarnsstress!

Barn nr1 var döjobbig m sin kolik o allt…

barn nr 2 var som man bara kan drömma om, sova äta sova skratta…hur mysigt som helst!

Barn 3 inte fullt så nöjd men nöjdare än äldsta..sen var man ju mer "lärd" då, vågade prova sake rpå ett annat sätt..struntade i "ordern" från BVC etc om det inte funkade ….

= alla barn är inte lika!!!!

Har gått igenom detta fyra gånger och är rädd för att jag trotts detta inte har ett dugg vettigt att komma med. Mina var rena änglarna som småttingar. Alla som känner oss säger att jag fortfarande inte har en susning om hur det är att vara småbarns mamma.

Inte enkelt…..Jag var ensamstående med min stora pojke…och hade med han överallt. Skulle jag dusha så fick han sitta i babysittern. När jag la mig på kvällen fick jag ha han brevid mig för han hatade att sova i sin säng. vissa nätter ville han inte sova…ja jag var helt färdig i mellan. När jag fick min andra son var det mycket enklare….men man hade ju mera erfarenhet….

Man hinner inte med sig själv och hemmet det första tiden men det blir bättre med tiden….