I den ordningen ungefär… *heh*

Det är alldeles för hypotetiskt i mitt fall, än så länge, för jag hoppas att min äldsta - 5½ år - väntar ganska många år innan det blir aktuellt ens med att "öva" på barnalstrande aktiviteter…

Men spontant tror jag att jag skulle dra en djup suck och sen ta diskussionen om hur dottern själv vill ha det. Typ *Jahapp, bara att inse faktum. Hur ska vi lösa det här då? Vad tänker du göra? Vad vill du att jag ska göra?* etc…

*garv* den var bra!

#1: Tror det är den reaktion som jag skulle få med.

Min kusins dotter var 15 när hon fick barn…Adam är 10½ månad nu! o ska börja på dagis då elin ska börja gymnasiet..skickar med en liten bild på honom han är jätte go!!!

#1 Kul och bra beskrivning!

Jag tror att jag skulle försöka göra allt för att se till att det blev så bra som möjligt - stöttning, barnpassning, ekonomi…

Min syster var 16 år när hon fick sitt första barn och för henne har det gått jättebra. Hon var sambo med en kille som var 4 år äldre. Nu är hon 40 och har 4 barn mellan 4 och 24 år :)

Jag har bett min pappa svetsa ihop ett kyskhetsbälte till min dotter på hennes 12årsdag  *S*

Jag skulle bli bestört om hon blev gravid ung, men jag håller tummarna att hon lyssnar på vad jag berättat & vad vi pratat om + att vi har några exempel runt oss, som förhoppningsvis avskräcker. Pratade senast idag om sex & hon frågade när jag tycker att hon får ha sex. jag svarade att hon inte ska känna nån press, att hon helst ska ha en kille hon har varit ihop med länge & helst vara myndig ^^  Jag var själv över 18, men kunde väntat lite till…

Jag har påpekat flera ggr att hon inte ska göra dumma saker bara för att nån kompis gör så, så förhoppningsvis tänker hon sig för både en & 2 ggr när hon kommer upp i den åldern, både när det gäller sex, men även alkohol osv.

Skulle hon ha sex som ung, så hoppas jag att hon vågar berätta det, så vi iaf kan skaffa skydd.

tror ni att det inte går i familjen?

min svärmor fick barn som sjuttonåring. hennes älsta dotter blev gravid (gjorde abort) när hon var 17. hennes tredje älsta dotter blev oxå gravid när hon var 17 och behöll sitt barn.

Ge stöd & hjälp, så mycket som det bara går..

#8 skulle oxå bli bestört om min 17 åring kom hem och sa att hon var gravid ;( NU vill hon inte ha barn vid så unga år har hon själv sagt. Hon vill gå klart sin utbildning och det tycker jag hon gör rätt i. Nu har hon iofs satt i en stav i armen så då blir det nog inga barn iaf på ett bra tag som tur är.

Jag skulle ju inte bli förvånad eftersom han är så förtjust i tjejer redan nu och har haft flickvän i 2 år…*s*

uj svårt att avara så här på rak arm… Tror inte jag skulle bli arg, mera jaha vad vill du göra/ha det vill du ha våran hjälp. Jag var själv 19år när jag vart på tjocken 1 gången så jag vet hur det känns "om vad ska mamma säga nu". Jag vart sen oxå ensam med en bäbis på 1månad så det e tufft. Men det e ju en annan sak. :)

#13 vad sa mamma då?

Jag var 15 år när jag vart gravid första gången. Och jag hade varit tillsammans med samma kille i två år då. Vi hade bott ihop i 6 månader när jag blev gravid. Flyttade till egen lägehet när jag var 14 år.
Så ett tag bodde jag ensam :-)
Men i alla fall, min pappas reaktion på min graviditet var inte någon höjdare kan jag säga. Och jag och killen ville ha våran tös. Men tyvärr fick jag missfall långt gången i graviditeten. Och reaktionen från pappa och styvmor då var ännu värre. Något jag aldrig glömmer.
Sedan vart jag gravid igen när jag var 17 år. Då med en annan kille. Det tog slut mellan mig och den gamla då efter missfallet, det liksom knäckte mig helt och jag blev en annan person, och han med. Då han började ta ut sin frustration i att slå mig blev det liksom fel. Men det är en annan historia och passar inte här.
Men andra gången var ännu mer nervöst att berätta för pappa kan jag säga. Kommer så väl ihåg att jag ringde upp honom, släppte bomben att jag var gravid och lade på direkt i örat på honom. Sedan hörde jag inte av mig på ytterligare en månad. Så han liksom fick lugna ner sig för sig själv ett tag.
Han morrade en del även då i och för sig, men bra mycket mindre.
Sedan ifrågasatte han hur jag trodde det skulle kunna hålla mellan mig och killen då allt gick så fort. Vi blev tillsammans dag ett, flyttade ihop dag två och i princip gravid dag tre. Jaja, inte riktigt men nästan.
I dag har vi dock fyra barn ihop och jag lever ihop med honom fortfarande 16 år senarer. :-)

mamma haha hon sucka säger inte så myckt. Fast mitt barn va välkommen ändå så det va lungt :) Sen att jag vart själv så sa hon ja du klarar dig bättre själv. Nu är jag gift med en underbar man å allt är frid å fröjd som det ska vara.

#15 vad var det för reaktion andra gången då? *nyfiken

#16 då var det inget rabalder, det är ju skönt!

#17: Vad då andra gången? Då när jag och min nuvarande väntade andra barnet menar du? Eller menar du andra gången jag blev gravid, då mitt första barn föddes?

_Men tyvärr fick jag missfall långt gången i graviditeten. Och reaktionen från pappa och styvmor då var ännu värre. Något jag aldrig glömmer.
_

jag är 15 år, min mamma är 40 år och hon säger stt hon häldre blir mormor nu än att hon blir mamma till en unge till. jag älskar små bran men vill inte ha några än, så jag tyckte att min mamma kunde skaffa en ny kille (mina föräldrar är skilda) så kunde dom skaffa barn och jag fortsätta passa mina små kusiner som iförsig tycker det är jätte kul när jag passar dom.

jag tycker att jag redan har två bebisar… mina hästar.

en till bild

Min äldre syster var 16 när hon fick sitt första barn.Min galna alkisfarsa sparkade ut henne,och hon flyttade hem till sin pojkvän.Jag skulle fylla 19 år när jag fick mitt första,och var egentligen också för ung.

Om Rebecca,15,skulle komma hem och vara gravid,ställer jag upp till 100% om hon vill behålla barnet.Samma gäller om hon vill ha abort,jag ställer upp till 100 % där också…

En komppis till mig blev gravid när hon var 16 år gammal. Idag så har hon 3 barn med samma kille. Den tjejen ville inte säga så mycket till oss komppisar utan försökte att dölja det i stället tills hon hade fött barnet. Det tyckte jag var dumt, för vi hade inte sett ner på henne för det, men det blev lite konstigt istället när hon inte ville berätta för oss att hon skulle han barn.

#23 vad tr¨åkigt hon försökte dölja det för er!

Min son har e storasyster på sin pappas sida,, som fick barn nu runt jul ,, där flickan är 14 år,, o min son är snart 10 år,, han frågar hela tiden,, om verkligen barn kan få barn,, han ser ju sin syster fortfarande som ett barn,,

man hade nog först blvit väldigt bekymrad över hur de ska klara det sen hade man blivit glad o stöttat så mkt man kunnat!

Min man o jag (21år)blev gravid rätt tidigt i förhållandet(känt varandra i ca 3 månader…) o jag pluggade fortfarande(hade dock bara ngn månad kvar så skulle hinna gå ut innan barnet kom) JAG var skit rädd rent ut sagt för o ringa hem o berätta för mor att vi skulle ha barn..men det första hon sa var: Åh vad kul när då??? Gissa om hakan på mig åkte ngr meter ner, hihi! Hon hade anat ngt när jag var hemma ngn helg tidigare…så hon kände på sig att ngt hade hänt..kul o tro man ska chocka o så chockas man själv av ngns reaktion som man absolut inte trott! hihi allt gick bra o nu har vi tre barn o är gifta sen 2.5 år tillbaka!

jag tror att #1 förklarar det väldigt bra när det gäller de flesta :)

Jag var 17 när vi fick vår son, när jag var 19 gifte vi oss, nu är jag 21 och vi väntar vårt andra barn…

Mamma tycker bara att det var roligt att bli mormor, hon var själv ung när hon fick mej och ställde upp till 110% hela vägen, hon gör det fortfarnade, ställer mer än gärna upp som barnvakt om det är så att både jag och maken ska bort samtidigt..

 Är man redo att ta hand om och uppfostra ett barn så ser jag inga problem med att vara ung förälder…
Alla är vi olika, vissa skulle inte klara det medan vissa gör det kanon bra…

Åldern har ingen betydelse

hahaha nummer ett va bäst!!!

Om mina barn skulle komma hem och var under 15 så skulle jag bli oxtokig förmodligen. Över 15 skulle jag inte heller bli glad, men ju senare så skulle det nog vara lite lättare. Jag ska råda mina barn att vänta ialla fall tills de är myndiga och gått klart gymnasiet, Så brottom behöver man inte ha att man är får barn inna gymnasiet är klart. (haha, jag väntade et thalvår efter gymnasiet var slut tilsl jag blev gravid)

#19: Ledsen har missat denna tråd.
Då jag fick missfallet så kom de och gratulerade mig. De skrattade och var glad och sa att det inte fanns något jag kunde säga som hade gjort dem gladare än att den ungen aldrig föddes.
Att de började tro på att det fanns en gud någonstans som insett det jag själv inte insåg. Att jag var för ung för att få barn.
Så det firades av dem och sörjdes av mig. Och så fort jag träffade dem. Så frågade de om jag hade lärt mig av den lyckliga händelse som räddat mig från en unge. Så jag inte varit så olycksalig och blivit gravid igen.

#31:  Vad ledsamt…*kramar*

Det finns en serie som går på någon kanal som jag har sett ett par gånger. Den är från Danmark och heter Unga föräldrar. Det är intressant att se den så jag ska försöka se fler avsnitt. Kommer inte ihåg vilka dagar och tider men jag ska kolla det och skriva här.

#33 - Lördagar har jag för mej…

  Jag har inte läst alla inläggen..

      Men jag har pratat med mina barn.Så dom vet att om man har samlag så är det troligt att flickan kan bli med barn.Så jag har fem barn o dom vet vad jag tycker.Barn skall vara barn, dom skall inte få barn.Och värden är ju så upplyst så det vore väl märkvärdit om inte det skulle gå in också..

Det finns ett ett program på 5:an (tror jag det var) som heter Unga Mödrar (ett danskt program) som är mån,tis,ons och tors  (har jag för mig)

å herejisses..jag tror nästan jag är efter när jag ser hur det vimmlar om barn och "unga" mödrar..ser mig själv som ung. (eller jag kanske inte är såå ung längre).men det kanske är dags snart kanske?? Bara ekonomin hade varit bättre. Kan det nånsin bli perfekt i dagens samhälle..få fast jobb till 100% är ju nästan omöjligt!!! =(

Om en 13-14 årig tjej kmr hem gravid, skulle ni låta henne behålla barnet då? ;)

#38 ingen kan tvinga en att göra abort. inte ens om man är så ung.

Jag hoppas innerligt att jag inte skulle ha för svårt att acceptera om min dotter ville göra abort. Själv skulle jag aldrig kunna göra det, och jag hoppas att jag aldrig skulle lägga ytterligare en press på min dotter till att behålla ett barn eller att orsaka att honsenare mår dåligt av att ha valt att göra en abort. Det samma gäller i fostran, jag vill att min dotter skall känna att hon alltid kan komma och att jag skulle hjälpa henne så mycket som möjligt med ett eventuellt barn utan att för den skull moralisera över det val hon skulle göra. Det samma gäller självklart min son, men han skulle ju vara ett steg längre ifrån.

#38 Och med den bakgrunden såskulle jag ju säga att jag inte skulle tvinga mitt barn till det. Heller inte få för mig att  pressa henne till att behålla bebisen. Men jag hoppas att min dotter aldrig måste stå inför det valet, varken som 12-16-20 eller 25-åring, då jag alltid tror det är en tuff sak att gå igenom.

#39 - #40 - Skulle ni bli glada då? ;)

#41 Menar du om jag skulle bli glad om min 12 åriga dotter kom hem och var gravid? Nej, det skulle jag inte, klart jag inte vill att hon skall få ta itu med sånna saker när hon är så ung, som jag skrev så önskar jag INGEN att behöva stå inför valet att behålla eller göra abort, utan man önskar ju att det enbart var önskade graviditeter som kom till stånd. 

Ju yngre en person är desto värre är det ju på nåt sätt för det är en vuxenfråga och inget ett barn skall behöva fundera på - tycker jag. Men jag hoppas innerligt att jag inte reagerar som föräldrar lätt gör när barnen ställer till det för sig med en attityd som är "Hur kunde du göra såhär mot oss?" för hur ungt barnet än är är det inte MITT liv hon strular till utan sitt eget, och därför finnas där och inse att hon är ett barn som måste fatta ett vuxenbeslut, men likväl är det hennes liv och jag kan inte styra över det, det är hon som skall leva med valet, inte jag.

Som sagt, jag skulle bli allt annat än glad, men jag önskar att jag inte skulle döma och inte förvärra situationen på måt sätt när barnet behöver mig som mest. (har en dotter på tre år nu, att bli mormor om nio år känns ji alldeles för tidigt och inget jag önskar)