09 - Familjehem

Hej...

2007-07-17 08:43 #0 av: catfoot

Hej...Jag kallas Catfoot i de grupper jag är med, är familjehem åt min brorson 10 år..Vi har stora problem med grabben, vill därför när jag såg denna grupp söka andra med problembarn..

Är med i hittekatter i fokus, å ser att jag redan känner igen några här ..Hej Sidentass å Sessan...

Anmäl
2007-07-17 20:58 #1 av: lisette

kan du inte berätta lite vad problemen är så kan du kanske få lite hjälp av de som har erfarenhet?

Anmäl
2007-07-17 22:53 #2 av: catfoot

Oj, ja jag kan försöka..Han är uppväxt med en psykiskt sjuk mamma å en pappa som är alkoholist..Pappan är min bror..

Han har så många olater, ibland blir jag rädd när jag ser hans tomma blick..Många av hans beteenden kan liknas vid Asperger, empati finns inte i hans register, svårt att ta till sig vad man säger, konflikter med vrål å ilska...Kan tillägga att hans mors behandling av grabben har oxå satt djupa sår..

Hans ilska mot modersfigurer, enligt han fattar inte mammor inte nått, dom ska man tjata å bråka ihjäl, dom ska man försöka driva till vansinne..

Tillägga att hans mor är väldigt lågt begåvad..Grabben har alltid pratat ikull henne i allt..Han var van att bestämma när maten skulle vara på bordet, å vilken mat det skulle vara..Pengar att köpa godis, å leksaker tillhörde vardagen, å vilken tid han skulle lägga sig, det bestämde han..Det man inte orkade köpte man sig till istället..

Ja å där står jag idag, försöker i min förtvivlan att reda ut detta trassliga barnliv...Nu har jag kört fast, efter att ha provat för min kännedom allt...

Anmäl
2007-07-17 23:18 #3 av: Sessan1

Hej Catfoot ;)    KUl att se även dig här Vännen. Du har väldigt jobbigt har du sagt tidigare. Inte så lätt med en alkoholiserad pappa i en familj ;(    Kan inte så mycket om detta, kanske ngn annan vet hur man ska gå vidare.

Tänker verkligen på dig!

Kram vännen

Sessan1

 

Anmäl
2007-07-17 23:48 #4 av: catfoot

Hej Sessan..alltid kul att stöta på gamla vänner,..Jo visst är det kämpigt, med känner att snart är den berömda väggen nära, jag skriker på hjälp, men vad hjälper det i semestertider..Alla jag vill prata med har semester...Vilket underbart ord för den delen, skull oxå vilja ha det..i 365 dagar känns det som nu...

Du har själv haft det kämpigt med din dotter, så du vet hur det är att ständigt bråka sig igenom varje dag..Kram Catfoot

Anmäl
2007-07-18 02:56 #5 av: Sessan1

Hej Catfoot!  ..Jo du, visst har jag haft det väldigt jobbigt med min dotter :(:( Inte lätt att vara ensamstånde förälder till en tonåring :( Dessutom att själv ta ansvaret om henne till hon flyttar hemifrån en vacker dag. Känner det just nu som om det ska bli skönt på ngt sätt. vet inte hur det blir den dagen men just nu känns det så iaf.   Jag har ju gått med i saiten: relationer ifokus oxå. Har fått bra kontakt med andra där oxå.  Konstigt det där att man får trevliga vänner via en dator :)  Min släkt vill eller kan INTE förstå mig som ni mina nätvänner gör :)   Tycker att jag har fått så bra kontakt med dom flesta iaf.

Kram på dig Vännen

Sessan

 

Anmäl
2007-12-09 23:50 #6 av: MIRJAMI

Jadu...du är ju modig som har tagit på dig ansvaret föra att få orning på grabbens liv. Kan inte vara lätt....men tids nog kommer det nog bli bättre. Forsätt att kämpa....lycka till....

Anmäl
2007-12-10 02:32 #7 av: White_Trash

Först och främst - empatistörning har inget som helst med AS att göra. De flesta med AS känner stor empati för andra, problemet är bara att de inte riktigt kan förstå att andra inte alltid tänker som dem själva gör. Min bror har AS och han har alltid varit otroligt kramig och go och han och jag har jättebra kontakt med varandra och han kan bli jätteledsen om tex. jag är ledsen. Däremot har han svårt att förstå att andra inte tycker som han gör och det kan bli konfliker ganska ofta allra helst med våra föräldrar.

Att ta sig an ett barn som faktiskt blivit psykiskt misshandlat, det är en otrolig utmaning. Det gäller att aldrig ge sig och ALDRIG ALDRIG ALDRIG svika. Oj det är inte lätt men stort att "vinna".

Får pojken någon hjälp med sitt "trauma"? Om inte se till att han får komma till en kurator varje vecka. Jätteviktigt!

Styrkekramar till dig och jag hoppas ni orkar igenom allt!

Föresten, träffar han sina föräldrar något?

Anmäl
2007-12-10 09:08 #8 av: catfoot

Ja, livet har blivit enda stort problem..Så tungt å krångligt..Med pyttesmå ljusglimtar som får mig att orka en stund till..

Grabben har ännu inte fått nån hjälp, men det är väl på gång, för jag skriker på hjälp annars går jag under..Så soss håller på att vakna så sakta..Men kvarnarna mal sakta så sakta...

Föräldrar, ja om jag slapp dom, åtminstone mamman..Livsfarlig person, vill bara illa...Gör allt för att komma emellan mig å grabben, sår en massa onda frön som gror i honom å till sist går ut över mig...Försöker få soss att förstå allvaret i det hela, vilket inte är lätt...Men sakta men säkert håller dom på att se över umgänget, så han inte behöver träffa mamma så många gånger per år, men får se pappa fler gånger...Ja, vi får se vad dom kommer fram till..Men hans pappa ligger ofta på sjukhus pga. alkoholmissbruket, ligger där just nu..han är i uruselt skick, så vi får se hur läng vi har han kvar i livet...Kram..

Anmäl
2007-12-10 11:53 #9 av: White_Trash

Helt förfärad över att pojken inte fått hjälp från första stund! Det ska han ha. Hur ska stackarn annars kunna bearbeta sina sorger. Nä fy säger jag bara, stackars pojk och stackars er!

Hoppas pappan överlever och inser att han har problem. Men det kanske är för sent.

Bara att försöka hålla huvudet över vattenytan tills vidare och verkligen ligga på för att få hjälp med pojken. Ingen av er ska behöva ha det så här!

Anmäl
2007-12-10 12:19 #10 av: catfoot

Tack...Ja, det är jobbigt att jobba i motvind, men hoppas att det vänder...

Å vad det gäller pappan, så tror jag det är för sent...Kram...

Anmäl
2007-12-11 10:55 #11 av: Faxlin

Låter som en fruktansvärt jobbig situation. Jag har barn hemma med bokstavs sjukdomar. Behöver du prata så är det bara att hojta till per pm.
Ibland är det skönt att prata av sig.
Mvh Åsa

Cave quid dicis, quando, et cui
Audiatur et altera pars

Anmäl
2007-12-11 12:20 #12 av: catfoot

Tack Åsa...Ja du har själv en jobbig situation..Tack, ja  jag kan ibland behöva nån att ösa över, så jag kanske hojtar på dig en jobbig dag..Kram...

Anmäl
2007-12-11 12:33 #13 av: Faxlin

#12: Ja gör det tycker jag. Vissa kan anse att de inte vill ösa över saker på mig eftersom jag redan har det jobbigt. Men saken är den att det hjälper att veta att man inte är ensam om att ha det jobbigt och att kunna avleda sina egna problem genom att lyssna på andra.

Kram Åsa

Cave quid dicis, quando, et cui
Audiatur et altera pars

Anmäl
2007-12-11 20:34 #14 av: MaMaMade

Har han varit i kontakt m psykolog för utvecklingsbedömning?

Anmäl
2008-12-15 12:13 #15 av: Zikoria

Hejsan,

Har ni fått någon hjälp ännu?

Vi har en fosterdoter sen 4 år tillbaka (hon är 13 år idag)

Vi har haft mycket problem med henne och hennes mamma som gör allt för att flickan ska tycka illa om oss.

Vi har samtalshandledning en gång i månaden, det är jag och min man som får gå på samtalen. De ger enormt mycket, när man går därefrån är man fulltankad....sen dalar det sakta men säkert nedåt till nästa möte där man får ny energi för att orka en månad till.

Det är socialen som står för det hela och det borde ni också kunna kräva att få, så ni orkar stanna kvar och inte svika den stackars pojken, det är ju inte hans fel att han är som han är. Tyvärr är det alltid barnen som hamnar i kläm när de biologiska föräldrarna inte räcker till.

Styrke kramar till dig och din familj

Zikoria

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.