Annons:
Etikett12-uppfostran
Läst 1913 ggr
[Sajberlena]
2007-09-17 00:05

Att göra sig själv en otjänst...

Ojojoj, det är inte lätt, det här med föräldraskap.

Vår 11-åring är fruktansvärt jobbig vad gäller mat. Han äter i princip ingenting förutom pasta, köttfärs i alla former och mjölmat (pannkakor och sånt jox).

Kött och sås är fullständigt hopplöst och har alltid varit.

Men som den "duktiga" mamma man är så vägrar jag inrätta mig efter honom och lagar naturligtvis den mat som jag tycker är lämplig för dagen. Idag blev det kalops och potatis.

Han tog en halv potatis, tre små köttbitar och en matsked sås. Okej. Maken och jag - helt eniga - meddelar att "bara så du vet så blir det ingenting annat ikväll, blir du hungrig så får du äta samma mat igen, det blir inga mackor eller sånt". Jaja, jag vet, svarar han.

Naturligtvis blir ungen hungrig. Naturligtvis säger jag; det finns kalops och potatis, ska jag värma åt dig? Och naturligtvis säger han nej tack.

Därefter går han upp och bölar, för han "håller ju på att svälta ihjäl". Vi går upp till honom och upptäcker då att hela hans rum ser ut som ett inferno, fast han säger själv att han "har ju städat juh!"

Vi gnäller och skäller och beordrar honom att städa sitt rum och att han därefter ska få mat. Han städar och bölar, och när han är klar så säger jag att han får ta - en tallrik flingor och mjölk!!!!

Varför i jösse namn då för????

Varför sa jag så? Varför fick han flingor och mjölk när jag benhårt sagt att han skulle få äta middagsmaten?

Maken jättesur naturligtvis, "det är ingen idé att lägga upp regler och rutiner i den här familjen", ungen jätteglad - han kom ju undan igen och jag mår jättedåligt för förmodligen håller jag på att uppfostra en huligan som det bara kommer gå utför med resten av hans liv…

Hur gör man? Varför finns det inga böcker med raka svar i ämnet? Varför känner jag hela tiden att hur jag än gör så gör man fel? Jag kan inte skicka ungen i säng utan mat! Jag kan inte lära honom att man bara får äta det man vill! Jag kan inte säga att nu banne mig blablabla och sen tvärvända och bara ge upp!

Hjälp!

Annons:
Linda
2007-09-17 00:23
#1

Jag gick faktist i en kurs  om ämnet:)

-Smak och lukt och upplevelse går hand  hand så kanske det är ni som måste ställa frågor:Varför hon gillar ex pannkakor etc, undvik att inte prata i början om vad hon INTE gillar.

Kanske är det tuggmotsåndet som är problemet?

-Kanske kan det vara en "enkel" sak som att du någonsin har råkat servera en senig köttbit som gav henne en negativ upplevelse men som hon ig har glömt "orsaken" varför hon valde bort viss mat?

-Våga prata om mat, bjud in henne i köket låt henne till en början bara behöva laga mat ni vet att hon gillar, köp, låna hm spännande kokböcker för att locka henne att vilja laga mat hon kanske inte ig är en stor favorit av.

Börja så , våga prata , fråga och lyssna.

-Det är inte livsviktigt att hon ska behöva tvinga i sig viss mat, men märk skillnaden, kommer ni på vad hon och varför hon inte äter det och försök då vända på det att hon inte känner att hon blir tvingad så kommer det lösa sig.

-Berätta gärna att man behöver inte lska maten men man kan lära sina smaklökar att acceptera viss mat, fråga henne om hon vill försöka lära sig att tycka om.

LYCKA TILL!

Linda
2007-09-17 00:24
#2

OJ jag skrev henne, förutsåg att det var en hon och ber om ursäkt.

-Han ska det ju stå:)

Pimu
2007-09-17 00:36
#3

Min dotter som nu är 10, fick för sig att hon inte tyckte om potatis när hon var 8 .. men jag stod på mig att hon var "tvungen" att äta lite potatis varje gång .. pasta var juh favorit maten ..

.. o de lönade sig att vara envis .. nu äter hon potatis oxå ..
(fick en shock idag när hon sa att hon ville ha potatis till mat) Förvånad

Susanne
2007-09-17 00:48
#4

Barnen svälter ju faktiskt inte ihjäl omgående.
Ge inte med dig, han kommer att börja äta när han inser att det faktiskt inte går att köra med dig.
Jag har gått igenom samma sak med mina döttrar och jag var obevekelig, äter man inte ordentligt blir det inget att äta senare och inte heller kvällsfika.
Jag har aldrig tvingat tjejerna att äta något de inte tycker om men de har alltid smakat. Gillar de inte potatis ät mer av något annat på tallriken då.

Susanne Glad

Inget är omöjligt, vissa saker tar bara lite längre tid.

[Sajberlena]
2007-09-17 01:02
#5

#1 och 2

Hon eller han gör inget - jag förstod ändå!

Tycker det låter som en bra kurs. Jag tror faktiskt att köttproblemets uppkomst beror på att kött när man är liten kan upplevas både segt och svårtuggat. Det är nog egentligen inte smaken utan precis som du säger - tuggmotståndet. Allting med färs slinker ner utan problem - köttbullar, pannbiff, köttfärslimpa - men så är det ju lättuggat också.

Sen är det ju helt riktigt att man alltid ska fokusera på det positiva, det är precis vad vi maniskt intalar våra barn när de har tendens att tycka allting är trååååååkigt. Ändå lever man aldrig som man lär, är det inte konstigt…

Jag ska prova alla dina tips!

# 3

Det är precis som de säger i skolan och på dagis, där barnen måste smaka på allting - många barn har hittat sina favoriträtter bland mat de inte gillar bara för att de måste smaka.

Elisabeth-J
2007-09-17 01:06
#6

Jag tycker att det är jättebra att han verkligen smakar på maten i alla fall. Men att sen behöva äta den igen om han blir hungrig, då blir maten som ett straff istället för att han inte åt tillräckligt vid middagen och det gör att han känner ännu mer avsky. Uppmuntra honom när han smakar och äter lite, för varje gång blir det att han äter mer och mer, men inte om han ska känna sig tvingad. Jag tycker att det var bra att han fick flingor istället på kvällen. att låta barnen smaka och det dom allra mest avskyr är svårt att ändra på men det mesta brukar gå bra med tiden. Uppmuntra med mat men straffa aldrig med mat! Av erfarenhet vet jag att sånt kan vara en start till anorexia och bulemi.

 

Elisabeth 
Medarbetare på Övernaturligt iFokus, Sajtvärd på Gravid iFokus

Annons:
[Sajberlena]
2007-09-17 01:09
#7

#6

Ja, det är sånt som skrämmer mig också. Jag tycker att middag ska vara en trevlig sammankomst och inte tillfälle för bråk och tjafs - då blir allt som har med mat att göra förknippat med något tråkigt.

[Sajberlena]
2007-09-17 01:17
#8

#4

Ja, det är väl egentligen den inriktningen jag försökt hålla, fast det är det jag sedan inte riktigt orkar leva upp till…

Samtidigt får jag så dåligt samvete, eftersom han alltid varit "penig" med maten så är det alltid en grogrund till bråk. Men det är ju som maken säger, håller man på som jag så står man väl snart där och lagar två middagar, och då har man verkligen tappat kontrollen.

Annette
2007-09-17 09:14
#9

Våra barn äter allt medan jag själv är ganska kräsen. Jag skulle hellre svälta ihjäl än att äta sådant som kväljer mig, så att tvinga i ett barn all sorts mat känns inte rätt. Men jag har ingen aning om hur man skall lösa det. Kanske skulle det hjälpa om han fick vara med vid tillagningen?

Hur går det vid måltiderna i skolan?

[Anna-N]
2007-09-17 10:08
#10

Vi vuxna tycker inte om all mat o det gör inte barnen heller. Givetvis. Men jag tycker nog att barnen ska smaka på allt och det går faktskt att äta mindre av sådant man inte tycker om. Ingen svälter ihjäl frivilligt! om man inte äter sig proppmätt en dag.

Detta är ett problem även inom förskolan och då o då är det utbildningar, temadagar och föreläsningar om barn och mat - intressant och nyttigt då man även som personal ställs inför problem o det får ju aldrig bli en konflikt vid matbordet.

De äldre barnen ska lägga upp sin mat på tallriken själva. Inte bli serverade. Äter inte barnen upp - ge inget annat o inga extra mål mat. Vill inte barnen ha tex pölsa utan bara är i en "pannkaksperiod" - servera inte bara pannkaka för att barnen ska äta. Maten skall ätas när den serveras och defentivit beröm inte barn som äter upp!!! Bara att gå till sig själv om någon hela tiden berömde en för att man ätit upp maten.

Sen att vuxna också äter allt som serveras o verligen talar om att vi tycker det är gott. Föregå med gott exempel.

Säger som Annette hur fungerar det i skolan?. Är det bara hemma som han är sådan?.

[Sajberlena]
2007-09-17 10:24
#11

#9 och 10

Han är likadan i skolan. Där måste de ju också smaka, och det gör han, men det är inte mycket som faller honom på läppen. De dagarna äter han sin "smakbit" men sen är han ju vrålhungrig när han kommer hem naturligtvis.

Jag har också levt efter devisen "jag äter inte heller mat jag inte tycker om, varför ska barnen göra det?", men å andra sidan äter jag det mesta. Problemet blir ju så stort när han inte tycker om det mest grundläggande - kött. Kyckling går inte heller hem.

Men jag tror nog också på det där med att låta honom vara delaktig i matlagningen och nu har de börjat med hemkunskap i skolan. Han har visat ganska stort intresse och vill gärna koka äggen till familjefrukosten och pastan till middagarna själv.

Nu märker jag mer och mer hur han färgar av sig på sin lillebror också! Han har alltid ätit allting men börjar knorra med samma uttryck som storebror… Känner det som om jag får göra en omvälvande förändring vad gäller matpolitiken i den här familjen - snabbt!

MaMaMade
2007-09-17 10:35
#12

Välkommen till min värld! Höll jag på att säga men det är inte sååå farligt här hos oss.

Jag försöker jämka så att jag lagar mat som alla gillar iaf ngt av. Sedan gör ngns favorittätt m jämna mellanrum o så får vi andra stå ut. ;) Lagar jag mat m mkt speciell smak; getost, chilikryddat etc så separerar jag…t ex om jag gör getostkycklingfiléer ställer jag in 2 formar, en m ost o en utan. Inget större besvär o jag respekterar att vissa maträtter/kryddor inte passar alla…jag är ju likadan, kan inte äta vissa saker. Men jag gör inga större uppoffringar när det gäller maten. Det ska gå fort o lätt o ungarna ska iaf smaka innan de klagar.

Sonen har fått ngn fyr när det gäller potatis men han kväljs inte när han äter den så vi säger att han måste äta åtminstone 1 liten till maten, sedan får han ta mer av det andra. Han är också dålig på grönsaker, majs o knapra morot är det enda han går m på att äta men det är ju bättre än ingenting. Flickorna är likadana; majs o morot. Kokta grönsaker är ingen hit o själv tål jag inte råa (även om jag älskar råa) så det går mkt majs o morötter hos oss. ;)

Senast igår hade vi ett samta om maten. Jag försökte förklara att när man har ett begränsat matkonto (som emellanåt tar slut v innan lön) måste man äta av det man har hemma o/el är billigt. Vi odlar egen potatls o det är en billig gröda som finns mkt (o fräsch) av på hösten…o då äter vi mkt pot. Till vinterna kan vi öka på intaget av pasta o ris (naturligtvis ska det vara det polerade!) men nu m färsk pot o lite pengar då Guben varit hemma i 3 mån…då äter vi mkt pot! Han knorrade inte alltför mkt för han önskar sig dyra saker i julklapp o födelsedagspresent o han vet att man får ta in på gungorna vad man förlorar på karusellerna…el hur det nu var. :)

Jag tycker att du kan se flingorna o mjölken som en belöning för att han städade sitt rum. Naturligtvis ska man försöka att vara konsekvent men du känner ju din egen son bäst. Kanske han har förmågan att förstå undantag ibland pga att han varit duktig? Ja himmelska tider…det är inte lätt att vara förälder!

[Sajberlena]
2007-09-17 11:08
#13

Nä, man borde ägnat sig åt hundavel tror jag, där finns i alla fall en regel - äter hunden inte upp maten, ställ undan den till nästa måltid. Glad

Skämt åsido - jag tror jag varit lite för mjäkig från början. Visst har de varit tvungna att smaka, men till övervägande del har jag bistått med mat som han tyckt om. Har vi ätit kött så har jag värmt köttbullar i mikron till honom (idiotiskt…). Då är det inte lätt för varken honom eller mig att plötsligt, efter 11 år, börja bråka och tvinga.

Men nu ska här bli andra (kött)bullar - nu börjar vi om! Och jag tror, som andra skrivit här, att man kan använda mat som belöning istället för bestraffning.

Funderar på att introducera varsin Önskemiddag? D v s alla får "sin egen" matdag och bestämmer vad som ska ätas, hjälper till att laga maten och alla måste äta. På helgerna kan vi äta något som alla tycker om men som maken och jag får bestämma, och då får maken hjälpa till i köket! Det kan bli en upplevelse…Förvånad

Annons:
Elisabeth-J
2007-09-17 12:25
#14

#13 Det är en jättebra ide´och brukar uppskattas enormt Skrattande

Berätta gärna sen hur det går.

 

Elisabeth 
Medarbetare på Övernaturligt iFokus, Sajtvärd på Gravid iFokus

MaMaMade
2007-09-17 12:28
#15

Hehe, brukar jag upplysa ungarna om när de varit ovanligt omöjliga…hmm, märks det att jag är norrlänning? O:n före alla ord… :)

Sonen har tjatat sååå mkt om pizza (o det ska vara köpepizza!) så jag upplyste honom om att det är som m allt annat. Om man bara gnäller o klagar över allt övrigt o sedan tjatar dessutom blir det absolut ingenting! Nu har jag bestämt (igen) att de ska äta av det jag sätter fram, åtminstone smaka, om de uppoffrar sig lite så ska jag anpassa maten ngt för allas smaker. Sedan ska vi äta gott, dvs ngt som alla älskar under helgerna; pizza, tacos, kyckling, lax etc.

Guben är rätt så bra i köket…på att värma iaf o steka äggmackor, koka gröt i micron o så. Sedan har vi ugnspannkaka ett par ggr i mån, på onsdagar för då har jag kurs på kvällen o ska packa saker o så. Då får han laga till den för det är han mkt bättre på än mig. :)

[Sajberlena]
2007-09-17 13:52
#16

#14

Med maken i köket? Jaa, det lovar jag att återkomma till! Det kan bli spännande läsning!

Nädå, bara skojar, men jag ska rapportera!

Pomperipossa
2007-09-17 15:22
#17

Huvudsaken att dom smakar på maten… Sonen äter kött fisk och fågel i alla dess former men får spatt om det serveras nåt som kan tänkas härröra från växtriket… Dottern är helt tvärt om.. Allt frukt och grönt går bra men inte kött… förut har jag brukat laga flera middagar bara för att alla ska få nåt dom gillar men det har jag slutat med nu..

lisette
2007-09-18 01:07
#18

nu har alla skrivit så mkt och jag är trött så jag orkar inte läsa genom allt.. =)

kan bara berätta hur jag själv hade det när jag var liten. har aldrig tyckt om kött utan bara ätit köttfärs (i alla former). detta tror jag kommer från att min pappa försökte tvinga i mig kött när jag var liten. kommer så väl ihåg att jag tuggae köttet, det blev som en stooor gummibit i munnen. kunde bara inte få ner det.

kan fortfarande inte äta kött. blir en stor gummibit.

tycker det är viktigt att itne tvinga, tjata eller gnälla på ett barn att äta en viss sorts mat.

Lulan
2007-09-21 17:24
#19

Oj, vad jag känner igen problemet!

Min sambo har en 8-årig son som är kräsen i maten. Jag tror att innan jag kom in i bilden var det rätt mycket halvfabrikat och enkel mat. Själv får jag ångest av scans köttbullar och rullar helldre egna än äter dem. Så självklart är han kräsen för att han inte känner igen maten. MEN när han väl smakat kan han äta det. Så vårt problem nu är hans attityd att han frågat vad det blir för maten är kommentaren efteråt - det tycker jag inte om. Och de orden kan driva mig till vansinne! Vi har disktuerat det ofta att OK att man inte tycker om en mat, men det behöver man inte påpeka och hemma äter man det som serveras. För mig är detta rätt jobbigt då jag ofta lagar maten och blir "syndabocken" till att han blir arg och sur för att han inte får den mat han vill ha. Den känslan är nog min egen, jag tror inte han förknippar just mig med dålig mat. Men är man styvmamma och inte har den där mamma-barn relationen naturligt vill man inte vara den elaka styvmamman direkt :)

Vårt problem kommer nog att lösa sig så småningom när han lärt sig äta olika saker, och lärt sig respektera att man inte ska påpeka om man tycker maten är dålig. Men ibland känns det verkligen jobbigt när man middag efter middag får höra hur hemskt äckligt allt är..

Själv är jag uppfostrad att man äter upp maten vad det än är för något, och smaka ska man göra iaf. Det bidrar nog till att jag tycker det är ett stort problem hemma.

Elisabeth-J
2007-09-21 17:46
#20

Robin kan ibland med den kommentaren. Han kan fråga vad det blir för mat och säger att han inte tycker om den, trots att han är en allätare. Då säger jag -Det har du ätit förut så smaka så får du se vad du tycker. Han äter och tycker att det är gott ;)  För några veckor sen tyckte han plötsligt inte om köttfärssås! Jag skar en lök, ställde fram passerade tomater, grädde, köttfärs och kryddor. Sa till honom att idag ska du få göra köttfärssås. Jag satte mig vid köksbordet och berättade hur han skulle göra, krydda med känslan osv. Det här tyckte han var jättekul och köttfärssåsen blev supergod! Han åt 2 stora rejäla portioner! Så visst går det att få barnen att äta med lite knep ;)

 

Elisabeth 
Medarbetare på Övernaturligt iFokus, Sajtvärd på Gravid iFokus

Annons:
Millan71
2007-09-22 17:55
#21

Jag har en kompis som har en son som bara äter makaroner!!!Hon har t.om varit till doktorn med honom men de säger bara att han till slut äter annat,vadå det har ju tagit nu 1 år o han vägrar fortfarande äta annat!!!Jag själv har en son som oxå är kräsen men jag ger mig inte,äter han inte maten jag gjort(Givetvis försöker jag att göra sån mat jag vet att han gillar)så får han gå hungrig! Så gjorde mina föräldrar och jag har då inte dött av det!Lycka till;)

Linda
2007-09-22 21:44
#22

#21 Det är rent skadligt och har man sådanna perceptions störningar måste man ta hjälp.

Skörbjugg etc är otroligt farligt och rent av barnmisshandel från förälderns sida att bara låte det fortgå.

Susanne
2007-09-23 23:05
#23

#19
Prova att svara så här på -vad blir det för mat- frågan…

Ankfötter och aphjärna = skinkschnitzel och potatis.
Giraffsvans med fritterad gulmask och babybajs = fläskfilé, pommes och bearnaisesås.
Magisk röra med magmask och vampyrblod = spagetti och köttfärssås.

Hitta på alla läbbiga saker du kan komma på som stämmer någorlinda i form, färg och storlek.
Om det inte faller barnet på läppen…fråga vad han/hon tycker att det ser ut som. Om barnet svarar rätt…helt fel, vifta med en slev i luften och bedyra dyrt och heligt att här serveras ingen husmanskost, bara läbbiga grejjor.

Susanne Skrattande har provat, det fungerade för mig.

Susanne Glad

Inget är omöjligt, vissa saker tar bara lite längre tid.

lisette
2007-09-24 01:10
#24

hade min mamma sagt till mig att jag åt magmask o vampyrblod, då hade jag verkligen inte ätit maten! =)

[Sajberlena]
2007-09-24 02:11
#25

Risken är att jag inte vill äta det själv när det är klart bara Skrattande

Mia-
2007-09-24 11:16
#26

Hos oss får alla barnen (3 pojkar) äta det som severas, annars får de gå hungriga. Men några dagar i veckan får barnen va med och önska vad vi ska ha för mat, blir oftast på helgen.

Morrhoppan
2007-09-29 23:11
#27

Ni kanske skulle göra en matsedel, var och en ifamiljen kan få varsin dag då den får bestämma vad ni ska ha till middag, då känner han att han också får vara med och bestämma. Köp en bra kokbok och sätt er ner och välj ut måltider.

Min son brukar alltid smaka på maten, för det är han van vid att man måste göra. Ibland upptäcker han att det faktiskt VAR gott, fast han inte trodde det, men ibland tycker han inte om det. Jag kan inte med att tvinga honom, minns med avsky hur det var när jag gick i skolan, då vi blev tvingade att äta upp allt på tallriken. Men jag brukar dela av maten, kanske hälften eller en tredjedel av det som är kvar på tallriken, och be honom att åtminstone äta upp det, och det brukar han göra då. Han brukar inte få samma mat senare på kvällen, om han blir hungrig igen, för då har han ju faktiskt varit duktig och smakat.

Precis som någon skrev tidigare, så vänjer man smaklökarna om man smakar varje gång, jag tror faktiskt på det. När det gäller koncistensen på t ex kött, så måste han kanske inte äta så MYCKET kött, utan ta lite och sedan äta potatis och sås, och grönsaker.

Jag skulle inte klara av att låta ett barn gå och lägga sig hungrig, så kan de ändå inte sova!

Annons:
problembarn
2007-09-30 14:15
#28

Hej alla!

Har inte hängt här innan men efter en segdragen diskussion kring detta ämne på an annan sajt ville jag läsa lite om vad ni här inne har för tankar om mat.

Min personliga åsikt är att det är superviktigt att barnen får vara med och bestämma. Alltså med och bestämma inte bestämma själva… jag har tre barn och jag har aldrig tvingat dem… (bortsett från när mellanbarnet plötsligt inte orkat mat som alla visste att han tyckte om och bara hade tagit en tugga…), de har fått vara medtyckare när vi lagat mat och även jag har gjort varianter på mat när jag lagat sådant som de inte gillar. Jag tror att det är en del i utvecklandet av egen självkänsla, att barn får känna att deras åsikt är lika mycket värd som de vuxnas. Givetvis måste de vuxna vara vuxna och ta ansvar för barnen men det kan man göra utan att köra över dem.

Jag anser att barn förtjänar lika mycket respekt som vuxna och vi skulle aldrig tvinga vuxna att smaka på mat de är tveksamma till men med barn är det vår rättighet som vuxna att tvinga… Jag resonerar som så att låt dem prova när de själva vill! Jag har alltid uppmuntrat mina och sagt, -men tänk om det är gott? Du kanske missar något riktigt smarrigt för att du inte vågar osv. Men de har alltid sluppit om de inte velat själva. De stora är idag 15 och 17 och har absolut inga matproblem, äter det mesta men gillar inte allt, precis som jag!  

Detta bemöts ofta med att förr fick barnen minsann lära sig att äta det som bjöds och det har funkat för dem… men har det det? Hur många av oss som är vuxna idag är det inte som har problem med mat och har konstiga inställnigar till mat och hälsa och utseende och kanske själba kämpar med övervikt eller undervikt. Tänk om vi inte hade blivit tvingade, skulle vi ha en annan syn på mat som ett glädjeämne och snarare något man äter för att ge sig själv energi då? Jag bara funderar… Dessutom tror jag att det är viktigare att lägga sig på en matnivå som man orkar genomföra än att det blir konflikter och man ständigt känner att man misslyckas för att man lagt ribban för högt.

lisette
2007-10-01 08:32
#29

#28 jag är övertygad om att jag inte blivit tvingad när jag var liten till att äta kött så hade jag nog gjort det idag.

parsley
2007-10-05 14:33
#30

Om man vill öka barnens aptit kan man prova att blanda ner lite extra fett, t ex grädde, fet creme-fraiche eller smör,  i maten (ett tips som jag har läst, men inte prövat själv).

Varför måste barn äta och smaka på allt? Själv gör jag det inte. Att de inte ska få specialkost kan ja hålla med om.

AnnaLundin
2007-10-05 17:21
#31

#30 Jag anser att barn bör smaka på allt, för att ta reda på om de kan tänkas tycka om det eller inte. Jag smakar också på sånt som jag inte provat förut, för att testa om det är gott eller inte.

Mina barn tar en liten smakbit av allt "nytt", tycker de inte om det så får de spotta ut det och behöver inte ta mer. Tvånget ligger i att "prova".

OM barnet lär sig redan som litet att inte ens smaka nya saker, då blir deras matsedel snart väääldigt begränsad.

Upp till toppen
Annons: