11 - Samlevnad

syskonroller

2007-09-04 02:31 #0 av: lisette

jag undrar om era barn har intagit några speciella roller i er familj?
tex som en storebror som tar ansvar.
mellanbarn som har det svårt, är lite speciellt och känner sig utanför.
minstingen som är sprallig, glad och driver mellanbarnet till vansinne?
Anmäl
2007-09-04 02:42 #1 av: AnnaLundin

Det här med syskonroller tror jag går att påverka om man är medveten om saken. Inte helt undvika kanske, men absolut minska.

Man måste inte låta storasyskonet passa de mindre syskonen eller göra med ansvarafulla saker bara för att h*n är äldst. Och är man noga med att uppmärksamma sitt mellanbarn ordentligt så tror jag att utanförskapet går att undvika.

Hos oss är det "stora" 5½-åringen som styr och ställer och talar om för småsyskonen vad de ska göra. De andra två märker jag inte så mkt på ännu, men lillgrabben har i alla fall ett horribelt förmiddagshumör...

Anmäl
2007-09-04 10:01 #2 av: [Sajberlena]

I min egen syskonskara var det ganska tydligt, men det kanske berodde mycket på att jag är äldst och enda tjejen. Det är också ett hopp i ålder till den första yngre brodern, sen duggade de tätt. Men jag har banne mig passat småsyskon i mina dagar så jag har önskat dem all världens väg... Jag är alltså fostrad till ansvarstagande "minimamma". 

Den yngste i vår syskonskara är den som blev mest bortskämd och som vi alla alltid hade överseende med i alla lägen. Han var också den fogligaste av oss när vi var små. Enligt vad han själv säger så kommer han aldrig i livet att skaffa barn!

Men absolut berodde den uppdelningen på våra föräldrar, utan tvekan.

I min egen barnaskara märker jag, åldersskillnaden till trots, just problematiken med mellanbarnet. Den store är stor och den lille är liten, mellanpojken ÄR bara. Han är nog den som får minst tid och som oftast "försvinner" i hanteringen på något vis. Till på köpet kräver han väldigt lite, så han gör liksom inte så mycket väsen av sig... Men han finns alltid i mitt dåliga samvete!

Anmäl
2007-09-04 10:08 #3 av: AusaBausa

här är det så att den äldsta killen mga ggr flyter emellan bara för att han klarar sig o har ngt så när koll på läget. Medans mellankillen mga ggr gör revolt o skriker o gapar så man får ta "extra" hand om honom o hantera honom lite försiktigare än de andra...han är ngt känsligare för allt. Svårt för kritik både positiv o negativ. Dock kan han samtidigt vara som en clown o bara spela allan, inget allvar alls. En riktig artist!

Minstingen är då den som är sprallig o bara tror att livet är en lek. Vi har fullt upp m att få henne o förstå att livet inte alltid dansar efter hennes pipa...vilket hon tycks tro ;-D

Anmäl
2007-09-04 12:49 #4 av: MaMaMade

Hmmm, storebror har alltid varit ansvarsfull...även innan han fick småsyskon. Vi är ganska lata här hemma överlag o kräver inte så mkt av dem...fel av oss men vi är ju lata av oss själva också...det är inte så noga m städning när solen skiner s a s. :)

Han sitter barnvakt emellanåt så vi kan ta en promenad, fiska ett par h el hälsa på ngn granne el åka o handla. Inte så ofta däremot o han får ta det som "jobb" o får en slant för det. Lättförtjänta pengar då allt utom inköpen sker efter läggdags o flickorna sover oftast som små grisar hela nätterna. :) Han håller dock på att sjunka djupare o djupare in i hormondimmorna o fn är det en tjej som upptar mkt av hans tankar... ;D

Mellis är ganska utåtagerande på ett teatraliskt sätt men så var hon även före vi fick hem lillasyster. Hon märks...*ja*...surrar i ett o gör allt väldigt dramatiskt. Har svårt för att lyssna (även på svar på sina frågor o pladdrar på för pladdrandets skull inte för att hon vill ha ngt sagt...huvudsaken är att hon hörs liksom. *Jobbigt*! Särskilt då både jag o Guben har lite hörselnedsättning o tinnitus. Man vet ju inte om hon vill ngt el bara pladdrar...o jisses vad det tjuter i skallen på kvällarna! ;)

Minstan är...tyvärr...min favorit. Man kan liksom inte låta bli att gulla lite extra m henne. Självklart för att hon är yngst men hon är det som är coolast av dem. Hon har framåtanda o är tuff som bara den...där storasyster skriker sig hes över en liten prick på skinnet har lillasyster inte tid att ha ont. Efter ett ajaj, lite blås o en puss är det järnet igen. Hon har humör, säger ifrån o spöar storasyster istället för att som storasyster ge tjuvnyp. Lillan är inte lika klängig som Mellis, hon tar för sig o har huvudet på skaft. Mellis har levt o är fortfarande högt uppe i det blå... 

Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.