03 - Barn 1-3 år

tålamodstest...

2007-12-05 22:23 #0 av: AnnaLundin

Min minsting är 2½ år och har kommit in i "teståldern". Oftast när han krånglar med påklädning och sånt så har jag varit tvungen att bara ta tag i honom och kränga på kläderna (eller vad det handlar om) för att det liksom bara är tvunget att det blir gjort NU.

Idag blev lille grinolle extra tjurig och jag bestämde mig då för att strunta i att passa tiden till simmis och rida ut stormen, vänta ut honom.

Det krav jag ställde på honom, när jag släpat med mig honom in innanför dörren, var att han skulle stå upp så att jag kunde hjälpa honom att ta av sig overall och stövlar. Han satte sig på golvet och bölade och vägrade samarbeta och fortsatte med detta oavbrutet. Erkänner att jag flera gånger var på väg att ge upp, för jag visste ju att han var både trött och hungrig. Men jag började i alla fall med att röja på diskbänken, köra igång diskmaskinen, laga mat, äta, hänga upp en maskin tvätt och köra igång en ny tvättmaskin. Utan att stressa... Efter 2 timmar och 45 minuter dök mormor upp, skulle vara barnvakt medan jag skulle åka på bassängträning. Då frågade jag ungen om han tyckte att jag skulle hjälpa honom eller om mormor skulle göra det. Och han ställde sig upp framför mig och lät mig klä av honom, som om inget hade hänt. Kyss

Efter detta fick han naturligtvis uppmuntran och beröm. Han var på toppenhumör hela resten av dagen. Hans matportion plockades fram ur kylskåpet och värmdes upp - den slank ner i ett nafs (tacka för det, 6 timmar efter frukosten...).

Det var helt klart värt att vänta ut honom, även om det var jobbigt medan det varade. FÖRSTA gången avklarad... Oskyldig...

Hur går det för Er med teståldersbarnen?

Anmäl
2007-12-05 22:55 #1 av: MaMaMade

Hmmm...vet inte om jag berättat om när Mellis hade dag på natten...

Hon ropade vid 10-tiden en kväll, Guben arbetade o jag låg i sängen o läste. Hon skulle stiga upp o leka, det var morgon o därmed basta. Det hjälpte inte vad jag än sade...

Så jag sa att visst får du stiga upp o leka men då ska vi vara upp hela "dagen" också. Jajamensan, visst skulle det lekas "hela dagen"... Ett par ggr under natten höll hon på att kvarta in men då tog mor tag i saken o sade hurtfriskt att nä det här går inte än *nu ska vi leeeeka*! I själva verket höll jag på att dö, var så trött att jag hade hjärtklappning men skam den som ger sig!

Kl 6 på morgon var det en som absolut vill gå isäng men jag sa att nixpix, det är inte "natt" än...vi åt frukost o fick lite energi men vid halv 10 gick det inte längre. Hon fick lägga sig o så lät jag henne sova i 4 h sedan väckte jag henne. Det var inga som helst problem att sova kommande natt o hon fattade att jag hade rätt som sagt att det var natt o att man ska sova då. Har sedan inte varit några som helst problem m hennes nattning el sömn. Lite drömmar o sådant bara...naturliga grejor. Men jisses så envis hon var den kvällen...hon trodde verkligen att det var morgon o dags att stiga upp. Det spelade ingen roll vad jag sade o att det var kolsvart utanför huset!

 Fn är hon i FSKklass-fasen...har jättesvårt att lämna mig, göra nya saker o är allmänt fjollig. Gruvar sig för allt men när det kommer till kritan är det jätteskoj. Det tar på att övertala henne att hon visst ska åka till FSK 2 dagar i v men vi vet ju att så fort hon kommit in i bilen vänder det direkt. Dubbelt så jobbigt då lillasyster sympati-gråter... Minstan har även fått för sig att det är *jätteskoj* att "gå i skolan" o idag har hon först gråtit över, sedan tjatat om att "jag gola pappa biiil"...hoppas det går över för det dröjer 1 år innan hon fyller 4 o får sina 15 gratistimmar!

Anmäl
2007-12-05 23:01 #2 av: White_Trash

Själv har man absolut inte tålamod till sånt där. Har hänt någon gång att minsta vägrat ta på sig overall och skor när vi skulle åka till dagis, vilket resulterade i att han fick åka utan. Inte roligt att sätta sig utan ytterkläder i en kall bil, vilket i sin tur resulterade i att han mycket villigt klädde på sig morgonen efter. :-)

Anmäl
2007-12-05 23:24 #3 av: MaMaMade

Jag är inte mkt för att hålla på i timmar o diskutera. Vissa saker är bara som det är o måste göras. Man går t ex till FSK el så går man inte dit öht. Man tar på sig mössa när det är kallt ute, annars får man stanna hemma m mig el pappa när de andra går iväg på skoj. Man går gå på rummet om man blir hysterisk o vägrar ta en diskussion när vi säger nej o har fullgoda skäl till att säga nej.

Vill man inte äta upp middagen slipper man men då får man vara hungrig senare också. Vi anpassar maten någorlunda efter allas smak men gör oss inte till för ngn. Sedan finns det förstås undantag...saker som inte så himla viktiga att gräla om men vissa saker bör man lära sig...inte kräva vid matbordet utan säga kan jag få o sedan tack etc...just nu har vi en drive ang strumpkastandet här i huset o ödet att hitta igen ett par rena strumpor när det behövs! Glad

Anmäl
2007-12-05 23:29 #4 av: White_Trash

#3 Det där hade vi också problem med ett tag, strumpor alltså. Av någon anledning var barnen enbenta...?! :-D Blev så trött på att leta strumpor och alltid behöva köpa nya för att de gamla var borta så till slut sa jag till barnen att om de inte slängde sina strumpor i tvättkorgen så blev de inte tvättade och då fick de gå antingen barfota eller i smutsiga strumpor. Gick väldigt fort att få ner alla strumporna i tvättkorgen och helt plötsligt hade barnen hur många par strumpor som helst. :-D

Anmäl
2007-12-05 23:33 #5 av: MaMaMade

Funkar inte på sonen men han är pubertal just nu...så hans fötter stinker! ;) Flickorna älskar att gå barfota o det gör jag med men med den skillnaden att jag lägger mina strumpor nedanför min klädstol i sovrummet...deras ligger över hela huset. Helst under en byrå el soffa ed...

Anmäl
2007-12-06 00:13 #6 av: Annette

Jag måste både glömt och förträngt dessa perioder. Så här i efterhand minns jag mina barn som väldigt lätthanterliga, men det är nog inte hela sanningen ;)

Får se om minnet klarnar....


Anmäl
2007-12-06 01:48 #7 av: lisette

#0 oj jag hade inte orkat ska jag säga. strongt av dig! =)

 

jag tror att loke har börjat med trotsen nu. han ska verkligen INTE sova på kvällarna. han gnider sig i ögonen så mkt att jag tror han ska få med sig dem ut. men sova, inte vill han det!

man får hålla honom så han inte drar ut nappen och vagga honom samtidigt. börjar han skrika, ja då är det bara att fortsätta.

det känns itne rätt att göra så, känns som om man tvingar ohnom att sova. men lägger man honom bara i sängen så reser han sig och sedan så skriker han.

 

Anmäl
2007-12-06 11:24 #8 av: AnnaLundin

#7 - eftersom jag vet hur mycket enklare det blir om man orkar ta sig igenom en sån pärs så var det absolut värt den långa väntan! Och OJ vad samarbetsvillig han har varit idag också! Kyss

Fast jag hade ju kanske inte räknat med att det skulle ta riktigt sååå lång tid.

#6 - Selektivt minne är ibland en bra egenskap... Skrattande Fast mina två tjejer har inte heller varit så här envisa. Lillgrabben är en riktig envis grinolle när han sätter den sidan till. Jag kände helt enkelt att detta var något som var tvunget att genomföras, för att i någon mån få honom hanterbar. För det är inte kul att behöva bråka med honom jämt och ständigt, för att han inte ännu har insett att han inte kommer undan. Jag hoppas det blir lättare nu.

Anmäl
2007-12-06 14:24 #9 av: Faxlin

Hade inte de problemen med mina äldre barn. När de var barn var de riktiga änglar. Eller barn är de nu med. Men när de var små barn. Då var de änglar. Kanske det man får igen nu :-)

Damen som är liten nu, hon har humör hon. Hon är inne i kan själv. Och ja vad säger man om det d. Hon har ju rätt, hon kan själv. Vi har ändrat tider när vi börjar klä på oss så får hon göra själv utan stress.

Cave quid dicis, quando, et cui
Audiatur et altera pars

Anmäl
2007-12-06 20:41 #10 av: Chirak-96

#0 Det var riktigt bra gjort.

Jag minns en vinter dag när min man skulle hämta barnen på dagis de var då 5 (Emil) och 3 (Alva). Jag hörde bilen komma hem, Emil och pappa kommer in, han hänger upp Alvas overall. Hm var är Alva, frågade jag. Jag fick en svettig blick. Sen hörde jag henne. Hon stog i bara skorna och gallskrek ute på gården. Jag stack ut huvet och sa; Hej gumman hur är det? Då fick jag en nalle i huvet! Stängde igen och lät henne vara men då började hon traska iväg bortåt. Tyckte inte det var någon bra ide så jag gick ut och hämtade henne. Hon sparkade och skrek helt hysteriskt men jag la ner henne på hallgolvet och tog av skorna (låste dörren) och sa; så nu kan du skrika klart i värmen. Det gjorde hon i ca 5 min. Sen var lilla goa Alva tillbaka. När jag frågade min man vad som hänt så ville hon tydligen inte åka hem från dagis bara. Fortsättningsvis ringde min man till dagis och bad dom klä på barnen så de var klara när han kom. Det var ett förslag från dagis eftersom detta hände ganska ofta.

Jag brukar nog oxå vänta ut dom, men ibland bara måste det ske nu, då brukar jag fråga, ska du göra det själv eller ska jag göra det åt dig? Då brukar de göra det själva.

Anmäl
2007-12-06 20:58 #11 av: White_Trash

#10 Haha, det där har jag aldrig varit med om, att de inte velat gå hem från dagis. Däremot har det hänt hundra gånger att de inte velat gå till dagis och verkligen försökt låta sjuka för att slippa.

Däremot, hade min kille kommit hem med barnen och den ena hade stått ute utan kläder och gallskrikit så hade jag blivit helt hysterisk själv och skällt ut min kille och undrat vad han höll på med. :-) Tyvärr är jag sådan och jag måste säga att jag önskar att jag hade reagerat likadant som du. Bra att låta dagis klä på barnen innan han kommer och hämtar. Tänk om någon hade kunnat stå hemma här och klä på barnen innan de ska till dagis/skola! :-D

Anmäl
2007-12-06 23:04 #12 av: Faxlin

#10: Min sanna är likadan ibland att hon vill stanna på dagis. Fast så arg blir hon inte. Mer att det tar tid att hämta henne för hon ska bara.... innan vi åker hem.
Egentligen rätt skönt att de trivs så bra. Tycker personligen att det är så mycket roligare att släppa mitt barn till dagis då jag vet att hon trivs.

Helt suveränt bra sätt du bemötte din dotter på tycker jag.

Cave quid dicis, quando, et cui
Audiatur et altera pars

Anmäl
2007-12-07 00:44 #13 av: [Sajberlena]

Jag har märkt att mitt tålamod tryter mer och mer för varje barn och kanske - hemska tanke - för min egen stigande ålder? Min första fick jag när jag var 23, han har nog aldrig lyckats tjura sig till någonting. Inget snack - hade jag sagt en sak så var det det som gällde.

Nästa gång var jag 30. Hade fortfarande kvar massor av tålamod och envishet, men lite mindre principfast...

Tredje gången var jag 37. Någon mer bortskämd skitunge än minstingen finns nog inte... Men oftast förekommer jag honom för att göra det lätt för mig. Lirkar och donar. Ser jag att han blir sur när jag kommer och hämtar honom på dagis så hinner han inte börja grina förrän jag har berättat nåt kul vi ska göra när vi kommer hem o s v.

Man blir som mer bekväm tror jag...Generad

Anmäl
2007-12-07 02:56 #14 av: AnnaLundin

#10 - Min kära son (#0) började egentligen tjura redan ute, när vi skulle gå in. Jag lyfte också in honom i hallen innan han fick tjura klart. Eller inte riktigt, för han började leka med skorna i hallen och då tog jag in honom i köket i stället, innanför dörren...

Det där med "ska du göra det själv eller ska jag" är en superbra fråga. Fast min tjurige son går inte alltid på den, det är DÅ vi hamnar i nämnda situationer...

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.