Annons:
Etikett01-allmänt-om-barn
Läst 1461 ggr
SimsBrooke
12/30/07, 5:17 PM

Ny och skriva av mig

Hejsan! Jag är ny här på barn.ifokus. Jag är medlem på Kanin oxå eftersom jag har en kanin då!

Men jag måste få skriva av mej eftersom det är så att jag behöver verkligen skriva med några som känner till vad jag pratar om.

Jag är 19 år och fyller 20 i sept(långt jag vet men ändå) Sedan jag var 17 år om inte sen jag var 16 har jag vela skaffa barn, dock har jag ju inte hittat någon kille som vill samma sak som mig, men den här känslan har bara blitt starkare för varje dag och jag tror snart jag exploderar.

När jag ser en ung mamma/pappa med en barnvagn kollar jag ALLTID in i barnvagnen när jag går förbi för att kolla om det är en nyfödd eller inte, och oftast så är det en nyfödd oxå. Jag blir nästan avis på de mammor och pappor som är unga föräldrar, jag vill bli en ung mamma eftersom jag vill vara i mitt barns liv så länge som möjligt.

Har ni känt så här någongång? Att den känslan bara blir starkare och starkare.?
ÄR det någon som kan förklara mej vad detta beror på?

Medarbetare för The sims ifokus
](http://thesims.ifokus.se/ "The sims ifokus")Personlig blogg Närketjejen
The sims blogg SimsBrooke

Annons:
Tina-A
12/30/07, 9:09 PM
#1

Jag känner inte så och kan inte förklara varför du känner så heller. Jag är också 19 och förut kände jag också att jag ville bli en riktigt ung mamma. Men sedan kom jag på att jag personligen egentligen tycker det är egoistiskt. Jag vill kunna ge mitt barn en trygghet som jag inte kan göra nu. Jag vill bo tillsammans med barnets pappa, jag vill att han och jag ska i alla fall försöka vara tillsammans hela livet. Jag vill att han och jag ska ha jobb så att ekonomin aldrig strular för oss.. Självklart kan det bli strul ibland men nu är jag fattig student och jag skulle aldrig kunna erbjuda den trygghet till mitt barn som jag vill.

Nu kan jag lätt leva på nudlar och potatis varje dag om jag vill, jag behöver inte köpa nya kläder och jag behöver inga pryla och inga nya varma mössor eller vantar eller vad det nu kan vara. Det kan jag inte begära av mitt barn. Mitt barn kommer kräva mer än så och det är mitt ansvar att h*n är varm på vintern, att h*n får äta bra och nyttig mat, att jag har råd med medicin om h*n blir sjuk, att jag kan erbjuda - om jag vill - leksaker, skor, kläder och allting annat barnet behöver. (Med "om jag vill" menar jag att man inte behöver köpa allt barnet pekar på, men om jag vill och känner att mitt barn behöver något vill jag inte känna mig hindrad av min ekonomi).

Jag vet själv att jag såg förbi sådana här saker när min längtan efter ett barn var stark men jag känner nu att jag vill kunna erbjuda en trygghet och lika mycket av mamma som av pappa och allting annat som hör till. Jag vill känna mig klar och helt redo.Jag har varit tillsammans med min nuvarandra pojkvän i dryga 4 år och ingen av oss känner oss redo än.
Jag säger absolut inte att du inte har tänkt på detta och har redan allting klart utan pappan :)

Men jag tycker att du inte ska stressa. Hitta en kille du älskar och var tillsammans med honom så länge ni behöver för att båda ska känna sig helt redo och vara helt övertygade om att ni fixar detta.

Lycka till med allting och jag hoppas att allt löser sig till det bästa :)

.: Dance like there is no tomorrow :.

[Lyssna på någon av mina låtar -
”Jag är en liten bajskorv” på Spotify]

rakuLotta
12/31/07, 9:08 AM
#2

Ja, jag håller nog med Tina här. Vill inte komma med pekpinnar eller så…för visst är det underbart med barn(har två, 4 o 6 år gamla) men det är oxå ett stort ansvar och vääldigt jobbigt periodvis oxå. Så försök i alla fall ha ett bra och stabilt förhållande innan ni slår till. Skulle inte vilja vara ensamstående med det ansvaret….det finns givetvis de som är det och klarar det med bravur men tufft är det även om man är två ibland …så jag kan bara tänka mig hur det skulle vara att bli lämnad ensam…

Och sen så är det faktiskt rätt mysigt att få bara vara kille och tjej några år, göra precis vad man vill och njuta av varandra lite …bygga upp ett liv och ekonomi tillsammans. Det blir lite lättare då, sen när man har ett litet liv till att ta hand om.

Men lycka till och hoppas du finner den rätte och att han vill lika mycket som du när det väl blir dax. Mvh Lotta

MaMaMade
12/31/07, 10:02 AM
#3

Kan bara hålla med ovanstående talare! Jag brukar säga att man inte ska vänta för länge m att skaffa barn då man kan hamna i min situation som ofrivilligt barnlös (o då kan det snabbt gå flera år innan man får hem dem) men…en viss stabilitet i sitt liv underlättar; inkomst, rotfasthet o helst en partner som kan dela ansvaret.

Jag har värk o drar på mig allt som går; från vanliga förkylningar till maginfluensa. Brukar säga att ensamstående föräldrar är mina hjältar o hjältinnor för fy 17 så jobbigt det är att ta hand om t ex 2 mindre barn ensam när man har magsjuka! Kunna äta hyfsat hela månader, ha råd att åka på semester, köpa nya kläder ngn ggn emellanåt.

Jag förstår din längtan efter barn…men vänta ett litet tag till…åtminstone till ni är två som vill o uppriktigt älskar varandra. Lycka till!

martdat
12/31/07, 1:55 PM
#4

jag kände som du när jag var 19 och skaffade barn med fasst jag visste att killen var helt fel, jag älskar min dotter och hon är mitt allt men det var för tidigt, vänta tills du hittar en kille du älskar och bra pappamaterial, och ni har arbete, så länge kan du ta kontakt med omsorgsförvaltningen elr soc och erbjda dig att vara kontaktperson till småbarn om du vill.

Sajtvärd på kattpolisen i fokus.

Allt som inte kan lagas med silvertejp är sönder på riktigt.

SimsBrooke
12/31/07, 7:03 PM
#5

#4 jag tror inte soc låter mej vara kontaktperson åt småbarn.. Jag är nog lite ung för det. Och dessutom har jag inget jobb heller så!

Medarbetare för The sims ifokus
](http://thesims.ifokus.se/ "The sims ifokus")Personlig blogg Närketjejen
The sims blogg SimsBrooke

magma
1/1/08, 4:53 AM
#6

Du kanske kan börja jobba extra med barnpassning?

Annons:
SimsBrooke
1/1/08, 1:31 PM
#7

Känner inte så många som har barn, och det är ju helst någon man känner som man vill passa.. eller något.

Medarbetare för The sims ifokus
](http://thesims.ifokus.se/ "The sims ifokus")Personlig blogg Närketjejen
The sims blogg SimsBrooke

lisette
1/1/08, 7:48 PM
#8

#17 jobbar du? vad gör du på dagarna? om du går arbetslös kankse du kan få praktisera på dagis i närheten? då får du umgås med barn, jobba med dem osv.

martdat
1/1/08, 8:05 PM
#9

Det handlar inte om ålder utan om personkemi , det är upp till föräldrarana i slutändan att bestämma, jag har kontaktperson till min dotter genom soc, den tjejen är nyss fyllda 23, var 22 när hon börgade, och jag söker ledsagare genom omsorgsförvaltningen, ända kravet är att man ska ha fyllt 18 och inte finnas i straffregistret.

Sajtvärd på kattpolisen i fokus.

Allt som inte kan lagas med silvertejp är sönder på riktigt.

SimsBrooke
1/1/08, 9:00 PM
#10

#8 Jag pluggar och har inte tid att praktisera på ett dagis, och dessutom har jag varit på ett dagis när jag gick i 9an(tror jag det var) och visst är det roligt att va med barn på dagis. Men det vart lite väl mkt med 10 ungar på en gång för min smak alltså..

 #9 hm, jag bor fortfarande hemma och jag tror inte mina föräldrar låter mej vara det nu när jag bor hemma, dessutom som jag skrev till lisette att jag går fortfarande i skolan så det kanske är och ta i med det nu. men kanske i framtiden kommer jag nog bli det eftersom jag vill hjälpa barn i alla åldrar med svårigheter och sådär.

Medarbetare för The sims ifokus
](http://thesims.ifokus.se/ "The sims ifokus")Personlig blogg Närketjejen
The sims blogg SimsBrooke

SimsBrooke
1/1/08, 9:03 PM
#11

Föresten vad är det för skillnad på Soc och omsorgsförvaltningen? Kan man ta kontakt med dem båda två om man vill vara kontakt person?

Medarbetare för The sims ifokus
](http://thesims.ifokus.se/ "The sims ifokus")Personlig blogg Närketjejen
The sims blogg SimsBrooke

Tina-A
1/2/08, 12:18 AM
#12

Känner du dig helt redo för barn? Ekonomiskt, tidsmässigt, känslomässigt? Försök fundera på det. Känner du en längtan eller känner du dig redo? Det är en viss skillnad! Ofta känner man sig "redo" när längtan är stark men man kanske inte är helt redo? Vissa är nog dock det :)

Och eftersom du bor hemma och inte har något jobb, är du säker på att dina föräldrar ställer upp och är villiga att hjälpa dig och vara så delaktig som man blir när man bor tillsammans?

Lycka till :)

.: Dance like there is no tomorrow :.

[Lyssna på någon av mina låtar -
”Jag är en liten bajskorv” på Spotify]

lisette
1/2/08, 12:47 AM
#13

#10 klart det är mkt, men det är ju heeelt underbart att vara med småbarn på det viset. o sen kunna gå hem på kvällen =)

Annons:
SimsBrooke
1/3/08, 1:30 PM
#14

#12 ja jag är redo, och när jag och min bror får barn har mamma sagt att vi kommer bli bombad med kläder och annat, även har min kusin har kläder, och jag är helt säker på att jag kommer klara det. Fasten inte du känner dej redo, säger inget att jag inte är redo, vi är ju trotts allt i samma ålder, och det ärju sm sagt från person till person, och jag vet hur mycket ett barn kostar m.m. Och min kusin har säkert kvar spjälsängen som hon hade till sin dotter och så har säkert mammas jobbarkompis en spjälsäng. Så jag är inte orolig för att jag inte kommer ha råd med saker och ting, det kommer jag säkert ha. och mamma & pappa ställer ofta upp väldigt mycket.

Medarbetare för The sims ifokus
](http://thesims.ifokus.se/ "The sims ifokus")Personlig blogg Närketjejen
The sims blogg SimsBrooke

Tina-A
1/3/08, 1:58 PM
#15

#14: Ja, absolut skiljer sig det från person till person om man är redo! Jag tvivlar inte det minsta på att du är redo om du säger det själv! :) Inte alls.
Är bara inte alla som tänker på det utan längtar bara och tycker att det räcker.

.: Dance like there is no tomorrow :.

[Lyssna på någon av mina låtar -
”Jag är en liten bajskorv” på Spotify]

lisette
1/3/08, 8:39 PM
#16

#14 fast det är ju int bara sakerna runt omkring som det handlar om.

utan om man verkligen är redo för omställningen som det är att få barn.

AusaBausa
1/3/08, 8:40 PM
#17

#14 alla är vi olika som personer och alla klarar vi det olika bra!

MEN grejer är ju inte allt för ett barn..kläder, sängar etc som du skrev, för det brukar alltid ordna sig, utan du ska verkligen ha tålamodet, orken och mognaden för att uppfostra ett barn som inte alltid är så gullig o rar mot dig! Skriker kanske 10-15h på ett dygn, du hinner inte äta eller duscha du kan inte sova för barnet är ledset mm. Att arbeta på en förskola är lätt(har gjort det i 11 år, just nu m en barngrupp på 21 barn) jämfört m att ha egna barn…tycker du det är jobbigt så ska du nog fundera lite till om du verkligen orkar med ett eget barn 24h om dygnet året runt i 20år. Sen vem ska ta hand om den när du pluggar?

Upp till toppen
Annons: