O, nej det är många månader som pengarna knappt räcker, jag har ju studerat (omskolat mig) ett par år också. Jag tänkte på det när jag var i stallet i dag, jackan jag har i stallet är 16 år och termobyxorna 15 båda köpta på rea. Gud välsigne rea, men man får vänta till halva rea priset typ  vända på slantarna det får man göra min man är målare och jag på ingenting typ suck.

Hästar blir man ju en mästare på att trixa med pengarna, ven ringer hovslagaren så h*n kommer den 18 nej den 20:e -25:e råkar jag ju ha tid (så upptagen) sen får man leva på pengarna som blir över.

jag tycker inte det känns riktigt rätt heller faktiskt. nu är det förvisso under en begränsad period som detta gäller med. men det känns skit ändå att behöva leva på honom.

jag har sån tur att bragos hovar sliter sig själv och inte behöver verkas speciellt ofta. hovslagaren sa sist han var här att han inte hade behövt ta ngt alls. nu kommer han på torsdag nästa vecka o brago ska inte bli verkad då.  det är ju ganska skönt!

leva på vem? jag och min man sätter in våra lönepengar på ett gemensamt konto också betalar vi allt därifrån. Vi får parat med varandra innan vi använder bankomat kortet bara så vi inte tömmer det.

Du har ju mindre pengar nu för att NI har Loke, inte DU utan NI kom ihåg det

Vissa perioder har jag tjänat mer och vissa har han tjänat mer, vi är vanliga löntagare och då får man vända på pengarna det bara är så.

#2. Leva på honom? Du sköter ju om ert gemensamma barn. Då är det väl inte mer än rätt att han får betala mer. Om rollerna vore ombytta, han hemma och du jobbade, skulle ju du få betala mer.

#3. Så gör vi också.

#3 så vill jag med göra, men inte min sambo. han tycker det är orättvist eftersom mitt intresse kostar pengar. :S

i grund o botten tror jag även här att detta bottnar i hans uppväxt. han har aldrig fått ngt nytt utan alltid ärva.

men samtidigt är han en väldigt generös person. lite invecklat det där.

men du har ju rätt i det du skriver. hade vi itne haft loke hade jag haft min fulla lön.

#4 jo men det är ju ändå så. jag har ut runt 8000 varje månad. 4 av dem dras till gemensamt konto, sen betalar jag mina räkningar, köper mat o betalar hö till hästarna. sen är pengarna slut. =(

#6 köper du hans mat också? Min man har också kommit från magra förhållanden och han är mån om att vi ska dela lika. Ja vist dina hästar kostar och han äter gör mer (det gör män) Livet är inte rättvist och vill man inte dela livet med sin sambo då menar man inte alvar.

hade ni varit gifta står det skrivet att ni ska leva på samma levnads standard.

Så lutan u att köpa och laga mat åt sambon så kan han ta sina pengar och köpa pizza……det blir dyrare än ett par hästar i månaden.

Vi lever nog som vi gjorde innan. Min sambo betalar hyra, en del mat och alla andra räkningar. Jag står för mina räkningar som oftast rör hästeriet samt en del av maten..

Vi betalar våra egna intressen eftersom det skulle vara orimligt för mig att vi skulle dela på alla utgifter såsom familjen och intresse eftersom hans intresse kostar ljusår mer än vad mitt gör. ( Hur det nu kan finnas nått dyrare än hästar!)…o är dessutom en del i företaget.

Vad lilleman kostar extra - det är slumpvis vem som betalar vad han behöver. Vi planerar inte så noga och har inte utstakat att det ska vara si och så utan hjälps åt i alla lägen.

#8 lägger man allt i samma burk och sen betalar så märksdet inte vem som betalar vad och sen så får man gemensamt se till att pengarna räcker.

#7 japp jag betalar maten som handlas runt den siste varje månad. men den varar ju inte hela månaden, sen får han betala det som behövs handlas senare.

#10 han har pengar men inte du? Kan du tänka dig att leva ett helt liv så här?

#11 - medan man är föräldraledig så har ofta den ena mindre pengar än den andra …

Lisette:
Har ni kollat VAD det är som kostar mest pengar? Bensinen är DYR idag, åker ni mer än ni behöver? Kan du effektivisera genom att t.ex baka eget bröd och laga billigare mat? Hur handlar du? På impuls eller med inköpslista?

Har man inrättat sin ekonomi efter två heltidsinkomster så BLIR det knapert om en är föräldraledig.

jag vet faktiskt inte hur vi har överlevt, men än så länge står vi på benen och numera drar jag ju in i alla fall mindre summor för hästarnas försörjning - jag lovar, du vill inte veta vad mina hästar kostar om året…. (inte jag heller )

#11 ja han har pengar över, men det är bara vettigt iofs för då har han ju pengar till att betala mat osv.

vi ser alltid till att räkningarna, loke o djuren får sitt, sen kommer vi i andra hand.

#12 jag skriver alltid upp vad jag ska handla, sen blir det ju saker som man ser i affären som man vet man behöver som man glömt skriva upp. JA vi kör ABSOLUT mer än vad vi behöver. räkningen har varit uppe i 3000 ngn månad. nu sist var den på 1700:-

tyvärr är det så att vi bor långt ifrån alla våra vänner o släkt, så det är ofta vi får åka iväg på födelsedagar osv.

bara idag trodde gubben vi skulle åka ca 3 mil tor för att enbart handla godis. icke sa nicke! han är ju beroende av mig eftersom han blivit av med sitt körkort (ganska skönt i vissa stunder faktiskt) så det blev inget.

baka bröd? hmm ja det kan ju funka, men jag är varken mkt för att baka eller laga mat. nu håller vi ju förvisso på med köket o kommer att ha hel frys, vi har en halv frys nu o där får man ju knappt plats med något.

Det är nu det är bra att vara ekorre!

Jag har varit hemma sedan vi fick sonen hösten 1997. Vi resonerade såhär: jag hade ett jobb som jag otrivdes m…mkt pga arbetsuppgifterna kontra värk. Vi hade "jobbat" för att bli m barn i 9 år o när vi äntligen fick dem (honom) ville jag verkligen njuta av att vara mamma. Då min arbsituation var som den var o maken har ett jobb där han trivdes m sina uppgifter, arbkamrater o hade en hyfsad lön + mkt fritid, så var det helt OK från hans sida att jag stannade hemma. Vi är båda uppväxta i hemmet m hemmamamma i mitt fall o hans jobbade natt samt att halva byn är släkt så det fanns alltid ngn vuxen släkting där han kunde vara när hon sov. Han pappar var bonde o tog säsongsjobb.

Visst är det knapert m kosing numer m 3 ungar, sista adop kämpade vi ihop pengarna till o i sista sek fick vi lite oförutsedda utg som gjorde att jag knappt fick råd till att åka iväg för att hämta Minstan. Vi har tills idag legat efter m en del utg men har nu äntligen kommit ikapp. Tack o lov har min man fallenhet för att handla m värdepapper så han har kunnat sitta vid datorn o dra in några 1000-lappar extra i mån emellanåt, annars hade jag nog behövt gå ut o ta första bästa arb.

Men när man som vi bor på landet ger det inte så mkt att jobba heltid om man som jag hör till de lågavlönade. Måste köpa en bil till, minst 6 mils körning till o från arb varje dag, barnomsorg. Jag hade måstat arb heltid o med min mans arbetstider hade vi inte kunnat få barnomsorg vid några tillfällen v så en deltid är vad som gäller.

Vi byggde vårt hus halvdeles själva på egen mark, så det är billigt i drift. Omkring 3500 i mån + el, kör pelletseldning under de kalla månaderna. Gubbens intresse är dykning + jakt. Dykgrejorna har han köpt för länge sedan så numer är det ingen kostnad för det. Jaktlicensen + ammo är dyrt men vi har kött så det räcker till. Säljer en del o köper annat kött för pengarna så vi har variation. Plockar mkt bär o gör egen dricka + lite sylt, samt för att ha till efterrätter o bak. Bakar en del matbröd men vi äter inte särskilt mkt bröd, sonen ska ha köpt. Odlar lite grönsaker själv.

Fördelen m att få barn sista av alla är att man får ärva en hel del kläder o grejor.  Handlar mest kläder på postorderrea till mig o sonen. Guben har ytters liten garderob, han har uniform på jobbet o här hemma jeans o en tröja. Går han ut o jobbar m ngt så byter han alltid till gamla "arbetskläder". En annan är fast i "mjukisträsket". Har alltid nötta o fläckiga t-shirts o mjukisbyxor här hemma. Ska byta upp mig till fräscha t-shirts o vanliga byxorn när Minstan slutat kladda.

Mitt intresse är att sy o sticka. Köper ett par garnnystan emellanåt för några hundra. Nu stickar jag mest sjalar od då axlarna inte orkar några tunga arb. Mest syr jag lapptäcksarb, köper en hel del tyg men från amerika där priserna är 1/3 mot här i Sverige. (Jo, det är taskigt mot våra svenska affärer men jag har inte råd att köpa tyg för 190 kr/m när jag kan tyg för 20-25 kr/yarden på annat håll!)

Hmm, fick jag m allt nu? Ska sluta nu…ingen orkar ändå läsa!

Jag och min man har alla pengar tillsammans (även fast han tjänar mer än vad jag gör). Vi har båda intressen som kostar pengar, jag har mina katter och han har sin musik.

#14 men får man inte lite bidrag när det gäller adoptioner?

#16

Du får igen vad den faktiska adoptionen kostar fn (tror inte de har höjt sedan vår sista) 40 000 kr. Men resan får man betala själv. Vår första resa gick väl på omkring 80 000 för mig o min man. Nästa blev lite dyrare då sonen följde med. Kan inte säga ngn summa för vi slog på stort o tog 5 dagar extra före som semester. Har för mig att org räknade på 140 000 för 2 vuxna i 15 dagar o jag tror att det stämde ganska så bra när vi räknade på det. Den sista gick på 80 000 för enbart mig o så Minstan m på hemvägen.

Om vi drar bort bidragen från min cirkasumma (bidraget var bara 25 000 vid sonens adop) har vi lagt ut ca 300 000 - 105 000 = 195 000 kr…+ kanske 10 000 extra för sådan man inte tänker på; ett antal telefonsamtal, översättning av papper, kuvert, papper o porton, fotografier, postavgifter, extra bilkörning…200 000 är mkt pengar för oss dessutom gjorde en IVF på egen bekostnad innan adop. Jag har aldrig haft ett fast jobb, aldrig fått jobba heltid ett helt år o Guben hade inte kommit upp i maxlön där i början…alla våra sparpengar (inkl min pensionsfond) har gått åt.

#17 jaa vad gör man inte för att skaffa barn? jag tycker 200' är mkt pengar alltid faktiskt! konstigt man inte får allt bekostat. det är ju inte direkt ngt man väljer att vara barnlös.

Lyxproblem…man dör ju inte av det.  

lisette, Jag har funderat på kostnaden för hästen, det är väl Brago? Är han inte tänkt till eran son?

#17 det är inte billigt tur att det finns barnkära som vill ta hand om adoptivbarn trots kostnaden. Bidraget borde vara högre, ni är ju testade också för att blir troliga bra föräldrar, en adoption är ju ingen in puls vägen dit tar ju år.

#19 njae lyxproblem är det ju inte direkt.  

#20 japp för brago. jo tanken är att han ska vara till loke, men vi får väl se om hur pass intresserad han blir.

Vi lever här hemma som innan. Han har sin ekonomi och jag min + att jag kommer att ha hand om Mys barnbidrag och alla kostnader för henne när det gäller inköp av blöjor, hygienartiklar, kläder m m för det där kan inte Ove nåt om och jag gör det gärna. Jag kommer antagligen få stå för hennes försäkring och sparande varje månad med. Däremot har jag fått avveckla hästarna helt för att jag skulle ha råd att vara hemma med My, pengarna skulle inte räcka annars. Jag betalar Ove en viss summa i månaden för att jag bor här och använder el och värme osv, men sen står han för resten av räkningarna rörande huset. Sen har vi våra egna räkningar som vi var och en betalar själva. Jag betalar maten och Ove står för telefonräkningen (en telefon jag aldrig använder eftersom jag e hörselskadad och hör inte i den…., ringer allt från min mobiltelefon)

Jag får väl säga att ja är bortskämd min mamma betalar höet till hästarna ja kraften och halm får vi gratis tack vare att morfar hjälpte en bonde och slakta gris..=) (Hästarna står vid mormor och morfar=gratis stallplats)

#22 låter ju nästan som om du är inneboende hos din sambo. det där hade jag aldrig accepterat faktiskt.

Här har vi sedan första dagen helt gemensam ekonomi. Jag har tillgång till alla konton, betalar alla räkningar och tja, sen lever vi upp resten av pengarna, eller sparar. Mat handlar vi tillsammans, kläder till barnen handlar jag då det inte ligger i sambons intresse. Däremot är det han som köper typ tv-spel mm. om barnen vill ha något sådant då jag är urkass på sånt. Aldrig något gnäll och full förståelse för varandras intressen och nöjen.

Glömde huvudfrågan - hur har vi råd?

Vet inte. Sambon har bra betalt och vi har inte en massa dyra saker och senaste modet och åker inte utomlands varje år tex. men vi lever bra ändå. Saker och resor är inte allt.

#25 det är SÅ jag vill det ska vara, att man delar på allt. men tyvärr vill inte sambon detta.

ngr bra argument till delad ekonomi?

#27 Tyvärr inget bra argument. Vi lever ihop, vi har ansvar för varandra och han har valt att jobba en hel del och tjäna bra med pengar för min och barnens skull. Ex. jobbar jag inte heltid utan bara typ 35% tror jag det är.

Om man inte har gemensam ekonomi, blir det inte lätt tjaffs då om att den ena betalt mer än den andra etc. etc.? Hur gör ni om ni tex ska gå ut och äta eller på bio eller åka någonstans? Delar ni notan i två bitar då, eller hur löser man det praktiskt?

jodu, det blir en hel del tjafs när gubben frågar var jag gjort av mina pengar. 8000 försvinner ganska fort iväg!

men han betalar oftast när vi är ute o äter, inget snack om saken.

Jag förstår att 8000:- försvinner fort. Det låter mycket men är ju en piss i havet i detta dyra land. :-)

ja allra helst när 4000 försvinner iväg till ett gemensamt konto. har 4000 kvar att betala min mobilräkning, handla mat o köpa hö till hästarna.

men jag ska snart börja jobba heltid. så då blir det som vanligt igen. ganska skönt.

#27 Ett bra argument till att ha alla pengar på samma konto, dom som lever i en familj ska ha samma levnadstandard och ta samma ansvar oavsett inkomst. Nästa gång kan det vara gubben som blir långtids sjukskriven och får dålig ekonomi men utgifter för mediciner, ska han vända på slantarna och ha råd att betala för honom när ni äter ute. Ni kanske inte alls har råd att äta ute nu för att ekonomin egentligen ska gå ihop för er gemensamt.

#31 tyvärr så blir alltid ekonomin sämre när man fått barn barnbidraget räcker inte långt som extra pengar, blöjor, mat och nöjen till Loke och barnomsorg det blir minus med barn men lite bättre förhoppningsvis när du börjar jobba heltid.

Ska han inte vara hemma alls med Loke?

#22 barnbidraget räcker inte alls till alla extra kostnad du kommer att få på dig, så han ska fortsätta att leva med en ungkars ekonomi och du som ensamstående mamma i en tvåsamhet? Du och barnet fattiga och pappan kan bjuda er på saker, suck, skiljer ni er så får han i alla fall betala underhåll

#9: Jag vill ha kolla på min ekonomi.

#22: Är det möjligt att du betalar hyra och sen ska betala barnets försäkring, sparande, saker som behövs, eran mat osv. Plus att du gjort dig av med hästarna! Ert barn trodde jag var gemensamt! Vad har sambon "dragit ner" på när ni fått barn?. Har inte med saken att göra men jag tycker det låter lite snevridet. 

#: Av vad man läst så är det många olika alternativ på hur man lever må jag säga….vissa alternativ fungerar säker hos andra men inte alls hos vissa. Tydligen.

#33 jag tror att om man har gemensam ekonomi och tar gemensamt ansvar för familjen, då menar båda parter lika mycket alvar och möjligheterna att förhållandet håller blir mycket större. Om jag när jag var sjuk i rumatism och pluggade skulle ha stått för alla utgiftar för mig och barnen det hade inte funkat ekonomiskt, känslomässigt heller för den delen.

Jag och min man har hela tiden haft gemensam ekonomi och tagit gemensama beslut och det även fasten jag har en dotter sen tidigare. I det förhållandet hade vi absolut inte gemensam ekonomi, men så tog det slut väldigt snart efter att jag fått min dotter också.

Vi har gemensam ekonomi. Det är nästan ett när man har barn.

Argument för gemensam ekonomi = alla kostnader, oavsett "vems" de är, drabbar den gemensamma hushållsekonomin.

Ett alternativ är att båda lägger en summa, proportionell efte rinkomsten, till ett gemensamt konto som går till hus och mat och utöver det har egna pengar att förfoga fritt över

Vi har alltid haft gemensam ekonomi, dvs maken tjänar pengar och jag gör av med dem…. *asg*

Men man kan ju ha gemensam ekonomi fastän man inte lägger allt i en hög varje månad. Vi har haft som vi har det i 13 år nu och det har alltid fungerat, trots att det varit en del större utgifter när man har hus osv. Min man tjänar mkt mer än vad jag gör o han är ju familjeförsörjaren om man säger så. Vi betalar ju efter proportion efter våra inkomster vilket jag tycker är mest rättvist.

#32 han ska inte vara hemma just nu med honom, han har nyss börjat på nytt jobb. ev ska han ta ngn dag i veckan så jag kan börja jobba ordentligt.

#36 är det inte så det ska vara då? ;)

24 jag betalar här med

#33 har inte gjortmig av med  hästarna…. jag betalar mat och en del i elen.. vi är 3st som bor under samma tak.. barnbidraget går enbart tillbebban inte till mig

Vi har alltid haft gemensam ekonomi (även innan william föddes). Innan bebben kom var jag sjukskriven, så jag har samma "lön" nu när jag är mammaledig som när jag var sjukskriven = väldigt lite pengar. Sambon får in mer än dubbelt så mkt som mig, men han gnäller aldrig. Han vill betala för mig och sonen, han vill att vi har allt gemensamt.

Vi har inget gemensamt konto där vi sätter in pengar varje månad, utan vi betalar som det kommer. Ena månaden betalar han maten och jag räkningar, nästa månad tvärtom m.m.. Dvs. Vi delar på alla pengar vi får in.

Det har funkat kanon och vi har aldrig några problem. Visst kan han gnälla lite ibland, då jag ibland impuls-shoppar sånt vi egentligen inte behöver, men han skulle aldrig bli arg och anklaga mig för att göra av med hans pengar.

#25 vi har det som du precis o det funkar jätte bra. Inget gnäll trots jag vet att det är jag som kostar mest pengar m 3 och 1/5-dels häst…mer jag som får dåligt samvete ibland, men så länge inte han knorrar;-D så ska vi inte ändra på detta hihi!

Tycker samma där Pim som Lisette att när jag läste ditt inlägg så kändes det som du var inneboende hos din sambo samt att det är ju hans barn också! Även om inte han kan köpa kläder o dyl ska han väl ändå bidra!?!  Bara en tanke…hade ALDRIG gått m på det.

Vi mammor(oftast) stannar ju hemma m vårt gemensamma barn o får då mindre m pengar ut i månaden då får de ju kompensera det m o betala mer…samt att mga ggr så förlorar vi lön på o vara hemma (även om jag aldrig skulle välja o jobba m baby hemma) då vi inte riktigt hänger m i löneförhandlingar även om det så fint heter att det ska inte vara ngn skillnad så sker det ändå, tyvärr!

Nu har ju inte jag nån häst längre då jag inte hade råd/tid till honom. Han kostade ca 3000:- i månaden…får 5000 i fp. Vi har gemensam ekonomi. Men jag börjar ju jobba heltid igen om tre veckor så då blir ekonomin bättre med 2 heltidslöner, har haft det väldigt knapert fått presentkort i födelsedagspresent o julklapp så jag kan handla något till mig för en gångs skull…

jag betalar min sambo endast 1500 i månaden. hade blivit mkt dyrare för mig om vi skulle dela allt. December fick jag ju inget  barnbidrag och då skulle alla hygienartiklar, nappar, nappflaskor, regnskydd till vagn, ersättning, blöjor, våtservetter m m inhandlas och det har jag fått betala men då har han betalat maten här. storhandlat en gång denna månaden för mina pengar men den maten räcker inte länge. Skulle hennes pengar ta slut (barnbidraget) och hon behöver nåt så VET jag han hjälper till om han kan. sina barn göra han mycket för. han lever inte heller i lyx…huset e dyrt i drift….

Vi har gemensam ekonomi, betalar alla räkningar med min sambos lön sen lever vi på min funkar ganska bra.

Hästen kostade inte mycket, gratis stallplats hos mor o far, far fixar hö,halm o havre. Lite bortskämd kanske…..men vi har ju hafft hästarna sen jag var liten så de har ju typ även vart pappas hästar oxå. Min älskade Andy fick vi tyvärr ta bort för ca 1månad sen.

Jag har testat både o ha delad ekonomi o gemensam,, o kan säga att de funkar inte med delad,, utan bästa är o slå i hop allt o sedan utgå från de man har osv,, tex ha samma konto med varsitt minutenkort,,  Har konstigt nog alltid haft mer pengar på fickan när jag levt ensam än när jag levt sambo,,

Varför inte räkna ut alla fasta kostnader för boende o andra gemensamma utgifter. Sätt in en procentuell summa som står i förhållande till utgifterna på ett gemensamt konto. Dit får också alla ev bidrag gå. Resterande ev överskott behåller ni själva.

#48 vad ska jag med "egna" pengar till när vi köper allt gemensamt och efter behov.

Vi lever knapert. Vi har varsitt företag och när vårt första barn föddes så hade min man tjänat för lite på sitt företag året innan så han fick inte en j-a spänn för den då lagstadgade månaden som han var tvyngen att ta ut  Å ja det är sant att det ser ut så för småföretagare!

Vi ärver kläder, eller köper på Blocket/Tradera. Vi har inga möbler/tillhörigheter som inte är begagnade. Vårt matkonto ligger på 2-3000kr om vi har en bra månad, men vi vet hur vi klarar oss på 200kr i veckan dom gånger det varit nödvändigt.

När andra barnet kom så pluggade jag så mannen fick inte bara försörja mig och barnen i två år utan även betala min utbildning, något som vi i vår familj ser som självklart. Vi ställer upp för varandra och vill att den andre ska må bra och kunna utvecklas. Min man vet att jag skulle gå under utan mina djur och skulle aldrig drömma om att säga att jag inte får ha dom kvar bara för att JAG inte kan betala för dom. På samma sätt missunar jag inte honom att utöva sina intressen. Ibland försörjer jag honom och ibland han mig. Om man inte får utlopp för sina intressen så blir man en sämre människa med kort stubin och inte lika mycket glädje, vilken partner vill det!?

Ett bra argument till att ni ska ha helt gemensam ekonomi är ju självklart att ni bygger ett liv tillsammans och att det är ERT barn, ERT liv och ER framtid. Ni är ett team! Annars kan du ju säga att om du inte känner dig säker och trygg i att han kan försörja dig om det händer dig något och du inte kan jobba på länge så kan du inte slappna av tillräckligt för att vilja ha sex  det kanske får fart på honom

nu har jag bara skummat igneom här. .men säger som dom andra, lägg ihop på gemensamt

vi för över altl till sambon, betalar allt därifrån och splittar det som är över typ. .

så om du har ett intresse som ksotar 500, han gör inget alls? han snusar inte, köper inte TVspel eller annat? han kostar alltså bara mat , eller??

har lite svårt för tanken att leva ihop men ändå dela upp saker. .

argumnet för delad ekonomi? jag ahde sagt att jag känner mig som en inneboende eller som ett barn igen . .för mig handlar förhållande om att dela och hjälpas åt. .

Har visserligen häst, men inget som jag betalar för längre då han är utlånad. Eller jo, han kostar 39:-/mån i försäkring.  

Är just nu mammaledig och får alltså långt ifrån den "lön" jag är van vid. Men det påverkar ju hela vår familj, inte bara mig. Sambon och jag delar på alla kostnader. Då han tjänar lite bättre än mig normalt så betalar han så klart även mer räkningar.

Vi har varsina konton, men den som har pengar betalar oavsett vems räkning det är. Jag har ju mitt intresse i hundarna (2 st)  och även om sambon också ville ha en hund för 8 år sedan så har ju jag valt att köpa ytterligare en efter det. Dessa kostar mig/oss ca 2000:-/månaden.

Självklart har det blivit mindre pengar överlag att röra sig med sen vi fick barn, men det faller sig ju naturligt att vi i första hand köper det barnen/hundarna behöver och även betalar räkningar + mat. Efter det så får man se hur mkt man har att röra sig med. Då kan man köpa ev kläder till sig själv, eller gå ut och äta.

Skulle absolut inte kunna leva med en man som inte kan ha delad ekonomi med mig. Då kan man ju inte vara seriös i sitt förhållande.

#22 Låter mycket konstigt faktiskt även om jag läste din förklaring i ett senare inlägg. Kan säga att ett barn kostar betydligt mycket mer än vad barnbidraget är MKT mer.

Här är det helt gemensam ekonomi, har varit hela tiden. Vilket jag är tacksam för då jag inte haft råd att ha hästarna annars. det är min sambo som betalar stora delar av dem. Så givetvis har han mycket att säga till om när det gäller dem och inköp till dem också.

I övrigt talar vi med varandra om inköp som ska göras och knapert har det varit stundtals, riktigt knapert. Men det har gått. Vi har ett relativt billigt boende och har draigt in på kläder osv för att få det att gå runt.