Jag har mina hästar, där får jag min egentid.

Umgås du m ngn annan vuxen, utan barn, utan Gubbe, där ni gör "vuxensaker"? …El hur jag ska säga.

#2. Nej, det kan jag inte säga att jag gör. Jag umgås inte med så mycket folk privat längre. Det låter väl som om jag är en riktig enstöring, men så är det inte ;) Men jag känner inte något behov av att tex gå och simma med någon kompis. Jag tror det stressar mig mer än gör nytta, faktiskt. Mitt liv, förutom familjen, är hästarna, så jag vill lägga tiden där.

De människor jag trivs allra bäst att umgås med är de som delar mitt intresse för shetlandsponnyer. Men de bor över hela Sverige, så det är på utställningar och dyl man träffas. Men det ger mig väldigt mycket att åka på detta så det gör jag ofta.

Ja, jag är nog rätt trist och enkelspårig, men jag är nöjd med livet :)

Jag har hästarna precis som #1. Det är min egentid och det tar väldigt mycket tid. Många timmar per dag. För många kanske för att man ska känna att man slipper stressen ibland.

Man får strukturera dagarna så man man vet vad man hinner och planera så att det fungerar med min sambos arbete. Han arbetar skift och har även företag hemma som även är hans intresse. Sen mitt intresse och lillen på 7 månader samt hem och hushåll. Vi delar på övri tid till egentid även om jag förstår att min tid överväger mycket!

Man hinner inte så mycket mer. Att ständigt umgås med folk funkar inte. Man har inte alltid ork och så tiden….Min sambo arbetar 3 helger av fem och det är väl då de flesta umgås men för den delen betyder det inte att vi är eremiter :-P. Vi har våra vänner, familj etc som vi hälsar på och de hälsar på oss. Många vänner har man ju här inne (Vi känner ju varandra även utanför internet och har samma intressen). Det är ju det som är så bra - man kan umgås med likasinnade precis när det passar…tidig morgon, mitti natten osv…

Jag trivs med livet som vi har det idag. Så länge man är nöjd med tillvaron så….

Det är nog så att hästägare, åtminstone de som har tex avelsverksamhet, lever ett väldigt speciellt liv. Det är inget intresse utan just en livsstil. Djuren skall skötas alla dagar hela året, det går inte att låsa in dom i en garderob under vintern ;)

Min man har oftast också jobbat oregelbundet, så det har varit ett pusslande även här. Det skall villigt erkännas att med två småbarn och 8 km till stallet var vintrarna allt annat än roliga. Nu är barnen i skolåldern och då går allt så mycket lättare.

#5: Man blir nog lite enkelriktad som hästägare. Lever lite som djuren och mår bra av fasta rutiner.

När man är ensam hemma på eftermiddagar/kvällar är det allt annat än skoj. Speciellt nu vintertid. Måste ha Victor med i vagnen när man ska ta in djuren, utfodra, bära vatten osv. Det är kämpigt o tårarna trillar ibland, vilket såklart inte hjälper. Bara att bita ihop. Skulle aldrig trivas i en lägenhet i stan heller.

Jag är ju också en hästmänniska, som får merparten av min "egentid" ute i stallet, med hästarna.

Jag är hemmamamma och har alltså barnen "på" mig hela dagarna. Maken jobbar mycket, även "borta", så det är ofta många dagar i veckan som jag inte har någon som helst avlastning.

För att jag ska fungera som mamma behöver jag komma bort ifrån barnen och ansvaret med jämna mellanrum. På sommarhalvåret åker jag iväg på utställningar med pållarna och på vinterhalvåret blir det lite kurser "borta" och halvblodshingstarnas bruksprov. Detta ger mig dubbelt tillbaka, eftersom det är sånt jag verkligen VILL göra och dessutom ger det mig den egentid jag så väl behöver. SKulle behöva ännu mer, men…

ytterligare en hästmänniska här. tyvärr är min sambo inte så förstående med att hästarna tar TID och att jag behöver vara med hästarna, det är mitt intresse o min avkoppling. jag sa till min sambo när ja blev gravid att jag måste få ta dem, jobba med dem och komma ut lite. men, det har bara varit gnäll sen vi fick loke.

"varför ska jag lida för att du har hästar"  låter det när vi ska iväg ngnstans o jag måste hem på kvällen för att ingen kan ta in mina hästar/ge dem mat/ släppa ut dem på morgonen.

min sambo har inga som helst intressen, han ligger på rygg o kollar på tv hela kvällen. jag är inte intresserad va att kika på tv faktiskt.  

#6 nu när det är så kallt hemma hos oss så tar jag faktiskt hästarna när sambon kommit hem. jag vill itne han ska vara ute i stallet o bli kall. vantar vad är det liksom?

Jag har en granne som åker med samma buss till jobbet som jag gör så vi pratar en del under dom 40 minutrarna. Konstigt för vi är nästan lika gamla, jag har barn det har inte hon, jag har häst/djur och det har inte hon, jag går på gymmet ett par kvällar i veckan det gör inte hon (har inte tid)……..vad var det nu som var så lustigt då? Jo jag har mer egen tid och tid för min fritid än vad hon har. Om man ser det krast så skulle det ju vara jag som saknade tid inte hon, jag har faktiskt tid för både mig och familjen. Fråga mig inte hur det går till men jag planerar nog bra fast en hemlighet är nog att jag har rätt man

jag tro att det många ggr är det som det hänger på faktiskt. hur mycket tid man unnar varandra.

#10 mmmmm och jag och min man lagar ofta maten gemensamt tex då blir det faktiskt gemensam kvalité, väldigt viktig tid. Sen några månader till baka handlar vi alltid ihop också, vad enkelt och snabbt det går

#11 laga mat tillsammans går inte i vårt nuvarande kök. då springer vi på varandra. ;)

o handla mat tillsammans? ojojoj, han plockar på sig onödigt som vi inte behöver! o bara en massa godis. bättre jag åker själv då. :D

Här gör vi så att jag handlar och maken lagar maten :) Då är alla nöjda och glada.

#12 går det i vårt kök går det i ert (vi är faktiskt tre har en son också) vi fick inte plats med frysen den står i källaren

i att handla ingår även att ta ansvar för ekonomin, jag han också handla och bar sträcka ut min ar och pocka vad jag känner för men det är ju ingen konst. Mitt X han handlade på nacken det håller ingen familje ekonomi för

#14 nope :D

Jag har ofta ont i axlar o nacke vilket medför att jag ogillar att köra bil. Jag spänner mig o får göront! Så oftast blir det så att vi åker in till stan tillsammans. Nu är jag inte så mkt för att "springa på stan". Mkt folk gör mig yr i mössan o jag har ju ändå inga pengar över att spendera. Vi storhandlar ett par ggr/mån på OBS o kompletterar färskvaror inne i de närmaste samhällena/vår lanthandel (1 mil bort).

De vänner vi  besöker (alltid vi som tar kontakt) bor 1½-3-5 mil  bort så det blir en del "onödig" körning. Min man arb varannan helg så där faller en del umgänge m vänner bort. Jag har en syster (11 år äldre o inte alltförmkt gemensamt) som bor ett par mil bort. Hennes man är sjuk o de vill inte ha besök så jag bjuder hit henne ngn ggn emellanåt men nu vill ju faktiskt *jag* komma hemifrån. Har ingen härikring som delar mitt syintresse mer än en kvinna på min syjunta som är jättetrevlig. Hon bor 1½ mil bort, är ngt äldre än mig, eget företag…inte så mkt tid över. Ingen jämnårig el ngn av mina "gamla" vänner syr… Skulle vilja gå m i riksföreningen då de har en massa kurser o utställningar mm men jag vet inte om det är ngn idé då en kurs kanske kostar 2-3000 kr för en helg. Iofs m boende o mat inräknat men det känns ändå som om det är för mkt pengar. Så ska man ta sig några mil dit o hem dessutom.

Jag saknar en riktig väninna så in i bomben. Jag har några som jag kan prata om vad som helst med men det skulle vara trevligt om de ngn ggn ringde mig. De har fullt upp m jobb, barn o släkt samt andra vänner men det skulle vara kul att få ett mail där de undrar hur vi mår od. De som hör av sig mest är de som jag fått kontakt m över nätet men de bor 30 mil bort båda två. Min väninna (våra vänner, hennes man är min Gubens gamla "bästis") tycker det är så roligt när vi tittar förbi o att vi är så duktiga på att hälsa på…"vi kommer oss ju inte för". O de har oftast tid till att vi hälsar på oförhappandes…men tid till att slå en signal för att prata bort 5 min verkar hon inte ha o ibland känns det som om vi hänger oss på. Förstår ni vad jag menar? O så det där att vi delar *alla* vänner…men så blir det kanske när två gamla klasskamrater väljer att dela resten av livet.

Fy vad jag svamlar idag…är så rackarn´s trött…förkyld så in i bomben o sover så dåligt. Humöret blir ju inte på topp då heller. Just nu skulle jag bli så glad om ngn av mina väninnor ville skicka ett mail el slå en signal för att fråga hur vi mår…de vet att vi varit sjuka hela julhelgen… Det verkar bli en bitterdag idag…

Får väl låsa in mig i syrummet när Guben vaknar…men då får jag i stort sett ingen vuxenkontakt i helgen då han åker iväg tidigare. Dessutom syr jag bara fel när jag är såhär trött. Ibland skulle det vara skönt att kunna få vara för sig själv utan att behöva låsa in sig också.  *Bläää*!

#15 vi lagar mat tillsammans även om vi skulle var i en husvagn.

Min fråga till dig lisette är, är du inte ensamstående tvåbarns mor? Din kille tycks ju bara glida med som ett tonårsbarn

#16 vad tråkigt att det bara är hälsa på "från ett håll" som verkar gälla hos din väninna. du har inte funderat på att (på fullaste allvar) sätta ut en annons o söka en vän som är synintresserad i din närhet? det finns kanske fler som syr än vad du vet om!

#17 haeha jo det är nog så ;) många som sagt det innan. allesamman trodde han skulle växa upp när han blev pappa, men det har inte hänt än.

#18

 Gäller i stort sett alla våra vänner. De har så fullt upp säger de o jag kan förstå att det är mkt när man har barn som är aktiva o jobbar heltid men ett mail/telefonsamtal i v tycker jag man kan kosta på sig. Är man lite nere en dag så känner man sig totalt värdelös när ingen verkar bry sig o tänker "oj vad jag måste vara hemsk"!

Ett par är duktiga på att hålla kontakten, hon är helt suverän; kommer ihåg våra barns födelsedagar o har t o m köpt ngn liten present som de får när vi tittar förbi där! Men vi har absolut ingenting gemensamt mer än att vi har barn i samma ålder.

Jo, visst kan man söka kontakt genom en annons men tänk om man får napp vad man tror o sedan visar det sig att jag absolut inte tål människan o så ska man "göra slut" o…är m på en massa handarbetslistor som jag besöker efter hand men det är inte så många här norrifrån som är med o som vuxen har ju de flesta redan ett utbrett socialt nätverk o kan el vill inte ha ngn fler kompis.

Då är det bättre att gå kurser o på det sättet kanske hitta ngn men då jag bara kan gå varannan v pga min mans jobb (de flesta är ju på kvällstid) faller det. Kan inte betala för full kurs o bara gå halva…dessutom missar man så mkt, speciellt när det gäller hantverk.

#19 hur gamla är barnen? Genom deras aktiviteter och skola brukar man ju kunna få mycket nya kontakter, idrottsföreningar behöver alltid eldsjälar. Eller så kan du aktivera dig via rödakorset och sy till deras basarer också.

3, 5 o 12 år. Det enda som finns på skolan är Föräldraföreningen. De möts på kvällstid o jobbar Guben har jag ingen BV. Hela fam är totalt ointresserade av idrott. Vi är ute i skog o mark, fiskar o plockar bär tillsammans. Sonen är datorfrälst o åker till simhallen m kompisar 1 ggn/v.

Alltså, det mesta faller på min Gubens arbetstider när det gäller regelbundna träffar pga att vi bara har en bil + ingen som kan passa barnen när han jobbar.

Jag vill dessutom ha ngt mer personligt…ngn att gå hem till o som tittar förbi mig ibland. Gällande att göra o ge bort så…har man dåligt m pengar o värk så håller man hårt i sina alster. Ger jag bort ngt är det till släkt o nära vänner el som tack för hjälp. Låter snålt o känslokallt men that´s life, får räcka m de donationer vi ger till 4 "föreningar".

Gubben och jag försöker ju dela på ledig tid men har varit svårt då hästarna tar mkt tid. Moppar är dock hans intresse och de kan han meka m i vårt garage och barnen kan vara inne/ute  och han har ändå koll…jag fick innan köra iväg t stallet o då kan jag inte ta m barnen alltid. Så då fick ju jag mer egentid medans han fick ha barnen hos sig när han har "egentid"

men nu har ju pållarna flyttat hem så nu pysslar jag m hästarna vägg i vägg m gubben som mekar m sina moppar…kul! Synd vi inte tänkte på ett fönster bara då hade vi kunnat sett varandra också…men får prata genom ventilen;-D samt att ungarna kan greja m sitt här hemma! Perfekt!

Sen har jag ett större intresse i att träffa andra människor så jag är engagerad i förskolan som lillan går på och byaföreningen så jag får ju egentid där också! men det väljer inte han…ibland att han sticker i väg t ngn kompis för o prata moppar, hrm!

Tycker vi har det bra som vi har det nu! Han börjar vänja sig vid pållarna och att de TAR tid!

Handla gör vi var för sig, turas om alltså! Lagar mat gör oftast han men han är också hemma först om dagarna…sen turas vi om på helgen eller hjälps åt..han grillar o skalar potatis sen fixar jag resten;-D