Vilken underbar bild Bosse på dom härligt glada barnen!

ja det är klart de tror du kommer från en annan planet! du ser ju inte ut som dem.

måste vara intressant att vara där.

Tack båda 2. Jag läste ditt inlägg om föräldraskap lisette och kommer att läsa det igen.

Här är det tidig morgon och jag vaknade till fåglars drill. Det är ca 20C men kommer att stiga ytterligare 10 grader om ett tag. Jag är ensam i den helt öppna restaurangen och Josephine gör iordning ägg och toast åt mej. Eftersom jag ska bo här någon månad så åtnjuter jag topp service. Se www.mbaleresorthotel.com

Här kommer ett foto på en grabb som blev helt skräckslagen, när han såg men. Hans mamma och pappa försökte göra allt för att jag skulle kunna fota honom, men han bara gallskrek och höll handen för ögonen.

Härligt med ett nytt, för mig, okänt land som du rapporterar från. Vad gör du i Uganda? Samma som i KSA?

Ta hand om dig!

  Tom

Tom, samma som i Sudan, men ett trappsteg upp, vilket jag jag först inte gillade, men visade sig vara det bästa som kunde hända eftersom jag hamnade här ute i djungeln vid foten av Mount Elgon. Kollar du på min sida och inlägg hittar du dom andra siterna jag "rapporterar" på.

Enligt rubriken skulle jag visa foton på glada barn, men nu visar jag på fattiga barn. Även dom har föräldrar som bryr sig, men saknar möjligheter. Var tacksamma för att ni inte är i deras situation.

Dina bilder berör enormt mycket! Man stannar upp och känner sån glädje över ditt/erat engagemang för dom här barnen.

Kram/Elisabeth

Kultur, tradition och respekt. I går såg jag nånting nytt igen. När flickor kommer för att hälsa, så går dom ner på knä och böjer huvudet neråt. Om man ger en gåva till äldre kvinnor så gör dom likadant. Jag gav gamla farmor pengar och bad dom hälsa på Mario igen, tyvärr blir det ju inte naturligt, men det ger er en ide hur det går till. Flickorna böjde inte på huvudet som farmor. Man lär så länge man lever, men jag skulle vilja fota det, när det sker naturligt. Jag såg även 2 tonårsflickor som kom till en an site och hälsade på sin bror, dom gjorde likadant.

Det är allid så int. av att få läsa dina inlägg Bosse, dessutom alltid fina bilder!

Jag jobbade alldeles i närheten av en kyrka och eftersom jag jobbar varje dag i veckan, så fick jag även vara med på ett bröllop och fota. Bl.a. denna lilla tjej. Visst är hon fin? När jag får tid ska jag försöka lägga ut några foton på Foto.

Och stort tack, Linda.

Coola kläder!

I söndags gjorde jag en kombinerad job/sightseeing trip upp till Sipi Falls i Mount Elgon. Där uppe bor masaier, varav nån stam är/var fruktade krigare. Det som ofta dyker upp i tankarna är att männen ligger i skuggan under ett träd och väntar på jobb, men kvinnor och barn jobbar. Här kommer några typiska foton på barn som jobbar. Bära vatten eller ved t.ex. - på huvudet.

Vad denhär lilla tjejen bär är svårt att säga, men troligtvis mat.

Och här en moder som nyss tvättat kläder i den smala floden innan det översta vattenfallet.

Och efter henne följer en dotter med minsta barnet som sover på ryggen.

Och sist kommer en annan syster springande.

jag slås av att personerna på bilderna ser glada ut!

lisette, jag är tacksam om du kan förklara din tankegång lite närmare. Jag tror mej veta vad du menar, men jag kan ha fel.

När mina grabbar hemma är skoltrötta brukar jag fråga om dom skulle vilja byta med nån av dessa barn jag har på bild från Sudan t.ex. Många av dom skulle gärna byta plats med mina grabbar som har det förhållandevis bra. Dom som inte har möjlighet vill gå i skola och dom som har vill inte. Dom har ingen el, knappt nån mat, ingen TV eller video, ingen XBOX eller Playstation, knappt kläder ibland. Och så litet jag kan göra för att hjälpa.

vet inte hur jag ska kunna förklara. men flickan #12 ser nöjd ut med sin tillvaro. likaså kvinnan #13.

sett ut min västerländska synsätt hade jag ju aldrig klarat av att bo som de gör. men de verkar så nöjda med sina liv när man ser bilderna.

de har säkert levt genom svåra tider och är glada för hur de lever för stunden.

det är jättesvårt att förklara min reaktion på bilderna. men det var det första jag tänkte när jag såg bilderna!

jag hade inte lett om det varit jag som var på bilderna. men det är ju som sagt sett ur mina bortskämda svenska ögon. med rinnande gott vatten…

Du hade antagligen också lett om du levt här. En anledning är att människorna har väldigt lett för att le, sjunga och dansa, men kanske viktigast dom känner inte till din värld och kan alltså inte jämföra. I bedömningar kan man bara utgå ifrån egna erfarenheter och i någon mån av det man läst eller hört. Iaf så gillar jag det du skrivit, om det nu har nån betydelse.

De här bilderna påminner mig om när jag var i Gambia för några år sen tyvärr har jag bara vanliga kort därifrån!

De barnen blev oxå jätteglada när vi kom till dem, var med i skolan en stund o de dansade o sjöng för oss….

Det är bra minnen….

Eftersom medåldern i Uganda är bara 14 år så finns det massor av barn överallt. Dessa barn visar tydliga tecken på undernäring med sina svullna magar.

Här kan ni verkligen se hur populär jag bland barnen. Jag kunde knappt ta mej fram till bilen.

Hehe!

Härlig bild i alla fall!

#5

Usch ja, när man ser bilder/filmer från dessa trakter är man tacksam att man trots allt har ett rejält tak över huvudet, att man kan mätta sina barn.

Men, och nu får ni rätta mig om jag har fel, när man ser dokumentärer på tv, så verkar alla göra det allra bästa av sin situatin, de gör allt för att det ska bli bra med sina få medel.

Det finns trots missär ett visst gemyt, de tar verkligen hand om varandra.

Sen jag kom tillbaks från semestern har jag försökt lägga ut detta foto och aldrig lyckats. Visst finns det nåt speciellt i hennes ögon?

Jag tog med mej en hel del pennor och annat skolmateriel när jag kom hit och letar nu efter den skola som bäst behöver det. Det är ingen brist på skolor och behov, men svårt att välja och jag har även inte haft tid ännu. Mina 2 grabbar vill gärna veta vem som får det och frågar varje gång när dom ringer. Vi har även börjat fundera på att "adoptera" en del eller en hel familj och betala skolgång. Jag har en familj där jag betalar avgiften för 2 flickor. Dom är 10 syskon och mamman dog i januari. 2 systrar har lämnat hemmet och äldsta systern på 22 år drar hela lasset. Den yngsta tjejen är ca 6 år tror jag, men går inte i skola liksom den något äldre brodern pga det inte finns pengar till skolavgift. Jag ska försöka åka dit en dag och ta foto på alla syskonen för att sen skicka hem, så att även grabbarna kan involveras och känna att dom är med. Jag ska göra en budget på hela projektet" för att se hur mycket det kommer att kosta. För dom minsta tror jag att det kostar ca $100 per person och år. För den äldsta är det $300 per år. Sen kanske skoluniformer tillkommer.

En mycket vanlig syn längs vägarna.

Det skilde inte mycket i storlek på dom här 2 syskonen.

En dag mötte jag en mycket pratsam 12 åring. För att vara uppe i bergen kunde han prata mycket bre engelska. Han berättade att hans pappa dog för 4 år sen och mamman för 2 år sen. Han bodde nu hos grannar och han behövde "böcker" till nästa termin som startar i maj. Vad svarar man?

Jag berörs väldigt starkt av dina bilder och berättelser. Du gör ett fantastiskt arbete med att hjälpa till så gott du kan, en stor eloge till dig! Jag ska kika mer på det här och fundera på hur vi kanske kan hjälpa till på något sätt? Kan vi skicka pennor, block osv till dig på något sätt?

Bosse nu har jag tittat på alla dina bilder inte nog med att du har gripande motiv, du har utvecklas som fotograf också.

Tack för många finna och gripande bilder.

Tack! Ofta undrar jag om jag inte har tagit mej vatten över huvudet.

Nu ska jag berätta om dessa 2 syskon, hom heter Salma (8) och jag kommer inte ihåg hans namn (10). Dom bor i närheten av en av mina arbetsplatser tillsammans med 2 mindre kusiner, mamman, 4 mostrar varav en mentalt handikappad, samt mormor och morfar. Dom bor i ett skjul på ca 15m2. Var dom sover har jag inte kunnat räkna ut, för dessutom är där 4 getter och en katt. Dom måste ha dom inne under natten, så att ingen stjäl dom. Nån kväll när jag passerat sent, så har dom inte ätit under hela dan. Vad kan jag annat göra än att ge dom lite pengar till mat. I morron startar årets andra termin, men dom har inte lyckats betala hela förra terminen och har inga pengar för denna termin. Dom har inte heller pengar till hyran (220 SKr)om en månad. I går gav jag dom pengar till skolböcker och skor, så jag förmodar att jag mentalt övertygat mej själv, om att jag måste betala skolavgiften också.

En tjej som jag hjälpte gick ut som A-student i första terminen vilket är kul. En annan tjej, som alltid hade olika projekt på G varje gång jag kom till den arbetsplatsen, så beslutade jag att ge en liten summa till hennes senaste ide att åka över till Kenya och köpa kläder, som hon säljer i Uganda. På 2 veckor har hon fördubblat insatsen och kan nu försörja sig själv och sin 6 årige son. Hon är så otroligt sprudlande lycklig, så bara att höra det gör mej glad, så när hon ville betala igen så bad jag henne spara så hon kunde köpa en frys, vilket var hennes första projekt, producera is och sälja till fiskhandlarna. Då kan hon få ihop ca $10 om dan, vilket är jättebra. Hon är bara drygt 1,5 m lång tror jag och under 50 kg, men en otrolig vilja. Varje gång jag såg henne började det alltid med: Mr. Bo…….. Till slut gav jag upp, vilket jag är glad för idag. Jag har sagt till mej själv, att endast hjälpa till med utbildning.

Ja det var lite av dom sidoproblem jag brottas med här. Egentligen är jag för "mjuk" för att vara så nära fattigdomen och dessutom blir det svårare när man kan kommunicera. Det var fattigare i Sudan, men pga Språket så har man en viss distans till verkligheten.

Salma och Salem gick till skolan första dan, men andra dan hade dom kommit hem gråtande. Jag har nu betalt deras skolavgift och dom är tillbaka i skolan. Men hur blir det nästa termin? Är dom som deras familj dömda till en framtid utan utbildning? 

Här ett foto på en av dom två kusinerna.