Annons:
Etikett06-tonåring
Läst 1741 ggr
MannyClue
7/20/08, 1:41 AM

Hur skulle ni reagera?

Det var så att när min lillebror Johan var 15 år kom han hem med en liten illervalp, som han förövrigt hade döpt till Pogi. 
Mor blev rasande eftersom hon hade sagt gång på gång att han inte kunde få någon iller och ville att vi skulle omplacera eller lämna tillbaka honom.
Men tillslut hade hon ändå lugnat ned sig och låtit Pogi stanna.

Så nu kommer vi till frågan: 
Hur skulle ni reagerat om er tonåring kommit hem med ett husdjur utan tillåtelse?

Annons:
AnnaLundin
7/20/08, 3:46 AM
#1

Det beror på vad som sagts innan den händelsen.

Hade jag gjort klart redan tidigare att det inte skulle vara okej att skaffa en iller (eller vad det nu kan vara) så hade jag sett till att den lämnats tillbaka till säljaren bums.

FerretCrow
7/20/08, 3:31 PM
#2

jag säger som inlägg 1. man måste vara hård. går man med på dessa saker så lär sig barnen att dom får som dom vill om dom trottsar.

DG
7/20/08, 5:11 PM
#3

Jag skulle ta tillbaka djuret.  Om vi har sagt nej så är det nej.
Dom seriösa säljare säljer inte djur till någon som är under 18 utan att föräldrarna är med.

MIRJAMI
7/20/08, 5:46 PM
#4

Jag skulle nog ha tagit reda på vart han har köpt den, och lämna tillbaka den. En annan sak om det skulle ha varit ett hemlöst djur, då hade jag nog försökt i allfall ta hand om den tillfälligt tills jag hade hittat ett hem till dem eller något annat ställe att vara på.

AusaBausa
7/21/08, 1:14 AM
#5

samma som #1 har man sagt nej så är det nej..

bumbimia
7/21/08, 1:43 AM
#6

Ni som säger nej är ett nej. Är eran värld svart/vit?

Annons:
Susanne
7/21/08, 2:01 AM
#7

Ett nej är ett nej och min värld är mycket färgglad.
När barnen fyllt 18 år gör de nästan som de vill, när de är 18 år och inte längre bor hemma får de göra precis hur de vill.

Susanne Glad

Susanne Glad

Inget är omöjligt, vissa saker tar bara lite längre tid.

Lenore
7/21/08, 11:42 AM
#8

Jag hade för det första tagit kontakt med personen mitt barn köpt djuret från och undrat hur dem tänker när dem säljer till någon under 18 år som ej har målsmans tillstånd och sen lämnat tillbaka djuret. Sen hade jag tagit en allvarlig diskussion med ungen.
Det är viktigt för barnet att förstå att ett nej alltid är ett nej och att det inte hjälper att gå emot vad som har sagts. Börjar man att ge efter när barnen gör tvärt emot lär dem sig snabbt att dem inte behöver ta så hårt på vad föräldrarna säger, mina kusiner är ett utmärkt exempel på detta. Dem har slutat lyssna på sina föräldrar eftersom det ändå inte får några konsekvenser när dem bryter mot regler och överenskommelser.
Jag tror på att man måste vara konsekvent, ett nej är nej.

DG
7/21/08, 3:34 PM
#9

#6 Vad menar du med det egentligen?

Annette
7/22/08, 12:26 PM
#10

Jag skulle nog ha svårt att tvinga ungen att lämna tillbaks djuret. Ett nej är inte alltid ett nej här hos oss. Man är väl inte sämre än att man kan ändra sig ibland Glad.

Kan ju tillägga att våra barn ofta får beröm för att de är väluppfostrade, så de tycks inte tagit skada av vår flexibilitet ;)

Cerrolyn
7/22/08, 8:10 PM
#11

Nej är nej (punkt).

Jag hade lämnat tillbaka djuret och sedan när barnet hade hämtat sig hade jag satt mig ner och så hade vi pratat om det. Och varit noga med att förklara varför jag gjorde så och varför det inte är h*n inte får det.

**MVH Cerrolyn

Mia-
7/25/08, 11:56 AM
#12

Hade nog låtit djuret få stanna. Ett nej är oxå ett nej här hos oss. iaf de flesta gånger…

AnnaLundin
7/25/08, 4:21 PM
#13

#6 - Min värld är definitivt inte svartvit, utan har många nyanser i många färger. Men om jag har sagt nej från början så finns det förmodligen en bra anledning till det och om då ett tonårsbarn skulle välja att gå emot detta nej så skulle jag bli riktigt irriterad.

Däremot - ett nej kan förändras till ett ja OM tonårsbarnet skulle kunna komma med väldigt bra argument för sin sak, men bara om det sker innan djuret köps (med detta fall som exempel).

Annons:
Cerrolyn
7/26/08, 2:39 AM
#14

# 13

Håller med dig.

**MVH Cerrolyn

[tiiia]
7/26/08, 12:51 PM
#15

Jag skulle nog bli förbannad först, men jag har så att säga en "softspot" för djur så jag skulle nog ge med mig ganska så lätt.Oskyldig
Fast sen beror det ju på lite; hur "tonåringen" beter sig när h*n kommer hem med djuret, är det en omplacering eller en "valp/unge", vad det är för ett djur, hur dyrt det är att "underhålla", om man har plats nog i sitt hem osv..

hehe sen skulle jag nog iofs vilja prata igenom det med min partner innan vi skulle bestämma om "tonåringen" skulle få ha kvar djuret.

Upp till toppen
Annons: