Jag skulle inte gjort det. En av anledningarna är att jag ammade mina barn. Sedan skulle inte jag känna mig trygg med att lämna bort mina barn så länge när de var så små.

så länge det är ngn du litar på så varför inte?

En vuxen och erfaren person som ni känner väl, borde ni kunna lita på. Dessutom kan du se till att pumpa mjölk så det finns till babyns måltider. =)

Håller med #3

Jag skulle nog inte ha gjort det. Jag tror att när barnet är så litet  behöver det tryggheten hos mamma och pappa även om barnet känner sin barnvakt bra.

Jag skulle inte gjort de.. När Kevin va så liten höll ja han nästan 24h om dygnet och kunde inte släppa blicken ifrån han.. men är de en person du litar på och hon är van med ersättning flaska så hade ja nog gjort de

Håller med #2 och #3.

Jag vet inte vad det är för typ av konsert ni ska på, men jag har med egna ögon sett ett litet barn med hörselskydd (kåpor) på sig, på en nattklubb. (jag tror det var en av de uppträdande artisternas barn, faktiskt) DET är ju ett alternativ.

Ett annat alternativ är att ni försöker få med er en barnvakt till orten där konserten är, så att barnvakten bara behöver vara själv med barnet de timmar konserten pågår.

Jag hade personligen inte "klarat av" att lämna bort något av mina barn en så lång stund när de bara var 2 månader gamla, mina moderskänslor var alltför starka för det. Däremot har mina barn varit med mig på diverse evenemang medan de var små.

Jag hade inte gjort det. Min minsta är 9 månader nu och henne har jag aldrig lämnat bort ännu, inte ens till mormor…..kanske jag är lite konstig men jag skall vara iväg ca 12 timmar i mitten på november, när flickan är 10.5 månader. Mormor skall passa henne och bara jag tänker på det får jag nästan panik för hur jag skall klara mig så länge utan henne…..

Min mamma lämnade mig när jag var så liten, fast då var det antingen till min mormor, farmor eller plastmormor och då max 12-15h.. så är det någon man litar på och som man vet har erfarenhet av barn i den åldern sen tidigare, så är det okej enligt min mening..

Detta är så jag tänker nu, men jag har inte barn än så… kanske hade handlat anorlunda isf..

Jag har absolut inget problem med att lämna iväg min dotter för några timmar… Dom behöver lära sig att inte vara så beroende av sin mamma, annars blir det ett helvete sen..
Sen så ska man inte sluta leva bara för att man får barn när man är ung.. Jag och min man gör så att vi går ut ibland med våra vänner… Men går han ut passar jag lillan och går jag ut passar han henne…. Hon får ju ersättning men även för dom som ammar är det bara att pumpa och frysa in det…

Jag älskar min dotter över allt men alla bebisar klarar att vara ifrån sina föräldrar för några timmar.. Bara det är någon man litar på och som klarar va det!

Håller med inlägg 11. Jag lämnade ifrån min dotter första gången när hon var ungefär 2mån. och då till hennes mormor, som jag litar fullt på. Jag känner mig trygg med henne också för att jag har sett hur hon är med Viola. Det viktigaste är vad du känner själv med att lämna bort henne. Lite jobbigt är det alltid i början, och så är det ju något helt nytt också, att vara ensam

Jag tyckte det lät som ett jättebra förslag att ta med Elva och en barnvakt, kanske ni kan passa på att sova över och ha lite familjemys på morgonen eller nåt.

Håller med #11

Men det gäller inte bara Lea utan även Krille och Elina. Men då lämnar jag till någon med egen erfarenhet av barn, dvs ska själv haft bäbis och någon jag litar på. Jag har lämnat mina bäbisar till båda släkt och vänner.

Lea känns som att hon skulle vara ännu lättare att lämna (till någon jag litar på) det kan beror på att hon låg på Neo som nyfödd och redan där fick jag lämna ifrån mig henne. Eller så är jag äldre och förståndigare.

Men då jag ammar så brukar jag inte lämna för längre stunder under den tiden då jag inte gillar att pumpa (gör ont + tar en evighet).

jag har lämnat Elva 2 ggr med sin pappa. ena gången i 16 timmar då jag fick gallstensanfall, fast lämnade gjorde jag nog inte då jag var hemma men jag höll henne inte någonting..

andra gången var ca 4 timmar när jag gick ut med en kompis på krogen. jo, en gång till, 2 timmar när jag träffade en annan kompis.

alla gångerna gick jättebra, funderar på att lämna till hennes farmor i några timmar så jag och andreas får tid för varandra..

Men hörrni, ett barn på 2 månader kan inte ännu läras upp att vara hos någon annan än mamma. Barnet behöver trygghet, trygghet och trygghet. Vissa barn funkar att lämna, andra funkar inte. 

När barnet blir lite större kan man gott lämna det ett par timmar då och då, men inte mer än så, tycker jag. Så mycket som 10 timmar för ett 2½ månad gammalt barn tycker jag är alldeles för mycket.

Vi skolar in våra barn som är över ett år gamla på dagis långsamt, så att de ska vänja sig vid att vara hos nya människor.

En liten bäbis behöver nog också en lång inskolning för att klara såpass lång tid utan någon av sina föräldrar i närheten.

Att lämna barnet till den andra föräldern, som barnet redan är väl bekant med, är en annan sak än att lämna det med mormor eller annan barnvakt, som förmodligen inte alls har haft samma inflytande över barnet tidigare.

#15. Kan bara instämma.

Jag jobbade på dagis (förskola) förr när jag gjorde min utbildning och jag måste säga att dom barn som var jobbigast att skola in va dom som föräldrarna va så oroliga för att lämna bort.. Som va alldeles för mamiga. Panik för att vara ifrån sin mamma och träffa andra människor.

Dom som jobbat med att få barnet att acceptera andra människor tidigt va kanon.. Dom va visserligen lite ledsna när mamma skulle gå första gångerna men kom lätt in i rutiner på förskolan.. tydde sig till oss fröknar och kom lätt in i barngruppen.

Klart att man ska vara försiktig och rädd om sitt barn… Men att skydda det för mkt från omvärlden och andra människor är fel och det slår tillbaka mot barnet (och föräldern) sen när det är dags för dagis… även tiden innan…
Barn som tidigt lärt sig att det finns andra människor än mamma socialiserar sig lättare och kommer lättare kunna lämnas..

#17 Det håller jag med dig om, har erfarenheter med mina egna barn. Mina två äldsta barn hade jag barnvakt åt väldigt tidigt. Min mamma bodde i samma trappuppgång så vi träffades dagligen, även mina två systrar bodde granne med oss, så dom var barnvakt och deras barn var jag barnvakt till också. Det var aldrig några problem vid inskolningar, åka på läger eller sova över hos kompisar t.e.x.

Med mitt minsta barn har det blivit tvärtom vilket idag är jättejobbigt för honom. När han var liten hade han astma, falsk krupp och fick feberkramper så vi vågade knappt lämna honom till någon barnvakt mer än korta stunder. Inskolningen på dagis tog mer än 3 veckor och det var jättejobbigt, han var otröstlig flera gånger så jag fick komma tillbaka och hämta honom. Han sover inte hos kompisar, har idag jättesvårt att sova över utan att jag eller någon av hans älde syskon är med och han är nu 11 år.

Så med mina erfarenheter ser jag tillbaka och inser vad bra det var att tidigt ha barnvakt till barnen, dom har inte tagit någon som helst skada av det, tvärtom så är dom jättetrygga.

#17 + 18

Fast det är väl ändå en enorm skillnad på att "inte vilja lämna ifrån sig sitt barn" eller att lämna en 2½ månad gammal bäbis i tio timmar hos en barnvakt…

Det är inte alls fel att låta en bäbis lära känna fler än sina föräldrar och lämna den kortare stunder i taget. Men 10 timmar är en hel evighet för en 2½-månaders bäbis…

#19 tror nog att två timmar är lika hemskt isåfall. spädbarn lär ngo inte ha någon tidsuppfattning, som hundar ungefär.

jag står fast vid att så länge det är någon barnet känner och har varit mycket hos (mormor kanske?) så tycker jag du ska åka.

Jag har iofs inte barn själv, men jag skulle nog se det så här tror jag; är det en person som har haft småbarn själv som är mogen och ansvarsfull och som jag litar på till 100% och känner mitt barn så skulle jag låta den personen vara barnvakt i några timmar.

#19
Fast som #20 skriver så har dom absolut ingen tidsuppfattning.. Sen sover dom ju en del på dagen och går föräldern ut på kvällen (som tråden handlade om längst upp) så sover dom ju det mesta ändå… En så liten plutt låter sig oftast tröstas av vem som helst. Det gör iaf min som är 6 veckor.. Bara någon tar upp henne o gosar så är det helt okay för henne :)

Fast det kan jag tänka mig blir jobbigare för lite äldre barn.. Fast har man "tränat" dom sen dom va små så är det nog inte lika farligt.

Så att gå ut 10 timmar på kvällen/natten o lämna till nån man litar på kan ta hand om barnet och lugna det ifall det blir ledset tycker iaf inte jag är något problem alls……

#22 - det är inte många barn som nöjer sig att tröstas av vem som helst… Mina egna har inte nöjt sig med annan än mig eller sin pappa, min kompis dotter duger inte ens pappan åt, har inte gjort under hela första året… (det är hennes fjärde barn och hon är INTE en sådan som inte släpper iväg barnen till nån anna, snarare tvärt om!)

#23 hittills så spelar det ingen roll för Elva vem som tröstar henne, det är mer hur man håller henne som spelar roll.

#23
Ja det är nog väldigt olika bland barnen då… Men jag tror på att vänja dom direkt, så blir det inget joxx sen..
Tråkigt att dina bara ville ha mamma och pappa.. Fast om du inte lämnar bort dom alls innan dagis starten så är det ganska förståeligt… Din kompis dotter verkar vara väldigt mammig fast hon varit hos andra.. Konstigt… Men alla barn kan ju inte vara sociala och acceptera andra människor… Så många som är blyga :) Eller av någon anledning blir rädda när mamma/pappa är borta.
Hoppas inte min blir det iaf :D

#23 - jag vet inte vad du svamlar om, jag HAR låtit andra ha mina barn (däremot INTE i många timmar) men när de har varit små så har bara jag och pappan kunnat trösta om de blivit jätteledsna.

På dagis har de överhuvudtaget aldrig varit.

Och ja, barn ÄR olika, väldigt olika. Det skiljer mellan syskom också, OAVSETT om man behandlar dem lika - vilket min kompis fjärde barn visar väldigt tydligt.

Så det är faktiskt inte så enkelt som att "vänja dem vid att vara hos andra medan de är små", på vissa barn funkar det helt enkelt inte så!

Jag tror nog det är jobbigare för föräldrarna att lämna bort bebisen än för bebisen själv.

Ojojoj. Sådana här ämnen väcker alltid heta känslor:)

Min inställning är denna- man har gjort ett val att skaffa barn, och det är bara att inse att man får mindre tid för sig själv, och mindre vuxentid med sin partner. Man kommer behöva sätta en annan människa före sina egna behov, och det är precis som det ska vara. Ibland är barnets behov att få vara med sina föräldrar, men ibland är deras behov av att vidga vyerna och få nya vuxna att lita till det som överväger. Observera att jag skriver mindre tid, inte ingen tid! Självklart behöver man egentid och vuxentid! Men något som jag tror alla skulle ha glädje av är att försöka ta vara på nuet och glädjas åt livet som det är här och nu. Idag kommer aldrig tillbaka. Livet går i olika faser och kan aldrig vara statiskt, ibland går det i långsammare temp och ibland rusar det bara iväg. De första månaderna med en ny familjemedlem är enligt mig ämnade att ägnas åt att fogas samman, lära känna varandra och se nya framsteg. Man får fler chanser att göra allt det där andra, livet som det såg ut innan barnet dök upp är ju inte slut men dock förändrat.

Dock: varför är det så bråttom? Varför kan man inte låta barnet få vara åtminstone sina första månader i mammas och pappas trygga famn? Att lämna dem så små till en annan vuxen mer än korta stunder lär dem inte självständighet eller att lita till andra vuxna, det gör dem snarare osäkra och otrygga och i värsta fall gör man barnets frigörelse från sina föräldrar svårare än nödvändigt. Först när de börjar få en antydan till tidsuppfattning så har de nytta av att lära känna andra vuxna och av att få ett utökat socialt liv.

Jag upplever inte alls att barn som inte lämnats till barnvakter under sitt första halvår skulle vara svårare att skola in på dagis, det känns enbart som struntprat faktiskt. Min son lämnades första gången till farmor när han var 6 månader då vi föräldrar sov en natt på hotell, när vi skulle fira vår bröllopsdag.

Dottern sov sin första natt borta då hon var två år.

Båda skolades in på dagis då de var 1 år och 8 respektive 9 månader, och inskolningen gick utan några större problem. Möjligtvis att sonen var mer ledsen och mammig/pappig än vår dotter, och han var "ändå" mer bortlämnad till barnvakter (mormor och farmor) då han var 6 månader upp till 1,5 år än vad dottern någonsin var.

Så för vår del stämmer absolut inte den teorin.

Snarare så har inskolningen och hur den går att göra med barnets egen personlighet (först och främst!) samt hur föräldrarnas bemötande gentemot barnet är hemma, varje dag. Om barnet uppmuntras i sin självständighet, nyfikenhet och upptäckarlusta så tror jag att man ökar chanserna för en positiv inskolning och dagistid. Och man behöver inte lämna bort bebisen några veckor efter födseln för att främja dessa egenskaper, snarare tvärtom. Var sak har sin tid…

#0: Kanske ni kan bo borta den natten och ha med en barnvakt, som kunde vänta på hotellrummet (?) medan ni är på konserten? Eller om ni känner någon i den staden som ni kunde bo hos?

Jag skulle aldrig någonsin klara av att lämna bort våran lilla älskling så länge och hon blir 5 månader om några dagar. Jag ser det absolut inte som ett problem att jag har huvudansvaret för min dotter, hon är mitt allt och jag är så lycklig över att ha henne i mitt liv.

Blir rent ut sagt förbannad på folk som tror att de är snälla när de säger att de ska ställa upp och vara barnvakt, som att jag bara längtar efter att bli av med henne.

Man kan aldrig någonsin skämma bort ett litet barn mycket. Så det här med att vänja av från mamma så tidigt som möjligt får mig att må illa!

Kan tillägga att våran tjej är väldigt trygg och tycker om att vara med andra människor. Men vissa gånger är mamma allra bäst och så tycker jag att det ska vara. Hon behöver ha den tryggheten och jag ser det som en stor lycka att få vara den stora tryggheten i hennes liv.

Tycker att det är ok så länge det är någon som ni litar på o som barnet har varit nära innan.:)

jag tycker faktiskt att många missar att man måste få ha lite ensam tid UTAN barn. det är en enorm omställning att få barn.

vi gick på bio när loke var ngr månader gammal, vi behövde det.

idag är det min och min mans 3 måndersdag (ej bröllopsdag) och även fast han är ledig idag så har vi inte haft tid för att kramas i sängen.. Hade nog gärna fixat en barnvakt (farmor) för 2 timmar.. Men det var lite sent påkommet nu. Vi fick ialla fall en fika på stan ostört då hon sov

Jag tänker lite såhär: Att vi alla människor är olika, vissa tycker det är skönt att lämna ifrån sig sitt barn, bara för att få koppla av eller göra något roligt som man inte har möjlighet till annars. Andra delen vill inte lämna ifrån sig sitt barn och tycker att det är jobbigt.

Vilket som så tycker jag att det är helt OK! Man ska göra det man själv känner. Man känner själv vad som är tidigt eller inte. Jag tror inte på något sätt att barnen tar skada av att vara ifrån sina föräldrar. Man känner själv vad som fungerar för ens eget barn och inte. Vissa har inga problem alls med barnvakt och andra tycker att det är jättejobbigt osv.

#33 GRATTIS på årsdagen! Hoppas att ni får en mysig stund ikväll när dottern sover

#34 tacktack. Dock så när hon somnar (runt 23-02 vanligen) så måste min man sova för han ska upp 2.30 och dela ut morgontidningen. men vi tittar just nu på den filmen som vi såg för 3 år sedan. :)

Jag skulle inte lämna bort mitt barn ifall jag nu skulle ha något. Jag skulle iaf inte lämna bort det till en främmande person. Tycker att ni ska börja med att låta någon vän/släkting vara barnvakt i några timmar, men inte mer än 4 timmar. din dotter måste ju lära sig och bli van vid att ha en annan person än dig och sin pappa..

#23 Svamlar om? Jag utgick från det du skrev och beskrev din situation med dina barn.. Och gav min åsikt… Verkar vara känsligt för dig? Varför vet jag inte.. Alla får väl göra som dom vill med sina barn….?

#32 Håller helt med dig… Det är en stor omställning att få barn och för att orka med detta heltidsjobb psykiskt så behöver man lite vuxentid ibland…

#23 Det beror väl helt på hur man "fostrar" sina barn också? Om man har mycket kontakt med sina barn hela tiden när de är små så är det ju klart att man kommer varandra nära. (är pappa aldrig hemma och jobbar "för mkt" så får de inte samma chans att lära känna varandra)

Likaså att låta bebisen bli hållen av släktingar och vänner när de kommer och hälsar på, får bebisen aldrig känna att det kan vara mysigt att ligga i t.ex pappas/mormors/farmors (osv) famn precis som i mammans famn så är det ju klart att barnet bara söker tröst hos just mamman eftersom att hon är tryggast. De andra "känner" inte bebisen eftersom att de aldrig fått chansen att knyta an.

Jag har inga barn än, men den dagen jag får vill jag att vårt barn skall kunna söka tröst hos både sin mamma och pappa. Klart att det lätt blir lite mammigt första året om man är hemma mammaledig och pappan jobbar, eftersom att mamman får mest kontakt med barnet men jag tror att det är väldigt viktigt att pappan tar sig tid för barnet oavsätt hur sent han kommer hem ifrån jobbet.

#37 - det är inte ett dugg känsligt för mig, däremot begriper jag inte vad du menade med det du skrev. Jag har skrivit det på FLERA ställen att mina barn HAR fått vara hos andra - men inte i timmar medan de varit små.

Jag är INTE PÅ NÅGOT SÄTT en sådan mamma som inte släpper ifrån mig barnen, däremot har jag nog uppenbarligen mer koll på hur bäbisar fungerar än vissa andra.

Det GÅR INTE att uppfostra bäbisar till att känna sig trygga hos personer de inte känner. Det handlar inte bara om att det ska "känna att det är mysigt hos farmor/mormor" utan trygghet är att vara hos en människa där man känner igen sig.

Hos mamman känner barnet igen sig från början, eftersom det levt med mammans "ljud" under hela fostertiden. Det känner igen mammans hjärtrytm och magbubblel…

VISSA BARN har lättare för att acceptera att vara hos främlingar än vad andra har. Det behöver inte alls bero på hur ofta man låter andra ha dem eller hur gärna/ogärna man lämnar dem ifrån sig, utan det är helt enkelt individuella skillnader.

Som mamma tror jag att det viktigaste man kan göra är att lyssna till sin "magkänsla".Känns det ok att lämna bort barnet till en annan trygg famn i några timmar så gör det.Men om du själv känner att kanske det är tidigt o du känner dig lite osäker,då är det kanske bättre att du/ni väntar lite till innan ni har barnvakt.Allt är så olika från förälder till förälder o barn till barn.Är man orolig för att barnet ska känna sig lite otryggt om du som mamma/pappa inte är där o du gärna vill lämna bort barnet ett par timmar,då kan man lämna kvar en tröja eller kudde eller liknande med era lukter på så att barnet känner av er på så sätt?Lycka till o följ alltid er egen "magkänsla"

jag har låtti min svärmor ta han dom lovalie när jag är med, typ barnvakt fast med migi bakgrunden. Så nu idag ska hon bort över helgen för jag är sååå trött att jag ahr ont i hela kroppen. Liten hålle på att få tänder så hon är väldigt gnällig och sedan är hon förkyld och jag känner att jag inte har kraften som hon förtjänar. Blir snabbt iriiterad om hon inte slutar gråta och det märker ju hon. .  så, svärmor hämtar henne idag och lämnar henne på söndag. Då har jag vilat och är återigen en bra mamma.

Jag tycker att man ska låta någon vara barnvakt om man litar på personen. INget barn är likt det adnra. Våran dotter är väldigt social och gråter i princip aldrig. Spelar ingen roll vem som håller henne. Vi har flängt runt en del hos vänner osv så hon är van vid folk.

lite orolig bara inför nattningen ikväll. Min sambo fårabsolut inte natta henne, blir hystersik, bara jag som duger. Men, får se vad hon säger om farmor. Funkar det inte får hon komma hem. .

Min stora son var jag ensam med redan från födelsen. Mormor och min farmor skulle passa min son i några timmar, när han var ca 4 månader gammal då de mer eller mindre körde iväg för att shoppa. Jag var med min son varje stund som jag kunde, sedan fick jag mycket hjälp från min mamma och pappa. De tog hand om min son mycket när jag var hemma hos dem, men jag fans där när det behövdes hjälp från mig. Ibland behövde jag även vila…Sedan var ju min son sjuk när han föddes så det var ju lite extra tufft med han. Första gången min son övernattade själv hos mina föräldrar var när han var ca 6 månader. Det var inga som helst broplem….han hade lagt sig brevid min mamma och somnat på kvällen väldigt gott. På morgonen var han glad…han hade ju daglig kontakt med mina förräldrar.

Jag tycker så här…det är barnet som ska känna sig trygg när man lämnar den till barnvakt, annars så funkar det inte. En persson som barnet träffar ofta och trivs med är en bra barnvakt tycker jag. Självklart har man skaffat sig barn får man ju avstå från mycket, men man ska inte heller glömma bort att man är en persson och att man lever i ett förhållande med barnets pappa/mamma och att man ska vårda förhållandet med. Ibland man kankse måste lämna barnet till en barnvakt om det bara så är några timmar för att man ska kunna ha tid för varandra. (Barnet måste ju då självklart kunna känna sig trygg hos dem man lämnar den till.) Sedan så tycker jag att det är förälders ansvar att kunna avgöra vad som är bra för ens barn för de känner ju sitt barn bäst.

#39 nej det tror inte jag heller. men jag tror att det är viktigt att se till att den närmaste familjen + ev näravänner till familjen kommer barnet nära så att barnet inte ser dem som främlingar utan kan känna sig trygg med dem. Menar absolut inte att man skall göra så att barnet kastar sig i första bästa famn, men man bör visa barnet att både mamma och pappa är trygga, och kanske även farmor o farfar. :)

#43 - det är en fördel att göra vad man kan för att de som finns nära barnet får en plats i barnets liv redan tidigt, men alla barn är ändå inte mottagliga för det, hur gärna man än vill och hur mycket man än försöker. Min kompis dotter var ett bra exempel på det, hon vägrade gå med på att nattas av sin pappa…

#39 Uppenbarligen så har du nog bättre koll på bebisar än mig.. Jag har en 6 veckors och dina är äldre så det vore ju jävligt konstigt om jag kunde mer än dig?
Jag säger min åsikt här… Men får bara massa otrevliga svar från dig! Varför vara så defensiv… Läst att du mothugger många i dom andra trådarna… Alltså det här är ett forum, man ska väl disskutera barn men man får väl ha egna åsikter…
Eller har du rätt i allt tycker du? Skriv en bok dåååå!!!

Tråden handlar om skulle du lämna ditt barn tidigt.. Och det har jag svarat på… Men o svara på dina konstiga och otrevliga inlägg gör jag inte mer nu! Herregud.

Fattar inte varför vissa hoppar på mammor som vill lägga ner mycket tid på sina barn, vad i hela världens är fel med det? Håller med i mycket av vad AnnaLundin uttrycker!

#39. Jag tror inte nån här pratat om att lämna sina barn till "främlingar"?? Det handlar om barnens mormor/morfar och liknande.

Tror ingen skulle lämna iväg sitt barn flera timmar till en person barnet inte känner.

#46 Jag förstår inte hur du kan tro att alla andra mammor i denna tråd inte lägger ner lika mycket tid på sina barn?

#48 Kan bara hålla med.

#47 - Mormor/morfar behöver inte nödvändigtvis kännas som "bekanta" för barnet bara för att föräldrarna känner dem väl. Det beror på hur mycket och hur ofta de träffas. Och det krävs ganska tät kontakt för att ett spädbarn ska uppleva en person som "bekant".

När min etta var liten jobbade maken i huvudstaden i veckorna och det tog då hela helgerna innan barnet kände sig helt tryggt med sin pappa. De fick liksom börja om att lära känna varandra en gång i veckan, de första månaderna…

#50 Blir lite så för oss med, även fast pappa i våran familj bara jobbar valiga kontorstider. Med restid är han borta ungeffär 10-11h på vardagarna. Blir som att pappa och dotter måste knyta an till varandra igen på fredagkvällarna, söndagar brukar pappa vara riktigt poppis men då är det ju dags att börja jobba måndag igen. Då träffas de ändå dagligen och hon känner igen sin pappa och blir glad att se honom, men är hon trött så duger bara mamma.

#48 Menade inte att ge någon dåligt samvete, men tänker att om man lämnar bort till barnvakt så blir det ju mindre tid. Inte mer med det. Detsamma med dagis. Utan att kritisera någon.

#51 Okej, men kan även tillägga att mammor som är hemma med sina barn ägnar sig nog tid åt annat också, laga mat, städa, kolla på tv, sitta vid datorn, gå på toaletten, läsa en tidning osv. Det borde ju tidsmässigt kunna komplettera ett par timmar hos en barnvakt!