02 - Barn 0-12 mån

Klistrad vid mig

2008-08-22 18:36 #0 av: Telefonkontakt

Min dotter på 1 månad ska vara hos mig hela tiden, eller hos sin pappa. Om jag lägger ner henne så skriker hon och så fort jag tar upp henne så är hon glad igen.

Vad ska jag göra? Jag kan inte bära henne konstant. Räcker med att hon är klister om natten. Det enda andra som funkar är när vi är ute och går.

Jag vet ju att bebisar lär sig att man kan få sin vilja igenom. Men det känns nästan tidigt att börja visa att det är jag som "bestämmer".. Och det är hämskt att höra henne skrika bara jag springer på toa.

Hjälp någon?

Anmäl
2008-08-22 19:46 #1 av: DG

Det är en del av deras utveckling och tyvärr finns detv inte mycket att göra. Kan rekommendera bärsjal för avlasta armarna. Våran dotter har varit likadan sen hon föddes. Det är först någon månad tillbaks det har börjat bli bättre.

Anmäl
2008-08-22 22:56 #2 av: Elisabeth-J

Som DG skriver här så är det en naturlig del i henns utveckling. Min yngsta son var likadan och det kunde många gånger kännas jobbigt men det blev bättre med bärsele och sen hade jag en vagn inomhus där jag kunde lägga ner honom och dra vagnen med mig, det gjorde honom nöjd också, bara han såg mig och var trygg att vara nära så gick det bra.

Anmäl
2008-08-22 23:28 #3 av: AnnaLundin

Nej, bäbisar lär sig INTE att man får sin vilja igenom, de är för små för att dra sådan slutsatser.

Medan hon är så liten som hon är nu så är det enbart trygghet och närhet hon söker. Du skämmer INTE bort henne genom att ge henne det!

Prova att sätta henne i babyskyddet och låta henne följa med dig på toa, så att hon i alla fall ser dig.

Anmäl
2008-08-24 14:40 #4 av: Nicka

Hej TelefonkontaktSkrattande

Din lilla flicka är van att känna/höra Dina hjärt-ljud och känner sig trygg när hon är nära Dig.

Jag hade exakt lika som Du, med Mitt 3'dje barn. Men det går över...försök avlasta med bärrem eller liknande...prova ut något som känns skönt för Din rygg.

Kram & Lycka Till.

Anmäl
2008-08-26 12:15 #5 av: anija

Jag var ganska förtvivlad i början när Linnéa kom. Jag trodde livet skulle se ut som det gjorde för all framtid kändes det som. Jag hade ångest över att aldrig kunna fixa och dona med nånting annat än bäbisen! Nu är hon snart 3 månader och det blir bättre! Alla säger: "Njut av bäbisen och bara myyyyys" och hade jag vetat att det blir bättre med tiden, vad det gäller egen tid, så hade jag helt klart släppt alla krav och bara myyyyyst:) Nu klarar hon av att sitta i babysittern på golvet och titta på medan jag gör olika saker:)

Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.