11 - Samlevnad

Mammor som vet bäst

2008-10-14 01:00 #0 av: johan

Något som stör mig väldigt mycket är mammor som hela tiden säger åt sina män hur de ska sköta barnen. 

Senast idag var jag en sväng in på en barnvagnbutik i Stockholm och en liten bäbis vaknade i sin vagn och började gråta. Pappan var på väg dit för att trösta, men innan han ens fått en chans hade mamman i smått beordrande ton säga "han är för varm" och tre sekunder senare "ta upp honom" för att sedan vara på väg dit för att ta över helt och hållet. 

Tycker jag ser och hör liknande sitationer dagligen.

Det hela får mig att tänka två saker.

Det första är hur det kommer sig att mammor inte ger männen en chans att få vara pappor utan nedgraderar dom till någon man säger åt hur de ska göra. Det skulle inte förvåna mig om samma män får höra att de inte tar ansvar nog för barnen...

Det andra är om det faktiskt är så att pappor har så dålig koll på hur man tar hand om sina barn att morsorna behöver morsa männen på det sättet.

Och den stora frågan är då vilket av ovanstående scenario som är hönan och vilket som ägget?

 

Anmäl
2008-10-14 06:23 #1 av: Andreassons

Jag tror att manga av oss mammor har svart att slappa ansvaret till mannen. Man har haft det dar lilla knytet i magen och sedan forlossning och den forsta tiden hemma...

Nar Edvin, var forstfodde son var 6 manader skulle Ulf (min man) vara pappaledig. Jag ammade pa morgonen och pa eftermiddagen men Edvin at grot och mat pa dagen. Det var jattesvart i borjan att inte beratta hur han skulle gora. Jag markte dessutom att han inte gjorde pa samma satt som jag. Det var faktiskt jobbigt! Jag ville garna beratta hur allt skulle ga till. Men insag efter ett tag att det finns fler satt att gora saker och att det inte behover vara samre bara annorlunda.

Nar Alfred kom och sedan Miriam var det mycket lattare. Men med forsta barnet kanner jag igen mig i ditt forsta scenario. Jag var faktiskt experten, tyckte jag. Tack och lov har jag en man som inte lyssnade pa expertern utan tog sin plats.

Ingeborg

Anmäl
2008-10-14 10:08 #2 av: johan

>> Men insag efter ett tag att det finns fler satt att gora saker och att det inte behover vara samre bara annorlunda.

Precis! 

I vårt fall tycker jag även att vår dotter beter sig lite annorlunda beroende vem som är med henne. Men jag är säkert på alla tre litar på att de olika sätten fungerar lika bra. 

Men det är nog som säger att man som pappa måste ta för sig. Relationen mellan mamma och dotter kommer så naturligt med amningen, men jag tror som pappa får man jobba lite mer på det. 

Anmäl
2008-10-14 13:31 #3 av: AlbaStiffler

Intressant, precis som jag skrev i en annan tråd var vi på föräldrakurs idag på morgonen. Vi pratade om just detta.

Hon som ledde dagens möte var även samtalspedagog och hon sa en vis sak:

Kvinnorna är så vana över att vara mammor då de redan burit barnet i 9 månader. När de väl fått barnet forsätter de att "veta bäst", men väntar hela tiden på att mannen ska ta ett kliv framåt och "ta över" sin del i föräldraskapet. Männen däremot väntar på att kvinnan ska "lämna över" ansvaret. Alltså sitter båda och väntar på att något ska hända utan att någon tar för sig, och därmed sitter man där i skiten i ett ojämlikt föräldraskap.

Så felet är nog bådas, man måste som kvinna/mamma acceptera att barnet klarar sig fast pappan "gör fel" i början. Och man måste som pappa se till att ta för sig och hävda att man klarar av det själv. Skitsvårt för de flesta, men man har tyvärr bara sig själva att skylla för de mönster man hamnar i.

Anmäl
2008-10-14 14:41 #4 av: ElinKee

Jag vill inte sitta och säga om några år "du förstår ju inte hur jag har det" Sen får jag acceptera att även om han gör på ett annat sätt än mig betyder inte det att det är fel. Jag skäms över att erkänna det, men det kommer att bli svårt. Men jag vill inte bli bli en mamma som ska rätta pappan hela tiden, och därmed hämma far och barnrelationen. 

Anmäl
2008-10-14 15:01 #5 av: AnnaLundin

Jag tror det är viktigt att man pratar om detta så att mammorna VÅGAR släppa ifrån sig ansvaret. Det är ju lätt att hamna i "mitt sätt är det bästa sättet"...
Men det allra bästa är ju att låta pappan prova sig fram på samma sätt som man själv har gjort!

Jag tror att jag har lyckats ganska bra med det själv. Barnen lär sig väldigt fort att mamma och pappa gör på olika sätt och de brukar köpa det rakt av.

Jag tycker snarast att det är jätteskönt att jag kan möta maken i dörren och åka iväg på en helgkurs eller nåt, utan att behöva lämna femtioelvatusen förhållningsregler för att han ska klara av att sköta barnen.

Anmäl
2008-10-14 17:05 #6 av: Lenore

Dem första två veckorna efter att vi kom hem från BB hade jag jättesvårt för att låta min sambo sköta om Ronja just för att han gjorde saker annorlunda och att han inte gjorde saker lika fort som jag (jag och Ronja låg inne på BB i 6 dagar pga förtidig födsel), så jag tog gärna över eller stod sidan om och berättade hur han skulle göra. Tack och lov tröttnade Dennis på tjatet en dag och sa ifrån att han skulle göra allt lika bra som jag snart om han bara fick chansen att lära sig. Då insåg jag att han hade rätt och släppte efter men det var verkligen skitsvårt speciellt om tex han tog tid på sig med blöjbytet så att Ronja blev ledsen.

Nu när Ronja har blivit 1.5 månad känns allt bättre även om jag fortfarande har lust att ta över ibland (men det gör jag bara om Dennis ber mig). Har också precis som #1 förstått att bara för att han gör saker annorlunda betyder det inte att det är sämre. Han gör sakerna lika bra (och ibland bättre) än mig! :)

Anmäl
2008-10-14 17:34 #7 av: Elisabeth-J

Jag har också sett det här många gånger och det gör mig ledsen varje gång. Varför har en del mammor svårt att lita på att pappan klarar av barnen? Kontrollbehov kanske? Båda är föräldrar och båda fixar ansvaret och jag håller med ovanstående här att det är viktigt att man har en öppen och rak kommunikation i relationen, har man inte det så blir det kanske lätt att det blir så här men det blir ju i dessa fall pappan som känner sig underlägsen och tror inte att han fixar det, sen gnäller mammorna att papporna inte tar sitt ansvar, det blir en ond cirkel till slut.

Anmäl
2008-10-14 22:41 #8 av: johan

I vårt fall så var Pernilla rätt borta första tiden då Meja föddes, så den allra första tiden var det jag som hade mest erfarenhet att ta hand om Meja vad gäller blöjbyten, klädpåtagning, med mera.

Även om det så klart var jobbigt att Pernilla var så tagen av förlossningen ser jag ändå det som något väldigt bra, för redan från insåg vi båda att det inte är just mammans sätt som är det rätta.

När Pernilla sedan var hemma själv med Meja första sex månaderna fick hon dock ett försprång i att lära sig hur Meja fungerar och hur dagarna flyter på. Jag tyckte det var skitjobbigt. Minns speciellt en gång när jag faktiskt frågade Pernilla om Meja "brukar göra så här" och då insåg jag hur mycket man missar när man är på jobbet.

Jag tror även att Pernilla verkligen ansträngt sig för att inte låta som hon vet bäst, även om det så klart ibland kommit "tips" som mer låter som något annat. Men jag tror kombon att hon medvetet försökt vara åskådare och att jag tyckt det varit väldigt viktigt att både Meja, jag och Pernilla vet att jag kan allt hon kan om föräldraskap minst lika bra så har vi vunnit mycket.

Nu är vi hemma på halvtid båda två och det är så uppenbart att både vi och Meja fullständigt skiter i vem som tar hand om Meja. Båda går precis lika bra. Nu när Meja slutat amma så är det ännu enklare. Vi kan göra allt lika bra, även om vi gör vissa saker på olika sätt.

 

Anmäl
2008-10-15 10:31 #9 av: Susanne

Anledningen till att mamma-vet-bäst är för att jag lärde mig hennes signaler först men hur ska Peter lära sig om han inte får-göra-själv.
Vem är jag att ta ifrån Peter hans personlighet och sätt att vara pappa åt My.
Jag gör på mitt sätt och han på sitt.
My bryr sig inte ett dugg, det är bara jag som är nervös...över vad? han försöker ju inte vara en dålig pappa.
Learning by doing, de två tillsammans hittar bra sätt att lösa de eventuella problem som kan uppstå.

Susanne Glad

Anmäl
2008-10-15 18:22 #10 av: Telefonkontakt

här hemma så är min man hemma mer än vad han är borta, då han blivit nedsatt på att jobba 50% så vissa saker om Elva känner han till bättre än mig och tvärtom. nästan längtar tills han eventuellt får gå upp till 100% igen, Elva ler mer åt sin pappa än mig *sotis*

(han jobbar inte halvdagar, utan 3-4 dagar i veckan)

Anmäl
2008-10-16 10:28 #11 av: Cerrolyn

Jag har varit ganska duktig i att låta Rickard få göra som han vill, och han har varit duktig på att ta för sig. Med våra 2 äldre barn så var det alltid han som bytte blöjan på nätterna och jag ammade, detta avtalade vi aldrig om utan det bara blev så. Nu med Lea så har han ett annat jobb där han är borta måndag till fredag så då sköter jag allt (med viss hjälp från de stora barnen). Men på helgerna är det den samma.

Men den största skilnaden är att jag nog "tipsar" lite mer denna gången. Men jag tror att det har med att Ceasar (hunden) har lärt sig att "om jag bara tittar på ett visst sätt på husse så får jag gå ut fast jag kom in för 30 minuter sedan". Och då tittar jag på klockan och säger detta (han behöver inte springa ut jämt) så med Lea så finns detta beteendet kvar hos oss lite. Han kan t ex säga "är du hungrig" och mitt svar blir "tror jag inte då hon åt för en timma sedan".

Så lite av den biten har vi nu, men han gör allt utom att ammaFlört med Lea.

MVH Cerrolyn
Sajtägare på Tävlingshundar

Medarbetare på: Hoya, Retriever, Vallhundar
Min hemsida: Ceasars Vänner

Anmäl
2008-10-17 11:20 #12 av: exitingsvillemo

Jag är det typiska skräckexemplet för en kontrollerande mamma :O)

Om våran son ramlar och slår sig t.ex så är jag där först och plockar upp och tröstar, Lars (sambon) "tar ju sådan tid på sig"...

Och han går inte in helhjärtat på att trösta utan han kan plocka upp och fortsätta kolla TV, fast barnet fortfarande gråter... Det förstår jag inte riktigt...

Män verkar kunna "koppla bort" hur som helst och det stör mig, så det har liksom blivit att "jag gör det" så det blir ordentligt och barnet slutar gråta...

Anmäl
2008-10-17 15:31 #13 av: johan

#12: Klart jag tröstar min dotter när hon gråter, men jag är övertygad om att så som jag uppfattar ditt sätt gör att ditt barn tycker det gör mer ont och var mer läskigt än det faktiskt var.

Igår så ramlade min dotter och slog sig lite på vagnen och blev så klart jätteledsen. Jag plockade upp henne och kramade för jag trodde hon slagit munnen på vagnen, men så såg hon en skata en bit bort och då var den mycket mer intressant än att bli tröstad och vips så skrattade hon istället.

Jag tycker ofta det är så. Ibland är distraktion mycket bättre tröst än puss, gos och ojojojoj-vad-det-är-synd-om-dig-nu-prat. Jag tror kanske män i större utsträckning tittar på händelsen och avgör om den var så farlig eller inte, medan mammor i större utsträckning gör en stor känslomässig grej av det, vilket mycket väl gör situationen mer laddad än den behöver vara.

 

Anmäl
2008-10-17 17:39 #14 av: Niklas

#1: Det är väl inte så att mammorna släpper ansvaret för barnen till pappan? Det fick han långt tidigare.

Vänliga hälsningar

Niklas

Vänliga hälsningar, Niklas
» Förbättra din engelska på iFokus systernätverk, Savvity 🎈.

Anmäl
2008-10-17 23:26 #15 av: exitingsvillemo

#13 så är det nog, vi mammor blir nog lätt lite känsligare...

Men jag tror att när vi är hemma den första tiden, så lär vi oss tidigt hur barnet fungerar... Vi vet att just "det där" lilla gnället kommer att övergå till ett ramaskri om inget sker NU! :o) Och det är väl där många mammor (ink. jag) gör fel, vi tar över "snabbt och effektivt" för att slippa detta jätte tjut som vi vet kommer... Jag kan ju bara gå till MIN gubbe och hur han varit under småbarnstiden.

 

Barnet börjar gny, pappa väntar och ser om barnet kommer till ro av sig själv, barnets gny går över till svårtröstlig jättetjut, pappan hämtar då barnet, men när han inte får tyst på barnet på en gång, så överlämnar han till mamman med förklaringen: Gör det du, du får tyst på honom...

Så har det varit hos oss, så enklast har varit att jag har gjort det på en gång innan ramaskriet tar vid :o)

Nu är våran "lilla" kille 4 år och pappan i fråga är en helt underbar pappa (för det mesta) jag tror att det där med bäbistiden, bara var jobbig för honom. Och det kanske var mitt fel, som tog över hela tiden.

 

MEN PAPPOR!!!! Kräv egen tid med era barn, låt mamma veta att ni verkligen vill och kan.

Anmäl
2008-10-19 10:04 #16 av: Tatsja

Sen finns det pappor som inte vill ha ansvaret. Jag vet. Var gift med en som hade jättesvårt att ta ansvar. Han var uppfostrad i att kvinnans plats var i hemmet. En kvinna som är 10 meter från spisen, är på rymmen. Det var hans egen mor som alltid sa så.

Mina söner lekte han aldrig med. Jag fick i princip sätta dem i hans knä innan han överhuvud taget höll i dem.

Nu är det 30 år sedan, men ändå.

När vi gick ut på promenad, så gick han alltid en bit före oss. Höll aldrig i barnvagnen.

Så kunde det gå till

Väl mött, Tatsja

Du tittar väl in på Fotboll iFokus?

Anmäl
2008-10-19 11:48 #17 av: magma

FörvånadSkrikandes

Och så kan det fortfarande gå till, om jag ska döma efter en del i min bekantskapskrets...

Anmäl
2008-10-19 14:15 #18 av: Tatsja

Det är synd i dagens jämnlika samhälle. Haltar väldigt. Fast jag tycker det är bra att fadern får vara med under förlossningen och hålla i barnet direkt.

Väl mött, Tatsja

Du tittar väl in på Fotboll iFokus?

Anmäl
2008-10-19 16:35 #19 av: Hoppfull

Det här handlar väl även om gamla inrotade könsrollsmönster, de är knepigare att bryta än man tror.

Det är väl en anledning till att det är superviktigt att dela föräldraledigheten. Gör man det så blir mammorna tvugna att ägna sig åt annat och papporna får en chans att hinna lära känna sitt barn och hitta egna sätt och rutiner för det praktiska.

Anmäl
2008-10-20 10:49 #20 av: Tatsja

Gäller bara att få både mammorna och papporna att förstå. Kan vara svårt. Men i dagens samhälle är det kanske lättare.

Väl mött, Tatsja

Du tittar väl in på Fotboll iFokus?

Anmäl
2009-03-03 21:56 #21 av: LizaLuzis

Ååå jag är tyvärr en kontrollerande mamma.. Min sambo kan sätta på vår son randig body och prickiga byxor till dagis typ...

Vad gör väl det egentligen? GladSvårt att svara på..hmmm..

Om han är förkyld påminner jag extra att han inte ska glömma nässpray till natten för annars vet du ju att han kräks ner hela sängen!

Och glöm nu inte att ta med vantarna till dagis i morgon! (För säkerhets skull lägger jag fram dem på bordet)

Å nej han måste ha overall när ni går ut,det är vinter och han klarar sig inte med bara jacka och mysbyxor!

Usch det är jobbigt även för en kontrollerande mamma ska ni veta och jag jobbar på att inte vara så...men det är en krävande process.

Jag curlar helt klart för min sambo och borde sluta pronto!Skäms Tilläggas borde väl att jag ändå nått en bit på vägen,försöker åtminstone välja mina strider.

Anmäl
2009-03-04 09:00 #22 av: Tatsja

Tror vi mammor är vana att ha kontrollen från tidiga år. Men det finns många duktiga pappor där ute.

Väl mött, Tatsja

Du tittar väl in på Fotboll iFokus?

Anmäl
2009-03-04 11:04 #23 av: Jennifersthlm

Måste nog slå ett slag för alla pappor därute...

Min man är kanon med våra barn, visst är barnen lite olika beroende på vem de är med, men pappa är de mer lekiga och klättriga medans med mig mer lugna och sansade.

direkt efter födseln var han med efter och bytte blöjor, klädde på och allt som hör till... när jag ammat så kunde han rapa och söva, eller om jag badade dem så kunde han klä dem eller så.

Har aldrig varit den mamma som sprungit till vagnen eller sängen för att de gnytt eller liknande, om de ramlar så ser man om man kan blanda bort dem istället för att pjoska, men självklart om de gjort sig illa "på riktigt" så är vi där på 1/2 sekund!!

Men tycker så synd om andra pappor som inte får vara delaktiga för deras kontrollerande fruar, känns som att de är lite som barn när de fått en ny docka eller bil, MIN, Jag KAN, Min, sådär lite ego och vill ha den försig själv..

 

Anmäl
2009-03-04 19:06 #24 av: Gullan402

Jag rymde hemifrån ganska tidigt. Jag flydde fältet så fick pappa stå där och göra precis  hur han ville. Jag var hemma hela dagen med bebisen, sen åt vi kvällsmat med pappa när han kom hem och pratade om dagen. Sen drog jag till någon kompis och fikade några timmar emellanåt. Bra för mig, bra för pappa och bra för bebis.

När sen 2:an kom så tog jag nog mer ansvar för bebisen och pappan för den stora tjejen. Jag hade en kämpig graviditet och kämpig förlossning så för mig var det nog bäst. Jag klarade inte att gå så långt och hade ont. Var jättetrött och var nog inte så bra mamma för stora tjejen alla gånger på dagarna när vi var hemma själva. Men storan var "tålig" så hon visste att sparka boll etc gör man med pappa etc.


Anmäl
2009-03-06 09:12 #25 av: skuggspel

Jag kan ju bara tala för migsjälv och såhär fungerar jag som mamma.. Jag tänker inte göra ner migsjälv för jag vet att jag är den bästa mamma jag kan vara. Jag tror för övrigt att majoriteten av alla föräldrar gör sitt bästa.

Jag är med vår son 24 h om dygnet oftast 7 dagar i veckan, min sambo är med sonen och mig runt 3-4 h vaken tid per dygn. Jag har hand om sonen alla nätter och de flesta kvällar. Sambon jobbar och drar in pengar till vår lilla familj. Utan hans jobb skulle mitt inte fungera och tvärtom.

Vore det inte väldigt konstigt om jag genom att leva såhär inte lärt mig att tyda sonens signaler något bättre/snabbare än min sambo?

Min sambo är med största säkerhet bättre på sitt jobb än jag är, då han spenderar så mycket tid där.

Han är inte sämre pappa för det. Han är helt härlig och kärleksfull.Kyss
Dock har han inte haft samma möjlighet att lära sig sonens språk än.

>>Tycker jag ser och hör liknande sitationer dagligen.>>- Den som söker skall finna..


Kanske det inte alls handlar om att mästra..? Kanske det handlar om att vara bra på sitt "jobb"..? Ett "jobb" som för mig ofta handlar om att se, tolka och handla i olika situationer, gärna snabbt.

(Lite konstigt dock att det är ett jobb som man blir fördömd för om man gör det effektivt och tar på största allvar. Pjoltig", "känslig", osv.)

Tänk så lätt det är att döma andra utifrån det man ser att de gör och sigsjälv utifrån sina intentioner.

# 13 Herregud vilket högmod! Det är nästan pinsamt. Vem är du att tala om hur mycket bättre du är än en kvinna du aldrig änns träffat?Förvånad

 

Jag borde eg inte kommentera ett ilägg så bräddfyllt med generaliseringar och fördömande men jag var inte stor nog att låta bli. Hoppas du kan ta vad du ger andra.

 

 

 

Anmäl
2009-03-10 19:36 #26 av: h00jff

Jag håller fullständigt med dig om att det är på det här sättet. Kanske är det inrotat i kvinnan att det är hon som ska ta huvudansvaret för barnet och har svårt att släppa ifrån sig kontrollen. Ärligt talat har jag också ibland sagt till min man att "det är bättre att du gör så här", men jag försöker att bita mig i tungan och låta honom sköta det själv.Mer än en gång har jag sett och hört liknande situationer som du beskriver (#0).

I många fall är nog orsaken att mamman går hemma och pappan jobbar, vilket tyvärr också kan betyda att mamman faktiskt vet bäst. Hemma hos oss har vi delat föräldraledigheten mellan oss (jag var hemma de första 6 månaderna med båda barnen pga amning och därefter jobbade vi båda halvtid och var hemma halvtid resterande föräldraledighet). Detta har lett till att även min man vet hur man gör och kan hantera barnen. Jag behöver alltså inte säga till honom hur han ska göra!

Anmäl
2009-03-10 19:54 #27 av: Hoppfull

Fast jag har många tjejbekanta som "säger till" sina respektive hur de ska dammsuga, tvätta och ställa in disken i diskmaskinen med... ibland till och med vad de ska ha på sig! Så jag tror att det här har fler orsaker än enbart att man är den som är hemma för tillfället.

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.