12 - Uppfostran

Min son hånar mig

2008-11-13 02:03 #0 av: exitingsvillemo

Min 4-åring är inne i en hemsk period.

Han retas med mig och pappan tills han drivit oss till vansinne, det kan gälla vad som helst.

Ex. ställer sig framför TVn när vi kollar, vägrar lägga sig i sängen, gör ALLT han inte får.

När vi blir arga och höjer rösten så skrattar han bara och fortsätter.

Blir vi tillräckligt arg och tar in honom på rummet, så blir det grin ett tag, sen när han får komma ut så fortsätter han.

Det är som om "straffen" bara rinner av honom, som om han inte kommer ihåg vilka konsekvenser det fick förra gången han gjorde fel.

Jag vet inte vad jag ska göra, ska jag bara vänta ut perioden och bita ihop?

Han beter sig precis som ett barn som söker uppmärksamhet, men jag kan omöjligt ge honom mer uppmärksamhet än jag gör.

Vi har alltid en stund på dagen när vi hittar å ngt kul.

Pysslar, ritar, spelar TV-spel, tar en ridtur, bygger LEGO...mm mm

Det värsta är iaf när han skrattar åt mig. Ska jag ta det som ett hån eller tycker han bara att det är skit-kul när jag är arg?

Anmäl
2008-11-13 10:48 #1 av: SusanneStromstedt

Ett bra tips: Sätt dig ner så du är på hans storleksnivå. Ta tag i honom och säg att han ska titta på dig, i lugn och bestämd ton. Säg att han inte får göra så. Berätta hur det känns när han gör så och fråga om han skulle vilja att ni gjorde så mot honom. Säg sen att han inte får göra så igen och be honom bekräfta att han förstått det du sagt.

 

Testa och se hur det går. / Kram

Anmäl
2008-11-13 15:43 #2 av: Susanne

Han är inne i en fas, testa # 1 och rid ut stormen. Det är inte roligt på en fläck men man kan inte göra annat.

Alla barn hamnar i en fas när de hör och förstår vad mamma och pappa säger. De vill verkligen göra som de blir tillsagda men något i kroppen/knoppen ser till så att de gör något helt annat. Man kan inte göra mer än att frustrerande slita sitt hår och se på under tiden denna utvecklingsfas pågår.

Susanne Glad

Anmäl
2008-11-13 16:13 #3 av: exitingsvillemo

#2 så vad ska jag göra undertiden jag väntar på att detta går över?

Att bara sätta sig ner och prata med honom, hjälper inte ett dugg, han bara ålar sig eller vägrar titta på mig, blundar och håller för öronen...

Skajag fortsätta "bestraffa" genom att ge honom rumsarrest ett tag, eller ska jag bara ignorera honom och hans beteende?

Jag tycker att jag visar honom respekt i de val han gör, såvida det inte går för långt. Men han visar inte mig någon respekt.

Kan en 4-åring förstå innebörden av att "ge-och-ta"? Eller är det att kräva för mkt av dom?

Anmäl
2008-11-13 19:36 #4 av: Rocktjejen

ojoj!! så väl jag kommer ihåg det beteendet..min nu 22 åriga tös var sådan som 4-5 åring..först ständig "knäck" i öronen som jag alltid sa då hon inte lyssnade på vad man sa till henne..men råkade man viska godis eller glass så reagerade hennes parabol öron..*s* Men det där med att bara bli skrattad rätt i ansiktet..fyy..jag fick gå undan o räkna till 10 många ggr. om dagen.sen på det igen..ibland  skickade jag in henne på sitt rum och hon lovade att inte göra om det..för att i nästa sek. göra samma sak igen..eller så blev hon så hon också förvivlad för att hon blev inskickad på sitt rum och jag fick då sätta mig ner med henne och berätta varför mamma blev arg (jag) och tala om at det var för att hon inte lyssnade osv..vet inte hur jag orkade med för jag var ensamstående mamma då också.

så jag förstår dig vad du går igenom

 

 

varma kramar eva

Anmäl
2008-11-14 00:12 #5 av: Susanne

# 3, Nej, han förstår inte handling och konsekvens ännu, han har ingen susning om vad respekt är. Han lär sig just nu även om tillvägagångssättet kunde varit roligare.
Ja, du måste fortsätta "bestraffa" honom, gärna på hans nivå. Att gå ner på knä och förklara vad han gjort fel.
Detta är hans första försök till att frigöra sig från er föräldrar, denna separation går vi alla igenom flera gånger under vår barndom.
Den är inte rolig på något sätt och det kräver enormt mycket av dig som förälder eftersom du faktiskt inte kan göra mer än du redan gör.
Det är en klen tröst för dig men alla har vi varit eller kommer att komma till 4 års trotsen, antingen som förälder eller barn, men det går över även om det tar lite tid.
Ignorera inte, det gör inte saken bättre.
Läste någonstans att om barnet trotsar hemma men inte borta har man lyckats mycket bra med sin uppfostran.
Jag har svårt att skriva på ett vettigt sätt men hoppas att du förstår ungefär hur jag menar.
Mitt tips är: tålamod, tålamod, tålamod. Vilket inte är lätt, tro mig. Jag har varit där 2 gånger tidigare och om 3½ år är det dags igen, hugaligen, pust och stön.

Susanne Glad

Anmäl
2008-11-14 00:35 #6 av: magma

Ett litet PS: Är det någon som har läst "Fina Fisken"??? I korthet så går det ut på att belöna och uppmärksamma bra, önskade beteenden och ignorera dåliga, allt efter principen att det beteende man uppmärksammar det förstärker man= får mer av.

För oss har det fungerat mycket, mycket väl på vår sexårige son, helt klart över förväntan. Men det kräver mycket av de vuxna. Boken finns att köpa, undrar om det var på Bokus jag såg den?

Om jag ska ger råd utifrån den principen så måste det bli att när du blir hånad av din son så bry dig inte, ignorera det och försök

A: Avleda honom in i ett annat beteende, till en annan händelse där du kan....

B: ...iaktta honom (viktigt!) och så fort han gör ett litet steg i rätt riktning mot "rätt" beteende så...

C: ...uppmuntrar du honom genom att le, krama, säga "bra gjort, vad du gjorde det därbra" eller vad som nu passar i situationen. Kräv inte ett helt perfekt uppträdande innan du ger beröm, belöna även myrsteg.

Återför berömmet till hans egna känslor genom att säga något i stil med "visst kändes det där bra, nu måste du känna dig stolt över dig själv" så inte rätt uppträdande uppstår enbart för att han önskar bekräftelse/beröm, utan för att han själv känner att han själv mår bra av det önskade beteendet.

Jag rekommenderar verkligen boken, köp den... För oss har den gjort natt till dag och vår grabb är nöjd, samarbetsvillig, omtänksam, ömsint och lugnare. Inte hela tiden, han är ju inget helgon- men skillnaden är dock stor.

Anmäl
2008-11-14 01:40 #7 av: exitingsvillemo

#4 Japp, känner igen mig helt i det du skriver.

#5 Läste någonstans att om barnet trotsar hemma men inte borta har man lyckats mycket bra med sin uppfostran.

det där värmde, eftersom det är så han är. En ängel på dagis, fröknarnas favorit som är hur duktig som helst. Tackar och säger förlåt och det ena med andra, medans när han är hemma, är rent ut sagt bedrövlig. Så någonting har jag väl gjort rätt då!?!

Har också hört uttrycket "den man älskar, trotsar man". Jag får helt enkelt ta det som en annorlunda form av kärleksförklaring ;o)

Och nej, det ni skriver är absolut ingen klen tröst, det hjälper jättemycket att höra att andra föräldrar har samma problem, så kanske jag kan släppa mitt dåliga samvete för att jag inte gör rätt:O)

#6 Men genom att bara ignorera oönskat beteende, lär väl sig inte barnet vad som egentligen är rätt och fel?

Barn måste ju lära sig att det blir konsekvenser av sina handlingar?

Däremot är vi väldigt noga med att berömma, spelar ingen roll vilken liten sak det är, beröm får han :o)

Och han njuter verkligen av att få beröm, hela han lyser och ler och ögonen bara tindrar :o)

Därför funderar jag, eftersom han VET när han gör rätt, så borde han ju veta när han gör fel?!? Och ta konsekvenserna av det.

Jag skulle aldrig kunna ignorera om min son gick fram till en kamrat och sparkade på denne, det är, i mina ögon, samma sak som att säga: Jaja, sparka på du, det får inga kosekvenser, men tro inte att du får nå beröm heller... Barnet borde bli förvirrat då?

Anmäl
2008-11-14 09:55 #8 av: Susanne

Så länge du inte gapar och skriker, hotar eller tar till handgripligheter gör du rätt.
Med att ignorera menas nog att du ska ignorera beteendet inte barnet. Om han står och skrattar åt dig så bryr du dig inte om det utan frågar -Du älskling, kan du vara gullig och hämta en penna till mamma=avleda det dåliga beteendet, bryta mönstret. Till slut kanske du ser när det dåliga beteendet är på G och hinner avleda redan innan. 
Är du med på hur jag menar?

Susanne Glad

Anmäl
2008-11-14 11:08 #9 av: exitingsvillemo

#8 jo jag förstår, men kommer barnet någonsin att lära sig då att det han/hon gör är fel? Om man inte talar om det?

Anmäl
2008-11-14 13:44 #10 av: magma

Skaffa boken:) Den är kort, lättläst och ger en hel massa "aha" upplevelser!

Jag skrev ju bara en mycket kort sammanfattning, självklart finns det sådant man inte KAN eller bör ignorera och då får man använda sitt eget omdöme, som i situationen du gav exempel på.

Anmäl
2008-11-15 21:26 #11 av: Susanne

# 9, självklart kommer du att få möjlighet att lära honom rätt/fel samt handling/konsekvens. Trotsåldern kommer flera gånger.
Välj dina strider, han är bara 4 år och du kommer att få mängdvis med chanser att fostra honom till en respektfull och ömsint kille.

# 10, den metod du använt är säkert jättebra men den passar kanske inte alla.

Susanne Glad

Anmäl
2008-11-15 22:02 #12 av: magma

#11: Det har jag aldrig påstått heller;)

Just boken "Fina fisken" ska just nu delar av vår kommuns förskole och skolpersonal läsa, göra grupparbeten kring samt börja arbeta efter omgående. Det är inte i första hand en "metod" utan snarare ett förhållningssätt där man motiverar, stimulerar och sätter fokus på det man önskar föra fram och förstärka. Antingen hos barn eller hos arbetskamrater på en arbetsplats, eller varför inte i sitt eget parförhållande.

Själva boken handlar om hur man tränar späckhuggare i USA, och hur man genom att observera detta upptäckte att kunskaperna gick att använda på fler sätt och i andra sammanhang. Huvudpersonen i boken är chef och börjar använda detta förhållningssätt på sin arbetsplats gentemot sina arbetskamrater.

En späckhuggare får man inte att göra saker och ting genom kontroll, tillrättavisanden, straff eller reprimander, då gör den helt enkelt inte det tränaren vill att den ska göra, alternativt reagerar med aggression... Istället arbetar man med positiv förstärkning, genom att de utnyttjar späckhuggarnas egen vilja och arbetsglädje.

Jag inser att det är ganska provocerande att läsa att man ska "ignorera" felaktiga/oönskade beteenden (så länge det inte krävs ett aktivt ingrepp) för jag själv blev ganska irriterad då jag läste just den biten. Tänkte att "men herregud, när han gör något fel måste jag ju upplysa om det, hur ska han annars veta att han har gjort fel?!?

Ett exempel: skillnaden behöver kanske bara vara, att istället för att säga "ajabaja, du får inte slå Lisa, det är inte snällt! Tänk om hon slog dig- visst skulle det göra ont då?" till Kalle så kanske man säger "Titta, så här gör man! Om du kramar/klappar/leker med henne istället så känns det mycket bättre för både dig och Lisa" och på så vis så har man även avlett barnet in i en ny, mer positiv händelseutveckling. Om man då observerar när Kalle förhoppningsvis börjar leka med Lisa, så kan man direkt berömma och uppmuntra honom.

Som sagt: jag kräver absolut inte att alla ska göra eller tänka så här! Men det är väl ändå inte fel att skriva om min egen erfarenhet och om flera valmöjligheter? Så får var och en avgöra på egen hand om de har intresse eller behov av att förändra sitt tankemönster eller ej.

Personligen tror jag att positiv förstärkning och att väcka barnets egen, individuella motivationsfaktor självklart gagnar och passar alla barn! Men om alla vuxna kan, vill eller orkar, det är en helt annan sak.

Anmäl
2008-11-15 22:18 #13 av: Susanne

# 11, man kan alltå lika gärna använda sig av boken Allmänlydnad som är ämnad för hundar, principen är exakt densamma.

Susanne Glad

Anmäl
2008-11-15 22:31 #14 av: magma

Jag föredrog att ge exempel på något som jag själv har läst, och den boken är okänd för min del. Eftersom du inte har läst "Fina Fisken", så kanske det vore en bra utgångspunkt att göra det innan du drar alltför stora paralleller.Flört 

"Fina fisken" har ju naturligtvis inte som avsikt att lära ut späckhuggarträning, utan att öppna dörren för ett nytt, individuellt, medvetet och kärleksfullt sätt att leva i sina relationer i ens liv. Denne chef åker och ser en späckhuggarföreställning i början av boken, och förutom dessa första sidor så handlar resten av boken om hans relationer med arbetskamrater, hans egna chefer och hans familjerelationer.

Ibland tycker jag att en del vuxna behandlar sina djur mer ömsint, inkännande och försiktigt än sina barn, så ditt förslag kan mycket väl vara en god idé. Glad (OBS: Det menar jag rent allmänt, det gäller inte någon i denna tråd!)

Anmäl
2010-08-10 23:10 #15 av: pernillaa

Puttar upp denna. Det är precis det här beteendet min son har. Det där hånandet. Skrev tvärt ett inlägg nu om min nuvarande situation. "Hopplöst och sömnlöst"

Ha en bra dag! // Pernilla


Anmäl
2010-08-10 23:17 #16 av: Anna-Helga

#6 KBT, funkar kanon på både barn, hundar och inom omsorger om olika funktionshindrade!

Uppmuntra beteenden du vill se mer av och ignorera det dåliga. Hur kul är det egentligen att stå ivägen för TVn om ingen skriker på en att man ska akta sig? Eller att kalla någon fula ord om ingen tar åt sig eller verkar höra?

Att ignoerara oönskat beteende kallas utsläckning, man ger ingen uppmärksamhet och beteendet dör ut.

Klart värt att testa!

Belöningssystem är toppen!

Jag tror på detta istället för bestraffning, detta är min melodi och det har funkat kanon för oss hittills!

Kram!

Anmäl
2010-08-11 16:38 #17 av: AlbaStiffler

Vilken bra tråd. ska genast köpa den boken. Kanske funkar metoden på min trotsiga 1,5 åring, fast det är egentligen redan en metod vi kört hela tiden. Däremot är det svårt att utnyttja metoden när de gör farliga saker, som att springa ner till havet, som min son har trotsat oss minst 20 ggr per dag under 2-3 månader denna sommar. Svårt att ignorera det... hehehehe...

Anmäl
2010-08-11 16:42 #18 av: AlbaStiffler

Guack, boken verkar inte finnas som pocket. Inbunden kostar den runt 200kr, billigast på adlibris av de ställen jag tittat på... :-(

Anmäl
2010-08-11 16:51 #19 av: Anna-Helga

#17 Ja men precis sådana fara för livet situationer måste man nog ta till det nöden kräver, men då ger ju det lite mer effekt om man inte laddar för fullt i andra lägen också. Det gäller liksom att välja sina strider... :)

Synd att den var så dyr, kanske på Tradera eller Blocket eller nåt?

Anmäl
2010-08-14 01:09 #20 av: AusaBausa

den verkar helt klart värd att läsa..har gått en fö-utb där dem just tog upp detta att uppmärksamma det goda beteendet o ignorer/avleda det negativa beteendet...

 

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.