01 - Allmänt om barn

sluta med napp

2008-11-23 00:58 #0 av: exitingsvillemo

Vi slutade med nappen helt i somras, när sonen fyllde 4. Han har haft napp enda från start, men inte "nappat" hela dagar utan bara när det ska sovas, sen har han i regel spottat ut nappen när han somnat.

Hursomhelst, vi slutade alltså med nappen helt i somras, när valpen åt upp den sista och ingen orkade åka till affären och köpa en ny.

Det gick kanon, inget gnäll eller tjat alls, han nämde inte ens nappen.

Men här kommer mitt problem... Han har börjat tugga på kuddarna.

Alla hörn på våra dunkuddar är söndertuggade och det ligger fjädrar och dun överallt.

Han har alltså tagit kuddarna istället för nappen.

Har pratat med BVC och tandläkare och dom sa båda två att, om han skulle få ha napp på kvällen ett tag, så skulle det säkert ge sig av sig själv, dom menade på att han kanske inte var mogen för att sluta med nappen, just NU.

Jag är kluven, nu får ni hjälpa mig här.

Ska jag bita ihop och låta honom äta upp alla mina kuddar, eller ska jag låta honom ha nappen ett tag till och göra ett nytt försök om någon månad?

Han har inget bett-fel, pga att han använde nappen så kort stund (kanske 1 timme/dag). Tandläkarn blev helt förvånad när vi berättade att han hade napp, för det syntes ingenting.

Jag kan ju tycka att vid 4års ålder ska dom kunna sluta med napp, men det kanske är olika från barn till barn?

Självsög jag ju på tummen och det följde mig enda upp i tonåren, så ett halvår hit eller dit, med napp kanske inte är hela världen?

Anmäl
2008-11-23 22:47 #1 av: kitty

jag har inga barn som ska sluta med napp, så jag kan itne tala av erfarenhet. Men, jag ahde nog hellre haft sönder kuddarna än gett honom nappen. tänk om han aldrig blir redo enligt BVC?

ge honom kuddar som inte är så dyra :)

Anmäl
2008-11-23 22:49 #2 av: kitty

funderade på om du inte kunde sy ett örngott av ngt slitstarkt tyg, ex. "kisslakan.tyg"?

så kan du ha det och skydda kuddarna så kan han snutta av sig. .

Anmäl
2008-11-23 23:00 #3 av: Susanne

Fråga om han saknar nappen och om det är därför han tuggar på kuddarna.
Om det är så så fråga om han vill ha nappen tillbaka fram till tomten kommer, eller något liknande.
Han kanske vill ha en snuttetrasa eller snuttedjur istället, en som han själv kan välja ut?

Susanne Glad

Anmäl
2008-11-24 13:24 #4 av: kitty

ja det stämmer, en snuttetrasa skulle säkert funka. .

Anmäl
2008-11-24 22:05 #5 av: magma

Det låter ju som en god idé med en snuttefilt?

Vår son använde napp tills han var nästan fem år, men mellan fyra och fem så använde han den enbart vid insomningen. Dvs han fick ha den när han skulle somna, men när han somnat så tog vi bort den. (Han visste om det och var införstådd om varför och att vi tog bort den.) Det kanske kan vara en metod annars? Jag skulle vara rädd för att han skulle bita av en bit tyg och sätta i halsen mitt i natten...

Sedan så slutade vår son med den helt ett par, tre månader innan fem år.

Yngsta barnet använde aldrig napp alls. Jag gissar att sonens nappvanor uppstod delvis pga att det inte blev att fungera med amningen: han hade fel tag, och det var väldigt svårt att få honom att ligga bra vid bröstet eftersom han bröt nyckelbenet vid förlossningen. Så jag fick ont, bröstmjölken kom inte igång förrän på dag fem efter han föddes och han hade mycket problem med kolik ända tills han var nästan fem månader gammal. Medan amningen med dottern fungerade väldigt smidigt i jämförelse och höll i sig i många månader.

Anmäl
2008-11-25 01:44 #6 av: exitingsvillemo

snuttefilt har jag provat med, men det duger inte.

Och ja, det är nappen han saknar, har frågat honom varför han biter på kuddarna och svaret löd: Men mamma, leta reda på nappen åt mig då... tydligare än så kunde det inte bli :o)

#5 Från han var 2 har han endast haft nappen vid insomning, sen spottar han ut den själv. Lika med kudden, det tuggas och snuttas tills han somnar, sen släppar han den.

Jag ammade honom till han var dryga 8 månader, så han har fått sin beskärda del av "tuttande" var aldrig några problem med amningen.

#1 tyvärr funkar det inte att ge honom billiga kuddar, det är bara dunkuddar han går på.

Både örngott och kuddar är det hål på, i alla 4 hörn.

Det är ju endast vid insomning han snuttar, min tanke är: Kanske jag ska låta honom ha napp ett tag till och se om det kanske ger sig av sig självt, han är ju som sagt inte jätteberoende av nappen/kudden det är bara när han blir trött.

Tror att det här med kudde har blivit mer som en "principsak" eftersom vi påpekar det och försöker förklara att kuddarna faktiskt går sönder. Om han får nappen ngn månad kanske han glömmer bort kuddarna.

Anmäl
2008-11-25 09:15 #7 av: Susanne

Om det känns bäst för er och honom att ge honom nappen tillbaka en tid så gör det.
Det finns ingen anledning att göra barnen ledsna över en så fånig sak som att inte få ha nappen när man somnar.
Vad ni än beslutar så glöm inte att DU är den bästa mamman till ditt barn.

Susanne Glad

Anmäl
2008-11-25 10:50 #8 av: sandra1977

han är ju uppenbarligen inte redo att släppa nappen,så låt honom ha den tills han känner sig stor o trygg nog att släppa denGladlycka till.

Anmäl
2008-11-25 14:54 #9 av: Pimu

Vår son är 4 o har napp o snuttefilt när han sover på natten .. men .. vi har pratat om de några veckor nu, att han ska ge nappen o snutten till tomten på julafton .. så .. håller tummen att de blir så .. Tungan ute

Anmäl
2008-11-25 18:20 #10 av: exitingsvillemo

har försökt att prata om att ge nappen till Tomten då fick jag frågan: Men mamma, vad ska tomten med min napp till?

Jag förstår inte riktigt själv logiken med att ge nappen till tomten, så något vettigt svar kunde jag inte ge, förutom att Tomten skulle ge nappen till en liten bäbis som inte har ngn egen napp.

Svaret på det blev: Då kan väl bäbisens mamma och pappa köpa en egen napp till bäbisen då...

*suck* han tänker för mycket ;)

Anmäl
2008-11-25 20:28 #11 av: Chirak-96

Låter som att det vore bäst att han fick ha nappen vid insomandet, gör som #5 och ta bort den när han somnat, men tala om att ni kommer att göra det och varför.

Jag har läst en saga för mina barn när de ska sluta med nappen. Den hittade jag på MAMs hemsida för länge sedan. Den hette Sagan om Mampi, en jätte fin berättelse om en napp som ville åka hem till sin mamma i napplandet. Man la nappen i fönstret en månskensnatt så for den på månstrålarna hem till sin mamma. Mina två första barn köpte det fullt ut och har aldrig frågat efter den. Naturligtvis låg det en liten present på fönsterbrädan dagen efter ;)

Men min minsta blir det tomtens barn som ska få napparna i utbyte mot en stor och fin julklapp. Han blir 3 i januari och är helt med på noterna. Han har sista året bara haft nappen när han sover.

Låter oxå som att du har en liten förståndig tänkare så då är det ingen ide att försöka lura av honom den till tomten eller påskharen eller vad det nu kan vara. Lycka till.

Anmäl
2008-11-25 22:14 #12 av: Susanne

# 10, men tomten hänger ju napparna i taket hemma hos sig. Det såg vi när vi var i Tomteland uppe i Dalarna. Det var inte nådigt hur många nappar där hängde.

Susanne Glad

Anmäl
2008-11-25 23:21 #13 av: exitingsvillemo

#12 hehe, ok. Fast sonen tycker iaf att tomten kan skaffa egna napparGlad

#13 den boken måste jag ha. Ska genast leta reda på den. Det känns som en bättre förklaring för oss än tomten.

Jag ser inte riktigt logiken i vad tomten ska med alla nappar till

Anmäl
2008-11-26 09:15 #14 av: Susanne

# 13, inte jag heller, han delar ju ut julklappar.
Min största tjej slängde sina och affären var stängd så jag han aldrig lura i henne om tomten eller påskharen.

Jag har slängt iväg ett mail till MAM om boken, vi får se vad svaret blir.

Susanne Glad

Anmäl
2008-11-26 09:34 #15 av: Elisabeth-J

Mina pojkar gav napparna till tomten för hans bebisar skulle få dom i julklapp och tomten kom med julklappar till dom, så det blev som ett byte och fungerade jättebra :)

Anmäl
2008-11-26 09:38 #16 av: [Anna-N]

Här har vi Nappträdet..... Mkt bra och välbesökt :-)

Anmäl
2008-11-26 16:06 #17 av: Susanne

Har nu fått svar från MAM och den finns tyvärr inte kvar.
Dock bifogade tjejen den engelska versionen vilken man kan översätta själv och barnet rita bilder till.?
Storyn var kort och bra skriven, om jag minns den när det är dags ska jag plocka fram den och be My rita till den.
Är osäker på om den får plats här men jag provar nedan.

Susanne Glad 

Anmäl
2008-11-26 16:07 #18 av: Susanne

 

My name is Mampi. I am a pacifier. I am your Pacifier, and I am very happy to be yours.
You have a Mommy. I have a Mommy too. My Mommy is the Pacifier Fairy, and I love her very much.
I have many brothers and sisters.

 

 

 

Most of the time we live in Pacifier Land. It is wonderful there! But when a baby is born we are allowed to go to Earth. When the child reaches three years old we would like to return to our Mommy and to all our brothers and sisters. So we do not lose our way home, our Mommy calls us on a full moon-lit night. It is so sad if we cannot follow. Our Mommy cries.
If my Mommy calls me back, YOU must help me. You must put me on the window ledge before the full moon rises. I am much too small to climb up there alone. If you sleep deeply, the Moon will carry me to Pacifier Land on his silver beam. Will you help me? Please! Don't be like little Sarah!
She did not want to send her Pacifier back, although she had made a promise. She did not put her Pacifier on the window ledge. Can you believe that?
Sarah's Pacifier was my little brother. His name was Mampi. We are all called Mampi. At first everything was wonderful. Sarah and Mampi loved each other just as sweetly as we love each other. If Sarah became tired she put Mampi in her mouth and sucked until she fell happily to sleep. Just like you and me.
However one night - it was a full moon - they both woke up. A voice had woken them up, calling softly:

 

"Mampi! Can you hear me my little Mampi? Come home, your time on Earth is finished. We are waiting for you!" "That is my Mommy," Mampi cried as he leapt up. His round Pacifier eyes glistened with delight.
"Mommy! Mommy I'm coming!" he called as he jumped up on the bed cover.

 

 

 

Suddenly, Sarah grabbed at Mampi and pressed him firmly in her hand. „No, Mampi belongs to me! I will not give him up!" she shrieked. Mampi was frightened - this was not the way it should be. "Sarah, you promised to put me on the window ledge, if my Mommy calls to me. I love her very dearly and I want to be with her again!"
"No," said Sarah once more, and pressed Mampi even more firmly into her hand. She fell asleep again.
"Mommy, oh Mommy!" Mampi whispered, and began to weep bitterly.

 

Time passed. Suddenly Mampi had an idea. He wiped away his pacifier tears and thought: "I will climb onto the window ledge alone." Softly he jumped from the bed and stood in front of the window. Oh, it was so high - much too high for a little pacifier!

 

 

 

Then he saw the curtain. Would he be able to use it for the high climb? Mampi gathered up all of his courage and grasped the curtain:
One - two - three - he swung himself.
Like a small monkey he hung onto the folds of the curtain. He swung himself higher, ever more higher - but the distance was very great and Mampi soon became tired.

"Just a bit further, and you'll be on the window ledge," whispered the curtain.
"I can't ..." groaned Mampi, "I really can't."
And in his despair he began to weep again. He sobbed so loudly that the noise woke up Sarah. Her eyes opened in fright as she saw Mampi hanging from the curtain.
"Hold on tight! I'll get you down!" She called as she jumped from the bed. But Mampi was too high, and Sarah too small.
Then she saw the chair. In a flash she climbed onto it. "Hold tight! I'm coming!" She reached up and held Mampi in her outstretched hand. At just this moment the chair tipped over. With a loud crash they both fell to the floor.
"Mommy, Mommy!" screamed Sarah.
"Mommy, Mommy!" chirped Mampi.
Sarah's Mother rushed into the bedroom.
"Child! What happened?" she asked, frightened.
Sarah told her all about Mampi and Pacifier Land and the Pacifier Fairy who was Mampi's Mommy and how Mampi wanted to be with his Mommy again.

 

"One must honor what one has promised, Sarah", said her Mother as she took Mampi in her warm hand.
"I would also like to be with my Mommy," sobbed the Pacifier. „Of course little Mampi," said Sarah's Mother as she turned to Sarah.

 

 

 

What is the best for us to do? Did I not come immediately when you called? I believe that Mampi also needs his Mommy now."
Sarah did not answer right away. Secretly, she winked at her small friend who lay still in her Mother's hand. He pressed his face into his little hands and wept even more bitterly.
Sarah suddenly realized that Mampi's Mommy was so far away that he could not see or hear her. The thought was not pleasant, and then she understood.
"I believe that Mampi needs his Mommy too," she finally answered. She took Mampi from her Mother's hand and gently placed him on the window ledge. She stroked him gently.
"Have a good journey. I will miss you. But now I can understand. The most important thing is to be with your Mommy. Can you come and visit me some time? That would be wonderful!"
"Yes, yes! I will come and see you - in your dreams," promised the little Pacifier. Sarah scurried back to her bed.
"I love you dearly, Mommy," she whispered, putting her arms round her Mother's neck. "Mampi loves his Mommy just as much," said her mother.
"I know," murmured the child, and fell asleep.
The next morning the window ledge was empty. The full moon had carried the little Pacifier back to his Mommy.
Mampi kept his promise. He came to see Sarah in many of her dreams. Again and again they enjoyed many jokes and laughed and reminded each other of the time when he was still on Earth. Mampi's Pacifier Mommy appeared at the end of each dream. She took him into her arms lovingly. And if he smiled happily, then Sarah was happy because she knew that a Mommy was the most important thing - even for a little pacifier like Mampi.

Anmäl
2008-11-26 16:08 #19 av: Susanne

Här på min skärm fungerade det, gör det det på era också?

Anmäl
2008-11-30 20:03 #20 av: elize-l

Tycker absolut att han ska ha tillbaka nappen ett tag till. Skulle ju inte vara bra om vanan att tugga på kuddar följer med upp i tonåren =(

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.