06 - Tonåring

Tonåringar och kärlek

2009-02-01 13:36 #0 av: mymlanbus

Hej! Mitt första inlägg här sedan jag blev medlem! Malin heter jag och har 3 töser, snart 17, snart 20 och 21 år fyllda. Ensamstående mamma, frånskild från barnens pappa sedan 14 år tillbaka.

Nu till problemet.

Min dotter är 16 / ½ och har pojkvän (18 år) i Sthlm. De har varit tillsammans i lite mer än 6 månader. De är så fina mot varandra när de är här hemma, men i veckorna när de inte är tillsammans blir dotter som galen! Så svartsjuk och så kontrollerande mot pojkvännen!

Hon har det så jobbigt och hon slits mellan hopp och förtvivlan hela tiden! Jag har försökt att prata med henne och vara till stöd för henne, men lyckas inget vidare. Jag känner mig maktlös som mamma, jag får inte trösta henne och jag hon lyssnar heller inte på mig när jag kommer med råd.

Jag vet att tonåringarna behöver mogna och ta eget ansvar, men det känns så jobbigt att inte kunna hjälpa henne när hon har det så svårt!

Dottern åkte från pojkvännen i Sthlm förra helgen på söndagen och under hela veckan som har varit vägrade pojkvännen att svara på vare sig sms eller mobilsamtal, dottern mådde så dåligt! I fredags förmiddag så sms:ade dottern bara... jag kommer med 3-bussen, möt mig på stationen annars åker jag hem till dig.

Hon åkte till Sthlm och han stod där och väntade på henne när hon kom fram. Jag blev så arg!

Hon stannade i Sthlm över helgen och kommer hem ikväll. Jag ringde henne och sa att hon var tvungen att säga till pojkvännen att aldrig mer göra sådär, alla blev ju oroliga och trodde att någonting hade hänt! Hon svarade mig att pojkvännen hade sagt att han behövde vara ensam... men varför kan man inte säga det då?

Dottern kommer hem ikväll och jag oroar mig för hur den här veckan kommer att se ut!

Hur ska man hantera det här?

/Malin

Anmäl
2009-02-01 20:39 #1 av: mymlanbus

putt

Anmäl
2009-02-02 16:37 #2 av: MIRJAMI

Inte lätt detta. Du måste nog prata med henne om hennes svartsjuka. Hom måste lära sig kontrolera det, kanske därför pojkvännen inte ville prata med henne den veckan. Det att din dotter är svartsjuk tar säkert en massa krafter från henne med. Kan hon inte gå  och prata med någon om denna broplem och inser hon broplemet själv? 

Förstår att det inte är lätt att vara tonåring och kär, men det hela ska ju inte få påverka eran vardag. Annars kan inte du din dotter och denna pojkvän sätta er ned och prata om detta hela, och kunna själv lösa det hela på ett bra sätt.

Tänk bara om din dotter skulle hamna i den situationen att det skulle ta slut med pojkvännen. Det skulle nog kunna bli väldigt jobbigt både för dig och för din dotter. Tänkte annars kanske du som mamma kan rådfråga någonstans hur du ska gå tillväga i den situation ni har där hemma...kanske Bup. Din dotter behöver ju inte veta om det, men sedan kanske du kan ge henna bra råd och stödja henna och kunna känna dig själv ochså lite lungnare.

Jag vet inte om dessa råd hjälper, men det var detta jag kunde komma på.

Anmäl
2009-02-02 22:58 #3 av: mymlanbus

#2. Tack för svar och råd.

Vi har en kontakt med BUP redan men det fungerar dåligt med henne som vi har :(, eller jag har inte, utan dottern har henne.

Vi ska dit i morgon igen för avslutande samtal, trist men sant, de anser att dottern inte mår tillräckligt dåligt för att få gå kvar :(

Så många gånger har jag försökt att tala med dottern om hennes svartsjuka, men det leder bara till att hon blir skitförbannad och går ifrån, sedan är det kört, hon vägrar att lyssna på mig! Har talat med människan på BUP om det här och hon förstår att det är jobbigt. De har talat om det på BUP-samtalen men det verkar liksom inte gå in riktigt.

Igår när hon kom hem så var hon så glad och allt hade varit så bra mellan henne och pojkvännen, de hade talat ut och kommit fram till att inte ha kontakt i veckorna utan ses på helgerna bara... hum, jag tror det när jag ser det. Det verkar som om pojkvännen är fruktansvärt svartsjuk också imellanåt. Det verkar som han straffade henne med att inte höra av sig till henne.

I helgen kommer han till oss och då ska jag se om det fungerar att jag pratar med dem tillsammans... men det är svårt det där. Hans föräldrar räknar honom som vuxen och skiter mer eller mindre i honom, han får klara sig själv. Här hemma är det regler som gäller och det är kanske inte alltid så roligt, men nu har han nog vant sig lite grann :). Här hemma serveras mat och husrum, men det är inget hotell för det :) och jag bryr mig om dem, ser till att de har det bra osv.

Han firade jul tillsammans med oss och det var nog en upplevelse för honom... hemma verkar de inte alls fira jul?! Vi har inga mängder med klappar, men vi umgås och spelar spel och pusslar osv. En helg att umgås i alla fall...

Oj, det blev långt... sorry... tack i alla fall för att du svarade :)

Anmäl
2009-02-03 03:20 #4 av: Krikke

#0 Hoppas allt löser sej! Jag vet inte riktigt vad jag kan bidra med!

/ Krikke

Medarbetare på Hockey iFokusFotboll iFokus

| Frölunda HC | IFK Göteborg |

Anmäl
2009-02-04 14:19 #5 av: mymlanbus

Igår var vi på avslutande möte på BUP, hum, vet inte vad jag ska säga, men dottern prioriteras inte bland de barn som mår "sämre" i alla fall.

Om det blev mer akut så kunde vi höra av oss igen... jaha... och vänta 6 månader igen dårå? Systemet är sådant fick jag till svar... jaha, men jag trodde att det skulle bli någon annan lösning när barnet var inne i systemet redan... suck!

Jaha, får se vad helgen ger, ska försöka att snacka med dem bägge två, om det kanske kan nå någon lösning, det vet inte jag, men jag slutar aldrig hoppas och tro att jag på något sätt kan hjälpa! Gråter

Så maktlös jag känner mig och så tröstlöst att inte få hjälp av någon via BUP...

Vad ska jag kunna göra för att hjälpa ?

/Malin

 

Anmäl
2009-02-06 15:28 #6 av: [Jeremina]

Har du ställt frågan på relationer ifokus? Det låter mycket jobbigt för alla inblandade.....Obestämd

Anmäl