Annons:
Etikett20-tips-råd
Läst 1868 ggr
[Jeremina]
2009-02-05 02:12

Barn utan mat

Hej! Första gången här…..jag är farmor så jag har inga barn hemma….

Har ett barnbarn snart 6 år som har en mamma som bara äter bullar, semlor och kakor…pojken gör likadant för hon lagar aldrig mat…Pojken får ett mål mat på dagis i alla fall…jag bor 10 mil ifrån så jag kan inte ge honom mat….Obestämd

Pappan..min son lagar mat när han inte jobbar men pojken vill inte äta för mamma äter ingen mat säger pojken….Skäms

Jag tyckar att mammans beteende går under barnmisshandel…vad tycker ni?

Har ni något förslag på vad jag, farfar och pappan kan göra för att komma åt problemet och lösa det….

Kram i natten från Jeremina! Rynkar på näsan

Annons:
[Jeremina]
2009-02-05 12:10
#1

Vill förklara att jag har fin kontakt med mamman och jag menade inte att det var misshandel…där överdrev jag nog….

Jag vill bara hjälpa dem för jag tror att mamman är sockerberoende och har svårt att ändra sig…jag menar bara väl…

Någon som kan svara och ge mig tips eller råd hur jag ska hjälpa hela familjen…..Jeremina! Någon Obestämd

Elisabeth-J
2009-02-05 12:16
#2

Jag förstår eran oro och det enda man kan göra är nog att pappan pratar med mamman om det här och att dom tillsammans ändrar matvanorna för pojkens skull, få henne att förstå hur viktigt det är att barnet får i sig rätt kost och att socker även kan göra honom beroende och framför allt hur skadligt det är. Jag hoppas att det ordnar sig!

 

Elisabeth 
Medarbetare på Övernaturligt iFokus, Sajtvärd på Gravid iFokus

[Jeremina]
2009-02-05 12:38
#3

#2 Hon lyssnar men sen gör hon ändå inte som hon säger att hon ska göra…undrar om hon behöver hjälp med sitt sockerberoende? Hon är så fin…vacker och mjuk och gó men kanske lite omogen…Flört Jeremina!

Andreassons
2009-02-05 13:34
#4

Hejsan,

det är svårt när man ser något som man vill ändra på och hjälpa till med men ändå inte kan.

Jag tror också att familjen måste själva göra något. Hur bra kontakt ni än har är det känsligt när svärmor säger något. Så skulle i alla fall jag känna.

Prata med din son.

Fråga din svärdotter om hon har något bra tips på recept och fråga om hon kan lära dig det. Får pojken se att farmor och mamma lagar mat tillsammans kanske kan ändra attityden inför mat. För även om ni bor långt bort kanske ni är där någon helg eller så.

Hoppas att det löser sig.

Ingeborg

magma
2009-02-05 13:50
#5

Hejsan!

Det låter verkligen inte bra. Kan du inte be henne gå in hos oss på kolhydrater.ifokus, samt beroende.ifokus och läsa? Vi har många som är sockerberoende/beroende av kolhydrater hos oss, och som har vänt den nedåtgående spiralen uppåt igen. Mår hon dåligt över något, och använder det hon äter för att hantera ångest, stress, långtråkighet eller liknande? Har du frågat hur hon mår?

Om inte sonen äter annat än mjölmat och stärkelse så riskerar han att hamna i samma beroende som sin mamma, om inte det redan hänt förstås. Jag kan tycka att det huvudsakligen är pappans ansvar att ta itu med siutationen, att verkligen se till att han når fram till sin sambo/fru och får henne att gå med på att arbeta för en förändring.

Det kanske krävs att huset rensas från bullar, kakor, godis, pasta och att rätt livsmedel handlas in. Och det krävs att pappan precis som alla andra i hushållet måste avstå från kakor, godis, chips, bullar etcetc så länge han är i sällskap med sin partner och sonen. Det tar en vecka med diverse symtom som irritation, humörsvängningar, huvudvärk innan man kan säga att den värsta abstinensen gett med sig.

En bra bok i ämnet sockerberoende är "Sockerbomben" av Bitten Jonsson. Om jag vore starkt engagerad i någon som behöver bli av med ett sådant här skadligt beteende, så skulle jag absolut köpa den och enträget be personen läsa den!

[Jeremina]
2009-02-05 14:56
#6

#4 Bra förslag med att laga mat tillsammans..men hon är så ointresserad……jag brukar inte lägga mig alls men pojken går inte upp i vikt och ser lite glåmig ut…men barn är ju duktiga på att komma igen…han är väldigt tidig i allt annars och såå intelligent…Flört

#5 Tack…snälla jag ska köpa en boken åt henne…då blir hon glad för hon älskar att läsa allt…Glad

LCHF-kost kan jag för min man har ätit ett i över ett år nu och har gått ner mycket i vikt och fått fullständig kontroll på sin diabetes så läga värden så att han nästan inte har det längre….Flört

Annons:
magma
2009-02-05 20:43
#7

Då har du ju redan full koll:) Hoppas det ordnar upp sig!

MIRJAMI
2009-02-05 23:09
#8

Att pojken inte går upp i vikt är för han antagligen inte får näringsikt mat. Kan inte pappan göra iordning mat kvällen innan som bara är sedan för mamman att värma. Sedan måset ju mamman ochså börja nog äta mera bra mat själv om inte annat så för att hon ska orka med vardagen. Frukt…det innehåller ju socker..om hon nu är sockerberoende kan det ju hjälpa att äta frukt i stället och frukt för barnet är ju bra.

[Jeremina]
2009-02-06 00:35
#9

#8 Frukt kan vara mycket bra….tack!

Luddesmatte
2009-02-06 13:44
#10

Låter som mamman skulle behöva bryta sina vanor. Jag själv äter aldrig sötsaker när barnen ser på och kanske bara 1-2 ggr i månaden utan det blir det grönsaker och frukt samt vanlig mat och på så vis så ratar mina barn sötsaker utan vill bara ha grönt där apelsin är favoriten. Tycker inte modern till ditt barnbarn direkt inte framgår som en förebild för sitt barn. Föreslå henne också att kanske byta kost till något som verkligen är gott men också nyttigt så som vegetarisk eller asiatisk, så gjorde jag men vi är ju alla olika.

[Jeremina]
2009-02-06 15:24
#11

#10

Hon är så beroende att jag tror att hon inte kan sluta äta allt skräp….pappan min son älskar frukt, grönsaker och rotfrukter för det är han van hemifrån oss att äta….Glad

Luddesmatte
2009-02-06 16:55
#12

#11 Bäddat för hjärtinfarkt för mammans del. Vill inte vara elak men hon drar sitt barn i graven om hon fortsätter.

magma
2009-02-06 17:57
#13

#8:"Frukt…det innehåller ju socker..om hon nu är sockerberoende kan det ju hjälpa att äta frukt i stället och frukt för barnet är ju bra."

Ursäkta att jag har invändningar, men om hon är sockerberoende så bör hon absolut inte byta ut bullar, godis, bröd etc mot en annan sockerkick- frukt. Vad är det för vits med det? Socker som socker, i slutänden blir alla olika kolhydratkällor till glukos i hjärnan och kroppen. Det handlar om att bryta ett beroende, inte byta ut det.

I Bittens bok jag nämnde står det mycket bra och informativt om vad som händer i hjärnan, varför vissa har större benägenhet än andra att bli sockerberoende, hur man bryter det och vad man bör äta. (Där ingår ej frukt.)

Annons:
Luddesmatte
2009-02-06 20:54
#14

#13 Frukt ger ju alla vitaminer som ett barn behöver liksom en vuxen. Om hon slutar äta godis som innehåller farligt och snabbvärkande socker till att börja äta frukt kommer hon liksom barnet att må bättre. Frukt innehåller fruktsocker vilket är hundra gånger bättre än det ton strösocker som godsaker innehåller plus att frukt ger vitaminer.

[Jeremina]
2009-02-07 00:14
#15

Tack för alla tips….det gillar jag men fortsätt gärna….Flört

MIRJAMI
2009-02-07 23:53
#16

Jag tycker ändå att det är ju bättre att hon kan allafall börja med att byta ut godis m.m. mot frukt om det finns ett socker beroende. Är mycket nyttigare och innehåller mycket nyttigheter som vitaminer. Det kan ju även vara ett sätt att komma ur den onda cirkeln, först byta ut det mot frukt och sedan så småningom kunna dra ner på frukten med om det ses som ett broplem. Jag tycker själv att det är mycket bra med frukt och nyttigt och vad jag har läst och vet så rekomderar man att äta frukt…och många varje dag då detta är bra. Så jag kan inte se något som helst dåligt i det om hon nu är sockerberoende och hon byter ut söttsakerna istället mot frukt och Kanske sedan kan bli fri från sitt broplem.

magma
2009-02-08 21:41
#17

#13: Klart det är bättre, men det kommer tyvärr inte hjälpa henne att bli av med sitt sockerberoende. De sockerberoende som byter ut en sockerkälla mot frukt slutar oftast med att äta massor av frukt varje dag, det kanske är något man kan använda för att bryta godisvanan men inte det kemiska beroendet i hjärnan.

Att byta ut godis/bullar etc mot frukt kan däremot fungera som nedtrappning, så länge hon är medveten om att hon inte bör byta ut ett socker mot ett annat utan att hon behöver dra ned radikalt även på frukten så småningom. Där håller jag helt med dig!

Frukt innehåller inte enbart fruktsocker utan oftast mer av glukos och även sackaros. Är det enbart vitaminer och mineraler man ser som åtråvärt så ger grönsaker mer av detta än frukt, speciellt när det gäller dagens moderna fruktproduktion där innehållet av vitaminer är upp till 40% lägre än för bara 20-30 år sedan. Detta tack vare jordens utarmning av mineraler.

Jag talar av egen erfarenhet som f.d sockerberoende, eller snarare abstinent sockerberoende. Samt genom de kunskaper jag skaffat mig genom att lyssna på andra, och information jag läst mig till t.ex ur boken jag tipsade om.

De som vill veta mer är välkomna till beroenden.ifokus, där finns det stor kunskap och erfarenhet!Glad

Luddesmatte
2009-02-09 22:19
#18

#17 Jag bytte ut godis mot frukt och det fungerade för mig. Jag hade i 8 års tid tröstätit med chips, bullar, godis och fet mat vilket orsakade ett beroende och en underbar viktökning. Bytte ut godiset mot frukt i sommar och modde mycket bättre samt att jag rasade cirka 19 kg i vikt och är nu 9 kg ifrån min rekommenderade vikt.

Men sen var jag också oerhört bestämd och verkligen ville ändra på vad jag stoppa i mig. Dels för att det inte är bra för mina barn att se mig sitta och äta ihjäl mig och för att jag ville må bättre. Jag hade mina barn som mål och har man ett mål tror jag allt fungerar med viljan.

magma
2009-02-09 23:57
#19

Härligt att få höra en framgångshistoria, stort grattis till förändringen!Glad

Det jag tänker är att det tyvärr verkar som att denna mamma inte har den där motivationen och järnviljan, och då kan det vara bra att ta till de fysiska försprång man kan.

Nu vet jag inte mammans bakgrund, men för min del så hade jag fallenhet för stärkelse och mjölmat redan som barn, så hos mig grundades beroendet redan då. Jag hann äta denna sockerstinna "kost" i nästan 25 år, och få en övervikt på i runda slängar 40 kilo, innan jag började reda ut de psykologiska, kemiska och fysiska orsakerna.

För mig handlar det om: i vilka situationer äter jag? Vad äter jag helst när jag är stressad/har ångest/är trött/uttråkad? Det är ett varningstecken på att man inte bör äta detta, likaså vilka livsmedel jag känner sug efter och vilka som orsakar ett ökat sug efter att jag ätit dem. För min del så hamnar absolut frukt i den kategorin, tyvärr, för jag älskar frukt! Och varför gör jag det? Jo för det är ju så himla gott…(och sött, även syrliga äpplen och grape)…och fungerar att äta för att slippa tänka och känna, för att stressa ned…osv.  Alltså ett livsmedel jag inte bör äta, om det kan fungera som en lösning på stress mm. (Jag åt ju inte frukt för att det var så himla nyttigt, för då hade jag lika gärna kunnat äta en paprika eller ett gäng tomater.)

Men observera att jag inte säger att alla sockerberoende ska rata frukt! Bara att man bör vara observant, om man börjar misstänka att man äter frukt för att man inte kan sluta. Då har man bytt ut den ena "drogen" mot frukt.

Jag kan tillägga att också jag var och är oerhört bestämd och motiverad av både egna orsaker och för min barns skull. Men jag går inte så långt att jag säger att det var på ren viljestyrka jag gjorde förändringen, för då skulle jag bedra mig själv grundligt och dessutom håna alla dessa tjocka sockerberoende därute som inte har hittat sin väg ur dimman.

Man måste hela tiden leta efter de verktyg som är rätt för en själv. Vilken nyckel fungerar för att starta upp denna motivation och vilja? Men framför allt- vad ska jag göra för att leva hälsosamt och på ett bra sätt resten av livet? Håller man enbart fast i viljestyrkan när det krisar till sig, då är projektet dödsdömt. För inte ens en supermänniska kan hålla sig på tå och vara motiverad 24 timmar om dygnet, 365 dagar om året livet ut.

Nu känner jag att trådstartaren kanske inte riktigt har nytta längre av hur tråden har utvecklats, så innan jag drar iväg den ännu längre ut i periferin så säger jag tack för mig.Flört

[Jeremina]
2009-02-10 01:02
#20

Mamman ifråga är alltid nervös…hon skrattar nervöst även åt hemska saker som händer…hon är mycket kontrollerande och pedant hemma…hennes kök får inte bli smutsigt och när killen, min son lagar mat så blir hon vansinnig om han smutsar ner spisen..

Hon behöver hjälp men kan inte ta emot den så jag ger nästan upp för jag vill inte tjata och inte förstöra vår fina relation som svärmor och svärdotter….

Hon vill inte äta min mat som jag lagar och ändå lagar jag samma sorts mat som hennes mamma. Men tjejen har bott ensam i 6-7 år och åt bara ute då…kanske det gör att hon inte kan ändra matvanorna..

Mina två pojkar är mycket duktiga på att laga mat..men det är inte min förtjänst för dem behövde aldrig hjälpa till hemma och det var dumt..

Men båda kan laga mat, tvätta och sköta ekonomin---allt har dem lärt sig eftersom dem flyttade hemifrån tidigt för att plugga…

Jag vill hjälpa henne men vet inte hur? Ska köpa boken sockerbomben och ge henne som någon föreslog.

Hon har varit arbetslös länge så hon kanske tröstäter…lilla gumman!

Vänligen Jeremina!

Annons:
sandra1977
2009-02-10 09:51
#21

vem har inte varit arbetslös länge!?..men det ger mig ingen ursäkt att missköta mina barn!!

magma
2009-02-11 11:31
#22

Det låter inte som att hon mår bra alls, ärligt talat. Jag hoppas hon tänker mer på en lösning av situationen än vad hon ger sken av utåt? Kanske kan boken ge en knuff i rätt riktning.

Använder hon datorn? Kanske du kan tipsa om kolhydrater.ifokus samt beroenden.ifokus? Risken är väl att hon hittar även hit och läser den här tråden, men allt du har skrivit har du skrivit av omtanke om både henne och barnbarnet så som jag uppfattat det…

#21: När man mår dåligt så tror jag inte attman letar ursäkter för att inte ta hand om sina barn ordentligt, snarare så är det en förklaring- ingen ursäkt.

sandra1977
2009-02-11 12:02
#23

jag saknar förståelse för det..sorry.

magma
2009-02-11 16:02
#24

Det behöver du inte ha.Flört 

Jag kan inte förstå det känslomässigt, men jag kan däremot förstå rent logiskt att det antagligen är så situationen uppstått.

[Jeremina]
2009-02-12 02:00
#25

#22

Hon vet vad jag tycker så om hon skulle läsa detta så känner hon mig så väl så hon säger vad hon tycker….Obestämd

Men hon mår ju inte bra alls….sockerberoende verkar vara fruktansvärt jobbigt att ta sig ur men jag tänker på mitt barnbarn..Obestämd

Satmaran
2009-02-12 04:02
#26

Trist att läsa att ett litet barn inte får den kost som den så väl behöver :(  Kanske det är så att mamman till barnet inte heller fick någon ordentlig mat under sin uppväxt?  Många saker upprepas utan att föräldrar har en tanke på att det är fel. Är man uppfödd på muffins och har överlevt, så kan det inte vara fel!!!?

Jag åt frukost tills jag var 13 år, sen punkt!!! Har inte ätit frukost frivilligt i mitt vuxna liv, tills jag fick min son, 36 år gammal.!  Då börjar jag automatiskt att tvinga i mig frukost för att jag är så pass mogen att jag fattar att min son gör som jag gör! Alltså äter jag frukost!!!  Ser till så att vi har regelbundna måltider tillsammans, för att det är viktigt för hans överlevnad. Ska ärligt säga att jag gärna hade sluppit mina obligatoriska knäckebröd, men om 10 år är jag fri =)) Då kan jag sitta där i min ensamhet och dricka min kopp thé och bara det ;(

Vad jag ville säga med detta är att vi omedvetet upprepar våra egna föräldrars sätt och beteende. Både på gott och ont.

Upp till toppen
Annons: